EM-kollen: Jag har fått en nygammal idol

Kvartsfinalerna är nu till ända och vi får avnjuta en oerhört spännande avslutning på EM 2012. I semifinalerna ställs Tyskland mot Italien och Spanien mot Portugal. Två tungsviktsmöten.

Kvaliteten på kvartsfinalerna var varierande. Från fint flödande fotboll i Italien-England var till exempel Spanien-Frankrike en ganska tråkig historia. Vi tar oss en snabbtitt på var och en av de fyra matcherna, innan vi avrundar med mina tankar kring semifinalerna.

Tjeckien – Portugal 0-1
Portugal var favoriter inför matchen, och ju längre matchen led desto tydligare blev mönstret: Portugal ville vinna och drev upp tempot medan Tjeckien ville tjuvåka. Det höll nästan hela vägen. Men individuell skicklighet i form av Cristiano Ronaldo visade sig bli tungan på vågan. Tjeckien hade ett lag, men inte så mycket mer än så.

Tyskland – Grekland 4-2
Man blir inte klok på Grekland. Laget kan se otroligt klumpigt ut, men ändå hanka sig vidare. Och fasen vet om man kanske inte haft chansen mot två-tre andra lag i kvarten med en mer gynnsam lottning. Nu blev det ett Tyskland som är fullt av självförtroende. Det kan låta som om 4-2 är ganska jämnt. Matchen var ojämn. Vi avslutar med Joachim Löws ord: ”Grekland är ett konstigt lag. De har en chans och gör två mål.”

Spanien – Frankrike 2-0
En av frågorna jag ställde mig inför matchen var hur Frankrike som lag skulle reagera efter den tunga förlusten mot Sverige i gruppspelet. Svaret blev att reaktionen uteblev. Kvartsfinalen mot Spanien blev en logisk förlängning av matchen innan, och när man då möter ett bättre lag än Sverige blir uppförsbacken förstås omöjlig att bestiga. Frankrike skapade en halvchans över 90 minuter, och Spanien var hela tiden i kontroll. En bra insats av Spanien, men ett tungt fall för Frankrike – som gjorde ett bra kval och inledde EM ganska lovande. Men var finns offensivlustan?

England – Italien 2-4 efter straffar (0-0)
Jag hade mina frågetecken över att spela Andrea Pirlo i en så pass viktig roll på mittfältet. Han har onekligen haft en fantastisk säsong i Juventus, men ändå. Oj, vad fel jag hade. Pirlo var i en helt egen klass i går: fem plus, fem getingar, sexa på tärningen – jag ger honom allt. Det var han som styrde tempot i matchen, det var han som tog fram köttkniven och skar stora, djupa hål i den engelska backlinjen. Inte bara genom öppnande passningar, utan att slå flest och bäst sådana.

Det var inte mer än rätt att just Pirlo fick vara med och vända på steken. I underläge i straffläggningen tar han fram Panenka-straffen och lurar Hart totalt. Tror fan att Ashley Young inte ser fram emot att gå fram och lägga nästa straff. Pirlos straff betydde kanske bara ett mål på pappret, men mentalt vann Italien matchen där och då. Han är min nya idol, Andrea Pirlo. Detta är hans mästerskap.

”Vi lämnar den här turneringen utan att ha förlorat under ordinarie tid. Vi åker hem eftersom vi inte kan vinna på straffar,” sa Hodgson efter matchen. Nja, säger jag. England åker hem för laget är sämre än Italien. Och att man inte har Andrea Pirlo.

Semifinaler

Portugal – Spanien

Hade Portugal haft en djupledslöpande mittfältare och en striker av klass hade nog detta blivit deras EM. Nu tar det slut. Trots att man har EM:s främste spelare i Ronaldo så ser jag inte att en man kan hindra ett helt lag – och närmare bestämt ett helt mittfält. Och hur påverkas en spelidé som måste involvera defensivt ansvar för flera av nyckelspelarna i offensiven? Portugal måste anpassa sig efter Spanien mycket mer än Spanien efter Portugal. Det, tillsammans med spanjorernas många alternativa matchvinnare, tror jag fäller avgörandet.

Tyskland – Italien

Pirlo, och de Rossi, fick stora ytor att leka på mot England. Men nu kommer man inte att få styra spelet och tempot i alls lika stor utsträckning. Tyskland har något så ovanligt som individuell skicklighet i överflöd uppblandat med en lagmaskin som är mer väloljad än på länge. Vad har Italien för defensivt svar på Tysklands fruktade offensiv?

Effektiviteten kommer spela stor roll, och där måste Italien höja sig. De två fäktarna kan – via sina mittfältare – komma att utföra fantastiska kombinationer med svärden, men vilka kan värja sig mot effektiviteten hos motståndarna? I slutändan handlar fotboll om att göra mål. Jag tror denna matchen kan bli ett levande bevis för det påståendet.

--!>