Lambert slog ”The Gaffer”

Aston Villa tog en oerhört viktig seger i och med 1-0 borta mot Sunderland. Gabriel Agbonlahor stod för målet. Därmed var det också Paul Lambert som fick ”the bragging rights” över sin mentor, Martin O’Neill, i hjärnornas kamp.

Tillställningen mellan Sunderland och Aston Villa inkluderade en så kallad match i matchen, som dock inte utspelade sig på plan. Förhållandet tränarna emellan sträcker sig tillbaka i tiden i Celtic, och Paul Lambert kallar fortfarande Martin O’Neill för ”Gaffer”.

Dessa båda är väl pålästa när det kommer till varandras fotbollsfilosofi. Det var aldrig på taktiktavlan som den här matchen skulle avgöras. Lambert vet mycket väl precis hur MONs lag spelar, och MON vet mycket väl att Lambert vet detta. Det var på planen det skulle avgöras, och det var två formsvaga lag som nu jagade trendbrott. Vem eller vilka av spelarna skulle kliva fram och avgöra?

Kort om matchen

Paul Lambert fick en del hjälp på traven i den här matchen. Karim El Ahmadi, som inte direkt rosat marknaden på mittfältet, var avstängd och Aston Villa fick in nytt blod i form av en mängd hungriga spelare på mittfältet: Ashley Westwood fick spela sin första Premier League-match från start, Barry Bannan gick in och styrde tempot, Andy Weimann tilldelades en plats på kanten medan Stephen Ireland gjorde en, enligt mig, mycket välkommen återkomst i startelvan. Hans blick för spelet behövs för att vi ska kunna skapa chanser.

Det nya mittfältet stod upp bra, och inledningsvis var det Villa som stod för det mesta och bästa i spel- och chansväg. Sunderland kom in i matchen efterhand och skapade någon halvchans, men det var Aston Villa – anförda av det nykomponerade mittfältet – som vann första halvlek på poäng.

Sunderland kommer ut relativt starkt i andra, och får med sig den på senaste tiden bu-benägna publiken med hjälp av lite presspel och ett par hörnor. Bortalaget hittade dock det perfekta botemedlet mot en uppeldad hemmapublik: ett ledningsmål. Matthew Lowton slår ett högt och till synes ofarligt inlägg, som dock Christian Benteke når högst på. Han nickar ner bollen till en framstormande Gabby Agbonlahor som, trots att han får en ful smäll av Carlos Cueller i samma ögonblick, lyckas styra in bollen i mål.

Sunderland försöker och försöker, och vaskar fram ett par farliga chanser utan att kunna sätta dit bollen. Samtidigt måste man ge Villa en eloge för att man inte backar hem alltför mycket alltför tidigt utan lyckas bibehålla ett spel även under en hård Sunderland-press. När slutsignalen ljuder är det ett glatt och lättat Aston Villa-läger som skriker ut sin glädje efter tre poäng i en svår bortamatch.

Analys

I inför-rapporten hoppades jag på att Lambert hade gjort sin läxa – en läxa som i praktiken var så självklar att han egentligen inte hade behövt plugga alltför mycket. Han visste allt om hur O’Neill skulle ställa upp, och hur hans lag skulle bete sig. Det handlade framförallt om två saker för skotten: dels att sätta rätt spelare på planen, vilket han gjorde, och dels att motivera spelarna – och där har han fått sin utbildning i en av de bättre skolorna, nämligen Martin O’Neills.

Men det var spelarna som utförde det som skulle utföras på bästa sätt. Matchen som sådan var jämn, och det ser jag som en styrka i det läge Villa befinner sig. Man åker upp till de svårspelade nordöstra regionerna (inga matcher är lätta här), tar tag i taktpinnen och håller i spelet under mer eller mindre hela matchen. Även under stunder där Sunderland har mer boll och kanske skapar fler chanser, ligger Villa rätt och försöker spela boll. Ett klart steg framåt från de förra matcherna.

Jag ska inte vara elak och påstå att den största förtjänsten kanske kommer från det faktum att Lambert placerade Fabian Delph på bänken och att El Ahmadi saknades – och att han därmed ”tvingades” spela med ett nytt, fräscht mittfält. Jag tänker då framförallt på Stephen Ireland – han gör väldigt mycket för det här laget. Det är genom honom anfallen börjar, det är genom honom det händer. Att han dessutom fick Bannan bredvid sig gjorde han visste att det fanns tankar även vid sidan om honom – tankar som kunde bli anfall, som kunde bli målchanser. Ashley Westwood backade upp dessa båda på ett bra sätt, med en liten tillbakadragen roll, och han får G+ efter sin debut från start i PL.

Gabby ska ha beröm för sitt mål, men annars handlade det mest om Benteke uppåt. Benteke, vågar jag påstå utan att ha sett honom under sin karriär innan Villa, är i sin livs form. Han bytte klubb, spelade till sig en ordinarie forwardsroll i ett av världens mest spännande landslag och har dessutom petat en av PL:s genom tiderna mest målglade forward i sin nya klubb. Benteke och Villa är på sätt och vis en ”perfect match”. Vi fick honom i precis rätt stund, och faktum är att han antagligen fick oss i rätt stund. Han fick en tränare och en miljö som tror på honom och låter honom spela, och ett självförtroende som likt en spiraltrappa slingrat sig uppåt tills det nått skyarna. Framgångarna i respektive lag har smittat av sig till det andra allt eftersom, och både Villa och Belgien har njutit av att se denna stjärna födas.

Han vinner allt i luften, är ett alternativ i varje anfall, gör mål och spelar fram till mål. Tänk bara om han hade haft lekkamrater med samma kvalitet och samma självförtroende! Den här killen kommer att bli något stort, precis som Lambert säger till avfc.co.uk: ”Jag tror Christian kan bli så bra han själv vill bli. Han är just nu i det belgiska landslaget och han är en riktig klasspelare som är där tack var det han presterat på plan. Han spelar fantastiskt bra. Mot Sunderland måste han stundtals ha varit omöjlig att spela mot.”

Vi ska inte heller glömma bort backlinjen, som gjorde sin kanske starkaste kollektiva match – detta trots att ytterbackarna fick bytas ut två gånger om (Bennett mot Lichaj, och Lichaj mot Stevens). Mittlåsen Ciaran Clark och Ron Vlaar var resoluta och riktigt bra, medan Brad Guzan i vanlig ordning stod för en habil insats mellan stolparna.

Betydelsen av tre poäng inför det kommande, svåra spelschemat ska inte underskattas. Första bortasegern i ligan under Paul Lambert innebar tre oerhört viktiga poäng, och även om vi inte kan kalla det andrum så måste vinsten i alla fall ha fört med sig ett välbehövlig boost för självförtroende inför den svåra hemmamatchen mot Manchester United på lördag. Då hoppas jag att Paul Lambert fortsätter att våga spela ett mittfält som kan vinna matcher åt oss.

--!>