Miraklet på St Mary’s

23 procents bollinnehav, tre kvalificerade avslut på hela matchen och en spelidé som var ohyggligt lättläst: långa bollar förbi Southamptons förstapress. Ändå: Aston Villa är efter gårdagens 3-2-seger det enda laget som kan säga att man vunnit på St Mary´s den här säsongen.

Hur gick det till, egentligen? Det första vi kan konstatera är att Southampton under Pochettino är ett väldigt bra lag, framförallt hemma. Det är här förstapressen kommer extra väl till pass, och det är här man kan äga matcher genom bollinnehav. Vinna tillbaka boll snabbt, helst högt upp i banan, och sedan attackera gång på gång. Det har tvingat i stort sett alla lag att slå långt, och där har stabila mittbacksparet Lovren/Fonte tagit det mesta som kommit mot dem.

Så länge matchplanen kan följas, är Saints grymt svårslaget – något som inte minst Chelsea och Mourinho fick känna på omgången innan denna. Southampton tog ledningen och fick sedan matchen precis dit de ville, då de i första halvlek inte lät Chelsea bygga upp något spel. Skicklige Mourinho agerade dock i pausen, och bytte in starke Ba på topp och började lyfta förbi förstapressen. Resultatet? Chelsea vände 0-1 till 3-1 i andra halvlek.

Lambert lärde läxan
Villas tränare Lambert hade onekligen studerat den matchen för att se hur man lyckas bryta upp ett ramstarkt försvar, som inför den här matchen blott släppt in två mål på hemmaplan och alltså ännu inte förlorat. Lamberts spelidé bestod uteslutande på att, ofta genom långbollar hitta luckan bakom förstapressen – mellan Sotons backlinje och mittfält. Det lyckades sådär. Villa hade max fyra klassanfall under hela matchen. Den stora skillnaden var att man faktiskt utnyttjade dessa på ett närmast fullkomligt sätt.

Dessutom saknade Southampton ett par viktiga spelare i startelvan, inte minst Fonte och Schneiderlin. Den förstnämndes ersättare, Yoshida, gick bort sig vid 1-0-målet, medan Pochettino tog ut spelskicklige mittf’ältaren, tillika egna produkten, Ward-Prowse redan innan halvtid för att satsa hårdare på anfallssidan (Osvaldo kom in). Draget var lyckat på så vis att man gjorde två mål, varav Osvaldo stod för ett av dem, men under de få chanser som Villa fick syntes det att försvarsspelet hämmades.

Aston Villas centrala trebacklinje har haft betydligt större framgångar den här säsongen än den förra. Efter flera chanser för hemmalaget under den första kvarten, stängde trion igen under sista halvtimmen av första halvlek. Southampton dominerade stort i spelet, men skapade förvånansvärt lite. Samtidigt kändes det otroligt att Villas handbollsförsvar skulle kunna hålla tätt under ytterligare 45 minuters slakt.

Än värre blev förutsättningarna när Vlaar var tvungen att gå ut skadad, och Lowton kom in. Denne lyckades inte hålla koll på starke Rodriguez, som bara efter ett par minuters spel av andra halvlek nickade in 1-1. Men Villaspelarna vek inte ner sig i försvaret, och när El Ahmadi vann tillbaka bollen på högerkanten höll sig Kozak framme och nickade in 2-1. Direkt därefter byttes han ut till förmån för Benteke, som alltså petades. Det är dock inte omöjligt att belgaren, trots att Kozak gjorde mål, är tillbaka i startelvan redan i söndagens match borta mot Fulham.

Efter ännu ett inspel i straffområdet från Saints sida kom kvitteringen. Ricky Lambert nickade fram Osvaldo, som tryckte sig fram mellan två Villabackar och stänkte in kvitteringen. Men återigen visade Villa att man är ett lag som aldrig viker ner sig.

Southampton jagade segern, men glömde bort att man hade en poäng att försvara. Gabby lyckades ta emot en boll, vända om och hitta Delph. Denne avancerade från mittplan och hade egentligen bara Benteke med sig – ett alternativ som säkert alla trodde var det enda. Men Delph tryckte till från distans och bollen borrade in sig i krysset. Villa agerade sedan storartat i defensiven och höll undan till tre riktigt imponerande poäng.

Rena rama rånet
Det gäller att komma ihåg att även om detta var en smash and grab av guds nåde, så var det så här spelplanen såg ut från Lambert. Och den lyckades fullt ut – det var inte vackert, men det var tre poäng. Och vi kommer se många lag som kommer till St Mary´s och blir ägda, det kan vi vara säkra på. Saints är ett mycket bra lag.

Aston Villa gjorde förstås en svag insats spelmässigt, men försvarsmässigt var man riktigt bra. Dessutom är effektiviteten helt avgörande i sådana här matcher – hemma mot City såg spelet ungefär ut som det igår, om än inte riktigt lika illa – och avsluten höll världsklass på alla sätt och vis. Lambert har byggt vidare på den kontringsfotboll som Villa levt på de senaste tio åren, och på bortaplan fungerar det bra – även om man igår behövde en stor portion tur.

Härnäst mot Fulham kan vi inte vänta oss att bli tillbakatryckta i samma utsträckning, däremot får vi ett nytt hot i form av ett rakare spel mot Berbatov, som visade gryende form under den nye tränare senast mot Tottenham. För Villas del gäller det att fortsätta på den inslagna bortavägen, och utnyttja speeden som vi har. Fulhams försvar är sämre än Southampton, och sätter man press på dem så kommer det uppstå chanser.

Men just nu kommer jag fortsatt att njuta av miraklet på St Mary´s!

--!>