Darren Bent – målskytten som försvann

Darren Bent har gått från älskad målskytt, lagkapten och livräddare till bänkad dussinspelare på mindre än ett år. Hur ska Aston Villa göra med ”Målskytten som försvann”?

Darren Bent kom till Aston Villa under januarifönstret 2011 och sågs som en riktig prestigevärvning. Klubbens ägare Randy Lerner fick punga ut med mellan 18 pch 24 miljoner pund till Sunderland för den engelske målsprutan, vilket gjorde honom till den dyraste värvningen i Birmingham-lagets historia. Detta utlägg visade sig till en början vara väl investerade pengar: trots Aston Villas bedrövliga säsong räddades klubben i mångt och mycket kvar av Bents många mål.

Nu, säsongen 2012/2013, är situationen helt annorlunda. Målen har uteblivit för Darren Bent, och i takt med det har självförtroende försvunnit allt mer. Man kan leva med att en målskytt försvinner från matcher så länge han petar in bollarna, men när målen lyser med sin frånvaro och laget har en anfallare som nästan helt är borta ur spelet, ja då låter kritiken inte vänta på sig.

En del av laget?

Lagen som köper Darren Bent vet mycket väl om vad de får i sitt dyra paket. Man får en målskytt, eller en ”poacher”, som man säger i England. Har han tillräckligt bra uppbackning från kreativa spelare på mittfältet och en eventuellt uppoffrande spelare vid sidan om sig i anfallet så garanterar Darren Bent ett visst antal mål. Så har det nästan uteslutande sett ut under dennes karriär.

Det är viktigt att komma ihåg att man till stor del köper Bent för att bygga det offensiva spelsystemet kring honom. Det är samtidigt inte nödvändigtvis så att han behöver vara särskilt delaktig i spelet, utan till största del handlar det om att vår nummer 9 ska vara först inne i straffområdet, på rätt plats, när väl bollen dyker upp där. Då har laget spelat ”rätt”. Bollen ska, i slutscenen av så många offensiva moment som möjligt, hamna hos Bent – det är själva kärnan i ett anfall i det lag Darren Bent spelar.

Samtidigt som det här garanterar mål, är det också en svaghet. Man sätter stor tilltro till en spelare som visserligen ofta levererar, men som även han kan komma i formsvackor. Och tankegången behöver förstås inte förklarar mer ingående än att detta i sin tur påverkar hela laget, vars blotta existens – för att överdriva det hela en aning – baseras på de mål som Bent gör.

Att kalla Bent enbart en målskytt är visserligen inte helt osant, men han har vissa kvaliteter som targetspelare, så länge han kan hålla ner antalet bolltoucher till så få som möjligt. En Bent i form använder detta för att bli en del av laget – en Bent ur form tenderar att lita till sina ”killer instincts” i straffområdet och gömmer sig ute på planen. Det är här någonstans vi hittar problematiken med Darren Bents situation i Aston Villa.

Inte Lamberts tekopp

Paul Lambert är en tränare som alltid sätter laget i främsta rummet. Stjärnspelare i all ära – det är vad du presterar på plan och vad du kan bidra med till laget just nu som räknas.

I Norwich kunde man förra säsongen se elva spelare som alla spelade en vital roll i såväl anfalls- som försvarsspel. Spelar du forward har du en viktig roll som presspelare när motståndarna har bollen, och din uppgift inkluderar också att vara på tårna när bollen återerövras. Heter du Grant Holt fick du då rollen som targetspelare som med ett fåtal, helst ett, tillslag snabbt kunde förse rättvända mittfältare med boll och därmed exempelvis sätta igång blixtsnabba kontringar. Heter du Simeon Jackson, en av de forwards som bildade anfallspar med Holt, hade du kan istället rollen som djupledslöpande anfallare med ansvaret att dra isär försvar och ge utrymme åt andra – om du inte själv kunde hitta ytor.

I Aston Villa har vi sett tendenser till samma spelidé. Lambert vill spela med fart, och hans spel baseras på ett spel längs med marken. Det utesluter inte långbollar, men huvudingrediensen är snabbhet när det finns kontringslägen och även till viss del ett bollägande sådant – i alla fall mer än sin föregångare Alex McLeish. Oavsett vilket fyller forwards en viktig funktion genom att i uppspelsfasen bistå med alternativ även långt ner i banan.

Efter det här resonemanget går det att förstå att Darren Bent och Paul Lambert kanske inte är en perfect match. Lambert gav Bent chansen och räckte till och med över lagkaptensbindeln till 28-åringen när Stilian Petrov påbörjade sin behandling mot leukemin, men i takt med att Bent visat varken tillräckligt stor delaktighet i spelet eller ledarskapsförmåga nog till att leda ett Premier League-lag blev han av med den till förmån för holländaren Ron Vlaar. Det blev också början på det fall som vi kanske bara sett början på än, och som antagligen kommer sluta i att Paul Lambert och Randy Lerner försöker sälja honom i januari.

Det finns dock två stora frågetecken med anledning av en eventuell försäljning. För det första, hur pass illa är det ställt med Bents knäskada? Senast missade han ett par månader efter en liknande skadad.

Vem är köparen?

Paul Lambert är ute efter att stärka truppen, få mer bredd men också viss spets, och då är Darren Bent den i särklass mest värdefulla spelaren som kan inbringa pengar. Men den stora frågan är förstås: till vem kan vi sälja honom? Vilket lag kan i den moderna, brittiska fotbollen – risken är att hans tjänster enbart kommer att locka till sig ett fåtal aktörer i England – tillåta sig att ha en poacher, som man måste bygga ett lag kring och som stundtals är direkt svag i spelet ute på planen? Moderna tränare tenderar att involvera hela laget i uppbyggnadsfasen i anfallen, men ställer inte sällan också krav på en delaktighet i presspelet defensivt – två punkter där Bent har lite att jobba på. Det finns skyttekungar som står sig fint i konkurrensen på det här området internationellt – Ruud Van Nistelrooy är ett exempel, tycker jag, medan även Klaas-Jan Huntelaar kan nämnas i sammanhanget – men de är få till antalet.

Tittar vi på bottenlagen är det för det första få som har ekonomi till ett köp av Bent. Jag har svårt att tänka mig att Villas ledning skulle överväga bud på under 10 miljoner pund – min gissning ligger kring 12. Det utesluter ett par av dem, men kanske innefattar Reading och Queens Park Rangers. Av dessa kan jag bara tänka mig att QPR skulle vara tillräckligt intressant för Bent. Då får han dessutom återvända till London, en stad han enligt uppgift kan tänka sig att flytta till.

Det är nog ytterst få av topplagen som skulle vara intresserade av en före detta målskytt som tappat stinget. Dagens topplag har redan målskyttar – målskyttar som dessutom har uppgifter som är integrerade med spelet. Det har ryktats om Liverpool – om vi nu väljer att se Pool som ett topplag – och även om Bent knappast skulle tacka nej, har jag svårt att se att Bent passar in i Brendan Rodgers lagbygge. Dessutom har laget redan en målskytt, grovjobbare och världsstjärna av rang – Luis Suárez.

Bland mittenlagen finns det ett par stycken som är i behov av en målskytt, men den ekonomiska biten är ett bekymmer för många. Annars kanske det är just mittenlagen som vore det bästa för Bent – att komma till ett lag där han blir stjärna, och där man i viss mån kan bygga anfallsspelet kring honom? Det var precis det som hände när Villa köpte loss honom från Sunderland – han gick från ett mittenlag till ett annat.

Fulham är ett annat lag det ryktats lite löst om, och kanske är det svaret på frågan. Även om laget har ett par spännande anfallsess så verkar tränare Martin Jol sugen på Bents tjänster, och kanske finns det pengar att lösa en sådan övergång i januari. Visst hade det varit kul att se två ”latmaskar”, med vitt skilda talanger, som Dimitar Berbatov och Darren Bent på topp?

Konklusion

En gissning är att värvningen av Christian Benteke, den unge belgiske talangen, i första hand var tänkt att bära frukt på lång sikt – och att han kanske skulle må bra och kunna lära sig av Bent – men i och med att han blommade ut redan från start har behovet av Bent minskat. Benteke har gått från framtidsman till given startman, medan Bent gått motsatt håll och numera är typ tredjehandsvalet. Det värsta för Bent är dessutom att Benteke verkar må bättre av en hårt arbetande forward bredvid sig, och i detta fack passar både Gabriel Agbonlahor och Andreas Weimann bättre.

Det går hur som helst att konstatera att Villa antagligen har kommit till vägs ände med Darren Bent. För det går väl inte att lära gamla hundar att sitta: förändra en målskytts natur, få honom att jobba för laget, kanske bli en supersub som sätter egot åt sidan för lagets bästa?

Det kommer pågå en hel del bakom kulisserna fram till januari, och väl där kommer vi se hur pass bra Villa är på att sälja in en före detta målskytt till lag på samma nivå som sig själva. Sunderland lyckades kanonbra för snart två år sedan, och då var förhandlingsläget för de röd-vita bara marginellt bättre än det är för Villa (i och med att Bent var två år yngre).

Aston Villa är i en övergångsperiod, som förhoppningsvis resulterar i att det nya, lite yngre gardet växer in i sina kostymer och blir fullödiga PL-spelare inom ett par säsonger. Men truppen behöver både spetsas till och breddas, och att ha en person som borde vara lagets stjärnspelare fastklistrad på bänken, och som inte heller levererar när han får chansen, det är inte en lyx som en klubb i Aston Villas sits kan unna sig. Kan Villa kränga Bent kan den nya truppen under Lambert börja ta form redan i januari – ju förr, desto bättre.

--!>