Vi dissekerar Paul Lambert

Okej, rubriken är kanske något tuff när det ställs mot innehållet. Men här är det tänkt att vi, med lite hjälp från ett Norwich-fan, ska ta oss en närmare titt på vem tränaren Paul Lambert är. Vi ska kolla närmare på hans styrkor, svagheter, spelsätt, favoritspelare och arbetsmetoder.

Med tanke på att Doug Ellis har gått ut och hyllat värvningen av Lambert så får han genast en uppförsbacke extra, stackaren. Men av Norwich-fansen att döma så får vi en tränare som är på väg åt rätt håll på karriärstegen. Houllier och McLeish var onekligen på väg nedåt, men med Lambert får vi en ambitiös – om än inte lika rutinerad – tränare. Men äntligen har styrelsen i Villa förstått att det rutinen inte är avgörande vid tränarval, utan idéerna som tränaren står för och hur väl han implementerar dem i truppen. Och av Lamberts arbete att döma, inte minst det i Norwich, är vi rätt ute.

Min egen bild av Lambert är positiv. Hans sätt att få med spelarna och tro på spelidén har gett dem fina skalper under den gångna säsongen. Jag minns exempelvis bortamatchen på Emirates Stadium, där Norwich visade prov på både mod och imponerande spel. Många reser till Arsenal för att ta en poäng med gnetspel, men ”the Canaries” åkte dit med en tro på fotbollsspelet. Det var inte minst på kanterna som Norwich firade stora triumfer, och inspelen var precisa och inbjudande för forwards. Här kanske Lambert kan lyckas väcka en slumrande Marc Albrighton, och kanske inte minst Charles N’Zogbia? Lägg därtill att vi har ligans kanske främste ”poacher” i Darren Bent, så har i alla fall Lambert material att arbeta med.

En som vet
Vi är alla nyfikna på vad Paul Lambert har att komma med. Vi har sett Norwich en del, men aldrig gått så djupt som att förstå Lamberts kompletta spelidé. Därför frågade jag helt sonika Mats Lygrell, på Norwichs Svenska Fans-redaktion, om han kunde hjälpa mig skänka ljus över den.

”De avtryck Paul har satt i Norwich är framförallt det att HELA laget ska jobba så länge matchen varar”, berättar Mats. ”Oavsett 1-1, 3-0 eller 0-3 på resultattavlan i 85:e minuten så matade laget på efter bästa förmåga. Hög press på motståndarna och snabba omställningar såg vi mycket av. Både via offensiv spelfördelare på mittfältet ut till någon av yttermittfältarna och sedan lyft in på forwards (ofta välbyggda herrar Holt/Morison). Men även via långa uppspel från backlinjen mot en target, som sedan gjorde så gott han kunde får att nagla fast bollen i anfall tills dess förstärkning hann upp/alternativt eget avslut.”

Hittills har fokus legat mycket på anfall – en bit som Lambert onekligen behärskar – men en fråga som vi ofta glömt att diskutera är försvarsdelen. Med tanke på att Villas försvar sett minst sagt virrigt ut under föregående säsong finns det anledning att höja ett varningens finger under Lambert. Anfall är bästa försvar, men frågan är hur herrar som Dunne, Collins och Warnock kan utvecklas den här säsongen. ”Vad gäller försvaret så har Norwich ‘av tradition’ karaktäriserats av hönsgård, och jag vet inte om det förbättrades nämnvärt under Lambert,” säger Mats.

Alex McLeish hade många dåliga sidor som manager. En av dem var hans, som det såg ut, totala inkompetens när det kom till att ingjuta mod och passion i spelarna. Kanske är vi bortskämda sedan O’Neill-tiden – han var ju en fantastisk motivator – men faktum kvarstår: Aston Villa var ett håglöst lag förra säsongen. Kan vi förvänta oss en ändring av det i och med att Lambert tagit över rodret? Hur är han som coach? Vi vänder oss till Mats Lygrell igen. ”Lambert har en makalös förmåga att få samman en grupp och få dem att trivas ihop. Att förstå att det är laget, inte enskilda spelare, som gör resultaten. Han roterade vår trupp väldigt mycket och att, framförallt under höstsäsongen, byta fem-sex spelare från en startelva till nästa var ingenting man förvånades över. Men trots att vissa, även fast de presterat bra, helt plötsligt matchen därpå fick se sig bänkade, så lyckades han hålla sin trupp på väldigt gott humör. Han är dessutom smart nog att ägna sig åt att vara just manager och tillåta sina övriga kollegor i teamet utföra sina uppgifter utan att han petade alltför mycket i deras jobb.”

Truppen inför nästa säsong kommer se helt annorlunda ut, det kan vi konstatera. Senare i bloggen kommer det dyka upp massvis av artiklar med spelarnamn som ryktas in och ut. Vilka spelartyper föredrar Lambert? Han har en favoritspelare/typ av spelare? Och den givna frågan: kommer han signa Holt?

”Han har gjort sig känd för att nosa upp utvecklingsbara spelare i de lägre divisionerna för att sedan utveckla dem, och det är bara att se på vår (Norwich) trupp den gångna säsongen där spelare som bland annat Anthony Pilkington, Bradley Johnson, Elliot Bennett, Marc Tierney, Steve Morison och, inte minst, Grant Holt som tidigare inte varit i närheten av Premier League har gjort ett fantastiskt jobb och hävdat sig mycket väl,” berättar Mats. ”Förmodligen har han haft sina favoriter, men som ovan nämnts, han har inte på något sätt favoriserat någon utan hela tiden understrukit vikten av att LAGET har gjort bra ifrån sig. Holt har ju lämnat in en begäran om transfer och ryktet går just nu hett om att Paul vill ta med sig Holt och backen Ayala.Vad gäller Holt så tror jag att om Lambert Lambert gärna vill ha med honom till Villa, så kommer han till slut att få det. Holt är för alltid en ikon i Norwich, men kommer det ett bud på säg fyra-fem miljoner pund så hoppas jag vi säljer. Holt är trots allt 31 år och även om han säkert kan göra ytterligare bra ifrån sig kommande säsong, men har precis som Lambert förmodligen nått vägs ände i Norwich. Han, liksom Paul, kan/kunde med all säkerhet bara förlora på att stanna ännu en säsong. Vill han lämna så säger jag: ‘Ta pengarna och köp någon som vill!'”

Lambert är känd för sitt fina förhållandet till fansen – ytterligare en punkt där, om vi ska uttrycka oss i fin ton, McLeish misslyckades kapitalt – och ska nu försöka vinna över de luttrade Villa-fansen. En utmaning, det vill jag lova. Vad är det i Lamberts sätt att vara som väcker fansens gillande, Mats? ”Naturligtvis kan man inte blunda för att den sportsliga framgången i sig är en stor anledning till att han blev/är som omtyckt av oss Canaries. Från League One till tolfte plats i Premier League på tre säsonger är en saga.Sedan tror jag att just hans lågmälda profil, där han aldrig vek en tum från att framhålla kollektivet och hur nöjd och stolt han var över vad hans spelare presterade, gjorde sitt till.”

Innan vi tackar Mats Lygrell för analysen kan det vara intressant att ta reda på hur han ser framtiden i Norwich under nye tränare Chris Houghton. ”Den är ljus, får man väl hoppas! Att Lambert lämnade var naturligtvis tråkigt, men trots allt ganska väntat. Jag är inte våldsamt påläst om Hughtons sätt att coacha sina lag, men av vad jag har läst och förstått av fans i de klubbar han tidigare tränat så känns det riktigt bra att vi signat honom! Han förespråkar en energifylld fotboll där spelarna verkar tillåtas att få misslyckas. Med det menar jag att jag hoppas att han likt Paul gjorde jobbar mycket med det mentala. Att vi KAN spela bra. Vi KAN slå vilket lag som helst. Vi FÖRTJÄNAR att spela i Premier League. Och så vidare. Hellre ser jag att han ger laget chansen och vi slutar på 45 poäng med 60-70 i målskillnad än att vi börjar snål- och tråkspela för att gneta ihop samma poäng med 22-28 i målkvot.Dessutom så verkar Chris vara en ovanligt sympatisk herre vilket passar vår klubbprofil bra. Så länge det inte väger över till vek för då kan det gå illa, men med den bakgrund han har och vad han hittills har åstadkommit som manager tror jag inte vi ska oroa oss för det.”

Sammanfattning
Ska vi sammanfoga min lilla bild av Paul Lambert med Mats Lygrells lite mer omfattande, är det ett par iakttagelser som lyser igenom. Först och främst: what we see is what we get. Det finns ingen ”hidden agenda” hos Lambert. Han sätt att leda sina lag är desamma: en vilja att vinna – och för att vinna måste man våga spela offensivt. Oavsett motstånd. Här kommer också det första frågetecknet: hur ska Villa föråldrade backlinje hantera Lambert kanske delvis bortprioriterade defensiva spelidé? En tredje tanke är att vi får tillbaka en motivator till båset. Man kan säga mycket om Martin O’Neill-eran – och alla jämförelser mellan honom och Lambert känns ganska stela – men jag älskade nordirländarens passion vid sidlinjen. Lyckas Lambert smitta av sig med sin vilja att vinna – både till fans och till spelare – kommer det bli en rolig säsong.
--!>