En svart jul för Aston Villa

Det vänder snabbt i den här branschen – det konstaterade jag i ett tidigare inlägg. Tyvärr gäller det Aston Villa den här gången. Efter idel fina insatser har glädje och framtidsutsikt bytts ut mot ilska och oro. Anledningen stavas förstås 0-8 mot Chelsea och 0-4 mot Tottenham. Det blev en svart jul för Aston Villa.

Chelsea – Aston Villa 8-0, Aston Villa – Tottenham 0-4. Det gick snabbt att vända vinden från positiva vibbar till negativa sådana. 0-12 i målskillnad på två matcher är förstås skräckinjagande siffror. Det som adderar till oron är att resultaten speglar matchbilderna ganska bra.

Det som för bara en vecka sedan, några dagar före dopparedagen, såg så ljust ut har två stora förluster senare fått konsekvenser: engelska internetbloggare har börjat ifrågasätta Paul Lamberts framtid som tränare för Aston Villa.

Men det finns också andra sätt att se på det. I perspektiv kanske tre poäng från matcherna Liverpool (b), Chelsea (b) och Tottenham (h) inte är så illa, den försämrade målskillnaden till trots. Ingenting förlåter de två urusla insatserna på rad, men poängmässigt är det ändå helt okej.

Den stora knäckfrågan man ska ställa sig är istället hur reaktionen blir i den nu livsviktiga lördagsmatchen mot Wigan hemma på Villa Park. Det går faktiskt att ursäkta matcherna om reaktionen blir den rätta – seger är det enda som räknas.

Man bör inte glömma bort att vi mött två fantastiskt skickliga lag, som uppenbarligen visar tendenser på en form i zenit. Aston Villa hade fin form, men sprang in i en betongvägg i form av Chelsea. Det unga Villa-laget har presterat bra fotboll och tagit viktiga poäng, inte minst mot Liverpool, men att begära stordåd på stordåd kan vara väl mycket begärt.

För faktum finns där för alla att se: Villa är inget färdigt lag, det är ett projekt som precis har tagit sina första stapplande steg. Laget skriker efter ledare. Det vi ser nu är ett hopkok av det bästa akademin kan erbjuda, samt ett gäng relativt nya spelare i klubben. Frågan är om det finns ledare nog att höja ett lag som är på dekis?

Vi fans är stolta över vårt a-lag, som till relativt stor del består av egna produkter. Det man vinner i entusiasm, hjärta och löpvilja förlorar man i andra aspekter av spelet.

Dessa blev enormt tydliga, både i matchen mot Chelsea och mot Tottenham. Vi fick se juniormisstag i massor. Chelsea-matchen bjöd på tre-fyra stycken redan under de första fem minuterna – och fortsatte i likartad takt under 90 minuter – och mot Tottenham fick vi se en första halvlek där Villa var tillbakatryckta under 45 minuter, bara för att se en tursam poäng försvinna genom idel misstag. Matthew Lowton orkade inte ta steget in mot mitten för att täcka passningsluckan mot Jermaine Defoe vid 0-1, 0-2 är en orgie av misstag, som börjar med en missad målchans för hemmalaget och följs upp av en urusel bolltouch av Ciaran Clark och en glidtackling rakt in i mitten av Joe Bennett. Mönstrena skulle upprepa sig, i en annan form, vid 0-3 och 0-4.

Matchen i sig var katastrofalt utförd mot ett, vilket man inte får glömma, mycket skickligt Tottenham i, vad det verkar, storform. Nästa match mot Wigan erbjuder en helt annan utmaning, mot ett lag som Villa ska slå på hemmaplan. Vi får inte glömma bort att om vi faktiskt gör det, ja då ser det inte så illa ut.

Motgångarna har varit stora den senaste tiden, men en seger skulle innebära att den där motvinden som blåser just nu får draken att lyfta igen. Att den kommer behöva god hjälp i januari, för att kunna nå några högre höjder, det kan vi bortse från just nu…

--!>