Måndagsanalysen: West Brom – Aston Villa 2-2

Efter en magisk första halvlek där Villa hade ett klart grepp om West Bromwich i Midlandsderbyt följde en andra halvlek där tvåmålsledningen inte räckte för vad som hade blivit en ack så viktigt trepoängare. Istället fick vi nöja oss med en poäng och återigen fundera på hur mycket dessa tappade ledningar i slutet kan komma att betyda. Matchen slutade 2-2.

Aston Villa låg under strecket inför mötet med West Bromwich Albion på the Hawthorns i lördags. En vinst skulle inte bara ta laget över strecket, utan skulle också ge Villa nödvändigt självförtroende inför en period med semifinal i ligacupen, FA-cupsspel och slutligen en livsviktig hemmamatch mot Newcastle i ligan.

Nu blev det visserligen inte mer än en poäng, men det räckte för att klättra över nedflyttningsstrecket. Men efter en första halvlek som var en av de bättre som Villa spelat den här säsongen hade säkert majoriteten av alla fans till laget förhoppningar om mer än så.

Första halvlek
Det var nämligen bortalaget som inledde klart bäst i derbyt. Det passningsbaserade anfallsspel som Paul Lambert har försökt hamra in hos spelarna – och som gett blandat resultat så här långt – fungerade verkligen perfekt över hela banan: i backlinjen hade spelarna mod att hitta uppspel trots press, på mittplan hade Fabian Delph, Ashley Westwood och de andra tålamod att bygga när Villa ville äga boll och hittade luckorna som uppstod både på kanten och mellan WBA:s backlinje och mittfält. Och uppåt var Christian Benteke den gigant som han kan vara ibland.

Sammantaget betydde detta att Villa ägde mycket boll, hittade luckor i WBA:s försvar och skapade under den första halvtimmen tre-fyra riktigt fina chanser. Utöver Bentekes fantastiskt vackra 1-0-mål och det nästan lika fina 2-0-målet – där Westwood hittade ut till en pigg Charles N’Zogbia, som hittade Gabriel Agbonlahor, som i sin tur lurade Gareth McAuley och enkelt kunde rulla in bollen – hade Eric Lichaj ett jätteläge att utöka till 3-0.

Sista kvarten i första halvlek jämnades spelet ut lite grand och WBA fick ett par halvchanser att få in en reducering, men de första 45 gick utan tvekan till bortalaget – både spelmässigt och på poäng. Tyvärr skulle inte spelet hålla i sig, och som en följd av fick vi inte heller behålla de tre poängen.

Andra halvlek
I andra halvlek blev vi nämligen smärtsamt medvetna om att det här laget inte är byggt för att försvara sig. Så länge vi förde spelet och inte pressades tillbaka så fungerade försvaret bra. Ron Vlaar var tillbaka som kapten och härförare i mittförsvaret, och visst blev det stabilare.

Det kanske enskilt största problemet var att WBA fick in en reducering så pass tidigt in i andra halvlek. Chris Brunts mål satte myror i huvudet på Villa, som omedvetet (?) sjönk tillbaka och lät WBA ta över matchen. Även om Villa bet ifrån sig ganska bra så fick man inga långa stunder av bollägande, och som en följd kunde man inte heller skapa så mycket framåt. Och när Villa inte blir farliga framåt så kommer det nästan som naturligt att motståndarna får lägen. Som sagt: det här laget inte är byggt för att försvara sig – i synnerhet inte på fasta situationer.

Ibland får jag nästan ursäkta mig när jag tror att jag kollar bandy istället för fotboll, när Villa spelar. Och det är framförallt inte likheten rent namnmässigt med laget från Lidköping, utan hörnfenomenet. I bandy är hörnor ett riktigt bra läge att göra mål, medan det normalt sett i fotboll inte automatiskt anses vara en bra målchans. Men som motståndare till Aston Villa är en hörna en riktigt bra målchans. Laget är smärtsamt svaga på fasta situationer. Inte nog med att vi gör alltför få mål uppåt, vi släpper till på tok för många bakåt.

Att då bjuda på hörnor, som Ciaran Clark gjorde en gång tidigare under matchen och som Brad Guzan gjorde med bara lite mer än fem minuter kvar av matchen, är inte okej. Den här gången kom det att kosta oss en trepoängare när Benteke tappade markering och bollen till slut hamnade på Peter Odemwingies fötter. Nigerianen gjorde inget misstag och kvitteringen var ett faktum.

Analys
En poäng är inte dåligt, men med tanke på hur matchen utvecklade sig och vår prekära tabellplacering hade tre poäng betytt så oerhört mycket. Trots det tar jag med mig den första halvleken, som får mig att tro på att det här kan fixa sig ändå – fortfarande, dock, måste vi ha hjälp från spelare under det än så länge öppna transferfönstret. En lyckad halvlek räddar inga kontrakt, och utgör ingen skillnad mellan ett komplett lag och ett som behöver förstärkning.

Det fanns spelare som gjorde bättre ifrån sig än jag trodde de var kapabla till. Medan Ron Vlaar kom in och gjorde en bra comeback så var detta inte överraskande på något sätt. Desto mer oväntat var i så fall att N’Zogbia och Delph gjorde riktigt bra ifrån sig på mittfältet. Enligt mig gör Delph sin bästa tävlingsmatch för Villa. Han må se vilsen ut stundom och har en flängig stil, men spelar han som i lördags tycker jag det är befogat att lira honom från start. Zoggy dribblade som i fornstora Wigan-dagar, och även om han misslyckades lika många gånger som han lyckades så blev det farligt när han kom igenom. Höll så när på att få en assist till Lichaj när Ben Foster gjorde en fantomräddning.

Att vi sjunker ner i banan i andra halvlek är synd, för när vi kan rulla boll är vi farliga i nästan varje anfall. Lika farligt är det tyvärr bakåt när vi slutar spela och låter motståndarna ta tag i taktpinnen.

Hur som helst är det med positiva vibbar jag ser fram emot morgondagens (tisdag) drabbning med Bradford i ligacupens returmöte. 1-3 borta känns mer och mer ”vändbart”, inte minst med Vlaar tillbaka och Gabby på bättringsvägen. Gabby var ytterligare en som gjorde bra ifrån sig med sin speed mot WBA.

Vi behöver inte fundera särskilt länge över hur den matchen kommer gestalta sig. Villa kommer börja ha mycket boll, och offensivt gäller det att få rörelse och fart i anfallen, och inte fastna vid enskilda dribblingar på kanterna. Defensivt gäller det att se upp med kontringar, för vi får inte släppa in alltför många mål – helst inget alls – om vi ska ha en rejäl chans att nå Wembley.

Med farten och spelet från första halvlek är jag inte ett dugg orolig – det här fixar vi. Med den defensiva och spelförstörande inställningen från andra halvlek är jag inte alls lika säker. Vilket Villa får vi se?

--!>