Monthly Archives: december 2013

Analys Åsikt Match Premier League

Miraklet på St Mary’s

23 procents bollinnehav, tre kvalificerade avslut på hela matchen och en spelidé som var ohyggligt lättläst: långa bollar förbi Southamptons förstapress. Ändå: Aston Villa är efter gårdagens 3-2-seger det enda laget som kan säga att man vunnit på St Mary´s den här säsongen.

Hur gick det till, egentligen? Det första vi kan konstatera är att Southampton under Pochettino är ett väldigt bra lag, framförallt hemma. Det är här förstapressen kommer extra väl till pass, och det är här man kan äga matcher genom bollinnehav. Vinna tillbaka boll snabbt, helst högt upp i banan, och sedan attackera gång på gång. Det har tvingat i stort sett alla lag att slå långt, och där har stabila mittbacksparet Lovren/Fonte tagit det mesta som kommit mot dem.

Så länge matchplanen kan följas, är Saints grymt svårslaget – något som inte minst Chelsea och Mourinho fick känna på omgången innan denna. Southampton tog ledningen och fick sedan matchen precis dit de ville, då de i första halvlek inte lät Chelsea bygga upp något spel. Skicklige Mourinho agerade dock i pausen, och bytte in starke Ba på topp och började lyfta förbi förstapressen. Resultatet? Chelsea vände 0-1 till 3-1 i andra halvlek.

Lambert lärde läxan
Villas tränare Lambert hade onekligen studerat den matchen för att se hur man lyckas bryta upp ett ramstarkt försvar, som inför den här matchen blott släppt in två mål på hemmaplan och alltså ännu inte förlorat. Lamberts spelidé bestod uteslutande på att, ofta genom långbollar hitta luckan bakom förstapressen – mellan Sotons backlinje och mittfält. Det lyckades sådär. Villa hade max fyra klassanfall under hela matchen. Den stora skillnaden var att man faktiskt utnyttjade dessa på ett närmast fullkomligt sätt.

Dessutom saknade Southampton ett par viktiga spelare i startelvan, inte minst Fonte och Schneiderlin. Den förstnämndes ersättare, Yoshida, gick bort sig vid 1-0-målet, medan Pochettino tog ut spelskicklige mittf’ältaren, tillika egna produkten, Ward-Prowse redan innan halvtid för att satsa hårdare på anfallssidan (Osvaldo kom in). Draget var lyckat på så vis att man gjorde två mål, varav Osvaldo stod för ett av dem, men under de få chanser som Villa fick syntes det att försvarsspelet hämmades.

Aston Villas centrala trebacklinje har haft betydligt större framgångar den här säsongen än den förra. Efter flera chanser för hemmalaget under den första kvarten, stängde trion igen under sista halvtimmen av första halvlek. Southampton dominerade stort i spelet, men skapade förvånansvärt lite. Samtidigt kändes det otroligt att Villas handbollsförsvar skulle kunna hålla tätt under ytterligare 45 minuters slakt.

Än värre blev förutsättningarna när Vlaar var tvungen att gå ut skadad, och Lowton kom in. Denne lyckades inte hålla koll på starke Rodriguez, som bara efter ett par minuters spel av andra halvlek nickade in 1-1. Men Villaspelarna vek inte ner sig i försvaret, och när El Ahmadi vann tillbaka bollen på högerkanten höll sig Kozak framme och nickade in 2-1. Direkt därefter byttes han ut till förmån för Benteke, som alltså petades. Det är dock inte omöjligt att belgaren, trots att Kozak gjorde mål, är tillbaka i startelvan redan i söndagens match borta mot Fulham.

Efter ännu ett inspel i straffområdet från Saints sida kom kvitteringen. Ricky Lambert nickade fram Osvaldo, som tryckte sig fram mellan två Villabackar och stänkte in kvitteringen. Men återigen visade Villa att man är ett lag som aldrig viker ner sig.

Southampton jagade segern, men glömde bort att man hade en poäng att försvara. Gabby lyckades ta emot en boll, vända om och hitta Delph. Denne avancerade från mittplan och hade egentligen bara Benteke med sig – ett alternativ som säkert alla trodde var det enda. Men Delph tryckte till från distans och bollen borrade in sig i krysset. Villa agerade sedan storartat i defensiven och höll undan till tre riktigt imponerande poäng.

Rena rama rånet
Det gäller att komma ihåg att även om detta var en smash and grab av guds nåde, så var det så här spelplanen såg ut från Lambert. Och den lyckades fullt ut – det var inte vackert, men det var tre poäng. Och vi kommer se många lag som kommer till St Mary´s och blir ägda, det kan vi vara säkra på. Saints är ett mycket bra lag.

Aston Villa gjorde förstås en svag insats spelmässigt, men försvarsmässigt var man riktigt bra. Dessutom är effektiviteten helt avgörande i sådana här matcher – hemma mot City såg spelet ungefär ut som det igår, om än inte riktigt lika illa – och avsluten höll världsklass på alla sätt och vis. Lambert har byggt vidare på den kontringsfotboll som Villa levt på de senaste tio åren, och på bortaplan fungerar det bra – även om man igår behövde en stor portion tur.

Härnäst mot Fulham kan vi inte vänta oss att bli tillbakatryckta i samma utsträckning, däremot får vi ett nytt hot i form av ett rakare spel mot Berbatov, som visade gryende form under den nye tränare senast mot Tottenham. För Villas del gäller det att fortsätta på den inslagna bortavägen, och utnyttja speeden som vi har. Fulhams försvar är sämre än Southampton, och sätter man press på dem så kommer det uppstå chanser.

Men just nu kommer jag fortsatt att njuta av miraklet på St Mary´s!

Analys Åsikt Match Premier League

Underskatta inte nollor och ettor

Aston Villa spelade bara 0-0 hemma mot den före detta jumbon Sunderland – och det kunde mycket väl blivit en förlust om Sunderland satt något av sina fina lägen. Medan backlinjen tätat till sig efter debaclet under fjolårssäsongen har Lambert väldigt mycket kvar att jobba med på i resterande lagdelar.

Sunderland hemma är normalt en match som Aston Villa måste ta tre poäng i. Och även om det nu bara blev en och det vore väldigt lätt att gräva ned sig och se allt som det här laget saknar, så kanske det är dags att vända på det och slå fast att vi hade förlorat en sådan här match förra säsongen. En poäng är bättre än noll, och en nolla är ändå en poäng.

Lamberts stora akilleshäl under sin debutsäsong i Villa var defensiven, som läckte på i stort sett alla fronter. Men inför den här säsongen identifierade tränaren svagheterna och jobbade på att bygga en starkare defensiv, vilket har visat sig den här säsongen. På 13 ligamatcher har Villa hållit nollan i fyra av dem. Och man får aldrig glömma att man genom att inte släppa in mål garanteras poäng.

Det betyder samtidigt inte att defensiven är fläckfri, och inte heller att den kommer bli det med nuvarande spelare. Mot Sunderland var det mer tur än skicklighet vid minst ett tillfälle, och i längden räcker det inte att defensiven ryckt upp sig, men statistiken är lik förbannat intressant. Villa är bättre bakåt den här säsongen.

One season wonder?
Spelet lyser fortfarande med sin frånvaro, och det kan skönjas en viss desperation och uppgivenhet på sina håll. Villa kunde inte ens föra matchen mot ett så pass svagt motstånd som Sunderland, utan fortsätter att skapa farligheter nästan uteslutande från snabba spelvändningar. Benteke är förstås den som lider mest av detta, då antalet skapade farliga målchanser tycks förre den här säsongen än förra.

Benteke har nu gått sex matcher utan mål. Det är inte underligt att det kommer en dipp efter den magnifika fjolårssäsongen, men det märks så tydligt att den stora skillnaden i offensiven mellan fjolåret och nu är riktningen på Bentekes formkurva. Belgaren är för Villa vad nikotin är för kroppen: vi kan klara oss utan det ett tag, visst, men beroendet kommer i kapp. Om Villa ska undvika att bli neddraget i bottenstriden så kommer vi behöva många mål från Benteke.

På sikt skriker vi också efter kreativitet på mittfältet, och det känns allt mer som om Nürnbergs japan Kiyotake, som det ryktades flitigt om under Silly Season, är ”the one that got away”. Med honom hade vi fått helt andra möjligheter att bygga upp ett spel som låter oss vara spelförande mot de lite sämre lagen, och därmed minska risken för att motståndarna orkar kriga till sig (minst) en poäng.

Enligt tysk modell
Aston Villa brukar gilla jämförelsen med Borussia Dortmund – både vad det gäller klubbens utveckling, spelmodell och förstås det faktum att Lambert förknippas med båda klubbarna – och det är ingen dålig förebild för Birmingham-klubben. Dortmund anses vara ett lag som lyckats med den spelmodell som jag hoppas ska ta Aston Villa mot högre höjder, och som vi snuddade vid redan under Martin O’Neill.

Men nordirländaren föll på målsnöret då han, till skillnad från Hitzfeld i mitten på 90-talet och Klopp i nutid, aldrig lyckades bygga upp ett pålitligt possessionspel som mer eller mindre garanterade poäng mot medelmåttigt och lite sämre motstånd.

Där har Villa mycket att jobba med, och resan kommer att ta tid. Men någon vis kvinna sade en gång att ”nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd”. Och när vi har varit nere i källaren i många år kommer solljuset kännas så mycket härligare när det väl träffar oss.