Deadline Day: sammafattning om en samling luftslott

Var det allt? Lite så känner man förstås som Villa-supporter efter de intensiva 24 timmarna under Deadline Day. Ingen spelare in, Karim El Ahmadi ut. Det är den korta sammanfattningen. Rotterdam82.se väljer dock att fördjupa sig lite…

Villa kom riktigt nära att signa Tom Cleverley, men med facit i hand tror jag den viktigaste affären – efter att Vlaar stannar – var nog ändå att Cleverley inte skrev på. Han spenderade den stora majoriteten av gårdagen på Bodymoor Heath, där han enligt flera medier bara hade att sätta en kråka på kontraktet.

Men hans girighet verkade sätta käppar i hjulet, och när Everton plötsligt kom in i leken så ville han hellre återförenas med Martinez. United ville förstås att han ville gå till Villa på en permanent transfer värd uppskattningsvis £7-8 miljoner, medan övergången till Toffeess rörde sig om ett lån.

För att verkligen poängtera att Cleverley är värd så mycket mer än Aston Villa, gick mannens hån till agent ut och deklarerade: ”Tom vill egentligen inte lämna United för en ‘middle of the road club’, och för att att det ska bli möjlighet måste den locka honom ekonomiskt.”

Och det är väl där nånstans vi ringar in vem Tom Cleverley är, och vad han egentligen vill med sin karriär. Vi kan också slå fast att det kommer gå bra för honom: han kommer fortsätta tjäna sina pengar i United, och när januari kommer så kommer det finnas en klubb där för honom, som kan ge honom de pengar han förtjänar. En fin kille på alla sätt. Men personligen känns kaffe, kaka och allt annat som man bjöd Cleverley och han följe på under timmarna i Bodymoor Heath som – hmm, just det – kaffepengar jämfört med de miljontals pund som man kunde ha pungat ut på en spelare som egentligen vill spela någon annanstans.

Cle
Cleverley återvänder till Manchester United för att nöta bänk men tjäna fina pengar.

Ställa om siktet
Med ett par timmar kvar av fönstret började de ansvariga i Villa förstå att man satsat allt krut på fel häst, och då försökte man sig på ett långskott á la Lowton borta mot Stoke förra säsongen. Den här gången missade man dock målet med stor marginal, då Real Sociedads unge och duktige playmaker Sergio Canales inte var särskilt intresserad av att lämna Spanien för en engelsk mittenklubb. Noterbart är att tre Villa-managers på rad har funnit intresse i Canales – scoutnätverket borde med andra ord vara intakt även om den sportsliga ledningen har bytts ut.

Det ryktades också om Jason Puncheon från Crystal Palace tidigare under dagen, men det verkade rinna ut i sanden relativt tidigt. Puncheon hade gett en dimension till ute på kanterna, och hade varit ett riktigt bra köp för de £4 miljonerna som det ryktades om.

Själv satt jag och höll tummarna för att det något galna ryktet om att Andre Ayew var i Storbritannien för att bland annat träffa Villa stämde. Ayew hade varit en världsklassvärvning med Villa-mått mätt, men även den gång verkade det som om fantasin överträffade verkligheten. Trots att franska medier körde storyn om Ayew på de brittiska öarna vet vi väldigt lite om att så verkligen var fallet.

Andre-Ayew
Marseille och Ghanas anfallare Ayew hade varit en drömvärvning, men var det verkligen nära?

På annat håll
Transfern med stort T för Premier Leagues vidkommande, och hela världens för den delen, var naturligtvis att Falcao skrev på ett säsongslångt lån med Manchester United. Louis Van Gaal har kanske inte fått spelet att fungera på plan riktigt än, men de tre senaste värvningarna Di Maria, Falcao och Daley Blind kommer givetvis se till att man blir att räkna med när det kommer till Champions League-platserna.

I Villas del av ligan noteras att Steve Bruce vaknat till liv efter den miserabla insatsen på Villa Park i söndags. The Tigers var en av de stora vinnarna, när man gjorde sig av med överflödige Boyd och införskaffade spets i massor i form av Abel Hernandez (från Palermo, nytt transferrekord) och Mohammed Diame (från West Ham), medan lånen av Hatem Ben Arfa och Gaston Ramirez från Newcastle respektive Southampton ger ytterligare en offensiv dimension. Hull kan mycket väl hamna topp tio den här säsongen, och Bruce har gjort ett starkt jobb under transferfönstrets slutskede.

Bland de andra klubbarna som stärkte sina trupper märks bland annat Arsenal (vars värvning av Welbeck känns naturlig i deras situation), Queens Park Rangers (Sandro), Southampton (Toby Alderweireld från Atletico Madrid och Sadio Mane från Malmö FF:s CL-motståndare Red Bull Salzburg), Crystal Palace (framförallt McArthur från Wigan, för dyra £7 miljoner) och West Ham (Amalfitano, bra värvning som ger bredd).

För Villas del kan man ändå inte säga att fönstret var ett katastrof, då man fått in bredd och delvis också spets tidigare under sommaren (jag tänker då framförallt på Cissokho på vänsterbacken och Senderos centralt i backlinjen, som är de stora anledningarna till att defensiven sett betydligt stabilare ut, och lägg därtill att Sanchez på mitten borde kunna vara ett sparkapitel som kan spela stor roll under de kommande tuffa matcherna). Det viktigaste var att vi nu får ett halvår på oss att jobba fram passande kontrakt till Vlaar, och Delph. Benteke och Kozak har en månad kvar tills de på allvar kan börja konkurrera om anfallsplatserna.

Det går inte att hymla om att en offensiv playmaker och/eller en ytter hade behövts – truppen är inte skrämmande tunn, men hade mått bra av tillskott, inte minst när KEA lämnade – men samtidigt hade det mer eller mindre varit pengar i sjön att köpa en spelare som alltid såg Villa som ett andrahandsalternativ, som bäst.

Nu ser vi fram emot en höst som förhoppningsvis skänker oss mer glädje än den förra. Up the Villa!

 

--!>