Underskatta inte nollor och ettor

Aston Villa spelade bara 0-0 hemma mot den före detta jumbon Sunderland – och det kunde mycket väl blivit en förlust om Sunderland satt något av sina fina lägen. Medan backlinjen tätat till sig efter debaclet under fjolårssäsongen har Lambert väldigt mycket kvar att jobba med på i resterande lagdelar.

Sunderland hemma är normalt en match som Aston Villa måste ta tre poäng i. Och även om det nu bara blev en och det vore väldigt lätt att gräva ned sig och se allt som det här laget saknar, så kanske det är dags att vända på det och slå fast att vi hade förlorat en sådan här match förra säsongen. En poäng är bättre än noll, och en nolla är ändå en poäng.

Lamberts stora akilleshäl under sin debutsäsong i Villa var defensiven, som läckte på i stort sett alla fronter. Men inför den här säsongen identifierade tränaren svagheterna och jobbade på att bygga en starkare defensiv, vilket har visat sig den här säsongen. På 13 ligamatcher har Villa hållit nollan i fyra av dem. Och man får aldrig glömma att man genom att inte släppa in mål garanteras poäng.

Det betyder samtidigt inte att defensiven är fläckfri, och inte heller att den kommer bli det med nuvarande spelare. Mot Sunderland var det mer tur än skicklighet vid minst ett tillfälle, och i längden räcker det inte att defensiven ryckt upp sig, men statistiken är lik förbannat intressant. Villa är bättre bakåt den här säsongen.

One season wonder?
Spelet lyser fortfarande med sin frånvaro, och det kan skönjas en viss desperation och uppgivenhet på sina håll. Villa kunde inte ens föra matchen mot ett så pass svagt motstånd som Sunderland, utan fortsätter att skapa farligheter nästan uteslutande från snabba spelvändningar. Benteke är förstås den som lider mest av detta, då antalet skapade farliga målchanser tycks förre den här säsongen än förra.

Benteke har nu gått sex matcher utan mål. Det är inte underligt att det kommer en dipp efter den magnifika fjolårssäsongen, men det märks så tydligt att den stora skillnaden i offensiven mellan fjolåret och nu är riktningen på Bentekes formkurva. Belgaren är för Villa vad nikotin är för kroppen: vi kan klara oss utan det ett tag, visst, men beroendet kommer i kapp. Om Villa ska undvika att bli neddraget i bottenstriden så kommer vi behöva många mål från Benteke.

På sikt skriker vi också efter kreativitet på mittfältet, och det känns allt mer som om Nürnbergs japan Kiyotake, som det ryktades flitigt om under Silly Season, är ”the one that got away”. Med honom hade vi fått helt andra möjligheter att bygga upp ett spel som låter oss vara spelförande mot de lite sämre lagen, och därmed minska risken för att motståndarna orkar kriga till sig (minst) en poäng.

Enligt tysk modell
Aston Villa brukar gilla jämförelsen med Borussia Dortmund – både vad det gäller klubbens utveckling, spelmodell och förstås det faktum att Lambert förknippas med båda klubbarna – och det är ingen dålig förebild för Birmingham-klubben. Dortmund anses vara ett lag som lyckats med den spelmodell som jag hoppas ska ta Aston Villa mot högre höjder, och som vi snuddade vid redan under Martin O’Neill.

Men nordirländaren föll på målsnöret då han, till skillnad från Hitzfeld i mitten på 90-talet och Klopp i nutid, aldrig lyckades bygga upp ett pålitligt possessionspel som mer eller mindre garanterade poäng mot medelmåttigt och lite sämre motstånd.

Där har Villa mycket att jobba med, och resan kommer att ta tid. Men någon vis kvinna sade en gång att ”nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd”. Och när vi har varit nere i källaren i många år kommer solljuset kännas så mycket härligare när det väl träffar oss.

--!>