Monthly Archives: september 2012

Åsikt Signerat

Run, Gabby, Run – ikonen som ska bära Villa in i framtiden

Många fans till Premier League-lag tycker att Silly Season är den kanske enskilt mest spännande delen av säsongen. Lockelsen av stjärnor från andra lag, tidningarnas spekulationer om dessa och av olika forum uppbyggda osanningar och drömmar samsas i ett forum där alla fans får plats. I slutändan brukar det dock bli så att man faller tillbaka på de trognaste spelarna när matcherna ska avgöras på plan – man sätter sin tilltro till hjärta. Aston Villas hjärta 2012/2013 ser inte mycket ut för världen, men bär alltid klubben med sig och kommer gå  i bräschen för säsongen. Möt Gabriel Agbonlahor, Villas egen Forrest Gump.

”Run Forrest, Run!” För den filmintresserade är detta ett odödlig citat. Den unge Forrest Gump får ett gäng mobbare på cykel efter sig, och hans kompis och livs kärlek Jenny beordrar honom att springa ifrån dem. Och han springer så till den milda grad att hans ben plötsligt sliter sig loss från sin ortos – han är fri. Detta är på sätt och vis bara starten på en film full av mirakel. Att det sedan är Tom Hanks – ett uttalat Aston Villa-fan – som spelar den äldre Forrest Gump gör inte saken sämre.

Aston Villa har en egen Forrest Gump. Gabriel Agbonlahor, den egna produkten som likt Gump kanske inte alltid uppvisar den största intelligensen (http://www.youtube.com/watch?v=wx6LfIXWdIg), har många brister på plan, men att hans hjärta helt och håller pumpar Claret and Blue-blod – det är det ingen som tvekar på. På många sätt personifierar han det Villa vi vill se. Han har som sagt sina tillkortakommanden på plan, men är en av få spelare som kan kyssa klubbmärket och komma undan med. Han är knappast en Craig Gardner som går ut som livstids blåsnäsa när han lämnade bänken i Villa för en given startplats på mitten i Birmingham Shitty.

 

 

Man skulle till och med kunna dra det så pass långt att det är Gabbys brister som gjort honom så älskvärd bland fansen. Precis som Forrest Gump är det inte den briljanta hjärnverksamheten som tagit honom dit han är, utan hans sätt att vara och hans inneboende kvaliteter. Nu är det Gabby som ska leda det nya Villa in i framtiden. Det är hans löpvägar som ska göra att klubbens hämningar som släpper, hans älskvärda sätt och kärlek för klubben som ska få fansen att drömma om storhetstider igen.

Det är inga små krav att lägga på nummer 11:s axlar. Men press är inget som Gabby någonsin lagt stor vikt vid. Under David O’Learys ledning fick han göra sin debut i a-laget borta mot Everton i mars 2006. Trots förlust 4-1 var det då 19-årige Gabby som stod för Villas mål. Han hade presenterat sig för Villa-fansen på ett storstilat sätt. Nu har akademiprodukten spelat över 200 matcher för klubben och gjort över 50 mål, trots att han fler än en gång fått ta steget ner från sin forwardsroll och istället inta en position ute på flanken.

Tillbaka in i fansens hjärtan
Hans tendens att aldrig klaga utan foga in sig till lagets bästa har gjort hans ikonstatus än större. Att Villa dessutom tenderar att spela bättre med honom på plan gör inte saken sämre. Den här säsongen har den numera 25-årige engelsmannen, med tre landskamper för The Three Lions på meritlistan, varit skadad under inledningen. Hans stora comeback kom i tisdags i ligacupmatchen borta mot Premier League-mästarna Manchester City. Hur regisserar man bäst en comeback under de här förutsättningarna? Gabby valde att göra två mål och, i mångas ögon, bli vald till matchens lirare när Villa gick vidare till tredje rundan.

Nästa offer för Gabbys snabbhet kan mycket väl bli Jonas Olssons West Bromwich, som inlett Premier League på ett riktigt fint sätt. Derbymatcher brukar vara Gabbys gebiet – vi är många som minns med välbehag säsongen 2007/2008 och derbymatchen borta mot Birmingham City, där han först räddade en nick från Liam Ridgewell på egen mållinje, bara för att i 86:e minuten nicka in vinstmålet framför ilskna City-fans.

Det är Gabriel Agbonlahor som ska bära laget i år – oavsett om spelare som Ron Vlaaar bär kaptensbindeln, irländarna Richard Dunne och Shay Given står för rutinen i form av flest antal spelade PL-matcher – eller oavsett om det är Darren Bent som ska stå för målfabrikationen och sno åt sig rubrikerna. Det är Gabby som ÄR Aston Villa. Det är hans löpningar som försvararna är rädda för, hans snabbhet som bryter mönster, krossar försvar. Det är han som fansen vänder sig till när det blåser kallt.

Därför säger jag nu: Run, Gabby, run – så tar vi rygg på dig in i framtiden. Hårt arbete och en vilja att ge allt för klubben har blivit dit signum. Samtidigt är du ibland opålitlig rent kvalitativt, där lysande moment och matcher snart kan bli bedrövliga insatser och en anonymitet under 90 minuter. Kanske är det därför vi älskar dig lite extra? Du är kanske, i just den här aspekten, lite som livet självt. Lite som en chokladask, som Forrest Gump säger. Man vet liksom aldrig vad man får.

Analys Inför Match

TKO mot Southampton – och ytterligare en ikväll?

Det som utgjorde en bra chans till en poäng, eller flera, slutade med en teknisk knockout i andra halvlek i senaste ligamatchen. Tyvärr var det Villa som fick ta emot tunga jabbar på löpande band under andra halvlek, och när den vinnande boxaren Southampton väl hittat en lucka i garden dröjde det inte länge förrän ridån föll ner och Villa låg golvade. Nu väntar ett än värre motstånd i form av bortamatch mot Manchester City i Capital One Cup.

1-4 är inte kul mot någon motståndare, men med tanke på att Southampton börjat säsongen med fyra raka förluster går det inte att förklara bort nederlaget. Att dessutom, efter en fullt godkänd första halvlek som dessutom såg Villa ha ledningen med 1-0, tappa kapitalt i andra halvlek ställer förstås frågor om det här lagets nivå.

Att Aston Villa anno 2012 kan spela bra fotboll har vi sett glimtar av under säsongen, även om inledningen poängmässigt sett varit under förväntan. Problemet är fortfarande att dipparna finns där, och att det under dessa perioder blir så tydligt vad vi behöver: en ryggrad. Tyvärr behandlas han just nu för leukemi, så vi lär få fortsätta se ett Villa som blandar och ger hejvilt.

Det är den här ojämnheten som man tyvärr får räkna med under omständigheter som dessa. Paul Lambert har agerat bra på transfermarknaden. Problemet är dock att de nya, lite äldre och rutinerade nyförvärven, har tvingats på en ledarskapskostym: de måste in och prestera direkt och agera ryggrad för ett ungt lag på dekis.

I det här fallet ledde detta, utöver matchspecifika ögonblick av brist på koncentration, till ett par ”slumpmål” från Southamptons sida – vilket i sin tur ledde till att Villas självförtroende sjönk mellan Saints kunde spela ut inför en salig hemmapublik. Billiga mål är bara förnamnet, och här har Lambert lite att träna på inför framtiden.

Om vi ska lyfta fram något positivt så noterades Darren Bent noteras för ett mål. Nu hjälpte det inte på kort sikt, men eftersom säsongen är lång så kan målet säkert betyda en mer laddad Bent framöver. Dessutom var det han som jobbade sig fram till position genom att vinna en luftduell i momentet innan nätkänningen. Samarbetet med Christian Benteke är långt ifrån komplett, men det fanns ljusglimtar. Den unge belgaren kunde mycket väl ha gjort 2-0 i början av andra halvlek – hans nick passerade stolpen med en decimeter – och det känns lite som om det är dessa herrar som kan kickstarta säsongen för Villa.

Det som kanske är ännu mer synd än själva poängtappet – för sådana kommer alltid att inträffa – är att Stephen Ireland skadade armen. Och med honom försvann spelet. Ireland har, trots att han inte kommit upp i den nivå som jag och säkert ännu fler hoppats på, varit en viktig del av det nya spel som Lambert vill lira. Det är inte klart exakt vilken skada det rör sig om, men att han missar kvällens drabbning på Etihad Stadium mot Premier League-mästarna Manchester City står klart.

Capital One Cup

Kärt barn har många namn, och nog är det så att cupspelet i England har en betydelse som vida överstiger den svenska motsvarigheten. Den här säsongen heter ”the cup formerly known as Ligacupen” Capital One Cup. Aston Villa besegrade Tranmere väldigt enkelt på hemmaplan, men lottningen var inte alls lika vänlig en gång till. I dag tisdag är det nämligen dags för Aston Villa att ta sig an Manchester City på bortaplan.

Statistiken talar inte för Villa, varken i mötena med Manchester City under de senaste säsongerna eller när det kommer till framgångarna i ligacupen de senaste säsongerna. Villa har aldrig nått längre än tredje omgången de senaste fem säsongerna, medan City har nått semifinal två gånger de senaste tre säsongerna.

Vi behöver förstås inte heller nämna det faktum att City besitter den bredaste truppen i hela ligan. Samtidigt som det är en styrka alla sju dagar i veckan, kan det på något sätt visa sig bli Aston Villas chans till avancemang. Hemmacoachen Roberto Mancini är inte rädd för att rulla runt på spelare – även om nyckelspelare såsom Vincent Kompany och Yaya Touré brukar få lira nästan alla matcher – och Villas, måhända små, möjligheter ligger i det faktum att vi inte kommer möta Citys starkaste lag. Dessutom saknar de ljusblå ett par spelare som ligger under behandling för skador, däribland den forne Villa-spelaren James Milner, som har en skadad tå som kan hålla honom borta från spel ikväll.

 

Gareth Barry iklädd rätt tröja (foto: The Guardian)

 

En som lär få speltid är Gareth Barry. Den förre Villa-kaptenen, med 365 matcher i Claret & Blue-tröjan, ser fram emot kvällens match och ser positivt på sin ex-klubbs möjligheter – trots den tunga period som man är mitt uppe i. Till Manchester Citys hemsida säger han:

”Det är definitivt ett steg i rätt riktning för Villa”, angående Paul Lamberts tillträde som manager för Birmingham-klubben. ”Han förtjänar tid att få till saker och ting. Sådant sker inte över en natt. Jag tvekar inte på att han, med tanke på det jag hört om hur han arbetar, kommer att vända på skutan.”

Vidare åberopar Barry synska krafter när han anade att lotten skulle falla på Villa i tredje omgången. ”Jag hade ett leende på mina läppar när lotten föll på Villa. Jag pratade med James [Milner] om det, och vi diskuterade det konstiga i att man alltid tycks ställas mot en gammal klubb i cuperna. Det är så fotboll fungerar. Jag ser fram emot matchen. Förhoppningsvis kommer jag få spela mot några av de unga talangerna som Villa släppt fram.”

Han avslutar med att nämna att han fortfarande följer Villa. ”Det är alltid stort för mig att möta Villa, med tanke på hur många lyckliga år jag hade där. Jag håller fortfarande utkik efter hur de klarar sig.”

För att lyckas med bedriften att slå City på deras egen park krävs det en hel mängd saker, och antagligen räcker inte det här bloggutrymmet till för ändamålet. Mittbacken, tillika kaptenen, i Villa heter Ron Vlaar och även om han ganska skickligt undgår att besvara frågan om hur man besegrar ett av världens bästa klubblag, så menar han att allt är möjligt.

”Vi måste vara starka nu och måste förbereda oss för nästa match. Visst kommer det bli en svår match, men alla matcher är svåra. Vi kommer försöka gå ut och vinna matchen”, säger han till Aston Villa officiella hemsida, avfc.co.uk. ”Vi vet att vi kan spela bra som lag, men det gjorde vi inte i andra halvlek mot Southampton och det var en besvikelse för oss alla. Alla vill göra bättre ifrån sig och jag hoppas vi kan visa detta genom sättet vi spelar mot Manchester City.”

Uncategorized

Fler vinster inom räckhåll

Aston Villa tog sin första ligaseger under Paul Lambert förra helgen när Swansea besegrades med 2-0. Nu är det tänkt att laget ska följa upp vinsten med ytterligare en trea borta mot seriens jumbo, nykomlingen Southampton.

Southampton har inte inlett positivt. Fyra matcher har genererat noll poäng, och även om motståndet varit tufft och laget inledningsvis spelade bra (offensiv) fotboll, så kom det ett rejält bakslag i förra matchen mot Arsenal. Gunners sköt The Saints sönder och samman, och 1-6 stärkte knappast lagmoralen hos de sargade röd-vita spelarna.

Tränaren Nigel Adkins ryktas redan sitta löst på sin post. Men frågar man Aston Villas tränare Lambert så tycker han att det är beklagligt att Adkins redan kan vara på väg bort. ”Det börjar bli lite löjeväckande nu”, säger skotten när han skyndar till sin kollegas försvar. ”Med tanke på vad han gjort för dem, och det faktum att vi bara är fyra matcher in på säsongen, så är det lite löjligt. Men det är så fotbollen fungerar. Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Det blir svårare och svårare för varje år, men det här är verkligen orättvist. Nigel har gjort ett fantastiskt jobb med Southampton.”

Laget och fansen måste se matchen mot Villa som ett bra tillfälle för säsongens första poäng. Aston Villa är inte längre det hot som man bara för ett par år sedan var – drivkraften då var Champions League, medan det nu mer handlar om överlevnad och bygga ett nytt lag med nya, hungriga spelare. Birmingham-laget har gått från en svår nöt att knäcka till en sådan som man bör kunna knäcka om man vill överleva i Premier League – framförallt på hemmaplan.

För bortafansen är det dags att stifta en nygammal bekantskap med en egen akademiprodukt i form av Steven Davis. Den lille mittfältaren spelade senast i Villa-tröjan säsongen 2006/2007, innan han gick till Fulham. Via Glasgow Rangers tog han sig sedan till den engelska sydkusten, och får nu chansen att visa sitt forna lag vad de gått miste om. ”Jag var 16 när jag gick dit och jag hade en bra tid där”, säger den 27-årige nordirländaren till Southamptons hemsida angående tiden i Villa. ”Men det hör till det förgångna. Det finns inget utrymme för sådana känslor i dagens fotboll. Jag spelar för Southampton nu, och vi måste besegra Aston Villa för att kickstarka vår säsong.”

Benteke från start?

För Aston Villas del ser saker och ting lite ljusare ut. Paul Lambert börjar få ordning på truppen och har fått till konkurrens på nyckelpositioner i laget. Nu handlar det inte om att få in fler spelare till truppen, utan att få bort överflödet. Ett första steg togs tidigare i dag i och med att Stephen Warnock blev klar för en tre månader lång utlåning till Championship-laget Bolton Wanderers.

Efter senaste matchen kommer Lambert kanske inte ändra alltför mycket i startelvan. Den stora frågan är huruvida Christian Benteke, som kom in och gjorde mål mot Swansea, kan peta Andreas Weimann på topp? Vem väljer Lambert som lekkamrat till Darren Bent?

Att döma av intervju på Aston Villas hemsida i dag kanske det ändå lutar åt belgaren. ”Swansea hade fullt upp med Christian förra helgen, och han har sett riktigt bra ut i träning den här veckan”, menar Lambert. ”Christian kommer utan tvekan att ge oss en hel del. Det är inget att snacka om: han är stor och stark där uppe, och han kommer att orsaka problem för motståndarna.” För att ta det sista steget in i laget måste han dock, enligt den skotske tränaren, lära sig kommunicera lite bättre. ”Christian säger inte så mycket. När han väl kommer in i det och lär sig språket lite bättre kommer det bli kanon.”

Aston Villa måste se till att utnyttja den tveksamhet i spelet som lag ur form uppvisar. Southamptons förluster – speciellt den senaste – har satt sina spår, och kan Villa gå ut och ta tag i taktpinnen så går det onekligen att hitta luckor via våra kreativa, till synes formstarka mittfältsspelare såsom Barry Bannan, Stephen Ireland och Brett Holman. Samtidigt verkar de defensiva problemen som fanns där under inledningen av säsongen så sakteliga börja tyna bort, och Ciaran Clark och Ron Vlaar börjar kommunicera och uppträda med all större pondus. Brad Guzan i mål förutsätter jag efter matchen mot Swansea.

Bring on the Saints!

Analys Match

Måndagsanalysen: Aston Villa – Swansea 2-0

Så kom den till slut: Paul Lamberts första tävlingsseger som manager för Aston Villa Football Club. Efter 2-0 mot Swansea kan Villa-fansen äntligen med tillförsikt se fram emot de kommande matcherna. Det är nämligen så att det som såg så lovande ut stundtals mot Newcastle, såg ännu lite bättre ut i lördags.

Efter en lite trevande start från Aston Villas sida – där Swansea hade ett jätteläge att ta ledningen efter en farlig nick av Williams och ett skott från Dyer – kom hemmalaget in i matchen mer och hamnade bättre till för att sätta press på walesarna. Swanseas passningsskicklighet är vida känd, men i takt med att Villa kom mer rätt var det flera andra bitar som föll på plats. Passningsspelet genererade exempelvis en hörna i den 16:e minuten. Bollen hamnade hos Lowton – som enligt egen utsago befann sig på fel plats mot vad han var instruerad – precis utanför straffområdet. Den unge engelsmannen drog till ett volleyskott med vänstern, och bollen hittade in i nätmaskorna bakom Vorm i Swansea-målet. Vackert!

Aston Villa fortsatte sitt fina spel, och Swansea tilläts inte spela den offensiva passningsfotboll som gett laget en andraplats i Premier League inför den här omgången. Villa hade ett par chanser att utöka ledningen – närmast var Andreas Weimann – men det skulle dröja till dess att det bara var ett par minuter kvar av ordinarie tid innan det kom. Då presenterade han sig, Belgiens unge anfallsstjärna Christian Benteke. Swanseas mittback Williams utförde vad han trodde var en standardmanöver när han nickade hemåt mot Vorm, men Bentekes snabbhet visade sig dödlig. Den sistnämnde hann upp bollen, lobbade fint över målvakten och kunde retfullt enkelt rulla in sitt första mål i Villa-tröjan. Vilken debut!

Självförtroende och marginaler
Det här var med viss tvekan den bästa matchen hittills under säsongen för Villa (borta mot Newcastle ska man också ha i åtanke). Villa lyckades på ett ganska effektivt sätt neutralisera Swanseas styrkor, och kunde dessutom visa upp ett förbättrat passningsspel som byggde anfall och som ledde till farliga målchanser. Lägg där till att man både individuellt och som kollektiv börjat utveckla en tro på Lamberts spelidé och fått upp självförtroendet, så förstår man att det börjar se lite ljusare ut för Villa.

Samtidigt är det små marginaler. Matchen kunde ha tett sig lite annorlunda om Swansea fått hål på Villa första kvarten – jag tänker framförallt på Dyers skott som Guzan fick sträcka ut rejält på. Efterhand kom Villa-spelarna dock allt mer in i matchen, och att slutresultatet var rättvist måste man nog ändå säga.

4-4-2-uppställningen med Weimann och Bent på topp fungerade bra i alla enheter. Den mest intressanta positionen att titta lite närmare på är anfallet. Vi kan kräva betydligt mer av Bent, men jag tror att Benteke kan passa bra bredvid den engelske målskytten. Belgaren verkar dessutom ha näsa för målet, vilket kan både sporra och avlasta Bent, som fått dra ett alltför stort lass sedan han kom från Sunderland. Weimanns rörelsemönster är svårlöst för motståndarna, och han kommer inte ge bort sin plats frivilligt. Här har vi ytterligare en viktig notis, som för övrigt gäller hela laget: konkurrensen om platserna i startelvan har hårdnat rejält, vilket är odelat positivt.

Paul Lambert presspel har verkligen börjat fungera bättre, och spelarna har tagit det till sig och fört med sig aggressiviteten från detta moment över till spelet med boll. Det finns fortfarande mycket att förbättra på flera områden – inte minst passningsspelet – men den största förändringen från McLeishs tid är ändå uppenbar: viljan att vinna, aggressiviteten och presspelet har jackats upp ett antal nivåer.

Att Swansea vann bollinnehavet med 57 %  mot 43 % (enligt FourFourTwo Stats Zone) betyder inte så mycket i sammanhanget, speciellt med tanke på att Aston Villa slog betydligt fler passningar på offensiv planhalva och dessutom skrapade fram fler målchanser än walesarna. Samma statistik lär oss också att Lambert föredrar ett spel längs med backen. 40 hemmapassningar gick luftvägen, medan 287 var kortpassningar – även om inte alla var lyckade, förstås.

Vi ska inte luras till att tro att Villa spelar jättebra helt plötsligt – vägen är lång och snårig. Men de senaste matcherna har Lamberts filosofi verkligen skinit igenom, och kan laget fortsätta på den inslagna vägen, och utnyttja den självförtroendeboost som just nu är påtaglig, så kan det mycket väl flyta på och medföra en trepoängare i nästa match borta mot ett skadskjutet Southampton (1-6 i baken mot Arsenal sist).

Up the Villa!

Analys Inför

Dags att döda hemmaspöket

Imorgon lördag möter Aston Villa Swansea på hemmaplan. Vi som minns förra säsongen hade nog inte tackat nej till en blackout, om inte hela säsongen så i alla fall den 2 januari. Det var då Swansea tog sin första bortaseger någonsin i Premier League i och med 2-0 på Villa Park. Låt oss för guds skull hoppas att Villa kan bita ifrån sig bättre den här gången, och hålla kolla på Nathan Dyer et al.

Resultatet då var helt i sin ordning, och det var två vitt skilda filosofier, ett ord vi inte kan komma undan i det här sammanhanget, som visade upp sig. Alex McLeishs Aston Villa som byggde på någon form av långbollsstrategi – inte helt sant, men AML:s fotboll är inte lätt att definiera eftersom det så ofta rör sig om icke-fotboll – med ett lag som uppenbarligen varken ville eller kunde spela enligt modellen, och Rodgers mannar som backade managerns synsätt på fotbollen till hundra procent och som förespråkade ett högt presspel och en flödande, fantasiberikad fotboll.

Swansea är ett intressant ämne. Förra säsongens fotbollsfilosofi vann många fans hjärtan förra säsongen, men när Brendan Rodgers valde att lämna klubben för Liverpool var det många som tvekade på lämpligheten i att Michael Laudrup tog över. Oj vad fel dessa har haft hittills. Dansken har vidareutvecklat den passningsorienterade, offensiva fotbollen som walesarna visade upp under förra säsongen. Ett mer direkt spel har knappast medfört ett lägre underhållningsvärde, utan har snarare gett motståndarna än mer att tänka på under spelet på egen planhalva. Vad viktigare är: resultaten har varit fortsatt positiva under inledningen av säsongen. Just nu ligger man på andra plats, med sju poäng på tre matcher och en målskillnad på 10-2.

Till matchen i Birmingham kommer dock Laudrup att sakna ett par defensiva pjäser, och han kommer att behöva bygga om i försvaret. Frågan är hur det påverkar den inledningsvis så ramstarka defensiven.

 


Kan Laudrup spinna vidare på den fina inledningen av säsongen i morgon?
Foto: Mirror.co.uk

 

Nya ansikten
För Aston Villas del ser det lite annorlunda ut. Paul Lambert har bara delvis lyckats pränta in sitt budskap i spelarna. I senaste matchen – 1-1 borta mot Newcastle – såg det överlag bättre ut än under de inledande två matcherna, och kan man nu bygga på med lite mer noggrannhet och lite självförtroende så finns det hopp om det.

Tyvärr har Villa Park inte blivit den ointagliga borg som spelarna pratat om – senast idag genom Darren Bent i Birmingham Mail. Hemmaspöket lever i allra högsta grad, vilket Everton visade i senaste hemmamatchen. Kanske kan Aston Villas nya spelargarde hjälpa till att förpassa det där spöket till historien. Det tisslas och tasslas om att forwarden Christian Benteke, mittfältaren Ashley Westwood och ytterbacken Joe Bennett alla kan bli aktuella för en startplats, även om det kanske är väl tufft att slänga in dem alla tre i hetluften. Det sistnämnda påståendet från min sida är dock inte något som Lambert skriver under på, när han på presskonferensen inför matchen (i AVTV) säger: ”Jag har inga problem att slänga in dem oavsett ålder. Jag väljer laget efter hur bra spelarna är.”

Däremot är det troligt att Brad Guzan kommer få stå igen efter sin fina insats sist. Likaså känns mittlåset givet med Clark och Vlaar, medan ytterbacksplatserna är ”up for grabs”. Här slåss bland andra Lichaj, Baker, Lowton och Bennett om två platser. Lowton har varit ganska bra första matcherna, så det troliga är väl ändå att Lichaj och den före detta Sheffield United-spelaren tar varsin kant.

Räkna med att Karim El Ahmadi intar den defensiva mittfältsrollen, och att Stephen Ireland – som bitvis var bländande mot Toon – tar det offensiva ansvaret centralt. Kanske får vi se Bannan inta en kant, och kanske kan N’Zogbia få en chans på andra kanten. Men då ska dessa herrar först konkurrera ut Brett Holman. Dessutom har Gabriel Agbonlahor varit en kantspringande joker som ett par andra managers använt sig av i syfte att utnyttja dennes snabbhet.

Allt eftersom nämnde Gabby verkar närma sig status fit for fight kommer han naturligtvis närmare en startplats bredvid Bent på topp, men frågan är om Lambert kanske vågar chansa lite och slänga in belgaren Benteke från start. Den 21-årige belgaren spelade från start i EM-kvalmatchen i tisdag, och skulle vara ett spännande kort att lägga ut redan från start.

Hur Lambert än väljer att formera laget så är det än viktigare hur han får sina mannar att prestera på plan mot ett lag med speltekniska kvaliteter. Under förra säsongens match var det Swansea som tog tag i taktpinnen och höll i den matchen ut. Så får det inte gå till, allra minst på hemmaplan. Nu måste Villa visa att det är ett nytt lag – ett lag som vill vinna matcher genom att spela bra fotboll och äga boll. Dessa två går nämligen väldigt ofta hand i hand (även om det går att argumentera för att Martin O’Neill, under tiden i Villa, faktiskt förespråkade ett kontringsbaserat spel som kunde vara riktigt kul att kolla på).

Analys Match

Måndagsanalysen: Pusselbitarna börjar falla på plats

I går söndag spelade Aston Villa oavgjort, 1-1, på Sports Direct Arena. Newcastle är numera ett erkänt svårt lag att ta poäng av, inte minst borta, och med tanke på att Villas säsong börjat i moll är en poäng riktigt bra. Resultatet måste anses som relativt rättvist, och båda lagen hade chanser att vinna matchen: Bent och Ireland hade varsin jättefin chans. Bent, otypiskt nog för en målskytt av hans kaliber, valde ett tillslag för mycket och chansen slarvades bort. Ireland å sin sida tog emot bollen, la upp den på vänstern, men visade tydligt varför högern hade varit ett bättre alternativ då bollen hamnade en bra bit utanför målramen. Newcastle hade matchens sista chans, men Cabayes frispark fick inte tillräcklig fart och var inte tillräckligt mycket i krysset för att Villas målvakt för dagen, Brad Guzan, skulle överlistas.

Det som antagligen glädjer Lambert mer än resultatet och poängen är att många av de pusselbitar vi varit oroliga för kommit bort plötsligt föll på plats i det kaosartade pussel vi kallar Aston Villa. Försvarsspelet, som uppenbarligen gäckat Lambert så här inledningsvis, var överlag mycket bra. Och vad viktigare är: det var inte bra för att det fanns en spelare som stod ut över mängden, utan för att försvarsspelet som enhet – som en komponent i laget – var bra. Lamberts idéer för defensiven verkar ha gett resultat. Spelarna låg tight på starka offensiva spelare som Demba Ba och Papiss Demba Cissé, och resultatet var att dessa bara vid enstaka tillfällen tilläts få tid med bollen i farliga lägen.

Presspelet var en revolution. Newcastles mittfält, och backlinje, älskar tid. Ge dem några sekunder för mycket, och du har genast förvandlat Newcastle från ett ganska bra lag till ett topplag i Premier League. Det såg ut som att Villas spelare, i takt med att man såg effekterna av det presspel som Lambert nött på träningarna, växte och genast orkade och ville betydligt mer. Det är lite av bakgrunden till att laget och lagdelarna såg betydligt mer samspelta ut, och var beredda att jobba mer för varandra.

Laget framför allt
Och det är så in i bomben kul att läsa om en tränare som inte bara säger att laget är viktigare än alla enskilda individer, utan som också lever som han lär. När AVTV:s reporter, den lysande Jack Woodward, efter matchen frågade vad Lambert tyckte om Ciaran Clarks starka mittbacksspel – och han var riktigt bra – blev svaret: ”Som lag var vi riktigt bra”.

Det är med laget framför allt låter jävligt klyschigt, jag vet, men när man ser resultatet – i form av spelarnas inställning gentemot fjolåret – så förstår man att Lambert inte bara är tomma ord. Under en utfrågning med fansen säger han också att det är gruppen som betyder något, och att det var det kanske största problemet att ta itu med i Aston Villa.

”Jag tycker att det som saknats mest här är kollektivet, gruppen”, berättar Lambert. ”Sammanhållningen som grupp har inte funnits. Individuellt sett finns det många riktigt talangfulla spelare, men som enskild individ kommer du inte att vinna något. Du kanske framstår som bra när du kommer hem till din fru eller din mamma och pappa och de säger att du har varit fantastisk, men förlorat med 4-0. Det var detta som överraskade mig mest – det fanns ingen sammanhållning. Det måste vi skaffa oss. Om vi lyckas så finns det några riktigt bra spelare här.”

Man skulle kunna hävda att gårdagens match bara var en i mängden, och komma undan med det, men jag tycker det låter tråkigt – framförallt när vi för första gången kan se verkliga framsteg i attityd. Låt oss bara hoppas att trenderna håller i sig.

 


Lamberts fotbollsfilosofi skiljer sig markant från föregångaren McLeishs

 

Mycket att jobba på
Samtidigt ska man ha några saker klara för sig. Det finns problem att ta tag i. Spelet är mycket ojämnt. Kvaliteten på vissa passningar är rent ut sagt bedrövliga. Det gäller i uppspelsfasen, men det gäller kanske framförallt på planens sista tredjedel. Man får inte förstöra ett anfall som byggts upp metodiskt genom att slå en division 6-passning när det gäller som mest. Det här är ett problem som verkligen måste tas tag i. Vi har i nuläget en spelare – Stephen Ireland – som behärskar det här med anfallsuppbyggnad via ett passningsspel, och sedan också har kapaciteten att leverera ett sistapass som leder till en farlig målchans. Resten har en alldeles för hög felprocent.

Lambert är noga med vad han vill ha ut av sina spelare, och av sin träning. Han tror stenhårt på sin filosofi, och på de värvningar som han genomfört (mer om dessa i ett senare blogginlägg). Det kommer därför lite av en överraskning för mig att det är Brett Holman, en värvning av den annars bedrövlige Alex McLeish, som jag tycker personifierar mycket av det som händer i den här matchen: det stenhårda jobbet finns där, presspelet på den offensiva planhalvan var nästintill perfekt medan försvarsspelet och intensiteten fungerade bra; men med tydliga inslag av ”spridda skurar” i de avgörande lägena. Holman slog bort ett par passningar när Villa boxat sig fram till ett bra knockoutläge, samtidigt som han också såg lite väl passiv ut i samband med målet. Ett bra presspel förutsätter bra utförd scouting – i det här fallet kanske lite väl bra. Holman visste mycket väl att Ben Arfas vänsterfot är ett dödens verktyg – men han hade tyvärr fått informationen att högern bara används för att ge vänstern utrymme. Därav gav han fri lejd till fransmannen när han gick åt höger, och det var nog fler än Holman som förvånades över den enorma kraft som Ben Arfas högerfot kunde frambringa.

Här ser vi också vikten av att ha individuell skicklighet i laget. Med Villas resoluta spel krävdes det något extraordinärt av Newcastle för att bräcka Villas försvarsmur. Och det fick dom, den här gången.

Som för att stryka under hur pass mycket tryggare jag känner mig som fan och åskådare under Lamberts Villa jämfört med McLeishs, så behöver jag inte gå längre än till mina känslor när fjärdedomaren höll upp skylten för tilläggstiden. Fem minuter kan vara lång tid med en viktig bortapinne ”att försvara”. Men istället kom jag på mig själv med att tänka: ”Fan vet om inte detta är positivt för oss.”

Den känslan är ta mig tusan obetalbar efter flera år av dysterhet och ångest.