Monthly Archives: september 2014

Analys Åsikt

Därför är Villa bättre rustat den här säsongen

Det är visserligen alltför tidigt för att dra slutsatser om vart den här säsongen barkar, men vi har onekligen snappat upp mönster som tyder på en bättre säsong än den förra. Här lyfter vi fram de viktigaste områdena på plan.

När slutsignalen ljöd på Anfield i lördags kväll stod det klart att Villa har stått för en smått overklig inledning på den här säsongen av Premier League. Tre segrar och en oavgjord innebär tio poäng och en andra plats i ligan, efter Chelsea med fyra raka segrar. För ett lag som de två föregående säsongerna slagits för överlevnad och som dessutom tvingats avvara några av sina viktigaste spelare under de fyra första matcherna, är detta givetvis inget annat än anmärkningsvärt.

Även förra säsongen inleddes strålande, men då höll Villa inte alls länge. Vad är det då som talar för något annat när vi nu blickar framåt mot fyra riktigt tuffa matcher, och det som händer därefter, då de riktigt viktiga matcherna avlöper varandra?

Det är framförallt två lagdelar, varav en av dessa måste lyftas fram som den enskilt största, som har fungerat ypperligt: försvaret och mittfältet. Den första är utan tvekan den viktigaste förbättringen, medan samma lagdel har fått mycket hjälp av ett mittfält som på ett mer framgångsrikt sätt har stängt de farliga ytorna centralt framför backlinjen. Detta i sin tur har möjliggjorts tack vare att Lambert har fått två ytterbackar som på ett exemplariskt sätt hanterat sitt kantspel och dessutom – som vi går djupare in på snart – bidragit med att stabilisera de defensiva fasta situationerna som tidigare var vår stora akilleshäl. Allt hänger ihop på ett imponerande sätt så här långt – och fortsätter det så är det en no-brainer att ge Lambert förlängt. Passa också på att signa upp Keane på längre sikt, Lerner.

article-0-1FF61EA100000578-376_634x407
Sign him up!
Spelmässigt med boll är det inte mycket skillnad mot förra säsongen – den största skillnaden är istället spelet på egen planhalva utan boll. Naiviteten som stundom var förödande förra säsongen har varit som bortblåst inledningsvis, och en stor del av den stabilitet som vi har fått har förstås att göra med att backlinjen fungerat så bra centralt. Senderos har verkligen varit en klippa, och samspelet med Vlaar har verkligen fungerat klanderfritt. Baker kom in och gjorde en bragdartad insats mot Liverpool, och här har vi säkert en kille som verkligen drar nytta av att vi nu har fem spelare som slåss om två (kanske tre) mittbacksplatser. Förra säsongen tvingades Baker och Clark ta ett för stort ansvar för tidigt, i år finns bredden bredvid Vlaar och Senderos, där även Okore torde vara ett klart gångbart alternativ som startande stopper.

Den allra största skillnaden tror jag dock har att göra med att Lambert släppt på sin stolthet och krupit till korset när det kommer till strategin att värva ungt och relativt litet (till växten). Tidigare har våra ytterbackar – såsom Lowton, Luna och Bennett – vägt lätt och inte varit att lita på i luftrummet. Lambert har föredragit spelande backar med fina fötter framför stabiliteten, något han inför säsongen varit beredd att ändra på. In har Hutton och Cissokho kommit, och betydelsen för försvarsspelet – inte minst vid fasta situationer – kan inte på något sätt underskattas. Notera: spelmässigt har vi inte blivit bättre än förra säsongen, men stabiliteten har medfört så många fler positiva aspekter att den lilla skillnaden i uppspelen från våra ytterbackar är obetydlig.

Som en förlängning av detta har vårt försvarsspel förbättrats överlag, men framförallt vid fasta situationer på egen planhalva. Det ser betydligt tryggare ut med en tatuerad och vildsint skotte och en välväxt fransman som faktiskt har en viss begåvning även defensivt, än med Bennett och Lowton som ofta hamnade väldigt snett på positionsspelet.

Punkt 1: Försvaret, och närmare bestämt bredden i mittförsvaret och kvaliteten hos ytterbackarna.

Alan-Hutton-Signs-a-New-Contract-at-Aston-Villa
Hutton är väl värd allt beröm, och har svalt sin stolthet, presterat på topp och belönats med ett nytt kontrakt. Ett föredöme.

Men försvaret har förstås dragit stor nytta av att spelarna framför sig har presterat. Det centrala mittfältet, som oftast består av tre spelare, har i större utsträckning kunnat fokusera på att täppa igen de farliga ytorna centralt nu när man också litar på att ytterbackarna grejar de flesta hoten. Man vet att Hutton ligger rätt i utgångsläget, man vet att Cissokho inte släpper förbi någon stup i kvarten.

Den som kanske gagnats allra mest av detta är Westwood, som med sin nuvarande borde vara nära Englands landslag. Westy är en utpräglad rollspelare som inte är särskilt flexibel när det kommer till vart på planen man kan placera honom, men när han används som ankare på mitten – och både ansvarar för första delen av uppbyggnadsfasen på mittfältet, men också för positionen närmaste backlinjen under defensiva perioder – kommer han helt i sin rätt. När han dessutom får hjälp av spelare runt omkring sig, som gör att han kan fokusera på sitt enkla men effektiva spel, så går det ofta bra för Aston Villa. Och så har det sett ut så här långt.

Delph har visserligen inte visat upp lika mycket offensivt som tidigare, men hans insatser har likväl varit bra och har givit honom en plats i det engelska landslaget. Detta är inget han har förtjänat enbart från de första matcherna, utan något han har jobbat sig till och fått retroaktivt efter den finfina fjolårssäsongen. Överlag finns kanske inte riktigt den där spetsen man vill åt centralt och offensivt på mittfältet, men väl bredden defensivt med Sanchez, Cleverley, Richardson – som agerat centralt oftare än vad jag trodde så här långt in på säsongen – och viss mån även N’Zogbia och till och med Cole, som skulle kunna vara offensiv krafter, men som inte alls räcker till på den här nivån längre.

Hittills har vi klarat oss bra tack vare en fläckfri defensiv. Fyra mål på fyra matcher är inget jättefacit, men tio poäng är. En sådan här utdelning är förstås inte möjlig framöver. Problemen kommer förr eller senare dyka upp, när bollarna börjar studsa mot oss och motståndarna hittar luckor som kommer dyka. Och när de börjar göra första målet. Det är då vi kommer behöva mer kraft centralt offensivt, och då behöver vi folk som steppar upp. Tills dess räcker det gott med ett hederligt gammalt (nåja) ankare som både kan städa upp och polera. Och som dessutom har god hjälp från sina kollegor runt omkring sig.

Punkt 2: Centrala mittfältet och framväxten av Westwood som ett ankare i Three Lions-klass.

52437
Snart dags att tillfälligt svida om till en vitare dräkt, Westy?

Analys Åsikt Off the field Övergångar Premier League Rykten Silly Season

Deadline Day: sammafattning om en samling luftslott

Var det allt? Lite så känner man förstås som Villa-supporter efter de intensiva 24 timmarna under Deadline Day. Ingen spelare in, Karim El Ahmadi ut. Det är den korta sammanfattningen. Rotterdam82.se väljer dock att fördjupa sig lite…

Villa kom riktigt nära att signa Tom Cleverley, men med facit i hand tror jag den viktigaste affären – efter att Vlaar stannar – var nog ändå att Cleverley inte skrev på. Han spenderade den stora majoriteten av gårdagen på Bodymoor Heath, där han enligt flera medier bara hade att sätta en kråka på kontraktet.

Men hans girighet verkade sätta käppar i hjulet, och när Everton plötsligt kom in i leken så ville han hellre återförenas med Martinez. United ville förstås att han ville gå till Villa på en permanent transfer värd uppskattningsvis £7-8 miljoner, medan övergången till Toffeess rörde sig om ett lån.

För att verkligen poängtera att Cleverley är värd så mycket mer än Aston Villa, gick mannens hån till agent ut och deklarerade: ”Tom vill egentligen inte lämna United för en ‘middle of the road club’, och för att att det ska bli möjlighet måste den locka honom ekonomiskt.”

Och det är väl där nånstans vi ringar in vem Tom Cleverley är, och vad han egentligen vill med sin karriär. Vi kan också slå fast att det kommer gå bra för honom: han kommer fortsätta tjäna sina pengar i United, och när januari kommer så kommer det finnas en klubb där för honom, som kan ge honom de pengar han förtjänar. En fin kille på alla sätt. Men personligen känns kaffe, kaka och allt annat som man bjöd Cleverley och han följe på under timmarna i Bodymoor Heath som – hmm, just det – kaffepengar jämfört med de miljontals pund som man kunde ha pungat ut på en spelare som egentligen vill spela någon annanstans.

Cle
Cleverley återvänder till Manchester United för att nöta bänk men tjäna fina pengar.

Ställa om siktet
Med ett par timmar kvar av fönstret började de ansvariga i Villa förstå att man satsat allt krut på fel häst, och då försökte man sig på ett långskott á la Lowton borta mot Stoke förra säsongen. Den här gången missade man dock målet med stor marginal, då Real Sociedads unge och duktige playmaker Sergio Canales inte var särskilt intresserad av att lämna Spanien för en engelsk mittenklubb. Noterbart är att tre Villa-managers på rad har funnit intresse i Canales – scoutnätverket borde med andra ord vara intakt även om den sportsliga ledningen har bytts ut.

Det ryktades också om Jason Puncheon från Crystal Palace tidigare under dagen, men det verkade rinna ut i sanden relativt tidigt. Puncheon hade gett en dimension till ute på kanterna, och hade varit ett riktigt bra köp för de £4 miljonerna som det ryktades om.

Själv satt jag och höll tummarna för att det något galna ryktet om att Andre Ayew var i Storbritannien för att bland annat träffa Villa stämde. Ayew hade varit en världsklassvärvning med Villa-mått mätt, men även den gång verkade det som om fantasin överträffade verkligheten. Trots att franska medier körde storyn om Ayew på de brittiska öarna vet vi väldigt lite om att så verkligen var fallet.

Andre-Ayew
Marseille och Ghanas anfallare Ayew hade varit en drömvärvning, men var det verkligen nära?

På annat håll
Transfern med stort T för Premier Leagues vidkommande, och hela världens för den delen, var naturligtvis att Falcao skrev på ett säsongslångt lån med Manchester United. Louis Van Gaal har kanske inte fått spelet att fungera på plan riktigt än, men de tre senaste värvningarna Di Maria, Falcao och Daley Blind kommer givetvis se till att man blir att räkna med när det kommer till Champions League-platserna.

I Villas del av ligan noteras att Steve Bruce vaknat till liv efter den miserabla insatsen på Villa Park i söndags. The Tigers var en av de stora vinnarna, när man gjorde sig av med överflödige Boyd och införskaffade spets i massor i form av Abel Hernandez (från Palermo, nytt transferrekord) och Mohammed Diame (från West Ham), medan lånen av Hatem Ben Arfa och Gaston Ramirez från Newcastle respektive Southampton ger ytterligare en offensiv dimension. Hull kan mycket väl hamna topp tio den här säsongen, och Bruce har gjort ett starkt jobb under transferfönstrets slutskede.

Bland de andra klubbarna som stärkte sina trupper märks bland annat Arsenal (vars värvning av Welbeck känns naturlig i deras situation), Queens Park Rangers (Sandro), Southampton (Toby Alderweireld från Atletico Madrid och Sadio Mane från Malmö FF:s CL-motståndare Red Bull Salzburg), Crystal Palace (framförallt McArthur från Wigan, för dyra £7 miljoner) och West Ham (Amalfitano, bra värvning som ger bredd).

För Villas del kan man ändå inte säga att fönstret var ett katastrof, då man fått in bredd och delvis också spets tidigare under sommaren (jag tänker då framförallt på Cissokho på vänsterbacken och Senderos centralt i backlinjen, som är de stora anledningarna till att defensiven sett betydligt stabilare ut, och lägg därtill att Sanchez på mitten borde kunna vara ett sparkapitel som kan spela stor roll under de kommande tuffa matcherna). Det viktigaste var att vi nu får ett halvår på oss att jobba fram passande kontrakt till Vlaar, och Delph. Benteke och Kozak har en månad kvar tills de på allvar kan börja konkurrera om anfallsplatserna.

Det går inte att hymla om att en offensiv playmaker och/eller en ytter hade behövts – truppen är inte skrämmande tunn, men hade mått bra av tillskott, inte minst när KEA lämnade – men samtidigt hade det mer eller mindre varit pengar i sjön att köpa en spelare som alltid såg Villa som ett andrahandsalternativ, som bäst.

Nu ser vi fram emot en höst som förhoppningsvis skänker oss mer glädje än den förra. Up the Villa!