Monthly Archives: augusti 2012

Analys Inför Silly Season

Transferdeadline, ligacup och Newcastle borta

Idag är ingen vanlig dag. Den 31 augusti innebär alltid högoktanig action bland Premier League-lagen, med tanke på att det är sista dagen på året som man kan handla spelare (free agents undantagna). Och på söndag ställs Aston Villa mot Newcastle på ”the stadium formerly known as St James Park”. Den stora frågan är: hur skriver man ner tankar inför en match som kan ha betydligt annorlunda förutsättningar när den väl sparkas igång på söndag klockan 16?

Imorgon är det alltså slut med handlandet och alla analytiker, entusiaster, experter och tyckare har fritt fram att studera läget i lagen och ge sina respektive bilder av hur trupperna står sig. Men det är inte så enkelt som att ett bra fönster per definition kan bestämmas efter hur många, eller hur bra spelare, man får in. Ett typexempel på det finner vi i form av söndagens båda lag.

Aston Villa är i desperat behov av förstärkningar – framförallt inte för att bredda truppen, utan huvudsyftet måste nu vara att få in ett par kvalitetsspelare. Newcastle, däremot, är antagligen mer inriktade på att få behålla sina stjärnor under höstens ligaspel. Cheik Tioté och Yohan Cabaye, två av de klarast lysande stjärnorna i Alan Pardews imponerande lagbygge, har båda ryktats vara på väg bort. Den förstnämnda har påståtts vara nära en övergång till Arsenal, till exempel. För Pardew gäller det att hålla tummarna och sätta sin tillit till att ägaren Mike Ashley kan motstå frestelsen att casha in någon eller några av sina dyrgripar.

Förberedelser
Uppladdningen inför matchen är för Aston Villas del inte optimal. Utöver att det ryktas hejvilt om nyförvärv och försäljningar, så ligger fokus överlag mycket på saker och ting som spelarna inte kan påverka. Låt oss hoppas att Lambert drillar laget för vad som komma skall, för det blir onekligen en tuff match.

Även om Newcastle spelade Europa League-kvalmatch igår – vinst med 1-0 mot grekiska Atromikos, totalt 2-1 i favör till britterna – så har man friskt spelarmaterial till söndagen, så den matchen ska inte behöva sitta i benen. Aston Villa lirade ligacupmatch i tisdags, då man vann mot Tranmere med 3-0 på Villa Park. Den segern ska man inte underskatta: förutom att det var Lamberts första vinst i tävlingssammanhang för sin nya klubb, så fick också måltjuven Darren Bent plita ner sitt namn i protokollet. Lägg därtill att Stephen Ireland gjorde en alldeles förträfflig match på mittfältet. Allt detta kan betyda ett ökat självförtroende i en trupp som just nu är i skriande behov av just detta.

Ligacupen ser annars ut att vara ett dött kapitel för Villas del. Lottningen gick ungefär så illa den kunde gå, i och med att man ställs mot Manchester City borta i nästa omgång. För att Villa ska kunna ta sig vidare krävs en skräll i klass med AIK:s seger över CSKA Moskva igår. Möjligt? Ja. Troligt? Nej.

Om City är ett berg att bestiga, så kan Newcastle – med samma metafor – kanske vara ett högre träd. Och för att Aston Villa ska kunna klättra upp och riva upp det trygga lilla skatbo som Pardew samlat pinnar till under ett par säsonger, så gäller det att Lambert får ihop alla lagdelar snabbt. Nu gäller det att slåss med näbbar och klor för varje poäng.

Analys Silly Season

Två förluster tvingar fram värvningar?

När Paul Lambert tog över jobbet som tränare för Aston Villa inför säsongen var han ganska säker på sin sak: han lämnade en mindre klubb för en större, och därmed blev utmaningarna som låg framför honom också betydligt större. Han visste att Birmingham-laget inte har samma starka spelartrupp som för fem-sex år sedan, och han visste också att spenderbyxorna från ägare Randy Lerners sida hamnat allt längre in i garderoben. Han visste att uppförsbacken var lång, men samtidigt att backkrönet kunde skönjas – och att det bakom detsamma väntade en ljus framtid.

Kanske visste han inte exakt hur lång och brant uppförsbacken i själva verket är.

Efter 0-1 borta mot West Ham och nu i lördags 1-3 hemma mot Everton är han nog lite mer säker på sin sak. Han lämnade en trygg post i Norwich – där han var avgudad av fansen – för att komma till en plats definierad av kaos. För det är just vad som kännetecknar Aston Villa som fotbollsklubb just nu. Det gäller både på och utanför plan.

Om vi börjar på planen så går det att analyserna matchen mot Everton på flera plan. Däremot är det svårare att komma fram till det exakta sambandet mellan orsak-verkan. Är det vårt dåliga spel och dåliga självförtroende som gjorde att Everton kunde göra ett tidigt mål och därefter kontrollera matchhändelserna? Eller var det just det oturliga tidiga baklängesmålet som gjorde att vi tappade matchen, och som knappast stärkte självförtroendet? Det vill säga: var baklängesmålet i tredje minuten orsaken till raset i första halvlek, eller var det bara en naturlig konsekvens av spelet och det låga självförtroendet?

Svaret är naturligtvis inte svart eller vitt, men hellre än att gå in och analysera detta går det istället att konstatera något annat som bättre beskriver matchen: vi mötte ett lag som var mycket bättre än vi. Everton hade vunnit matchen även om den utspelat sig på annorlunda sätt. Laget är så pass mycket bättre än Aston Villa.

Utanför plan
Problemområdena, såsom jag ser dem efter de inledande matcherna, är två till antalet: ägarsituationen och ungdomsakademin. Låt mig förklara exakt vad jag menar med dessa.

Randy Lerner står nu inför sitt svåraste test hittills. Villa levde över sina tillgångar under Martin O’Neill-eran och får nu betala priset av att spenderbyxorna då jämt och ständigt låg framme. Nu är det istället hängslen och livrem som gäller vid även den minsta affär. Lerner måste nu – under en tid där han kommit under stor press från fans – visa att han verkligen älskar klubben han äger. Och faktum är att det inte går att göra på många fler än ett sätt. Han måste helt enkelt sätta allt vad lönetak heter åt sidan ett tag framöver och investera i truppen igen. Lambert har på ett positivt sätt påbörjat utrensningen – en utrensning som på intet sätt ska avstanna med tanke på att vi har spelare som Warnock kvar – och Lerners jobb blir att underlätta detta samt ta fram stora checkhäftet och investera under den kommande veckan.

Kanske har Lerner förstått allvaret i situationen efter debaclet så här tidigt in i säsongen. Enligt James Nursey, journalist på The Mirror med goda insiderkontakter i klubben, ska klubben nu shoppa. Så här skrev han på Twitter i går kväll: ”Sounds like #AVFC gearing up for some business this week but dunno who yet or what sort of outlay tbh! Appears x2 defeats had impact”

Det känns som om den enda vägen han kan välja, för att vinna tillbaka fansens förtroende, är att satsa rejält. Och med rejält menar jag inte en marquee-värvning a la Darren Bent för £20 miljoner, utan kanske tre-fyra kvalitetsspelare för samma penning. Exakta positioner har jag nämnt i tidigare poster.

Det andra området har absolut med det första att göra. Aston Villas ungdomsakademi har länge setts som en föregångare i England. Flertalet otroligt lovande talanger, som dominerade i ungdoms- och reservlagsserierna, tog för några säsonger steget upp i a-laget. Problemet är att flera av dem tvingades överge sin tid som juniorer och istället axla ledande roller nästan omedelbart. Som vi vet måste de flesta barn få vara barn, och det är kanske lite det här som ligger Villa i fatet nu. Ynglingarna har inte blommat ut i den utsträckning vi önskat, och det är egentligen inte någon ur den gyllene generationen – med spelare som Bannan, Clark, Gary Gardner, Delfouneso och många därtill – som verkligen greppat chansen och klivit fram. Visst, det återfinns alltid ett par namn i startelvan, men det är snarare ett bevis för hur svag truppen är än ett tecken på hur bra spelarna som kommer fram från akademin är.

Erik Niva sa det väldigt bra i Viasat-studion i lördags (ungefär): ”När jag såg Aston Villas laguppställning tänkte jag direkt att det var en ohyggligt svag elva.” Det är inte svårt att hålla med honom.

Nu har Lambert, Lerner och övriga styrelsen fram till lördag på sig att förstärka laget innan januarifönstret. Blir det ont om värvningar är jag rädd för att hösten blir ovanligt mörk – även med Birmingham-mått mätt.

Inför Intervju

Inför Aston Villa – Everton

Imorgon fredag tar Aston Villa sig an ett, vad det verkar, formstarkt Everton i säsongens första hemmamatch i Premier League. Everton blir en svår nöt att knäcka i Paul Lambert debut på Villa Park. Laget har skaffat sig en dålig vana de senaste säsongerna, då det första tjugotalet matcher varit rätt mediokra resultatmässigt, medan man tillhört det absoluta toppskiktet i tabellen över andra säsongshälften.

David Moyes har säkert arbetat hårt med att få till stånd en förbättring av resultaten i början av säsongen. Everton har i vanlig ordning ett konkurrenskraftigt lag, och jag slutar aldrig att förundras över Moyes skicklighet att bygga ett lag, oavsett vilka nyckelspelare han tappar till storklubbar. Inför den här säsongen försvann en ikon i form av Tim Cahill – som även om han kanske tappat lite av sitt fornstora jag ändå bidrar med en otrolig målfarlighet och inspirerande energi på plan – och unge Jack Rodwell, som Manchester City snodde åt sig och ska begrava på bänken några år framöver (Lex James Milner).

Nåväl, vi som såg The Toffees match mot Manchester United förra söndagen vet att Villa är ”in for a treat”. Mot Everton får man räkna med ett lag som alltid ger 100 %, och som har matchvinnare i massor: Jelavic, Fellaini, Osman, Baines och så vidare. Listan kan göras lång. Spelmässigt kan det ibland lite väl mycket tempo och mindre tanke, och det är väl här Villa kan tänkas lägga in stöten. Paul Lamberts spel går ut på bollinnehav – kanske inte i samma utsträckning som Brendan Rodgers förra lag Swansea, till exempel, som stundom prioriterade bollinnehav före ett frejdigt anfallsspel. Där skiljer sig Lamberts och Rodgers fotbollsfilosofi åt. Lambert är en spelare som vill ha fart i kantspelet, och kan Villa få ordning på detta problemområde kan man finna vägar genom ett robust Everton-försvar som kanske inte alltid är det snabbaste.

Ur motståndarens synvinkel
Om Villa vet vi en hel del, men för att ta reda på mer om motståndarna från Liverpool har jag pratat med Per Malmqvist Stolt från Sollentuna. 42-årige Per har varit Everton-fan sedan 1976/77, och det han inte kan om laget är i ärlighetens namn knappt värt att veta

Vad är realistiska mål för Everton i år?

Det är svårt att vara realist då vi de senaste säsongerna legat i skuggan av de fyra första platserna. Ibland har det blivit Europa League, ibland någon placering ifrån. Därför finns bara två mål för Everton i år: antingen en fjärdeplats eller en cupvinst. Alla vet hur svårt det är att nå fjärdeplatsen för en klubb med Evertons resurser, men vi har en bra trupp även om den inte är så stor, och vi kan inte sikta lägre om vi ska ta ytterligare ett steg.

Vilka är nyckelspelarna, och varför?

Belgaren Marouane Fellaini har de senaste åren gått från klarhet till klarhet och är nu redo att ta det där steget som gör honom till en spelare på absolut världsklassnivå. Han har förmågan att ensam dominera ett mittfält eller en anfallslinje i egenskap av släpande forward. Målskytten Nikica Jelavic har också ett hårt tryck på sig då målen ska komma från honom. Dessutom handlar mycket om att radarparet på vänsterflanken – Leighton Baines och Steven Pienaar – ska hålla igång den kreativa motorn. Vi har också ett av ligans mest rutinerade och solida försvar, vilket i sig kan bli den avgörande faktorn om vi ska ta en pokal eller hamna bland de fyra främsta.

David Moyes fortsätter att göra ett fantastiskt jobb med Evertons trupp. Det verkar som att laget, oavsett hur många nyckelspelare man tappar, alltid lyckas värva fantastiska ersättare som smälter in perfekt. Vad är hemligheten bakom Moyes? Vad är det som gör honom till en så bra tränare?

Moyes är extremt ambitiös, noggrann och långsiktig i allt han gör. Faktum är att Everton var ett av de första lagen som började använda sig av avancerade datorprogram för att analysera varje enskild spelare. I allt de gör på plan. Det finns inga detaljer som lämnas åt slumpen.  Sedan har Moyes – vilket kanske inte alltid framkommit i media – satsat oerhört på scouting. En spelare som lånas eller köps har kartlagts under lång tid. Nackdelen är att Everton missar en del då de kanske inte alltid är så snabba i vändningarna, men har man begränsade resurser så finns inga andra alternativ. Fördelen är att Moyes finner spelare som passar in i Everton, såväl kompetensmässigt som kulturellt. Det är ingen hemlighet att stämningen i Evertons spelartrupp är bland de bästa i Premier League och de som fular ut sig hamnar i Moyes frysbox – och ur den finns ingen återvändo. Stämningen är avgörande när Moyes ställer extremt höga krav på spelarnas arbetsinsatser. Alla jobbar för varandra.  En annan fördel är att Everton har byggt upp en mycket stark ungdomsakademi och de yngre generationerna knackar allt hårdare på dörren till A-truppen.

Hur tror du matchen mot Villa på lördag slutar?

Det blir svårt. Som vanligt, särskilt efter en sådan urladdning som skedde mot Man U. Men också för att Aston Villa är svåra att möta på bortaplan. De senaste åren har vi haft många riktiga holmgångar mot varandra, särskilt under Martin O Neills tid som manager.  Men ska Everton aspirera på en topposition i år så gäller det att leverera direkt efter urladdningar som mot Man U. Som Everton-supporter är man därmed dubbelt så nervös på lördag som i måndags mot Man U.

 

Analys Match

Måndagsanalysen: West Ham – Aston Villa 1-0

Aston Villa inledde Premier League-säsongen 2012/2013 på sämsta sätt. Trots en bra start på matchen hade Aston Villa svårt att komma till farliga avslut, och allt eftersom matchen led tappade man det fina passningsspel som fanns där de första 25-30 minuterna. West Ham vann med 1-0 efter mål av Kevin Nolan.

Matchen i sig är knappast någon som kommer leva länge i minnet. Villa började lovade, men tappade efterhand. West Ham kommer få svårt att överleva i PL med det spel man visade upp, och vann nog antagligen matchen till följd av att man mötte Villa precis i rätt tid: innan Lambert fått fason på laget och fått det att uppträda såsom han vill.

Vad berättade då matchen för oss? Det första och mest uppenbara är förstås att om Paul Lambert har tänkt genomföra ett nytt, revolutionerande spel så lyckades han i alla fall inte visa det i den här matchen – i alla fall inte fullt ut. Likaväl som det vore dumdristigt att räkna ut laget efter första matchen, kan vi heller inte glädjas alltför mycket åt den lovande inledningen av matchen.

Det som oroar är en fortsättning på den fråga jag ställde i mitt förra inlägg: hur pass väl förberett är Aston Villa egentligen? Jag tycker att laget redan relativt tidigt in i matchen såg trött ut, och man orkade knappast med en ordentlig kraftansamling mot slutet av matchen när man hade läge att trycka på för en kvittering. Samma tanke är även den forne Villa-backen James Collins, numera hos West Ham, inne på: ”Vi passade inte bollen lika väl som Aston Villa, men jag tyckte det såg ut som om vi var i bättre skick än dem. Vi har några starka och kvicka spelare på mittfältet”, sa han till Sky Sports.

Defensiven, som varit en Akilles-häl både under förra säsongen och försäsongen, såg i alla fall bättre ut – även om jag tror att det snarare har att göra med att vi faktiskt mötte ett kommande bottenlag. Och det är framförallt uppåt vi har problem. Kreativiteten – konsten att hitta fram till farliga målchanser – var milt sagt begränsad, faktiskt i många stunder lika håglös som under Alex McLeish. Spelare behöver ha tid på sig att spela ihop, säger någon. Jag håller med, men bara delvis: detta är Premier League. Här har man bara begränsad tid att spela ihop sig. Vi vill inte tappa för mycket mark på att folk ”ska spela ihop sig”. Tålamod måste alltid komma med en touch av kaos, panik och pressade spelare och managers. Annars blir det aldrig bra.

 

Tålamod en dygd?
Allt ovan går att koka ner till en simpel lösning: vi behöver få in mer kvalitet innan fönstret stänger. Daily Mail uppger att Sunderland lagt ett bud på £10 miljoner på Manchester Citys yttermittfältare Adam Johnson. Vi kan börja med att vara med i den fighten. Det ryktas också om att Andy Carroll redan har pratat lite löst med Villa om en övergång från Liverpool (Ian Abrahams på Talk Sport). Det blir knappast tal om några budgetvärvningar, men båda två tror jag passat bra in i Villa. Utöver att vi vinner kreativitet i form av Johnson, får vi också en avslutare av rang.

Jag tror stenhårt på Lambert som manager, men han måste få mer att arbeta med. Jag tror dessutom mycket på den klassiska synergieffekten, ni vet den som hävdar att 1+1 faktiskt kan bli 3. Lyckas vi snärja ett par kvalitetsspelare kommer vi, utöver dessa spelares enskilda styrkor, också få ut mer av spelare som i dag kanske inte levererar i den utsträckning som man kanske kan hoppas på eller till och med förvänta sig. Jag pratar om spelare som Darren Bent, Charles N’Zogbia och Stephen Ireland, till exempel. Med bättre omgivning växer spelare som dessa.

Paul Lambert har gått ut och sagt att tålamod är nyckeln när det kommer till att få tag i rätt spelare. Själv börjar jag dock bli otålig, lite som ett barn på julafton. Jag vill tro att det finns julklappar under den där julgranen redan nu.

Analys

Hur pass förberett är Aston Villa?

Nu på lördag, den 18 augusti, drar Premier League säsongen 2012/2013 igång. Aston Villa reser till London för att möta West Ham – ett lag som man har haft problem med på bortaplan sedan flera år tillbaka.

Och även om flertalet spelare i truppen gått ut och berättat om den fina sammanhållningen som råder i truppen, är frågetecknen inför säsongen flera till antalet. Truppen förra året var tunn och skadekänslig, och Paul Lambert nybygge har kantats av problem med anknytning till den tunna truppen: han har i stort sett tvingats sälja för att kunna köpa – spelare för spelare. Räknar man med att Villa ska vara ett lag på övre delen av tabellen så krävs det ett par klasspelare till, som kan fylla den lucka som skadorna medför.

I skrivande stund finns det behov av en ytterback, en innermittfältare och en striker. Dessa måste dessutom vara kvalitetsspelare som kan gå in och norpa platser i startelvan. Får vi in ”rätt” spelare – ”rätt” är ett oerhört luddigt begrepp här, det medger jag – så finns det ingen anledning att hoppas på annat än en topp tio-placering.

Även om visst ”dömaterial” i truppen skeppats iväg till andra destinationer – inte minst James Collins, som återfinns hos just West Ham – så har det i sin tur inte inneburit att principen ”en in, en ut” försvunnit. Samtidigt måste man betänka det faktum att massvis med PL-rutin har gått om intet i och med att spelare som Collins och Hutton, och kanske även Warnock, försvunnit eller kommer försvinna.

Kan ungdomlig entusiasm i sann Lambert-anda ersätta trötta killar med för mycket pengar på bankkontot? Det blir den stora frågan i år. För truppen har som sagt inte blivit större, men väl fått en Paul Lambert-prägel över sig. Han har fått en ärlig chans att införskaffa ett par spelare som han tror sig passa väl in i den filosofi han står för genom att sälja av spelare som, relativt sin lön, underpresterar. Men redan nu ser vi vad skadeproblemen medför för en tunn trupp: både Marc Albrighton och Gabriel Agbonlahor kommer missa inledningen av seriespelet.

Ett spelande lag?
Träningsmatcherna har egentligen inte gett oss speciellt mycket när det kommer till hur det ”nya” Aston Villa kommer uppträda på plan. Tre vinster, två oavgjorda och en förlust mot blandat motstånd har egentligen bara sett till att gadda samman gamla och nya spelare. Spelmässigt kan vi dock försöka oss på en kortare analys och konstatera att ängsligheten som karaktäriserade Alex McLeishs styre delvis är borta – i alla fall i offensiven. Stundtals har defensiven svikit rejält, inte minst i matcherna mot Nottingham (förlust 1-3) och Werder Bremen (3-3). Tyskarna ställde dock upp med ett bra lag, så där blir det lättare att ursäkta att vissa anfall slinker igenom.

Offensivt har vi sett tecken på ett annorlunda spel: målet är inte längre att så fort som möjligt – läs fågelvägen – nå upp till anfallarna, utan att via ett genomtänkt spel, där mittfältarna slipper leka förstagångsbesökare i New York, komma fram till mer kvalitativa lägen. Som bekant har Lambert ärvt en forward som bevisligen kan förvalta de lägen som erbjuds. Darren Bent kommer också få en nyckelroll i det här spelet, i och med att han är den som ska avsluta majoriteten av den anfall som numera förhoppningsvis kommer karaktäriseras av genomtänkta moment över hela banan.

Det som oroar mest är dock, fortfarande, fasta situationer i defensiven. Spelet i luftrummet verkar inte ha förbättrats med Lambert vid rodret, och det återstår att se om nyförvärvet Ron Vlaar är mannen att få igång den delen av spelet.

Han har en dag på sig från och med nu.