Måndagsanalysen: Aston Villa – Swansea 2-0

Så kom den till slut: Paul Lamberts första tävlingsseger som manager för Aston Villa Football Club. Efter 2-0 mot Swansea kan Villa-fansen äntligen med tillförsikt se fram emot de kommande matcherna. Det är nämligen så att det som såg så lovande ut stundtals mot Newcastle, såg ännu lite bättre ut i lördags.

Efter en lite trevande start från Aston Villas sida – där Swansea hade ett jätteläge att ta ledningen efter en farlig nick av Williams och ett skott från Dyer – kom hemmalaget in i matchen mer och hamnade bättre till för att sätta press på walesarna. Swanseas passningsskicklighet är vida känd, men i takt med att Villa kom mer rätt var det flera andra bitar som föll på plats. Passningsspelet genererade exempelvis en hörna i den 16:e minuten. Bollen hamnade hos Lowton – som enligt egen utsago befann sig på fel plats mot vad han var instruerad – precis utanför straffområdet. Den unge engelsmannen drog till ett volleyskott med vänstern, och bollen hittade in i nätmaskorna bakom Vorm i Swansea-målet. Vackert!

Aston Villa fortsatte sitt fina spel, och Swansea tilläts inte spela den offensiva passningsfotboll som gett laget en andraplats i Premier League inför den här omgången. Villa hade ett par chanser att utöka ledningen – närmast var Andreas Weimann – men det skulle dröja till dess att det bara var ett par minuter kvar av ordinarie tid innan det kom. Då presenterade han sig, Belgiens unge anfallsstjärna Christian Benteke. Swanseas mittback Williams utförde vad han trodde var en standardmanöver när han nickade hemåt mot Vorm, men Bentekes snabbhet visade sig dödlig. Den sistnämnde hann upp bollen, lobbade fint över målvakten och kunde retfullt enkelt rulla in sitt första mål i Villa-tröjan. Vilken debut!

Självförtroende och marginaler
Det här var med viss tvekan den bästa matchen hittills under säsongen för Villa (borta mot Newcastle ska man också ha i åtanke). Villa lyckades på ett ganska effektivt sätt neutralisera Swanseas styrkor, och kunde dessutom visa upp ett förbättrat passningsspel som byggde anfall och som ledde till farliga målchanser. Lägg där till att man både individuellt och som kollektiv börjat utveckla en tro på Lamberts spelidé och fått upp självförtroendet, så förstår man att det börjar se lite ljusare ut för Villa.

Samtidigt är det små marginaler. Matchen kunde ha tett sig lite annorlunda om Swansea fått hål på Villa första kvarten – jag tänker framförallt på Dyers skott som Guzan fick sträcka ut rejält på. Efterhand kom Villa-spelarna dock allt mer in i matchen, och att slutresultatet var rättvist måste man nog ändå säga.

4-4-2-uppställningen med Weimann och Bent på topp fungerade bra i alla enheter. Den mest intressanta positionen att titta lite närmare på är anfallet. Vi kan kräva betydligt mer av Bent, men jag tror att Benteke kan passa bra bredvid den engelske målskytten. Belgaren verkar dessutom ha näsa för målet, vilket kan både sporra och avlasta Bent, som fått dra ett alltför stort lass sedan han kom från Sunderland. Weimanns rörelsemönster är svårlöst för motståndarna, och han kommer inte ge bort sin plats frivilligt. Här har vi ytterligare en viktig notis, som för övrigt gäller hela laget: konkurrensen om platserna i startelvan har hårdnat rejält, vilket är odelat positivt.

Paul Lambert presspel har verkligen börjat fungera bättre, och spelarna har tagit det till sig och fört med sig aggressiviteten från detta moment över till spelet med boll. Det finns fortfarande mycket att förbättra på flera områden – inte minst passningsspelet – men den största förändringen från McLeishs tid är ändå uppenbar: viljan att vinna, aggressiviteten och presspelet har jackats upp ett antal nivåer.

Att Swansea vann bollinnehavet med 57 %  mot 43 % (enligt FourFourTwo Stats Zone) betyder inte så mycket i sammanhanget, speciellt med tanke på att Aston Villa slog betydligt fler passningar på offensiv planhalva och dessutom skrapade fram fler målchanser än walesarna. Samma statistik lär oss också att Lambert föredrar ett spel längs med backen. 40 hemmapassningar gick luftvägen, medan 287 var kortpassningar – även om inte alla var lyckade, förstås.

Vi ska inte luras till att tro att Villa spelar jättebra helt plötsligt – vägen är lång och snårig. Men de senaste matcherna har Lamberts filosofi verkligen skinit igenom, och kan laget fortsätta på den inslagna vägen, och utnyttja den självförtroendeboost som just nu är påtaglig, så kan det mycket väl flyta på och medföra en trepoängare i nästa match borta mot ett skadskjutet Southampton (1-6 i baken mot Arsenal sist).

Up the Villa!

--!>