Monthly Archives: maj 2013

Analys Åsikt Off the field Premier League Silly Season

Betyg spelare för spelare

Säsongen 2012/2013 är nu till ända och som bekant överlevde Aston Villa i Premier League och får mäta sina krafter i fotbollens finrum även nästa säsong. Nu är det dags att gå in och kolla närmare på hur varje enskild spelare har skött sig.

Betygsskalan är 0-10, där 0 är det sämsta och 10 det bästa. Har en spelare inte gjort något som helst intryck på mig väljer jag att inte ge denna något betyg – vilket är fallet i bara enstaka fall, då spelaren inte alls visat upp sitt kunnande på plan. Att han däremot kanske har haft annan positiv, eller negativ, inverkan låter jag passera.Ett typexempel är tredjemålvaken Andy Marshall, som antagligen bidragit med smarta tips under sin långa karriär i eliten, men som inte stått alls i a-lagssammanhang den här säsongen.

Tyck gärna till om graderingen på Facebook under Rotterdam82.se!

Målvakter:

1. Shay Given 4
Given värvades till Villa sommaren 2011 och skrev på ett långt kontrakt. Tanken var då att han skulle ge trygghet åt posten som förstamålvakt under lång tid framöver. Men tränare Paul Lambert har föredragit Brad Guzan, och Given har för det mesta förpassats till bänken. De få gånger han fått chansen har han gjort det man kan begära, men inte mer. Däremot har han inte gnällt utan istället visat upp en proffsig fasad. Tryggheten med att ha Given och det faktum att han ändå visat att han kan när han hoppat in, ger irländaren en fyra i min bok.

22. Brad Guzan 9
Han blev vald till årets spelare av lagets egna spelare, och föll på målsnöret till en viss belgisk anfallare när Aston Villas svenska supporterklubb röstade fram årets spelare. Och det går inte annat än att säga att amerikanens fantastiska målvaktsspel varit den kanske enskilt största – tillsammans med Bentekes alla mål – faktorn till det nya kontraktet. Guzans comeback i Villa har blivit en succé på alla plan.

33. Andy Marshall
Gjort ett för litet intryck för att betygsättas.

Backar:

4. Ron Vlaar 6
Holländaren fick ta över kaptensbindeln efter Petrov, och har växt in i PL-kostymen efter en delvis skakig inledning av säsongen. Har ändå varit stöttepelaren i en annan ganska rutten defensiv, och lyckades dessutom knoppa in ett par mål under sista fjärdedelen av säsongen. Godkänd säsong, inte mer, och Villa-fansen har rätt att förvänta sig mer av denna holländske landslagsback.

5. Richard Dunne
Dunne har inte spelat alls den här säsongen, och är därmed automatiskt en besvikelse. Han hade säkert behövts för att stärka upp försvaret, men nu lär vi inte få se irländaren fler gånger i Villa-tröjan. Det är omöjligt att sätta betyg på honom, så han får vackert klara sig utan.

6. Ciaran Clark 5
Clark tvingades axla ett större ansvar än förväntat eftersom Dunne inte kunnat lira under säsongen, och en viss mognad i spelet har gjort att han tagit en plats i Irlands startelva – men i Villa är han inte given. Efter förutsättningarna har han gjort det okej, men är ändå på tok för ojämn för att kunna anses ha en plats i startelvan. Det krävs nog att Clark tar ett stort kliv framåt nästa säsong för att hans framtid i en PL-klubb ska kunna garanteras.

27. Joe Bennett 5
Bennett har blandat och gett under säsongen. På många sätt har han de attribut som en modern ytterback ska ha – snabbhet, offensivlust och en fin vänsterfot – men samtidigt har han mycket, mycket att lära i uppträdandet i defensiven. Problemet har delvis med att göra att han kastats in i hetluften omedelbart och inte haft någon mentor att lära sig av. Vi får hoppas att Ian Culverhouse, själv en duktig ytterback när det begav sig, kan jobba individuellt med Bennett för att forma honom till en duglig defensiv pjäs. Offensiven finns där.

29. Enda Stevens 5
Här har vi en kille som värvades från Shamrock Rovers, och fick redan några månader senare lira mot lag som Manchester United och Manchester City och spelare som Valencia och Silva. Det gjorde han bra, men han försvann lite allt eftersom säsongen försvann. Svårt att säga om han har potentialen att ta en ytterbacksplats framöver.

30. Eric Lichaj 3
Lichaj är en lojal spelare som ger allt och som sätter defensiven först. I Premier League hör han dock inte hemma, då hans arsenal är på tok för begränsad. Under säsongen har han fått sina chanser att slå sig in, men inte räckt till – han gör inte bort sig, men det syns att han saknar många delar av spelet för att kunna erbjuda ett PL-lag något.

32. Nathan Baker 7
Baker har fått överraskande många chanser, och har precis som hela laget vuxit med säsongen – han har till och med varit backlinjens jätte och kanske hela lagets bäste spelare i ett par matcher. Relativt sett är han den störste överraskningen i centrallinjen, och den som verkligen antagit de utmaningar Paul Lambert slängt ut åt honom. Hade det inte varit för ojämnheten i spelet så hade betyget varit högre.

34. Matthew Lowton 8
Under Matt Lowtons första matcher undrade jag vem det var vi hade köpt. Lowton fick alltid spela, men gjorde det sällan särskilt bra. Han var orsaken till flertalet baklängesmål, då han hade svårt med positionsspelet, och såg direkt ofarlig ut offensivt – en sämre version av Mark Delaney. Men Lowton har utvecklat både defensiven och offensiven rejält, och vem fan minns inte Målet mot Stoke? Estetiken i målet i all ära, men betydelsen går inte att förneka. Lär prenumerera på högerbacksplatsen nästa säsong – och det känns faktiskt ganska tryggt.

37. Derrick Williams
Gjort ett för litet intryck för att betygsättas.

Mittfältare:

7. Stephen Ireland 1
Stephen Ireland passar uppenbarligen inte in i Lamberts lagbygge, och irländaren har haft en jobbig säsong. I någon match har han stått ut, men sett till hela säsongen – för att inte säga hela sin Villa-karriär – är han en enda stor besvikelse.

8. Karim El Ahmadi 3
Han kom med ett rykte som en defensivt skicklig mittfältare, som med sin aggressiva stil ständigt satte press på motståndarna. Men i Villa har han inte alls lyckats. Jag tycker snarare han har varit riktigt svag, med blott en eller två godkända matcher. Kanske var steget till Premier League från holländska ligan för stort? Underkänd.

10. Charles N’Zogbia 4
En svag fyra, och betyget knappt godkänd, blir det för gåtan N’Zogbia. Jag har under hans år i Villa fått sänka förväntningarna allt eftersom, och nu sätter man inte längre någon tilltro till att Zoggy ska fixa biffen – för det gör han sällan. Säsongen 2012/2013 har varit symptomatisk för fotbollsspelaren: bra insatser kontra dåliga sådana har kommit enligt ration 1:2 – en bra match följs av två ganska dåliga. Och det håller inte för en spelare som vi värvade för nästan £10 miljoner och som säkert har en mycket fin lön.

12. Marc Albrighton 2
Den Albrighton vi fick se blomstra under Houllier är nu passé. Den här säsongen har varit fylld av skavanker och inhopp, och den unge talangen har inte alls fått till det. Jag hoppas att Albrighton kan komma tillbaka starkare nästa säsong, för i sina bästa stunder har han fortfarande något att ge det här laget.

14. Brett Holman 4
Australiensaren som värvades av McLeish inledde säsongen piggt, och hade sin plats i startelvan. Men allt eftersom säsongen gått har det stått allt klarare varför det var en blånäsevärvning: Holman har nämligen klara brister i passningsspelet och offensiven. Trots ett mål vi minns i ligacupen mot Norwich har Holman sina styrkor i orken, och framtiden i Villa är nog inte given.

15. Ashley Westwood 7
Ända från första stund har det synts att Westwood är värd så mycket mer än Crewe Alexandra. Aston Villas egen Xavi må kanske inte vara den bästa spelaren defensivt, men för offensiven – och för Paul Lamberts spelidé – så är han central. Jag tycker visserligen inte att man ska hajpa upp pöjken för mycket, men första säsongen har varit mycket lovande. Till nästa säsong kanske han dessutom får sällskap av hans gamla radarpartner Luke Murphy, och håller han samma klass (Luke är en mer offensivt lagd spelare) så kan vi tacka Crewe för vår PL-status.

16. Fabian Delph 6
Jag ska erkänna en sak direkt: jag har alltid ansett att Delph är en grovt överskattad spelare. Inget av det han visade under första halvan av säsongen fick mig att omvärdera detta. Men sedan hände något. Delph fick förtroende av Lambert, och började betala tillbaka med ett gediget spel. Han tycks alltid vara övertänd, slår bort tre-fyra passningar per halvlek – men bidrar också med ett starkt jobb på mitten. Han har inte övertygat mig att han är given i startelvan, men väl stärkt sina aktier inför nästa säsong. Godkänd.

17. Jean Makoun
Gjort ett för litet intryck för att betygsättas.

18. Yacouba Sylla 6
Sylla kom under januarifönstret från franska Clermont Foot, där han tidigare attraherat intresse från europeiska klubbar såsom Udinese och Stuttgart. Villa köpte sig en defensiv mittfältare som ska vinna boll och leverera till andra, mer passningsskickliga, spelare – och det har han skött på ett bra sätt. Jag tror Sylla kan fortsätta på den inslagna vägen så länge som han får hålla sig till det han kan – rollfördelningen på ett mittfält, och i ett lag som sådant, är oerhört viktigt. Det finns alltför tydliga exempel på spelare som tilldelats roller de inte kan hantera: Ji-Sung Parks roll som spelfördelare i QPR avslöjade en begränsad spelare, medan Cheik Tioté i Newcastle absolut inte mått bra av det ökade ansvaret för kreativiteten. Låt Sylla vara Sylla, då kan detta bli något bra.

19. Stilian Petrov
Det känns inte rätt att betygsätta en man vars liv har handlat om något så mycket viktigare än fotboll. För kampen mot cancern får han dock en tia, och säsongen 12/13 kommer alltid vara förknippad med nummer 19.

24. Simon Dawkins 0
Jag förstår inte den här värvningen överhuvudtaget. Dawkins hör verkligen inte hemma på den här nivån. Han har farten, visst, men utan teknik tjänar den ingenting till. Har inte varit i närheten av att visa upp ens den minsta tendens till att ta en plats i startelvan, och att han ens fått speltid är en gåta – jag hade mycket hellre sett någon från egna leden ta hans plats. Kanske den mest underliga inlåningen någonsin. Nej, det här får du förklara, Lambert.

25. Barry Bannan 4
Skotten borde passa ganska bra in i Lambers filosofi sett till hans egenskaper, men kanske är det så enkelt som att Bannan inte håller den nivå som vi fans gärna vill att han ska? Bannan har fått chanser att göra intryck, men knappast gjort det i någon större utsträckning. Får godkänt med ett litet minus efteråt, för jag vill fortfarande tro att Bannan kan bättre.

31. Chris Herd 4
Herd har en ganska otacksam roll. Inte nog med skadeproblemen, utan han har fått fylla luckor till följd av andra spelares frånvaro, vilket betytt att han fått testa på ytterbacken, innermittfältet och livet som ytter. Herd gör det ganska hyfsat, men det känns inte som om han räcker till riktigt. Utility men behöver alla lag, och kanske kan det rädda Herds plats i truppen nästa säsong.

35. Daniel Johnson
Gjort ett för litet intryck för att betygsättas.

38. Gary Gardner
Missade i stort sett hela säsongen till följd av skadan i knät. Men han kan trösta sig med att han inte är blånäsa, till skillnad från sin storebror.

40. Samir Carruthers
Gjort ett för litet intryck för att betygsättas.

Anfallare:

9. Darren Bent 2
Bent var en av de största anledningarna till att Villa klarade sig kvar förra säsongen, men den här har varit en besvikelse. Lambert har under långa perioder petat Bent, som dock faktiskt ska ha en liten eloge för att han inte gnällt över det. Bent är inte samma målskytt som han var för ett par säsonger sedan, och de £18 miljoner pund (plus några miljoner till i form av diverse bonusar) kan vi se oss i sjön efter. Det känns som om Bent är på väg till någon London-klubb, och Villa får nog vara tacksamma om det blir för en summa i trakterna £4-5 miljoner.

11. Gabriel Agbonlahor 7
Sista tredjedelen av säsongen har varit Gabbys bästa på ett par år. Sparka och spring-syndromet finns där, men det går inte att bortse från att karln har en näsa för målet och har ett par helt avgörande mål på sitt samvete. Utan honom hade vi nog inte spelat i Premier League nästa säsong, så enkelt är det. Till nästa säsong hoppas jag att han är helt kurant från skador, och kan börja på rätt växel redan från början. Då kan offensiven skrämma slag på alla lag i serien…

20. Christian Benteke 9
Storklubbarna sägs stå i kö efter den unge belgarens signatur – och efter 19 ligamål är det knappast en överraskning. Jag skulle kunna häva ur mig superlativ efter superlativ, men det har redan gjorts i så pass stor utsträckning att det kanske blir viktigare att se framåt: vad händer med Benteke? Stannar han så har Villa en riktigt lovande offensiv, går han så har Villa riktigt stor potential att plocka in två-tre högkapabla ersättare för pengarna.

21. Jordan Bowery 5
Jag sätter en femma för att unge Bowery gjort resan från Chesterfield till Villa, och faktiskt slagit sig in i A-lagstruppen. Det var inte alla som trodde det. Särskilt stort intryck på plan har han inte gjort: han har spelat enkelt och hållit sig till riktlinjerna. Betyget blir godkänt, och nu hoppas vi att Bowery kan höja sig till nästa säsong.

23. Nathan Delfouneso
Delfouneso har varit utlånad till Blackpool hela säsongen, där han gjort relativt blygsamma sex mål på 40 matcher. Delfouneso spåddes en fin framtid under O’Neill, men har stagnerat och det känns föga troligt att han ska kunna ta upp kampen om en plats i anfallet i Villa. Betyget uteblir dock för att jag sett för få matcher med Blackpool.

26. Andreas Weimann 8
Super Andy har tagit det där steget som vi pratat om flera gånger i den här artikeln. Från att ha varit en lovande spelare i b-laget har han verkligen funnit sin plats på den största scenen. Med snabbhet, kvickhet och mod – och ett målsinne – har han stått för viktiga fullträffar och ett stenhårt arbete. Har en fallenhet för att försvinna lite ur matcherna ibland, och kan han höja sin lägstanivå så kan det bli en världsspelare av österrikaren. Det finns likheter med Gabbys genombrott under O’Neill.

36. Graham Burke
Gjort ett för litet intryck för att betygsättas.

Manager:

Paul Lambert 7
Enbart utifrån tabellplaceringen ska Lambert knappast ens få godkänt, och det var inga stora marginaler som gjorde att hans lag spelar i Premier League nästa säsong istället för The Championship. Men utvecklingen fotbollsmässigt går inte att ta miste på. Från Alex McLeish dödgrävarboll till Lamberts stundom suicidala offensivlust är steget lika långt som mellan Jose Bosingwas faktiska lön och den han är värd.

Det faktum att han dessutom fick laget att prestera som bäst när det behövdes som mest talar för att han har förtroende inom spelartruppen, trots alla motgångar under det gångna året. Han har skapat en grund som håller och som har potential – utan att falla neråt i seriesystemet – och inte minst fått fansen att sluta upp bakom laget igen. Kort sagt: han har förvandlat uttrycket Proud History, Bright Future till något att tro på igen.

Lägg där till flertalet lyckades transfers och en inslussning av ett par ungdomar som tagit för sig, så tycker jag han är väl värd betyget G+ för sin första säsong som ansvarig för världens finaste fotbollsklubb. För att betyget ska kunna gå upp krävs en bättre ligaplacering nästa år, samt ytterligare förstärkta drömmar om en ljus framtid för oss.

Ian Culverhouse/Gary Karsa 7
Den förstnämnde var en mycket duktig högerback under sin spelarkarriär, och det är väl inte helt otroligt att det är han och kollegan Gary Karsa som lärt och putsat upp Matt Lowton till en spelare som nämnts i samband med uttagningarna till det engelska landslaget. De assisterande coacherna ligger ofta bakom den individuella träningen, och det känns som om spelare som Lowton, Baker, Westwood, Delph och Weimann verkligen mått bra av att ha dessa coacher omkring sig.

Som sagt, tyck gärna till om betygsättningen på Facebook: https://www.facebook.com/Rotterdam82, där ni också kan gilla sajten!

Analys Åsikt Premier League Rykten Silly Season

En lättnadens suck

Känslan är att även om fick hjälp av Arsenal igår, så var detta något vi fixade själva. Det var vi som slog Norwich borta via ett sent mål och vi som utklassade Sunderland hemma med 6-1, allt när det behövdes som mest. Det var också vi som några omgångar innan dess fixade dubbelsegrar i ödesmöten med QPR och Norwich. Fem segrar på de avslutande nio matcherna säger allt om spelare som presterar när det behövs som mest. Aston Villa är ett Premier League-lag även nästa säsong.

Utan att behöva lyfta ett finger blev Aston Villa klara för ännu en säsongs Premier League-spel igår, efter att Arsenal till slut – jag säger till slut med tanke på att Wigan var mycket bra med i matchen i en timme vid ställningen 1-1 – vunnit ganska lätt med 4-1. Jag är den första att klappa Arsenal på axeln, men också att säga att kontraktet var något vi fixade själva. Fem segrar på de nio sista PL-matcherna (inför Wigan borta), inklusive en rad betydelsefulla segrar mot ”rätt” motståndare.

På tal om Wigan så säger vi adjö till dem, men Roberto Martinez lär vi få stifta bekantskap med redan nästa säsong. Där Wigans framtid som klubb i den absoluta eliten kan se osäker ut, är tränare Martinez framtid en helt annan femma. Spanjoren har ännu en gång visat sin talang när det kommer till att hantera ett dödsdömt lag, och få det att spela en sevärd fotboll som stundom bara topplagen kan matcha. Tyvärr, för lagets del, har defensiven varit för dålig genomgående, och som vanligt kom Wigan inte igång på allvar förrän i slutet av säsongen. Den här gången räckte det inte.

Samma sak gäller förstås även för ett par spelare i klubben, som utmärkt sig. Jag tänker inte minst på Shaun Maloney, som avslutade säsongen fantastiskt. Callum McManaman blev mest känd för sin idiottackling för ett par månader sedan, men engelsmannen visade verkligen talang, målfarlighet och spelsinne under Wigans slutspurt. Arouna Koné visade upp ett bra anfallsspel och har kanske varit Wigan jämnaste spelare säsongen igenom, allt medan James McCarthy på mitten knappast kommer följa laget ner i seriesystemet. Läge för Villa att slå till på ett par av dessa spelare? Själv föredrar jag McCarthy och McManaman.

För Villas del ser framtiden ljusare ut, och jag hoppas att Paul Lambert sätter ett bra lag på banan och går för tre poäng i avslutningen. Inte bara för att det är Stilian Petrov Day med 3 000 tillresta Villa-fans (klubben för till och med diskussioner med Wigan om att få loss ännu fler biljetter för att trycket varit stort), utan för att Villa faktiskt kan hamna så pass högt upp som en elfteplats med en seger.

Framtiden
På längre sikt finns det förstås viktigare mål än så. Många fans och experter tycks ta det för givet att vi är ett ungt lag som i och med att vi överlevt första säsongen i ligan, automatiskt kommer hamna högre upp i tabellen nästa säsong. Sådant kommer inte per automatik. Paul Lambert måste förstärka flertalet lagdelar, inte minst för att vi säkert komma göra oss av med majoriteten av de spelare som en gång i tiden utgjorde någon form av defekt ryggrad i Villa: Dunne, Bent, Ireland, Warnock och Hutton, för att nämna några.

Majoriteten av dessa spelare är fornlämningar, dökött vi fått ärva från O’Neill-tiden. Jag är medveten om att alla inte härstammar härifrån, men idén gör det – det vill säga ta in spelare med höga löner, som presterar mediokert och som inte längre passar in i dagens Villa.

Vi har fått en försmak av Lamberts filosofi under denna hans första säsong som manager, i vilken riktning han vill ta Villa. Att dra på sig Villa-tröjan handlar inte längre om vad du gjort tidigare i din karriär, utan snarare om hur långt du är beredd att gå för att lyckas i framtiden. Kunnandet kanske inte finns där i samma utsträckning som för ett par säsonger sedan, men viljan att bli bättre finns där. Framtiden är en skapelse som dessa spelare själva kan vara en del av.

Samma filosofi som såg så svag ut i vintras, fick allt fler styrkor allt eftersom det nya året kom. Det var otroligt starkt av Lerner att hålla fast vid idén även när det gick som tyngst runt jul och nyår, och inte ta den enkla utvägen och sparka Lambert efter idel tunga förluster. Det betalade av sig så småningom, och nu talar framtiden för Villa under förutsättning att idéerna får fortsätt gro.

Samtidigt som sommaren för med sig möjligheter för Villa så är hoten alltid närvarande. Christian Benteke stortrivs i Villa och kommer behöva speltid för att platsa i Belgiens VM-trupp inför Brasilien 2014 – av den anledningen finns det mycket som talar för att han kommer skriva på ett förbättrat kontrakt och stanna. Men, vi vet alla pengarna talar i slutändan, och skulle storklubbarna komma med summor närmare 30 miljoner pund så kan väl Lerner inte tacka nej? Vi står inte och faller med Benteke, men belgaren står för ett hopp om att bättre tider väntar runt hörnet. Låt oss inte sälja ut det till högstbjudande.

 

I nästa inlägg går vi igenom spelare för spelare för att se hur truppen skött sig under säsongen.

Analys Åsikt Match Premier League

Optimist, realist eller pessimist: 2 omgångar kvar

40 poäng brukar vara en magisk gräns gällande överlevnad i Premier League. Men även om Aston Villa nådde poängsumman efter en imponerande 2-1-seger mot Norwich finns det en hel del som talar för att laget kommer behöva fler poäng för att överleva i Premier League.

Aston Villa tog en mindre skalp när man bortabesegrade Norwich med 2-1. I glädjeyran, ruset, efter segern var det många som påstod att Villa säkrat kontraktet och äntligen kan lägga säsongens många missöden bakom sig. Men så är inte fallet, inte på långa vägar.

De 40 poäng som brukar anses vara riktmärket för överlevnad är i princip en granska bra markör: ända sedan Premier League införde 20-lagssystemet 1995 har bara tre lag med 40 poäng eller mer åkt ner (Sunderland -97, Bolton -98 och West Ham 2003). Snittet för överlevnadslaget är i snitt 36,8 för samma period. Optimisten väljer kanske att se på den här statistiken och dra ett lättnadens suck.

Realist?
Realisten kan se tillbaka på en fin match mot Norwich och, trots Wigans seger på The Hawthorns, se möjligheterna i den sits Villa satt sig i. Sex poäng på två oerhört viktiga matcher och ett spel som lovar gott inför avslutningen. Med många lag mellan sig och strecket ska det till många dåliga resultat på andra arenor för att Villa ska åka ner. Men som realist inser man också att en vinst till skulle sitta som en smäck…

Mot Norwich lös kanske det spektakulära spelet i andra halvlek mot Sunderland med sin frånvaro, men det fanns likväl en trygghet i laget som inte skönjts tidigare under säsongen. Det enda otrygga inslaget var Joe Bennetts försvarsspel. Bennett hade väldiga problem i defensiven, och gav inledningsvis bort massvis av farliga lägen. I tredje minuten fick vi ett varningstecken inför vad som komma skulle när Pilkington gled förbi alltför enkelt på kanten, och efter det följde ett par incidenter där Bennett låg galet fel eller rev ner folk till höger och vänster i farliga lägen omkring straffområdet. Hade Robert Snodgrass i hemmalaget vaknat med bättre känsla i vänsterdojan hade det inte stått 0-0 i paus.

Andra halvlek var klart intressantare än den första. Aston Villa började få luckor att spela på igen på mittfältet, då Norwich-spelarna inte orkade upprätthålla samma fina och effektiva bollpress som under första halvlek. Och när Gabby skaffade sig fri lejd från egen planhalva och kunde placera in bollen i nätmaskorna, kändes matchmönstret igen från senare tid: på samma sätt som det mesta gått emot Villa tidigare under säsongen, studsar samma boll nu plötsligt vår väg. Och mycket har vi Gabby att tacka för det.

Gabby har stått sex mål på de sju senaste matcherna. Det är här så en hjälte uppträder. Trion Gabby, Weimann och Benteke låg bakom ett par riktigt farliga lägen att utöka till 2-0 i andra, men Weimann sköt över det öppna målet på inspel från Gabby medan Gabby sköt utanför efter ett vackert väggspel med Benteke.

Men missarna bjöd in Norwich i matchen igen, och efter att Bennett stått på hälarna mot Snodgrass tyckte den unge engelsmannen att han var tvungen att björnkrama den gule spelaren för att få honom att stanna upp. Straffen är inte mycket att säga om. Domare Kevin Friend kunde ha blåst frispark utanför straffområdet, men när Bennett valde att åka snålskjuts även inne i straffområdet var det inte mycket att tveka på.

Efter straffen hände inte så värst mycket, men i ärlighetens namn hade jag en känsla: det här har förvandlats till våra matcher. Vi kan vinna, istället för att förlora, när uret börjar närma sig de 90. Och med Gabby i högform vet vi alla hur det slutade. Westwood får hur mycket tid som helst på sig på mittplan och hittar anfallaren, som enkelt tar rycket förbi Bassong och kan lägga in 2-1 till bortaklackens stora jubel.

Bennett skulle dock hinna oroa Villas försvar ännu en gång. Grant Holt såg förstås att den unge britten var osäker, och sökte i fjärde tilläggsminuten upp honom för att få övertaget. På det efterföljande inlägget hamnade återigen Bennett på hälarna, allt medan Guzans utrusning hör till de sämre insatserna vi sett från amerikanen den här säsongen. Som tur var studsar bollarna vår väg, som sagt, och Holts nick smet några decimeter utanför stolpen – och Villa kunde inkassera en oerhört viktig trepoängare.

Det pratades en del om Norwichs fina build-up play, men hur mycket ledde det till egentligen? Laget har förtvivlat svårt att komma till riktiga chanser. Villa hade, förstås, inte samma kvalitet i passningsspelet som under matchen mot Sunderland. Det är inte underligt alls. Däremot var det Villa som skapade något mer av värde än hemmalaget, och låt oss hoppas att självförtroendet kan hålla i sig till de avslutande två mycket svåra matcherna. För detta är nämligen långt ifrån över, våra 40 poäng till trots.

Pessimist?
Själv är jag något av en realistisk pessimist, och alla vinster har fört med sig ett aber för mig: från att ha sett möjligheterna har jag nu gått över till att se hoten. Det är långt ifrån över. Jag hade så gärna sett att Villa rest till Wigan med kontraktet säkrat, för på den marken, i en avgörande match, kommer Wigan ha allt att vinna. Och den sitsen kommer de inte att ge bort.

Jag vet att Villa har allt i egna händer och borde fokusera på sina egna matcher, men en nyckelmatch för Villas del kommer redan imorgon tisdag. Då tar Wigan emot Swansea. Skulle walesarna mot förmodan kunna norpa en poäng så ser det plötsligt riktigt ljust ut, då Wigan har en mycket svår bortamatch mot Champions League-jagande Arsenal i näst sista omgången.

Ikväll har vi också Sunderland mot Stoke att bry oss om, och kanske kan vi hoppas på att Stoke kan spika igen Di Canios kista ytterligare lite grand? Om Sunderland inte lyckas vinna ikväll har man en minst sagt viktig match mot Southampton hemma, innan man reser till White Hart Lane för att möta ett Tottenham som kan spela sig till Champions League. Voine voine…

Southampton har som sagt Sunderland borta och Stoke hemma kvar, och där kommer man förstås ta en trea mot Stoke, under förutsättning att Potters är på säker mark – vilket vi förmodar.

Newcastle har ett ganska klurigt schema. Queens Park Rangers borta kan låta enkelt, men jag tycker QPR stod upp bra mot Arsenal efter det snabba baklängesmålet. Och Magpies måste gå för seger, med tanke på att man har ett CL-motiverat Arsenal hemma i sista omgången. Där vill man inte ha kravet att vinna för att klara sig kvar…

På tal om nyckelmatcher så har Norwich en i nästa omgång hemma mot ett West Bromwich, som inte verkar så suget på att hjälpa sina stadskollegor till nytt kontrakt. Men skulle WBA få med sig minst en pinne i mötet kommande söndag så ska det mycket till för att Norwich ska kunna hamna före Villa. I sista omgången har man nämligen Manchester City borta… Lägg därtill att man under 2013 endast lyckats vinna två Premier League-matcher.

Alla bottenlagen har dock flera ”winnable games” kvar, vilket är anledningen till varför jag tror Villa måste ta fler poäng. Vi har alla sett och förstått vad trepoängssystemet medför under den här delen av säsongen. Vinner man matcher, överlever man – kryssar man i fel matcher eller till och med förlorar, åker man troligen ner. Nyckelmatchen blir Wigan, förstås, men min förhoppning är att vi kan överraska med någon poäng mot Chelsea – men kanske framförallt att Swansea eller West Bromwich kan göra oss en tjänst.

För i ärlighetens namn, hur länge kan Wigan lura liemannen?