3 problemområden Lambert måste lösa

Paul Lamberts debutsäsong som tränare för Aston Villa har inte börjat som han tänkt sig. Efter ännu en förlust blir det tydligt att Aston Villa anno 2012-2013 inte längre är ett lag som man kan räkna med ska ha Premier League-status nästa säsong. För att kontraktet ska kunna räddas gäller det att börja agera redan nu – och här är ett par punkter som Lambert bör fundera kring innan sömnlösheten faller in.

Bakgrunden är denna: Aston Villa kryper allt närmare nedflyttningsstrecket i och med 1-0-förlusten borta mot Fulham. Hemmalaget hade greppet om matchen utan att för den delen skapa alltför mycket – därför var det extra surt när Chris Baird, av alla människor, kunde göra segermålet på en hörna i den 84:e minuten.

Det som på förhand såg ut som en tuff uppgift på pappret blev också det på planen. Fulham var rakt igenom det bättre laget, och trots att Villa försvarade sig ganska bra, lös spelet med sin frånvaro. Och även om det är på tok för tidigt att drabbas av panik efter ännu en förlust är det hög tid att lyssna, och reagera, på varningsklockorna som ljuder.

Efter att ha sett matchen mellan i lördags har jag kommit fram till tre akuta frågeställningar som man måste ta ställning till och reagera på redan nu, om inte Aston Villa ska hamna på fel sida nedflyttningsstrecket när säsongen summeras. Vi går från den största, mest övergripande frågan – som måste börja avhandlas redan nu, men som samtidigt inte går att göra så mycket åt förrän senare – och avslutar med de två som kanske kan förbättras redan inom kort.

1. Håller den nuvarande spelartruppen för Premier League, och vad finns det för möjligheter att förstärka den under januarifönstret?

Tittar man på truppen spelare för spelare ser man ganska snart att det är ett gäng hyfsade fotbollsspelare vi ser. Problem är egentligen två till antalet. Det första är att de är just det, hyfsade fotbollsspelare. Det finns få spelare som verkligen visat att de kan prestera på den här nivån, vecka ut och vecka in. Det andra är att laget är ”spretigt” – en samling spelare som tagits hit av olika managers med olika förutsättningar, samt ett par juniorer som har tagits upp från ungdomsleden och genast tvingats hantera krav som vanligen läggs på spelare med åratal av PL-spel på sina axlar. Att få ihop detta sammelsurium av pusselbitar kräver tid – och tid är en bristvara i den moderna elitfotbollen. Kanske framförallt i England.

Det är lätt att säga att vi behöver förstärka i januari, inte minst av den anledningen att dagens samling spelare inte kvalitetsmässigt utgör en trupp för PL. Dessutom är transferperioden positiv på så vis att den ger Lambert fria tyglar att skapa ett lag som han kan stå för, som han har varit med och konstruerat. Att ärva en spelartrupp och de facto bygga en är två vitt skilda begrepp. Det är väldigt få tränare idag som har chansen att faktiskt bygga en från grunden, men vi kan ändå konstatera att Lambert behöver mer tid för att göra laget till sitt.

10 000-kronorsfrågan för Silly Season har vi framför oss redan idag: Har vi råd med en storstjärna som inte presterar? Jag tänker förstås på Darren Bent, som inte verkar ha det största av förtroende från sin tränare. Kanske kan Aston Villa utnyttja det faktum att även om Bent sänkt sitt marknadsvärde med kanske upp till hälften av den summa Aston Villa köpte honom för, så kan man säkert få kring 10 miljoner pund för honom. Detta är förstås fina pengar att handla för.

Vänder man lite på resonemanget så finns det förstås en annan fråga man skulle kunna ställa: Kan det bli aktuellt med ett tränarbyte? I dagsläget vore det självmord att ens fundera över det. Vi är väldigt tidigt in i säsongen och det är få tränare som fått så svåra uppgifter som Lambert när det kommer till att skapa ett vinnande lag. Att byta tränare i sig är inget att sikta på, och den enda anledningen till att Alex McLeish fick så pass lite tid på sig är att hans fotbollsmentalitet helt enkelt gick stick i stäv med hur Aston Villa vill marknadsföra klubben och fotbollen som den spelar. Där skiljer sig Lambert från McLeish.

Med andra ord: Glöm tränarbyte för stunden, och ett bra tag framöver.

2. De startelvor som Paul Lambert presenterar inkluderar oftast en rad förändringar. Men är det inte så att det är kontinuitet det här unga laget behöver?

Vi har kanske inte en jätteung trupp, men startelvorna har de senaste åren generellt sett hållit en väldigt låg genomsnittsålder. Som vi pratat om har detta Moment 22-liknande scenario genomsyrat det mesta Villa tagit sig för den senaste tiden: Laget, och ynglingarna som ockuperat en stor del av det, behöver tid – och tid är en bristvara i PL. Tålamod belönas bara om det finns ett reellt hopp under tunga perioder. Lambert har bara lyckats delvis med detta under inledningen av den här säsongen. Jag tänker förstås på cuptriumfen borta mot Manchester City.

Det är kanske ändå målskyttet som hittills mått sämst av rotationssystemet, där få spelare kan känna sig säkra på sin plats. Utöver att forwards haft måltorka i ligan så har vi inte heller fått överdriven uppbackning från de andra lagdelarna. Darren Bent som ska ge oss mål som ger oss viktiga poäng, bistår i nuläget inte med någonting. Här har vi ännu ett Moment 22 att suga på: Hur ska Lambert kunna ge Bent det tålamod och det självförtroende som han behöver för att börja göra mål, när vi behöver mål nu direkt?

Den sista reflektionen jag kommer göra under den här punkten är en högst personlig, men inte desto mindre intressant, åsikt. Fabian Delph håller inte. Delph har fått mycket förtroende från Lambert och har inte gett mycket tillbaka, mer än ett antal felpass per match och ett allmänt valpigt intryck på planen. Att ynglingen har en viss talang och att han försöker, det ger jag honom, men han håller inte. Dessutom har han fått spela i den lagdel som varit vår kanske största akilleshäl, och som har stor inverkan på att Villa inledningsvis hade svårt att försvara sig och som på sistone inneburit att vi inte kan göra mål. Här måste Lambert tänka om. Innermittfältet måste stärkas.

3. Ett av de största problemen med Villa de senaste säsongerna har varit att vi har varit i stort behov av att sätta våra chanser. Det låter som en klyscha – alla lag mår förstås väldigt bra av en hög mål på chanser-ratio – men Villas effektivitet måste vara hög för att vi ska kunna vinna matcher. Hur måste det här laget spela för att komma till fler, och mer kvalificerade, målchanser?

Lambert gjorde sig känd för en tempofylld fotboll med fokus på spel längs med marken under sin tid i Norwich. Under sina bästa stunder hade Norwich ett fint flankspel, som inte borde vara omöjligt att emulera i Aston Villa. I Norwich hade Lambert ett innermittfält som hade boll i sig, medan han nu sitter låst med ett som hittills inte visat sig kapabelt att dominera matcher. Tempot i anfallsspelet har oftast blivit för lågt, och utan farten har våra yttrar inte fått de ytor som de behöver för att skapa lägen – till skillnad från tiden hos kanariefåglarna.

Ska man spela ett spel med fokus på bollinnehav på offensiva planhalva – och låsa upp försvar – så måste man också ha ett bollskickligt mittfält som kan hitta luckor mot cementerade försvar som intagit sina positioner. Nyckeln för dagens Aston Villa behöver inte nödvändigtvis ligga i att spela sig genom det centrala mittfältet varje gång, utan det viktiga är att få upp ett bolltempo. Ett mer direkt spel – som innefattar långbollar som en del av strategin, utan att för den delen låta spelet styras av dessa – efterlyses härmed.

Detta är något som Lambert försöker skapa, men av flera anledningar har han inte lyckats än. Det stora problemområdet är just ett mittfält som inte kommit upp i det passningstempo som krävs under en fotbollsfilosofi som Lamberts.

--!>