Måndagsanalysen: Boring, boring Stoke

Efter att ha sett Aston Villa spela 0-0 mot Stoke finns det ett par saker vi kan konstatera direkt. När det gäller Aston Villa så börjar det se allt bättre ut spelmässigt, även om vi har svårt att spela hem det vi behöver allra mest: trepoängare. När det gäller Stoke så är det samma gamla fråga som man måste ställa sig: vem fan vill se på skiten?

Jag respekterar att lag har olika inställningar inför matcher. En poäng kan ibland vara mer än nog, och det finns säkert tiotalet matcher som man på rak arm kan kategorisera som sådana där en poäng känns som en vinst. Då behöver man sällan vara det spelförande laget, utan kan lämna över taktpinnen till motståndarlaget och sedan tar det man får i lägesväg.

Sedan finns det lag som man på förhand känner till inte kommer att bjuda upp till dans oavsett. Och det gamla talesättet ”it takes two to tango” stämmer fortfarande, särskilt när kavaljeren är ung, finnig och lite nervös.

Och faktum är att Stoke inte var intresserat av att dansa, utan man ville ha med sig en poäng i bagaget under den korta hemresan. Den unga, finniga och lite nervösa kavaljeren, då? Nja. Aston Villa försökte, men det är inte svårt att se att vår offensiv alltför ofta står och faller med Christian Benteke. Våra mittfältare har mycket svårt att komma fram till kvalificerade avslut, och sett över en lång säsong så måste mittfältarna bidra till målproduktion. Så enkelt är det.

Stoke gjorde det bra, utifrån förutsättningarna att man bara ville ha en poäng. Ansvaret att underhålla publiken, det brydde man sig inte om. Det ansvaret låg helt på Villa, och på den punkten lyckades man bara sådär.

Visst, Birmingham-laget hade klart mest boll, skapade betydligt fler halvchanser än gästerna och bjöd ändå på den lilla underhållning som man kunde hitta. Men pricken över i:et saknades. Defensiven, å sin sida, var ramstark – The Potters hade knappt en chans på hela matchen – men offensivt finns det mycket att arbeta med när det kommer till att bryta ner försvar. Det var med andra ord Tony Pulis som vann coachkampen mot Paul Lambert.

Tuff vecka
Den sistnämnde har däremot chans till revansch redan imorgon tisdag, i ytterligare en viktig match – den här gången i ligacupen borta mot Norwich. Lambert återkommer därmed till sina gamla jaktmarker för första gången sedan flytten till Villa, och dessutom rakt in i hetluften i form av en kvartsfinal. Ytterst intressant!

På lördag är det dags för ligamatch igen då Villa reser till Liverpool för match. Det är början på en intensiv och väldigt viktig skara matcher, som sträcker sig förbi den hektiska jul- och nyårsperioden. Det är nu Villa måste börja ta poäng mot storlagen, och vinna mot de lite sämre lagen – annars riskerar vi att stå inför en alltför spännande och mentalt jobbig vår. Vi måste bort från träsket innan det slukar oss.

Vi önskade oss 7 poäng, men fick 5 från de viktiga tre matcherna mot Reading, Queens Park Rangers och Stoke – som tur var vann Villa den matchen som betydde mest, samtidigt som förlustnollan i det här lilla sjoket av matcher är intakt. Det Paul Lambert måste hitta en mirakelkur för nu är hur man omvandlar ett förbättrat spel till vinster.

--!>