Inför säsongen 2014/2015, del 1

Aston Villa balanserar på en skör tråd, som sånär har gått sönder två säsonger i rad. Finns det något som pekar på att den kommande säsongen, som inleds på lördag borta mot Stoke, blir annorlunda? Låt oss titta närmare på saken.

Med bakgrund av förra säsongen är Proud History, Bright Future innehållslösa ord. Man behöver inte heta Robbie Savage eller olyckskorpskraxa ”KRO” som värsta blånäsan för att förstå vart Villa har varit på väg de senaste säsongerna. I takt med att Randy Lerner har börjat inse att projektet Aston Villa inte är förknippat med ekonomiska vinstintressen har engagemanget svalnat – i alla fall mätt i ren cash som kommit in till tränare Lamberts förfogande.

Bomb Squad blev ett faktum för något år sedan och tilltänkta startspelare som Bent, Hutton och Ireland skeppades bort eller förfrös i någon kyligare del av Birmingham tillsammans med ungdomsakademin. In kom unga och på nivån oprövade kort, som delvis stod upp bra, men som delvis inte fick chansen (Helenius) eller helt enkelt inte höll på nivån (Bowery med flera).

Spelarna
Till den här säsongen har faktiskt en del förändrats. Strategin har inte heller varit densamma när det kommer till spelarköpen. Unga, oprövade kort har bytts ut mot lite äldre och beprövade, om än lite naggade i kanten, spelare som är ganska enkla att placera in i kategorier.

Joe Cole? Här har vi en spelare som kommer vara skadad minst 50 procent av matcherna, men Lambert ser förstås ärrade Cole som en offensiv kraft som kan binda samman mittfältet med anfallet och förhoppningsvis låsa upp försvar – troligen som inhoppare. Kieran Richardson? Allroundspelaren som arbetar lojalt för laget och som faktiskt har en viss edge i offensiven – kan placera vart som helst på plan. Philippe Senderos? Lambert är inte dum, och har förstås sett problemen centralt i backlinjen. Vlaar gjorde en bra säsong i fjol, men det var han ganska ensam om där bak. Med Okore tillbaka snart har Lambert alla möjligheter att köra med en central trebackslinje (utan riskmoment som Baker och Clark), som han har visat en viss förkärlek till. Aly Cissokho? Direkt ersättare till överskattade Bertrand på vänsterbacksplatsen. Här får vi ett offensivt hot men tyvärr även en defensiv akilleshäl – helt enkelt en upphottad version av en viss Joe Bennett.

Kieran-Richardson-Aston-Villa_3171526

Richardson kan komma att få en viktigare roll än somliga tror, i och med att han kan placeras nästan vart som helst på plan.

Men det viktigaste nyförvärvet är han som inte är klar än: Carlos Sanchez Moreno. Villas mittfält har vägt ganska lätt i många matcher, och man har saknat muskler och hjärna i ett paket. Om colombianen skriver på får vi just en sådan spelartyp – ett mittfältsankare som delvis är kapabel att styra första delen av uppspelsfasen i och med att man faktiskt får en passningsspelare av rang, men som också bidrar med stål och ren styrka när situationen så kräver. Westwood är som bekant ett bra defensivt ankare, men han är inte alls den spelförstörande typen som denne ”Colombias Claude Makelele” (inte mitt påhitt). Detta låter i sin tur Fabian Delph koncentrera sig på offensiva djupledslöpningar och slippa den värsta box till box-uppgiften som delvis, tror jag, hämmat de anfallsviljor han faktiskt visat upp.

Det är alltid populärt att prata om bortglömda spelare i truppen som nyförvärv, och i så fall är Aston Villa välutrustat. Bent har fått chansen igen på försäsongen och lär kunna spela en betydande roll, framförallt under inledningen av säsongen då ordinarie forwards Benteke och Kozak är borta på grund av skador. Hutton, som enligt egen utsago hade spelat sin sista match i Villa-tröjan, har fått chansen på högerbacken och till och med stått för ett mål. Och N’Zogbia har varit en av de bättre spelarna under försäsongen, och håller han sig skadefri och motiverad har vi en offensiv kraft att räkna in.

Slutligen fortsätter förhoppningen att spira i fankretsar kring att våra egna ungdomar från akademin ska ta steget och verkligen utvecklas till PL-spelare som verkligen bidrar och gör skillnad. Villa har lyckats knipa två ynglingar från Southamptons framgångsrika akademi, Tom Leggett och Isaac Nehemie, men att dessa ska få särskilt många chanser i A-laget just nu är inte särskilt troligt.

Förhoppningen står istället till the Irish: Jack Grealish. 18-åringen har fått ett par chanser att visa upp sig under försäsongen och har verkligen gjort skillnad. Mot Parma fick han 20 minuter och visade på flera offensiva intentioner i en match som hade gått i stå. Grealish är kanske inte redo att ta en startplats, men är en spelare som kan förändra en matchbild och faktiskt bli en viktig spelare av just den anledningen.

GrealishParma

Grealish imponerande stundom under försäsongen – här i action mot Parma (0-0) i sista träningsmatchen.

Formation
Lambert har i och med nyförvärven möjliggjort en större rörelsefrihet när det kommer till vilken formation han vill använda sig av. Precis som tidigare kommer dessa förstås att bytas beroende på motståndarna och styrkor och svagheter hos dessa, men Lambert har alla chanser i världen att köra med den centrala trebackslinje som han kanske är ute efter i första hand. Villa har just nu fem mittbackar som konkurrerar om två till tre platser, vilket talar för antingen en utlåning av exempelvis Baker eller nämnda trebackslinje. Med en variant av 3-5-2 finns också flera spännande alternativ ute på vingarna. Cissokho känns given till vänster, men där finns också Richardson som alternativ. På högerflanken finns exempelvis Hutton, Bacuna och Richardson som passande alternativ – Bacuna har uppträtt i liknande roller tidigare, inte minst mot Chelsea då han begränsade Eden Hazard på ett imponerande sätt.

Genom att använda denna formation får man också in de tre centrala mittfältarna som kan medföra ett ökat bollinnehav och ett tight centralt mittfält, som kan möta de många hot som andra lag kommer med mitt i banan. Av just denna anledning behövs ett ankare med lite muskler här – låt oss hålla tummarna för Sanchez. I en match med defensiva förtecken kan denna formation lätt omvandlas till en 5-3-2 där vingarna får ett större defensivt ansvar. Tack vare att denna formation relativt lätt kan omvandlas och anpassas efter motståndet lär Lambert ha denna som ett av sina första alternativ.

Under försäsongen har coach Lambert experimenterat med Westwood som sweeper, alltså en form av libero. Kanske vill Lambert ha in mer kvalitet i uppspelen redan från backlinjen, lite som Anders Svensson i Elfsborg som också – på äldre dagar visserligen – har kunnat användas långt ner i banan. Alternativet kan tas till om vi dominerar en matchbild och vill ha in fler offensiva spelare längre upp i banan.

ashley-westwood-aston-villa-luton-town_2990499

Med bollen vid fötterna: Westwood kan komma att få en annorlunda roll den här säsongen.

Duger det inte med trebackslinje finns de två beprövade korten 4-2-3-1 och 4-4-2 tillgängliga. Den förstnämnda har använts flitigt av Lambert, med en frisk Benteke som spjutspets. Den största anledningen till att Benteke placerats ensam där uppe – bortsett från att skotten vill överbefolka de centrala delarna av planen vid bra motstånd – är att belgaren inte riktigt gått att passa in bredvid någon. Kozak har fått begränsat med speltid och visat väldigt lite jämte The Beast, medan Gabby kanske är den som är mest lämpad.

I den här formationen skulle Westwood och eventuellt då Sanchez vara perfekta som defensiva mittfältare centralt. De tre spelarna bakom en frisk Benteke öppnar upp för mängder av möjligheter. N’Zogbia i en fri offensiv roll, där han skär in från kanten och vågar utmana, är många tränares våta dröm. I Wigan var han som bäst när fick just sådana här uppgifter, och vi har sett prov på hans kunnande under försäsongen – inte minst på fasta situationer. Cole i hålet mellan mittfält och anfall är i teorin en spännande lösning. Agbonlahors vara eller inte vara i laget har debatterats friskt på Villa-forum under försäsongen, men i en sådan här offensiv roll ute på kanten passar han bra, inte minst i matcher Villa kan ställa om snabbt och det finns ytor för Gabbys snabbhet.

Fyrbackslinjen kan också användas i ett rakare 4-4-2. Ytterbacksalternativen finns även här i viss utsträckning, då Richardson exempelvis skulle kunna gå in till höger och konkurrera ut Hutton och Lowton, men även som backup till Cissokho (och i viss mån Bennett) till vänster. I och med tappet av Albrighton kanske vi tappar den kraft som en typisk kantspringare kan ge, men med laget som Lambert bygger känns det allt mer som att Villa går mot en possessionbaserad fotboll framför det raka alternativet som är ett måste med Albrighton på plan. Därmed inte sagt att Villa kommer kunna ställa om snabbt – det har vi fortfarande material till, och kommer fortfarande att spela en helt avgörande roll i de många matcher där vi får nöja oss med mellan 35 och 40 procents bollinnehav.

På fredag kommer andra och sista delen i serien, där vi går igenom vilka problemområden Villa måste ta tag, tar del av en analys kring vart laget hamnar i serien samt vilka som tar hem Premier League säsongen 2014/2015. Missa inte det, och glöm inte heller att risa, rosa och tycka till om artikeln på Rotterdam82.ses Facebook!

--!>