Monthly Archives: december 2012

Analys Inför Match

En svart jul för Aston Villa

Det vänder snabbt i den här branschen – det konstaterade jag i ett tidigare inlägg. Tyvärr gäller det Aston Villa den här gången. Efter idel fina insatser har glädje och framtidsutsikt bytts ut mot ilska och oro. Anledningen stavas förstås 0-8 mot Chelsea och 0-4 mot Tottenham. Det blev en svart jul för Aston Villa.

Chelsea – Aston Villa 8-0, Aston Villa – Tottenham 0-4. Det gick snabbt att vända vinden från positiva vibbar till negativa sådana. 0-12 i målskillnad på två matcher är förstås skräckinjagande siffror. Det som adderar till oron är att resultaten speglar matchbilderna ganska bra.

Det som för bara en vecka sedan, några dagar före dopparedagen, såg så ljust ut har två stora förluster senare fått konsekvenser: engelska internetbloggare har börjat ifrågasätta Paul Lamberts framtid som tränare för Aston Villa.

Men det finns också andra sätt att se på det. I perspektiv kanske tre poäng från matcherna Liverpool (b), Chelsea (b) och Tottenham (h) inte är så illa, den försämrade målskillnaden till trots. Ingenting förlåter de två urusla insatserna på rad, men poängmässigt är det ändå helt okej.

Den stora knäckfrågan man ska ställa sig är istället hur reaktionen blir i den nu livsviktiga lördagsmatchen mot Wigan hemma på Villa Park. Det går faktiskt att ursäkta matcherna om reaktionen blir den rätta – seger är det enda som räknas.

Man bör inte glömma bort att vi mött två fantastiskt skickliga lag, som uppenbarligen visar tendenser på en form i zenit. Aston Villa hade fin form, men sprang in i en betongvägg i form av Chelsea. Det unga Villa-laget har presterat bra fotboll och tagit viktiga poäng, inte minst mot Liverpool, men att begära stordåd på stordåd kan vara väl mycket begärt.

För faktum finns där för alla att se: Villa är inget färdigt lag, det är ett projekt som precis har tagit sina första stapplande steg. Laget skriker efter ledare. Det vi ser nu är ett hopkok av det bästa akademin kan erbjuda, samt ett gäng relativt nya spelare i klubben. Frågan är om det finns ledare nog att höja ett lag som är på dekis?

Vi fans är stolta över vårt a-lag, som till relativt stor del består av egna produkter. Det man vinner i entusiasm, hjärta och löpvilja förlorar man i andra aspekter av spelet.

Dessa blev enormt tydliga, både i matchen mot Chelsea och mot Tottenham. Vi fick se juniormisstag i massor. Chelsea-matchen bjöd på tre-fyra stycken redan under de första fem minuterna – och fortsatte i likartad takt under 90 minuter – och mot Tottenham fick vi se en första halvlek där Villa var tillbakatryckta under 45 minuter, bara för att se en tursam poäng försvinna genom idel misstag. Matthew Lowton orkade inte ta steget in mot mitten för att täcka passningsluckan mot Jermaine Defoe vid 0-1, 0-2 är en orgie av misstag, som börjar med en missad målchans för hemmalaget och följs upp av en urusel bolltouch av Ciaran Clark och en glidtackling rakt in i mitten av Joe Bennett. Mönstrena skulle upprepa sig, i en annan form, vid 0-3 och 0-4.

Matchen i sig var katastrofalt utförd mot ett, vilket man inte får glömma, mycket skickligt Tottenham i, vad det verkar, storform. Nästa match mot Wigan erbjuder en helt annan utmaning, mot ett lag som Villa ska slå på hemmaplan. Vi får inte glömma bort att om vi faktiskt gör det, ja då ser det inte så illa ut.

Motgångarna har varit stora den senaste tiden, men en seger skulle innebära att den där motvinden som blåser just nu får draken att lyfta igen. Att den kommer behöva god hjälp i januari, för att kunna nå några högre höjder, det kan vi bortse från just nu…

Analys Inför

Inför Chelsea – Aston Villa: En fråga om form?

Om man som fan till Aston Villa trodde att Liverpool på Anfield var en svår nöt att knäcka, får man nu en reality check i form av Chelsea på Stamford Bridge. Törs man be om ett Christmas Miracle nu på söndag?

Det finns ett par sätt att se på statistiken från mötena mellan Chelsea och Aston Villa på Stamford Bridge. För den neutrale åskådaren är det nog en rolig drabbning att se fram emot, med tanke på att man nästan garanteras en målfest. På de sex senaste mötena har det blivit hela 32 mål – alltså i snitt över fem mål per match!

Ser man på matcherna lagen emellan som Chelsea-fan så minns man med glädje nästan samtliga möten från och med säsongen 2002/2003 fram till 2009/2010, då London-laget rackat upp massor av vinster – två oavgjorda matcher är allt Villa mäktat med att ta med sig hem till Birmingham under den här perioden. Vi kan ju exempelvis gärna hoppa över att nämna 1-7-debaclet så sent som i mars 2010.

Men på senare tid har Aston Villa och lagets fans haft lite mer att glädja sig åt. I januari förra minns vi nog alla den grymt spännande 3-3-matchen, och för nästan precis ett år sedan – på nyårsafton, faktiskt – utspelade sig den med Villa-ögon sett mest fantastiska matchen på hela den säsongen, och tveklöst den spelmässiga höjdpunkten under Alex McLeish misslyckade era som manager. Minns ni den?

Matchen började med att Dunne dumdristigt och klumpigt – vi har knappast saknat den här aspekten av hans spel – fällde Didier Drogba i straffområdet, varpå ivorianen satte straffen till 1-0. Då såg det mörkt ut för våra hjältar. Men matchens gigant Stephen Ireland såg till att ändra på steken. Efter ett vackert samspel med Charles N’Zogbia kunde han på returen sätta dit sitt första mål i Villa-tröja. Sedan fortsatte det av bara farten. Trots två lägen till straff i anfallet innan, samlade Aston Villa mod nog att återta bollen och gå till attack. Bollen hamnade hos Stilian Petrov, som placerade in bollen bakom Petr Cech. 3-1-målet kom av ett misstag från Frank Lampard, som slog bollen mitt i gapet på Ireland, som fri mot Cech släppte bollen till Darren Bent, som fick äran att lägga in bollen i nätmaskorna.

Inför matchen på Stamford Bridge handlar mycket om form. Och det är kanske inte Aston Villas form som är det största frågetecknet, i och med att vi har sett att laget just nu är i sin bästa form på flera år, faktiskt. Nae, frågan är var Chelseas spelare befinner sig formmässigt.

Inför den hektiska jul- och nyårsperioden har laget nämligen redan avverkat flertalet matcher. Sedan 3-1-ligavinsten mot Sunderland borta den 8 december har man hunnit spela två matcher under VM i klubbmästerskap mot Monterrey (seger med 3-1) och Corinthians (förlust med 1-0) samt utklassat Leeds med 5-1 i ligacupens kvartsfinal bara för några dagar sedan.

Under Rafa Benitez har spelet vacklat för den blåa maskinen, men att kvaliteten finns där behöver vi förstås inte gå in på. Nu är det frågan om man kan ladda om batterierna mot ett taggat och formtoppat Villa, som kommer med en ganska ordinarie trupp. Utöver ett par långtidsskador och -sjukdomar är det bara Ron Vlaar och Gabriel Agbonlahor som är frågetecken inför matchen.

Ändå kan man förstås inte begära att Villa ska vinna en sådan här match. Men faktum är att chansen finns, och är det någon som taktiskt ska kunna lirka upp Chelsea-försvaret så är det Paul Lambert. Jag menar, kan Alex McLeish så ska nog fan Lambert också kunna fixa det!

Notis Off the field Premier League Silly Season

Från toppen till botten – på ett halvår

Saker och ting förändras snabbt i den här branschen. Fråga Newcastle och lagets tränare Alan Pardew.

Förra säsongen var Newcastle den kanske enskilt största överraskningen i Premier League, och Alan Pardews mannar ansågs spela väldigt underhållande och effektiv fotboll. Newcastle var på gång mot en ny storhetstid.

Nu ser situationen helt annorlunda ut. Laget parkerar två poäng ovanför nedflyttningsstrecket och är det lag i hela Premier League som slår flest långbollar (enligt TeamTalk).

Fjolårets stora utropstecken Papiss Demba Cissé är helt ur form. 13 mål i fjol har bara blivit två så här långt in i säsongen, och dessutom är han bänkad från och till.

Men en av de spelare som är ordinarie, och som redan mäktat med elva mål den här säsongen, är även han missnöjd – med taktiken. ”Jag är inte lycklig när laget inte skapar någonting”, säger anfallaren Demba Ba till The Newcastle Journal. ”Fansen kommer för att se sevärda matcher med spännande inslag, och inte bara långbollar från målvakt till striker.”

Taget ur sin kontext låter utlåtandet kanske inte så farligt, men med tanke på att han deklarerat sin kärlek till Arsenal den senaste veckan – och inte minst att han har en utköpningsklausul på £7,5 miljoner – har Newcastle precis fått än fler bördor att bära på.

Jämför det med Villa, som trots att man bara ligger en poäng före Newcastle i tabellen nu anses vara ett lag på väg uppåt igen efter sju svåra år (månne en överdrift). Borta är Alex McLeish fjongande, och med det all negativ kritik om att laget spelade den tråkigaste fotbollen i ligan – Villa är numera ett lag som spelar en frejdig passningsorienterad fotboll som ger mål framåt.

Precis som jag skrev i förra blogginlägget så lyckades Villa under förra veckan hitta nätet sju gånger på två bortamatcher – mot två av de formstarkaste lagen i Premier League (Norwich respektive Liverpool).

Saker och ting förändras snabbt i den här branschen.

Off the field Rykten Silly Season

Intressanta spekulationer: Luke Murphy

Silly Season närmar sig med stormsteg! Efter julfirande, mellandagsledighet och nyårsfirande är det dags att med sprängande huvudvärk vakna upp och följa alla övergångar i den engelska fotbollen. Här följer vi förstås de kopplade till Aston Villa. Serien inleds med en närmare titt på Ashley Westwoods bästa kompis, tillika före detta radarpartner på mittfältet i Crewe Alexandra, Luke Murphy.

”Vem, sa du?” kanske några av er frågar rakt ut i luften. En befogad fråga, som dock likt ett garn kommer nystas i nedan och till slut bli till ett svar som kommer kännas naturligt. Hoppas jag. Det här känns nämligen som en Paul Lambert-värvning lång väg.

Daily Mirror hävdar, i dagens edition av tidningen, att Aston Villa är en av hela 30-talet klubbar som är på jakt efter Crewe Alexandras mittfältare Luke Murphy. Murphy är en 23-årig engelsman som framförallt spelar på det centrala mittfältet, och som i år mäktat med fem mål på 27 matcher. Förra säsongen stod han för åtta mål på 48 matcher.

Murphy beskrivs, på Crewes hemsida, som en mittfältare med öga för målet, och som mår som bäst i en offensiv roll. Han var högst delaktig i Crewe Alexandras uppflyttning till League One förra säsongen, dit laget nådde via play-off. Trots att han är född 1989 har han hunnit spela över 100 matcher för sin moderklubb och bär numera kaptensbindeln.

3518898.png
Luke Murphy är kapten för Crewe Alexandra, för närvarande mittenlag i League One

Varför Aston Villa?
Det intressanta med detta kommer nu. Luke Murphy har visserligen kontrakt till och med sommaren 2014 – han skrev på ett års förlängning i september – men kommer från ett lag i de nedre divisionerna, och lär inte bli alltför dyr. Det som dock är än mer intressant är att Aston Villa kan locka lite extra i och med att hans gamla radarpartner och nära vän, Ashley Westwood, nyligen genomfört precis samma resa – med ett mycket lyckat resultat.

Innan Ashley Westwood bytte Crewe mot Aston Villa i somras hann han och Luke Murphy forma ett för de lägre divisionerna mycket spännande samarbete på mittfältet. Förutom att de trivdes ihop på planen, var de också mycket goda vänner vid sidan om. Precis efter att Westwood signat för Villa träffade Paul Brown, webbredaktör på www.avfc.co.uk, Murphy för att se vad bästa kompisen hade att säga om sin förlorade mittfältskumpan. Här skräder han inte orden när det kommer till förståelsen och samarbetet dem emellan.

”Han var fantastisk att ha bredvid sig”, säger Murphy om Westwood. ”Jag har spelat med honom under hela min karriär. Man utvecklar en förståelse för varandra. Det låter som en kliché, men man får faktiskt en känsla för varandra på planen. Vårt samarbete var fantastiskt. Det utvecklades naturligtvis under alla åren tillsammans, och att spela med honom var i slutet lika naturligt som att äta och dricka. Den förståelsen var unik. Men det går inte att stoppa människor som är ämnade för något större och bättre.”

Det låter onekligen som att firma Murphy/Westwood gillar att kampera tillsammans, och frågan är hur bra deras samarbete skulle te sig på den stora scen som kallas Premier League? Kort och gott känns Murphy som en Paul Lambert-värvning: han är en ung, lovande spelare som redan är kapten i sitt lag, och som inte heller blir alltför dyr att lösa. Bonusen är att han antagligen kommer smälta in i laget redan från början – truppen består av många i hans ålder, han är van vid den brittiska fotbollen och mentaliteten omkring den, samt att han har en av sina bättre vänner, Ashely Westwood, vid sidan om sig.

På frågan om han håller Premier League-kvalitet kommer jag dock inte att kunna ge ett bra svar. Men om Lambert nu skulle lägga in ett bud så får väl det fungera som en fingervisning. Karln har ju trots allt lyckat hyfsat med ett par av nyförvärven hittills…

Fotnot: Jag kan redan nu säga att jag inte kommer följa, kommentera eller samla alla rykten kring Villa i mina inlägg i den här serien, då den stora majoriteten är rena påhitt. De som dyker upp anser jag vara extra intressanta, och ska ha viss relevans på så vis att de kan inträffa.

Källor: avfc.co.uk, crewealex.net

Analys Match

Liverpool – Aston Villa 1-3: The Sound of Silence

Hur skulle Aston Villas ynglingar hantera the Wall of Sound, Liverpools hemmastå the Kop, frågade jag inför lördagens bortamatch. Svaret blev att de hanterade situationen så pass bra att Anfield stämde upp i en Simon & Garfunkel-inspirerad viskning: The Sound of Silence. För tyst blev det sedan Aston Villa vunnit matchen med 3-1.

Aston Villas ynglingar fick bekänna färg redan från start. Ett laddat the Kop såg till att stämningen var på topp, medan hemmalaget inledde matchen på ett bra sätt och satte press på gästerna. Trots ett par halvchanser kändes det dock relativt ofarligt, även om spelet nästan uteslutande tillhörde hemmalaget.

Liverpool uppvisade matchen igenom tydliga problem med sista passningen. Uppbyggnadsspelet såg intressant ut, men sista passningen var ofta direkt usel. Ett exempel på det hittar vi i Luis Suarez usla passning till Gerrard efter sju-åtta minuter, som utan vidare kunde ha lett till ett friläge. Effektiviteten när de väl fick en avslutningsmöjlighet var också bedrövlig. Dessutom var lagets defensiva insats helt under isen. Men nu fokuserar vi på något roligare: Aston Villas insats.

Målkalas
Aston Villa utnyttjade Liverpools slarv till fullo. När man fick lägena så fanns självförtroendet där, och målen var vackra. Vad säger ni – visst vore det kul att gå igenom dem igen?

1-0: Vi befinner oss nästan en halvtimme in i matchen och bollen återfinns på vänster planhalva (sett i riktningen Aston Villa anfaller) där Luis Suarez på mittplan försöker sig på en tunnelklack mot Eric Lichaj. Amerikanen bryter dock bollen, som landar hos Brett Holman. En sekvens senare hittar han en passning i sidled till Christian Benteke, som avlossar ett till synes ganska ofarligt skott nästan helt utan sats. Han gör det dessutom nästan utan press, och Pepe Reina i Liverpool-målet ser lika överraskad ut som alla andra på plan när bollen går in via stolpen.

Kommentar: Det vore synd att kalla detta ett slumpmål, så istället benämner vi det klassmål, mest eftersom det är Benteke som gör det. Ett vid en första anblick ofarligt anfall avslutas med en direkt dödlig bössa från vår unge belgare, som går från klarhet till klarhet. Det är Benteke som ska ha all cred för målet, förstås. Som Liverpool-tränare kanske man kan klaga på bristen på press mot belgaren, men i och med att det snabba skottet genomförs nästan helt utan ansats blir det svårt för det försvarande laget att hinna upp inom pressdistans. En riktigt bra målvakt kanske hade kunnat ta skottet, som kom från långt håll, men det tar inte bort det faktum att det är ytterst välplacerat.

2-0:  När Liverpool försöker lyfta laget och skapa press mot Villa-målet, så dyker det upp fina ytor på offensiv planhalva. Trots att det här anfallet nästan bara involverar två anfallsspelare (om vi för stunden bortser från passningen som Barry Bannan slår från egen planhalva) och rörelserna egentligen är ganska basala för ett anfallsspel, så är momenten så pass skickligt utförda att Liverpool inte är kapabelt att förhindra ett mål i baken. Benteke möter boll från egen planhalva, slår den vidare mot Andreas Weimann som kommer rättvänd. Benteke tar en löpning in mot yttre delen av straffområdet på höger sida, och när han får passningen så är han på väg ut mot hörnflaggan. En genial klack senare har en framstörtande Weimann fått bollen i precis rätt läge och avslutar distinkt fram till tvåmålsledning.

Kommentar: Weimann och Benteke visar prov på a) hur viktigt det är med ett bra samarbete och förståelse mellan anfallarna (ja, Darren Bent, det var en vink till dig) och b) vad en spelare som kan bryta mönster kan innebära (ja, Christian Benteke, det var en vink till dig). Bentekes löpning är bra, men situationen där han får bollen – alltså i riktning mot hörnflaggan – ska inte medföra några större problem för ett försvar. Men en blandning av dåligt och okoncentrerat försvarsspel och ett genialt, ”Zlatanesqueskt”, infall från belgaren gör att bollen hamnar hos en smart löpande Weimann, som förstås väl känner till vad Benteke är kapabel till även från trängda lägen. Den före detta Villa-spelaren Stewart Downing förstår inte allvaret i situationen förrän det är för sent, och hade han tagit den defensiva löpningen direkt så hade han kanske hunnit bryta bollen. Men det tar inte bort det faktum att två Villa-spelare lyckas bryta upp ett helt Liverppol-försvar genom smart löpningar, en genialisk assist och ett bra avslut.

3-0: Liverpool har inlett andra halvlek på ett bra sätt och fått lite tryck på Brad Guzan i Villa-målet. Sekvensen inleds dock med att Joe Allen tar emot bollen på egen planhalva. Han slår en Joe Allen-passning – en passning för passningens skull – till Joe Cole, som dräller med bollmottagningen. Påpasslige Holman gör två saker riktigt bra. Han ligger helt rätt i pressen och upptäcker att Cole kommer fel till bollen, och efter att han brutit uppspelet och bollen hamnat hos Benteke, tar han en avledande löpning på utsidan av Martin Skrtel, vilket tvingar Liverpools mittback att dela upp koncentrationen både på bollhållaren och löparen. Benteke utnyttjar situationen på bästa sätt, håller utan vidare borta Allen som kommit för att ge Skrtel understöd och kan enkelt placera in 3-0 utom räckhåll för Reina.

Kommentar: Holman är nyckeln till det här målet. Australiensaren må jobba mycket i det tysta – och han står återigen för en kopiös arbetsinsats – men här är det han som rättvist hamnar i fokus. I och med att han orkar ligga precis rätt i pressen hinner han kliva in och bryta uppspelet mot Cole. Dessutom fullföljer han pressmomentet med en löpning som är helt avgörande för att Benteke ska kunna få fri lejd framåt, samtidigt som han också ger belgaren ett alternativ. Vi ska också kritisera försvarsspelet. Allens passning till en felvänd Cole är inte bra, speciellt inte när hela laget är på väg åt andra hållet, men Coles mottagning är än sämre och håller på sin höjd division sex-klass. Dessutom får Skrtel arbeta själv som mittback mot två rättvända Villa-spelare. Lägg där till Allens pinsamt obestämda försök till brytning mot Benteke precis innan avslutet, så förstår ni att Villa fick bra hjälp av hemmaspelarna.

Vid det här laget var det tyst på Anfield och the Kop. De enda som hördes var de vackra stämmorna i bortaklacken. Själv satt jag och visslade på Simon & Garfunkel. Att Liverpool reducerade i slutminuterna var mer av akademisk betydelse.

Analys
Att Aston Villa vinner matchen är helt i sin ordning. Laget genomförde Paul Lamberts riktlinjer till fullo. Att man blir tillbakatryckta inledningsvis är inte konstigt – det blir många lag på Anfield. Att Liverpool dessutom är i ganska bra form och har en självförtroendekurva som pekar uppåt gör bara segern än mer imponerande.

Det viktiga är inte att Liverpool dominerade inledningsvis, utan att se på hur Villa-spelarna uppträdde när de blev trycka bakåt. Villa kändes alltid farliga vid bollerövring på rätt, läs offensiva, sektioner av planen. Dessutom försökte man vårda bollen när uppspelen skedde mot ett samlat Liverpool-lag. Man kan säga att lördagens drabbning med Liverpool visade upp ett Villa inspirerat av två givande (det kanske är tidigt att kalla Lamberts modell för givande än, men vad fan) fotbollsfilosofier inom klubben de senaste tio åren: man spelade smart, snabb och effektiv Martin O’Neill-orienterad kontringsfotboll när tillfälle bjöds, samtidigt som man försökte vårda boll och faktiskt spela sig fram till läge när tillfälle gavs – något som Lambert präntat in i den från Alex McLeish långbollsorienterade spelartruppen från förra säsongen.

Man kan spela hur bra fotboll som helst och hålla bollen inom laget i all evighet, men den stora frågan är hur man utnyttjar bollen när man väl har den. Aston Villa gjorde smartare saker när man väl fick den, och utnyttjade ett felvänt, stillastående och rättså lat Liverpool-lag på rätt sätt med fart, fläkt och effektivitet. Rättvist resultat, frågar ni? Om det finns rättvisa i fotboll, så ja. Aston Villa genomförde fler moment på ett rejält sätt, och var effektivt när tillfälle bjöds.

Villa hade dessutom den lilla turen på sin sida, inte minst med domslutet i början av andra halvlek. Ciaran Clark drog ner Daniel Agger i straffområdet, men domaren valde att fria. Det var Villas dag, kändes det som.

Dessutom är det skönt att se att det är Villa som har karaktärsspelare, spelare som vill vinna, som offrar allt för att vinna. Lambert brukar säga att ungdomarna ”put their bodies on the line”, och i lördagens match fick ordspråket liv vid flertalet tillfällen, inte minst när Nathan Baker slänger sig fram och blockerar ett Jonjo Shelvey-försök i ett mycket farligt läge. Liverpool, å andra sidan, har ett par spelare man måste ifrågasätta på denna punkten, i alla fall i den här matchen: Downing och hans agerande vid andra målet, Cole och Allen vid tredje målet.

Nu, inför säsongens mest intensiva period, kommer Aston Villa från sju mål på två bortamatcher, inom loppet av fem dagar, mot två av ligans mest formstarka lag. Betänk också att Villa saknar lagkaptenen Ron Vlaar, före detta kaptenen Stilian Petrov och har petat lagets ”största stjärna” Darren Bent (som nu visserligen är skadad). Därutöver har Lambert tagit beslut som inneburit att ett par andra spelare som ”borde” vara av stor vikt för Villa, som exempelvis Charles N’Zogbia och Stephen Ireland, i mångt och mycket har fått spendera all matchtid på bänken.

Utan tvekan är framtiden mycket intressant med Aston Villa-ögon sett, både på kort sikt och lång sikt. Det vi kan slå fast är dock att Lambert skrivit om alla som helst manus för oss som trodde oss veta hur utvecklingen skulle se ut. Och jag älskar det jag ser.

Analys Inför

Inför Liverpool: Kan Villa motstå the Wall of Sound?

Aston Villas kamp för överlevnad i Premier League fortsätter på lördag när laget åker till Anfield för match mot Liverpool. I bagaget har Birmingham-laget en hyfsad period, med en bokad semifinal i ligacupen och fyra raka ligamatcher utan förlust. Nu åker Villa i nordvästlig riktning för att slåss mot elva röda spelare och en ljudvägg som få andra arenor kan leva upp till.

Den senaste veckan har varit positiv med Villa-ögon sett. Trots en medioker 0-0-match mot Stoke fortsatte målfesten i ligacupen i matchen mot Norwich. Paul Lamberts gamla lag fick se sig besegrat på hemmaplan med hela 4-1, och Villa kunde därmed boka plats i lottningen till semifinalen, som spelas över två matcher.

Den stora frågan nu är om Aston Villa kan ta med sin målform från ligacupen in i ligaspelet. Villa har på fyra spelade cupmatcher gjort hela 14 mål – alltså ett snitt på 3,5 mål per match (i och för sig inkluderat övertidssegern borta mot Manchester City).

Nu väntar nya utmaningar i form av ett Liverpool som kan vara lite på gång. Laget kommer från två raka uddamålssegrar i ligaspelet, via 1-0 hemma mot Southampton och 3-2 borta mot West Ham, och har däremellan hunnit ta sig vidare till slutspelet i Europa League efter en imponerande 1-0-seger borta mot Udinese.

För Villas ungdomar handlar det nu om att förbereda sig mentalt inför det som väntar på Anfield. The Kop erbjuder alltid ett rejält stöd för de sina, och ljudvallen kan vara överväldigande för dem som inte upplevt det än. Samtidigt ska man också ha klart för sig att det kan stärka. Ett riktigt bra tryck kan ge eld i baken även för motståndarlaget. För Lambert handlar det mer om att förbereda spelarna på det som komma skall.

En match på senare tid som Villa-fansen gärna minns är den från säsongen 2009 då Liverpool fick se sig slagna med 3-1 på hemmaplan, efter mål av Ashley Young på straff och på frispark (frisparken ändrades dock till ett självmål av Lucas) och Curtis Davies. Förra säsongen spelade ett ganska orutinerat Aston Villa 1-1 borta mot Liverpool, efter det att Chris Herd gett Villa ledningen efter fin passning av Barry Bannan. En repris på det imorgon hade inte suttit fel!

En fråga om formation
Frågan är dock om dessa båda herrar får starta, och i så fall på vilka positioner. Även om Aston Villa inte har den bredaste av trupper är konkurrensen om platserna i vissa delar av laget hård. Mittfältet är kanske det tydligaste exemplet på detta. När Ashley Westwood nu återkommer efter sin cup tied-avstängning senast mot Norwich, finns det flera tänkbara alternativ på innermittfältet. Den stora frågan är om Lambert nyttjar en 4-5-1-uppställning igen, efter en lyckad två matcher lång utflykt i 3-5-2-land. I den sistnämnda uppställningen har Lowton och Lichaj agerat ”wingbacks”, och Herd har på ett framgångsrikt sätt agerat tredjeback bredvid Baker och Clark. Bara för att 3-5-2 låter mer offensivt än 4-5-1 behöver formationen inte betyda det i praktiken, då mycket beror på hur man använder sig av de två wingbackarna.

Aston Villa har använt sig av 3-5-2 förr. Under 80-talet nyttjade Graham Taylor uppställningen med framgång, medan Brian Little finslipade den ytterligare på 90-talet. Även om spelarna var mer namnkunniga på den tiden – Little hade exempelvis Paul McGrath, Ugo Ehiogu och Gareth Southgate till sitt förfogande – så har dagens ynglingar visat sig kapabla att hantera de nya omständigheterna. Och det är svårt att hitta en bättre mentor än Lambert: när han var med och tog Borussia Dortmund till Champions League-bucklan 1997 så hade den skotske hårdkämpande mittfältaren Jürgen Kohler, Matthias Sammer och Martin Kree bakom sig i backlinjen.

”Det fanns ett par olika anledningar till varför vi testade det”, säger Paul Lambert till Aston Villas officiella hemsida www.avfc.co.uk angående 3-5-2-experimentet. ”Först spelade vi mot Reading och sedan mot QPR, då vi hade poäng att försvara. Men systemet öppnar upp för fina möjligheter att spela fotboll, och det fungerar bra. Jag kommer säkert variera uppställningen matcherna emellan.”

Oavsett hur många backar som de facto sätts på plan, tror jag att innermittfältet kommer att ockuperas av Westwood och Bannan, med en offensivare lagd Brett Holman framför. Benteke är given framåt, medan tvåmålsskytten från Norwich-matchen, Andy Weimann, absolut blir aktuell för en startplats på topp vid 3-5-2 eller en yttermittfältsroll vid 4-5-1.

Bring on ´Pool!

Källor: avfc.co.uk, svenskaspel.se

Analys Inför Match

Måndagsanalysen: Boring, boring Stoke

Efter att ha sett Aston Villa spela 0-0 mot Stoke finns det ett par saker vi kan konstatera direkt. När det gäller Aston Villa så börjar det se allt bättre ut spelmässigt, även om vi har svårt att spela hem det vi behöver allra mest: trepoängare. När det gäller Stoke så är det samma gamla fråga som man måste ställa sig: vem fan vill se på skiten?

Jag respekterar att lag har olika inställningar inför matcher. En poäng kan ibland vara mer än nog, och det finns säkert tiotalet matcher som man på rak arm kan kategorisera som sådana där en poäng känns som en vinst. Då behöver man sällan vara det spelförande laget, utan kan lämna över taktpinnen till motståndarlaget och sedan tar det man får i lägesväg.

Sedan finns det lag som man på förhand känner till inte kommer att bjuda upp till dans oavsett. Och det gamla talesättet ”it takes two to tango” stämmer fortfarande, särskilt när kavaljeren är ung, finnig och lite nervös.

Och faktum är att Stoke inte var intresserat av att dansa, utan man ville ha med sig en poäng i bagaget under den korta hemresan. Den unga, finniga och lite nervösa kavaljeren, då? Nja. Aston Villa försökte, men det är inte svårt att se att vår offensiv alltför ofta står och faller med Christian Benteke. Våra mittfältare har mycket svårt att komma fram till kvalificerade avslut, och sett över en lång säsong så måste mittfältarna bidra till målproduktion. Så enkelt är det.

Stoke gjorde det bra, utifrån förutsättningarna att man bara ville ha en poäng. Ansvaret att underhålla publiken, det brydde man sig inte om. Det ansvaret låg helt på Villa, och på den punkten lyckades man bara sådär.

Visst, Birmingham-laget hade klart mest boll, skapade betydligt fler halvchanser än gästerna och bjöd ändå på den lilla underhållning som man kunde hitta. Men pricken över i:et saknades. Defensiven, å sin sida, var ramstark – The Potters hade knappt en chans på hela matchen – men offensivt finns det mycket att arbeta med när det kommer till att bryta ner försvar. Det var med andra ord Tony Pulis som vann coachkampen mot Paul Lambert.

Tuff vecka
Den sistnämnde har däremot chans till revansch redan imorgon tisdag, i ytterligare en viktig match – den här gången i ligacupen borta mot Norwich. Lambert återkommer därmed till sina gamla jaktmarker för första gången sedan flytten till Villa, och dessutom rakt in i hetluften i form av en kvartsfinal. Ytterst intressant!

På lördag är det dags för ligamatch igen då Villa reser till Liverpool för match. Det är början på en intensiv och väldigt viktig skara matcher, som sträcker sig förbi den hektiska jul- och nyårsperioden. Det är nu Villa måste börja ta poäng mot storlagen, och vinna mot de lite sämre lagen – annars riskerar vi att stå inför en alltför spännande och mentalt jobbig vår. Vi måste bort från träsket innan det slukar oss.

Vi önskade oss 7 poäng, men fick 5 från de viktiga tre matcherna mot Reading, Queens Park Rangers och Stoke – som tur var vann Villa den matchen som betydde mest, samtidigt som förlustnollan i det här lilla sjoket av matcher är intakt. Det Paul Lambert måste hitta en mirakelkur för nu är hur man omvandlar ett förbättrat spel till vinster.

Inför Intervju Premier League

Bakom fiendens linjer: Intervju med ett Stoke-fan

För ett fan är passionen och känslorna inför ett lag långt ifrån alltid associerat med hur bra fotboll det spelar – något vi Villa-fans kan känna igen oss i på senare år. Ett lag, och en skara fans, som kanske passar ännu bättre in i den här kategorin är Stoke City, Aston Villas motståndare imorgon lördag. Vi har pratat med ett Potters-fan, född i Stoke-on-Trent, som håller med om att hans gäng inte spelar vacker fotboll.

Det finns lag som kräver en hel del av den taktiskt ansvarige i motståndarlaget. Möter man topplagen måste man förbereda de sina på försvar på flera olika fronter – anfallen kan komma från olika typer av situationer och behöver inte följa några som helst mönster. Sådana lag är naturligtvis mycket svåra att hantera.

Sedan finns det lag som inte gillar att attackera på flera fronter, utan fokuserar all sin kraft på en front. Är man då ett lag som har haft sin svaga punkt, sin Akilleshäl, på just den delen av försvarsmuren – ja, då förstår ni själva att det finns anledning att oroa sig.

Förutsättningar
Imorgon lördag klockan 16.00 är det avspark mellan Aston Villa och Stoke på Villa Park i Birmingham. Aston Villa kommer från tre förlustfria matcher i rad, medan Stokes formkurva är än vassare med tre raka segrar, och fem ligamatcher utan förlust, som katapulterat laget upp i tabellen. Man har alltså vunnit fyra av de fem senaste matcherna, och samtliga dessa har varit med uddamålet. Nu ligger man nia.

Det som tagit laget upp i tabellen är en kombination av flera saker, förstås, men framförallt handlar det om att Stoke har blivit ännu mer Stoke.  Mycket har att göra med att man är det enskilt jobbigaste laget att matcha rent fysiskt. Som motståndare får man räkna med att möta en hänsynslös fiende som offrar liv och lem för tre poäng. Och i och med att de röd-vita krigar slaviskt i 90 minuter, under marskalken Tony Pulis, är det inte sällan så att motståndarlaget får kasta in handduken i form av ett insläppt mål som blir matchavgörande – väldigt ofta kommer detta mål på någon form av fast situation.

Stoke är med andra ord mycket bra på att använda sina styrkor, och dölja sina svagheter. Någonstans där hittar vi Tony Pulis styrka som manager. Han styr sina trupper med järnhand, och ser också till att rekrytera nya soldater som passar in i spelsystemet. Under dessa till synes simpla premisser har han byggt ett mycket stabilt, om än bespottat, Premier League-lag.

Det stora problemet för Villa imorgon blir att hantera detta krig, som inte sällan utspelar sig i luften. Villa har haft problem med både offensiva och defensiva fasta situationer, men på sistone har det sett något bättre ut – bland annat gjorde Christian Benteke mål på hörna mot Reading och räddade tre poäng. Mot Stoke räcker det inte med en marginell förbättring, utan laget måste vara 100 procent koncentrerat för att värja sig.

Stoke trivs inte lika bra på bortaplan som hemma på Britannia Stadium, vilket kan tyckas lite paradoxalt med tanke på spelsystemet som på pappret kan låta idealt för en bortamatch under svåra förutsättningar. Det kan Villa förhoppningsvis kapitulera på.

Intervju
Nåväl, det var ett Villa-fans syn på Stoke Citys spelsätt. Nu går vi över till en mer initierad analys signerat Stoke-fanset Nick Pugh. Nick är född i Stoke-on-Trent, vilket är en nog så god motivering till fanskapet till bygdens stolthet. Han är numera bosatt i Halmstad sedan 80-talet. Nick, tillsammans med två kollegor, driver sedan cirka fyra år tillbaka Stokes Svenska Fans-sida. ”Konstigt nog var mitt första minne av Stoke City från december 1966, när de mötte Aston Villa”, berättar han. ”Höjdpunkterna gick på TV. Stoke vann matchen med 6–1 och gamla Villaspelaren Harry Burrows gjorde ett hattrick mot sitt före detta lag.” (Vill du läsa mer om detta kan du ta del av Nick Pughs alster på Svenska Fans: http://www.svenskafans.com/england/stoke/When-your-Hero-Answers-the-Phone-460422.aspx samt http://www.svenskafans.com/england/stoke/When-your-Hero-Answers-the-Phone-460423.aspx)

Vi bad Nick sätta sig ner och besvara ett par frågor som Rotterdam82.se ville ha svar på. Här kommer de.

Efter en halvkass start på säsongen har Stoke hittat formen den senaste tiden. Vilka är de viktigaste faktorerna bakom vändningen?

Jag tycker inte att vi började så dåligt, utan det handlade mer om att vi hade ett tufft spelprogram. Tidigt på säsongen mötte vi lag som Arsenal, Chelsea, Liverpool och Manchester City. Och vi förlorade endast mot Chelsea på bortaplan.

Många ser Stoke som ett lag vars överlägset främsta hot kommer från spelet i luftrummet: hörnor, inkast och frisparkar. Men när det kommer till själva spelet, vad ska Villa se upp med?

Du har sagt det: fasta situationer. Jag kan inte påstå att vi är ett vackert spelande lag.

Om du vore Paul Lambert, vilka tre punkter skulle du framhålla som de viktigaste när det kommer till att slå Stoke?

Villa måste 1) undvika att ge bort onödiga frisparkar i sin egen planhalva, 2) försöka använda kanterna (yttebackarna är ovana att spela i denna position) och 3) låta bli att reta upp sig på Stokes aggressiva stil.

Vad har ni för förhoppningar inför matchen? Hur ser Stoke-fansen på matchen mot Villa?

Eftersom jag ska dit (flög igår torsdag) hoppas jag att det blir en fantastiskt underhållande match och att Stoke vinner. Men jag tror inte att det blir så. Jag tror att Stoke och deras fans är lagom nöjda om vi kommer hem med en pinne.

För den objektive supportern respekteras Tony Pulis för sin förmåga att få Stoke att hamna högt upp i tabellen, trots att spelarna kanske inte är de mest namnkunniga. Samtidigt kritiseras man ofta för sitt spelsätt. Hur ser Stoke-fansen på sin manager och dennes fotbollsfilosofi?

Jag kan förstå att många klagar på Stoke. Om jag hade hejat på ett annat lag skulle jag säkert ha gjort likadant. Men Pulis har lyckats att behålla Stoke i Premier League i fem år och vi har nått FA-cupfinalen (vem hade trott det?). Vi har en mycket bra målvakt och två pålitliga mittbackar i Robert Huth och Ryan Shawcross. Mittfältet jobbar hårt och stänger till ytorna. Därför släpper vi inte in så många mål. Vad vi har svårt för är anfallet. Vi saknar kunskaper att förvandla försvar till anfall snabbt. Vi har inga snabba målfarliga mittfältare och Peter Crouch är oftast för ensam. Pulis får en hel del kritik från fansen för förutsägbart spel, men när de vinner tre matcher i rad, som de har gjort nu, måste man hylla honom. Som jag läste idag: ”It’s not pretty but it works”.

Vi tackar Nick Pugh för svaren, önskar honom en trevlig resa och hoppas på en bra match. På en punkt skiljer vi oss dock åt. Låt för guds skull Aston Villa ta tre poäng!

Analys Match Rykten Silly Season

Poängtrenden håller i sig: QPR – Aston Villa 1-1

Måndagsanalysen tar avstamp från lördagens match borta mot Queens Park Rangers, sammanfattar den senaste tidens resultat samt tar en titt på vad som komma skall framöver.

Matchen mot Queens Park Rangers blev precis så klurig som man kunde ana på förhand. Trots en bra start, och en ganska bra första halvlek, från Villas sida lyckades man inte behålla den ledning man skaffade sig. Och dessutom var man riktigt illa ute vid ett par tillfällen, där bland annat Shaun Wright-Phillips hade ett skott i stolpen och ett missat friläge, och Clint Hill nickade bollen i ribban (via Eric Lichaj).

1-1 är ett helt okej resultat med tanke på omständigheterna. Som jag nämnde i det förra inlägget var det viktiga att inte förlora, och nu har QPR en fortsatt lång väg att vandra för att komma i kapp lagen ovanför. Hade man vunnit är det inte svårt att se framför sig vilka konsekvenser det kunde få: spelarna kunde rida på Redknapp-vågen, och när man väl brutit den vinstfria sviten kunde det gått snabbt uppåt.

En ny tränare, ett fullsatt och högljutt Loftus Road – Villa kan sträcka sig lite extra för att klarat av uppgiften. Det känns faktiskt lite som Lambert börjar hitta rätt, och att spelarna vet hur man ska agera ute på planen. Spelet är alltför ofta undermåligt – med tanke på genomsnittsåldern kan liknelsen ”juniorfotboll” faktiskt med fördel användas – men det finns tecken på att Villa är på rätt väg. Lite extra kul att se Brett Holman som målskytt – karln springer kopiöst ute på plan och har dessutom visat att han kan sniffa upp målchanser lite då och då. Han har varit nära att näta vid ett par tillfällen i tidigare matcher, men nu äntligen kom det första målet i Villa-tröjan.

Inför Stoke
Nu är det viktigt att poängen, och särskilt vinsterna, kommer frekvent. Inför trematchersspannet med Reading hemma, QPR borta och Stoke hemma pratade jag om att sju poäng var ett måste för att Villa skulle kunna ha lite andrum inför de kommande, svåra matcherna – och vinner man över Stoke så är de sju poängen i hamn.

Det blir dock ett Stoke i form som vi möter på lördag. Och jämför man QPR och Stoke – eller för den delen vilket lag som helst med Stoke – så medför lagets struktur och uppbyggnad ett problem som man måste ägna lite extra tid. Jag pratar förstås om luftspelet. Kan Villas ganska småväxta lag hantera detta? Det fysiskt starka laget kan sätta tryck på motståndarna på många olika sätt – fasta situationer gör att man kan flytta fram starka mittbackar, inkasten är vida kända numera, medan man inte heller är ofarligt i själva spelet, där kantspelet låter Stoke skapa chanser via skickliga inläggsspelare.

För Villas del gäller det att vara berett på att den defensiva uppgiften nästan uteslutande kommer att handla om att hantera många bollar i luften – och graden av framgång i matchen kan nästan uteslutande hämtas från i vilken utsträckning laget hanterar den fysiska anstormning som kommer.

Tar vi bort den fysiska aspekten ur ekvationen ett tag så ser vi ett ganska medelmåttigt lag. Stoke kommer aldrig spela ut Villa. Det Villa behöver göra är att äga matchen och sätta sin prägel på matchen på sin hemmaplan, med ett stort och kvalitativt bollinnehav, och med ett anfallsspel kategoriserat av fart. Stoke kommer från tre raka segrar – segrar som tagit dem bort från bottenskiktet och upp till en fight om sjätteplatsen. Där ser man vad ett par segrar kan betyda.

Nu måste Villa ha ett liknande mål. Efter Stoke väntar en tid med svåra matcher igen, så betydelsen av den här matchen ska inte underskattas. Dessutom är det flera bottenlag som har ett par enklare uppgifter framför sig – bland annat möter några av lagen varandra – vilket betyder att de kommer att knappa in på Villa om laget inte lyckas ta en trea.

Cupspel och transferrykten
I söndags lottades den tredje omgången av FA-cupen. Aston Villa har vunnit cupen sju gånger, och jakten på den åttonde inteckningen inleds hemma mot Ipswich Town den första veckan i januari nästa år (exakt speldatum är inte spikat). Även här får Villa möta ett lag med en ny tränare. Mick McCarthy kommer visserligen ha en månad på sig att få ordning på ”Tractor Boys”, som verkligen inte rosat marknaden i Championship den här säsongen. Laget ligger på 20:e plats, bara fem poäng ovanför nedflyttningsstrecket – även om man ryckt upp sig lite på sistone. I lördags tog Ipswich exempelvis en meriterande 2-1-seger borta mot Bolton Wanderers.

Hur som helst är lottningen givetvis gynnsam med Villa-ögon sett, även om det är mycket som tyder på att Villa Park kanske bara blir halvfull under speldagen. Men med fortsatt tur med lottningen och en fortsatt stark form i januari, så kan det bli en trevlig cupvår för Villas del. Och börjar det närma sig kvartsfinal och hemmamatch, ja då kan det bli ös på Villa Park igen…

På tal om januari, nu börjar ryktena ta fart inför januarifönstrets öppnande. Darren Bents vara eller icke vara har blivit den kanske enskilt största frågan i Fotbollsengland inför inledningen på det nya året. Det sägs att Bent, om han spelar 50 matcher för Villa, aktiverar en klausul gällande övergångssumman från Sunderland till Villa, och Birminghamklubben tvingas då betala ytterligare 6 miljoner pund till Sunderland. Bent har spelat 47, så hans frånvaro kan ha sin förklaring i att Lerner vill spara slantar. Kommer Bent inte upp i 50 spelade matcher, går det förstås att gissa sig till att Villa kan tänka sig att sälja honom för runt 12 miljoner pund vid en snabb affär – och alltså ”bara” gå back 6 miljoner på affären.

Andra säljbara spelare inkluderar Charles N’Zogbia och Stephen Ireland, som kostade relativt mycket när de kom. Medan båda två gått ner i värde, lär Zoggy vara den som blir svårast att göra sig av med. Liksom Bent har dessa båda gentlemän skyhöga löner, varför man kan tänka sig att eventuella transfers genomförs för en mindre penning än när de kom (9,5 miljoner pund för Zoggy respektive 8 miljoner pund för Ireland).

Det lär florera rykten om fansens nye kelgris Christian Benteke. Hans första säsong i Premier League har onekligen varit framgångsrik, och 22-åringen – han fyller år i dag: stort grattis! – kommer att lämna för en större klubb. Det är utan tvekan så. Det lär dock inte bli under det här fönstret. Han har långt kvar på sitt kontrakt, och Villa lär inte släppa honom billigt. Dessutom är det ingen slump att hans utvecklingskurva pekat spikrakt uppåt sedan han kom till Villa – ska man utvecklas som fotbollsspelare så finns det få ställen i Storbritannien som lämpar sig bättre just nu. Alla rykten kring vår unge belgare kommer i alla fall jag att vifta bort som en mygga om sommarkvällen (alltid trevligt med en sommarreferens när snön faller ner som aldrig förr).

När det kommer till transfers till klubben lär Paul Lambert fortsätta på sin strategi, det vill säga värva ungt och hungrigt. Om det går att sälja någon eller några av ovanstående herrar är det inte heller omöjligt att det kan bli en eller ett par mer meriterade spelare som kan höja rutinen i laget – under förutsättningar att dessa verkligen kan höja nivån på laget. När det kommer till transfers finns det inget att klaga på hittills för Villas nye tränare.

Snart kommer ryktena förstås att komma på bred front, och samtidigt som vi får stå ut med skitspelare som Stewart Downing och liknande, kommer vi säkert också att länkas samman med spelare som på allvar får oss att tro på att framtiden är ljus.

Men innan dess har vi matcher att vinna. Up the Villa!