Category Archives: Åsikt

Analys Åsikt Off the field Övergångar Silly Season

Äntligen lite Bacuna Matata?

Aston Villas ägare Dr Tony Xia fortsätter att spänna sina finansiära, men knappast kroppsliga, muskler – nu senast i form av Bristol Citys anfallare Jonathan Kodjia för 15 miljoner pund. Rotterdam82.se gillar intentionerna, men kan inte annat än ifrågasätta värvningsstrategin, som tyvärr påminner mycket om den som tidigare fallit pladask.

Hade jag bara varit lite mindre analytisk och funderat mindre kring orsak/verkan, så hade jag nog dansat på bardisken vid det här laget: vår nya ägare sprätter pengar som om det inte fanns någon morgondag och Villa ser ut att vara ganska rustat för omställningen till det nya livet i fotbollens bakgård, Championship.

Vid en första anblick ser allt ut att vara guld och gröna skogar, hakuna matata eller hur ni nu väljer att uttrycka er: vi har en ägare som verkar förstå vikten av att riva ner och bygga nytt, och som dessutom gillar att hålla oss fans a jour med vad som händer bakom kulisserna tack vare sitt energiska twittrande.

Men, men det finns ett MEN: vart är den röda tråden bland alla miljontals pund som flyger runt likt en scen ur Casino?

Vad gömmer sig bakom fasaden?

Jag är den förste att sträcka upp handen och säga att jag är nöjd med tanken så här långt: bort med skräpet, bort med icke-vinnarna som vill håva in pengar hellre än att stå upp för vårt fina klubbmärke. In med karaktär.

Så här långt är det just det vi fått: karaktär, och målskyttar. Men målskyttar är lite som att jaga utan jakthund, vågar jag säga helt utan meriter från just jakt: du kommer få ett byte då och då, men i längden behöver du service när det kommer till att skapa riktigt fina skottlägen. Och inte minst ha ett mål att skjuta på.

Det är här någonstans vi fortsatt befinner oss, tyvärr. Vi saknar kreativitet både centralt och på kanterna på mittfältet, nog för att backa upp de starka korten vi har längst upp. Centralt har vi nu en rad solida spelare, många med rätt karaktär, men tyvärr också ungefär lika bleka i det offensiva spelet – jag är beredd att säga att samtliga saknar en eller ett par nycklar när det kommer till att låsa upp försvar och skapa lägen åt våra dödliga forwards.

På kanterna har vi lovande spelare som Grealish, som redan tycks ha steppat upp och visat att hans uppträdande vid sidan av planen inte behöver sätta käppar i hjulet för en framgångsrik karriär på densamma. Däremot blir det tungt att lita på en yngling hela säsongen, i en grym liga. Vad har vi på andra sidan? Tja, mest en trött Leandro Bacuna.

4827

Förväntar sig Xia och Di Matteo att vi får in denna typ av nödvändiga kvalitet så här mot slutet av transfer deadline, eller litar man på att en spelare som just Bacuna ska kunna steppa upp? I grunden har han kanske inte så mycket av det som en ytter av högsta kvalitet behöver: fint inläggsspel i perioder, visst, men han är inte snabb nog och inte heller tillräckligt teknisk för att räcka till om/när Villa siktar upp mot Premier League igen. Äntligen lite Bacuna Matata, tänker optimisten? Knappast, säger jag.

Att han ska kunna växa fram och bli den assistkung vi behöver är tillräckligt svårt att se – och då har vi ändå inte tagit upp det faktum att vi behöver någon centralt som kan styra och dyrka. Där fastnar vi just nu i Ashley Westwood-problematiken, och det faktum att alla våra centrala mittfältare är relativt lika i sin oförmåga att hota offensivt. Westwood bidrar inte med något som Jedinak inte redan har i sin verktygslåda, vilket syntes i andra halvlek mot Bristol City, och som kommer synas resten av säsongen.

Ser dom vad vi ser?

Dr Xia och Di Matteo har fått beröm för sina insikter om vad laget behövde i steg 1 – det må ha kostat, men har också gett oss helt andra förutsättningar än vi hade för bara ett par månader sedan.

Men köpet av Kodjia för någon dag sedan skvallrar om något mer, och får mig att ställa frågan om fokus och pengar nu riktas åt rätt håll, nu när vi bör gå över till fas 2 i behovstrappan (kreativitet/service åt anfallare)? Visst behöver vi mål och visst behöver vi starka spelare på topp, men momentet innan McCormack, Kodjia, Kozak, Gestede (eller vem fan det nu blir som ligger in bollen i kassen i slutändan) – vem står för det?

Och det är ju dessutom så att ingen kassa är outsinlig. Vi kommer nå en kritisk punkt där The Tweeting Doctor plötsligt beslutar sig för att dra åt svångremmen. Vart är vi då? Har vi de spelare, på rätt positioner och med rätt kompetenser, då? Nu besitter vi kvantitet på många positioner, en bredd som vi kanske visserligen har saknat, men vad värre är saknar vi kvalitet på nyckelpositioner. Kvantitet före kvalitet – det misstaget gjorde vi så sent som för ett år sedan, och då ledde strategin till ett magplask ner i Championship.

Dessutom påminner Xias värvningsstrategi lite grand om Lerners, och min rädsla är att han han bränner allt krut i början, när det är som roligast. För även om det inte har gått bra i ligan, röns framgångar på marknaden och fansens tilltro till klubben och framtiden har ökat, vill jag påstå. Det är fortfarande kul att vara rik kines, spendera lite fickpengar och leka social medieguru.

Men Xia har inte upplevt Birmingham senhöst och vinter. Hur reagerar han när det börjar blåsa? Motvinden har säkert redan märkts av i jobbet bakom kulisserna, och det kommer bli allt svårare att upprätthålla samma lycka på marknaden med tanke på den röda tråd Villa uppvisar just nu: betala hutlösa summor för delvis oprövade (Kodjia) spelare samt beprövade på begränsad nivå (McCormack i Championship).

Som jag skrev på ett annat forum för ett tag sedan öppnar filosofin upp ögonen för andra klubbar i framtiden, när Aston Villa knackar på och vill försöka köpa spelare. ”Det där är en klubb som gärna betalar överpris för de spelare de vill ha.” Lex Kodjia, Lex McCormack.

Vi är återigen inne i en negativ spiral där vi vi säljer/lånar ut billigt och släpper tilltänkta nyckelspelare gratis, medan vi köper in spelare för rejält tilltagna summor. Låt oss hoppas att Xia inte tynar bort från sin ledarroll, likt hans föregångare, när vi behöver honom som mest. För det här projektet känns redan allt mer som om det står och faller med hans plånbok.

Är väl medveten om att posten blev väl negativ, så varför inte avsluta med ett bevis på lite av de vi fått för de senaste miljonerna:

 

Analys Åsikt Match Premier League Uncategorized

Vad är en vinst värd?

I sin elfte match som manager för Aston Villa lyckades Remi Garde äntligen notera sin första trepoängare, via 1-0 mot ett Crystal Palace som nu gått mållöst fyra matcher i rad. Vinsten är förstås ovärderlig på flera sätt, men förutom att glädjas över tre poäng, vad ska vi egentligen dra för slutsatser av gårdagens – smaka på ordet – SEGER?

Den senaste segern i ligan för Villas del kom i premiären mot Bournemouth borta, i vad som känns som en evighet sedan. Och 20 matcher är inte lite, förstås. Men så kom den äntligen igår, segern. Och med den hoppet. Eller?

För den pragmatiske är det enkelt att dra slutsatser: vi tog tre poäng, är nu ”bara” åtta poäng från laget ovanför strecket och segern kan mycket väl innebära att det sargade självförtroendet bland spelarna höjs. Ett värde att ta på, helt klart.

Medel kontra mål
Men så enkelt är det inte riktigt. Tre poäng är bara ett medel, inte ett mål, så medan medlet absolut kan ge kortvarig glädje gäller det att fokusera på målet. Och det ligger tyvärr fortfarande borta vid horisonten, knappt synbart. Men nu har vi i alla fall fått en kikare, om jag tvingas forcera metaforen en bit till.

För några veckor sedan skrev jag om de kommande sex matcherna, och att dessa – relativt överkomliga matcherna – i stort skulle ge oss en hint om huruvida vi kan komma och klara oss eller ej. Utgången av dessa skulle aldrig kunna ge oss definitiva svar angående eventuell överlevnad, men vi skulle definitivt kunna sänka oss själva genom att gå vinstfria från dessa:

Newcastle borta
West Ham hemma
Norwich borta
Sunderland borta
Crystal Palace hemma
Leicester hemma

Med en match kvar kan vi med samma argumentation påstå att vi i alla fall gav oss chansen till nytt kontrakt. Fem poäng från fem av matcherna är i vårt läge inte bra, men skulle vi vinna även mot Leicester – då har vi verkligen något att bygga på.

Vad vi kan konstatera
Och gårdagen gav en del intressanta svar. Vi höll nollan och vann med Bunn i mål. Lescott gör mål på fast situation. Kozak startar, sliter utan att glänsa men vi vinner matchen. Har vi månne fått in vinnare i laget?

Och visst är det så att Ayew allt mer framstår som en kommande storstjärna, med insatser som ibland påminner lite granna om Ashley Young? Och är det inte också så att Veretout har en ganska hög nivå inom sig? Slipa lite här, slipa lite där, så jävlar.

Och slutligen kan jag inte låta bli att känna att vi är tryggare med Cissokho på en kant. Han dominerar aldrig, slarvar ibland, men hans blotta närvaro ger mig inbillad trygghet. Igår var den med och gav laget tre poäng, dessutom.

Den här segern kommer verkligen inte att räknas för någonting om vi inte gör något åt den. Vi tvingas återigen konstatera att det är framtidens matcher som avgör vårt öde, inte denna. Vi skjuter fortsatt nedflyttningen framför oss, men fan vet om inte horisonten och dess ljusning kom något närmare?

Analys Åsikt Premier League

Därför måste Traoré spela

Rotterdam82.se goes populistic och står i fronten och skriker: ”In med Traoré!” Anledningen är inte att han är bra på senaste managerspelet, ej heller att han tidigare var en av de största talangerna i Europa. Svaret är betydligt mer pragmatiskt än så: han erbjuder något som vi skriker efter.

Barcelona-talangen har bara bitvis fått visa upp sin talang för Villa-fansen, men det vi sett har ändå lovat gott – och varför ynglingen inte fått spela mer är jag inte man nog att svara på.

Remi Garde har säkert sina anledningar, men oavsett om dessa är av ekonomisk natur eller något annat är det dags att tänka om.

Vi är nämligen framme vid en punkt där vi i stort sett inte har något att förlora. Det här laget verkar ha en inbyggd oförmåga att vinna matcher. Orsakerna är flera, inte minst en minst sagt bristfällig defensiv. Men om vi ser på de offensiva intentionerna förstår vi också varför målen har uteblivit.

Vi har yttrar och strikers som trivs ganska bra med ett snabbt, engelskt inläggsspel (finns undantag), men envisas med att spela possessionspel. Men moment 22 inträffar när vi inser att inte har kvalitet nog att nyttja denna spelform, som kräver kvalitet på nästan samtliga positioner. Där är Aston Villa långt ifrån.

Och man behöver inte vara fotbollskännare för att se hur statiskt det här laget lirar, hur de formligen skriker efter någon bryter mönster. Vågar. På planen har vi idel karaktärer som försöker agera utifrån sin arbetsbeskrivning, men som läget är nu behöver vi rebeller.

Adelante, Adama Traoré!

Adama-Traore-601224

Om Traorés brister som fotbollsspelare behöver vi nog inte fördjupa oss kring i alltför stor utsträckning. Delvis lat utan boll, ego, bolltappare i fel lägen och så vidare.

Men karln sitter ju inne på det mesta som dagens Aston Villa behöver – och vad viktigare är, dessutom i ett läge där vi inte har särskilt mycket att förlora.

So what om han tappar boll på mittplan och vi släpper in ett mål någon gång? Vi kommer alltid släppa in billiga mål på ett eller annat sätt – inte ens fantasin tycks kunna sätta gränser för detta den här säsongen. Men jag garanterar att vi kommer ha ett plus på ratiokontot när vi snackar skapade målchanser kontra tillsläppta diton till följd av spanjoren.

Vi får kreativitet, vi får en revolutionär som motståndarna tvingas lägga fokus på. Vi får någon som går egna vägar i ett lag som satt krokben på sig själva i ett försök att hänga med bollinnehavsmässigt i matcherna.

Jag köper inte snacket om att alla som vill ha in Traoré har ”spelat för mycket manager” och kopplat bort sig från verkligheten. Jag ser praktiskt på det hela: Traoré har det som det här laget skriker efter, och kan han vara (en del av) lösningen så finns det ingen anledning att spara någon form av krut i det läge vi befinner oss.

Därför, Remi Garde, tveka inte på att spela Adama Traoré från start!

 

Analys Åsikt Off the field Övergångar

Aston Villa nere för räkning

Det är dags för optimisten i mig att slå följe med pessimisten för att se världen för vad den faktiskt är: Aston Villa anno 2015/2016 räcker inte till för Premier League-spel. Det är inget vi konstaterar efter 0-4 mot Everton eller senaste 2-3 mot Watford, utan ett faktum som är väl underbyggt efter att snart ha spelat halva säsongen.

Det här med optimist kontra pessimist är ett extremt vanligt förekommande diskussionsunderlag på diverse Villa-forum idag. ”Stå bakom ditt lag i vått och torrt”, ”det är nu laget behöver oss” och många fler liknande uttryck förekommer nästan dagligen och speglar lite av den uppgivna känslan som infinner sig.

Måla fan på väggen är fritt fram att göra, men att börja påstå att vi är klara för nedflyttning är ju långt ifrån ett faktum. Trepoängssystemet ger oss fina möjligheter att plocka in avstånd snabbt, vilket det finns flera lag som visat tidigare säsonger. Rätt ska vara rätt: Aston Villa är inte något nedflyttat lag.

Men faktum kvarstår. Aston Villa är det lag som legat sämst till i Premier Leagues historia vid den här tidpunkten. 5 poäng efter 14 matcher är en sämre än vad Derby lyckades skramla ihop säsongen 2007/2008, enligt The Sun. Låt oss hoppas att likheterna slutar här – Derby åkte nämligen ner när säsongen var till ända, med blott 11 poäng inspelade.

5-year plan
Och den som varit med länge minns säsongen 86/87, då Villa senast degraderades – blott fem år efter europeiska triumfen i Rotterdam. Varför är detta intressant, undrar den nyfikne? Jo, fem säsonger är en ganska bra måttstock på hur ledningen och sålunda, tyvärr, även klubben som helhet mår.

Tillfälliga toppar och dalar finns massor av exempel på, men sett över fem säsonger går det inte att sopa saker under mattan.

Villa har exempelvis sopat smutsen under mattan sedan ett bra tag tillbaka. Det vore synd att säga att alltsammans tog sin början säsongen 2010/2011 – för fem säsonger sedan – men när Martin O’Neill sa upp sig på stående fot inför säsongen sprack också den bubbla som Lerner byggt upp med hjälp av inpumpade pengar. O’Neill hade inte tagit Villa dit Villa skulle ha tagits, han hade fallit på målsnöret. Mattan drogs undan, och sedan dess har smutsen blottlagts för hela världen.

Randy-Lerner-001

2010/2011 var ingen katastrofsäsong, men förskönades i och med avslutningen som ledde till en respektabel nionde plats. Därefter har det varit rutschkana utför, med start från ledningen. Och det var i denna veva som ledningen bestämde sig för att sätta sin femårsplan i verket: Förstöra och förgöra vår vackra klubb.

Det kanske inte uttalades på ledningsmötena – där kallades det en treårsplan för att vända den sjunkande skutan som hette Villa – men effekten har blivit just sådan.

I styrelserummet
Allt detta har naturligtvis skett bakom lyckta dörrar, men fansen har fått en gratis inblick i vad som skett i styrelserummet. Fotbollsplanen är nämligen en lysande spegelbild av förhållandena där.

Nya coacher har de senaste säsongerna kommit och delvis lyckats, motivationsvägen så att säga, få ett lag i spillror att tillsammans bilda en spegelbild man tillfälligt kunde tro på – och överleva. Men spegeln är ytterst ömtålig och limmet som finns där för att hålla samman laget och bilden av ett tidigare storlag, är alltför svagt.

Och då har jag inte ens nämnt de enskilda skärvorna. Spelarna är nämligen för dåliga. Vi har för dåliga spelare på nästan varje position. Vi kan leka med laguppställningarna, smågräla ihjäl oss på en spelare som inte borde spela där eller där, klaga på spelare som inte fått chansen – sanningen är grym. Det här laget räcker inte till.

Problemet börjar uppifrån, men är nu mer än tydligt på planen. Lerner har byggt precis den konstruktion han kanske inte velat ha, men på sätt och vis jobbat för. Ett bristande engagemang har lett fram till detta, steg för steg, under fem års tid.

Lerners femårsplan på att förstöra vår vackra klubb är nu på väg att lyckas. Förra gången, från världsherravälde 1981/1982 till debacle 1986/1987, tog det fem säsonger att gå från topp till botten – och vi är ganska nära att lyckas nu igen (även om det absolut är tveksamt om vi var lika nära toppen för fem säsonger sedan, under O’Neill, då vi kom sexa).

Klubben är större än laget, det har jag alltid sagt, och det är klubben jag håller kär – inte ledningen, tyvärr inte heller laget just nu. Det är historien, passionen, fansen – det är The Aston Villa spirit. Det finns ingen sådan i ledningen just nu, vilket medfört att det inte heller finns någon på plan.

Spegelbilden är precis den Lerner genom sitt icke-engagemang jobbat mot, och nu sitter vi där med skärvor som inte går att bygga ett lag kring.

Remi Garde kommer få en veckopeng att köpa spelare för i januari, men det är i vanlig ordning ett alibi i den ”lagomverksamhet” som just nu pågår i ledningen. Klubben hålls flytande med livbåt – en livbåt som amerikanen högg en massa hål i för fem år sedan.

MADRID, SPAIN - OCTOBER 18: Olympique Lyonnais head coach Remi Garde looks on before the start of the UEFA Champions League Group D match between Real Madrid CF and Olympique Lyonnais at Estadio Santiago Bernabeu on October 18, 2011 in Madrid, Spain.  (Photo by Denis Doyle/Getty Images)

Analys Åsikt Inför Övergångar Premier League

Inför hemmapremiären: därför kommer Villa Park koka ikväll

När Aston Villa tar emot Manchester United på hemmaplan ikväll (!) klockan 20.45 så kan vi vara säkra på en sak: ett utsålt Villa Park kommer att koka. Anledningen stavas förstås Tim Sherwood och dennes ombyggnad.

”We sign who we want, we sign who we waaaant, we’re Villa, we sign who we want”.

Det är inte otroligt att vi kommer få höra denna ramsa från Holte End ikväll, och troligen kommer också nyförvärvet Adama Traoré presenteras. Barcelona-produkten kommer extremt highly rated från Spanien – läs mer om detta här: http://rotterdam82.se/2015/08/13/sanningen-bakom-adama-traore/ – och är Villas tionde (!) nyförvärv under sommaren.

Även om vissa experter hävdar att sommaren varit ”demoraliserande”, så är det nog mer en brist på research och ett förgivettagande: Villa tappar fyra namnkunniga spelare, i form av Benteke, Delph, Cleverley och Vlaar, och resignationen blir ett faktum. Så enkelt är det knappast.

Tim Sherwood Christian Benteke
Vi tappade en spelare, men vann ett lag?

Visst, supportrarna själva och deras tilltro till laget stämmer sällan överens med det faktiskt utfallet i serien efter 38 spelade omgångar, men ser man på Villa-forum så är negativiteten knappast ett problem. Man kan skriva en hel uppsats om faktorerna bakom vårt nyfunna hopp: Benteke- och Delph-pengarna i all ära, men även Lerner verkar ha fattat galoppen och faktiskt valt att lägga pengarna på inkommande transfers.

Lägg därtill en rejäl upprustning vid sidan av planen – Fox och Almstadt har en kompetens och ett förtroendekapital som lockar spelare och agenter – så kanske betydelsen av våra mediokra insatser senaste säsongerna inte är lika stor längre. Dessutom agerar Villa under Premier Leagues paraply, vilket garanterar inte bara ett ekonomiskt jättekliv på lönestegen för spelarna utan också ett ständigt skyltfönster för dem som siktar högre än vår klubb: nämnde Traoré (vars transfer i grund och botten kan kallas för ett lån), Gueye och Amavi, för att ta några exempel.

Men den största av creds ska förstås tillskrivas Tim Sherwood, som identifierat och bearbetat spelare under en längre period. Jag har en god vän som är mycket insatt i scouting Europa över, och han menar att Sherwood har spenderat merparten av sin fria tid – både som anställd och under perioder mellan två jobb – med att resa runt och scouta, träffa spelare och agenter och skaffa sig en bild av vilka spelare som kan vara värda att satsa på i framtiden. Crespo, Traoré och Gueye är tre exempel på spelare som faller in under den här kategorin.

Manchester City's Micah Richards hits the beach in Miami while on vacation with team mates. Pictured: Micah Richards  Ref: SPL161789  080310   Picture by: Splash News Splash News and Pictures Los Angeles:	310-821-2666 New York:	212-619-2666 London:	870-934-2666 photodesk@splashnews.com

Micah Richards – our new Beast!

Det intressanta är också att Sherwood inriktat sig på spetskvaliteter, i olika former. Vad tillför varje spelare laget – det är en fråga som han gått djupare in på än tidigare managers. Han köpte Richards med PL-rutin för att stabilisera centrala defensiven med vetskapen att det kommer tillkomma en mängd spelare utomlands, som inte känner till PL och de krav som ställs. Han införskaffade flexibilitet i de defensiva leden med Crespo, som kan spela på alla platser och göra det bra. Han köpte in Amavi, som kan ockupera en vänsterkant helt för sig själv en bra dag. Och då har jag bara tagit upp de defensiva posterna – liknande upplägg gäller för nästan samtliga nyförvärv.

Just spets är intressant, oavsett vilken kompetens det rör sig om. Vi tar två exempel avslutningsvis:

1. Adama Traoré är den spelare i Europas elitligor som genomförde flest dribblingar säsongen 2014/2015, allt enligt statistikbolaget Opta. Och listan efter honom är inte dålig:

1 Adama Traoré, Barcelona B – 243
2 Eden Hazard, Chelsea – 180
3 Lionel Messi, Barcelona – 174
4 Karim Bellarabi, Bayer Leverkusen – 153
5 Roberto Firmino, Hoffenheim – 140

Att ha en låssmed, någon som kan dyrka upp statiska försvar, har varit ett av Villa akilleshälar sedan väldigt länge tillbaka. Även under den relativa storhetstiden under MON hade vi oerhört svårt att stundom bryta deadlocks – Traoré kan vara en del av svaret.

2. Rudy Gestede har gjort fler nickmål de senaste två säsongerna än någon annan spelare i de fyra brittiska elitfotbollsligorna – även detta hämtat från Opta.

Gestede är med andra ord en spelare att vända sig till när spelet hamnar i stå, eller när man vill bryta mönster – jag tror inte att Sherwood ser honom som spelaren dit alla bollar ska hamna i uppspelsfasen, till skillnad från exempelvis Benteke. Lägg därtill att man nu har spelare som Sinclair, Amavi, Gil och Traoré på kanterna, som kan leverera inspel och inlägg med lite mer kvalitet på än tidigare.

Det är förstås enkelt att säga att Bournemouth gav ett av svaren till varför han köptes in, men där kanske vi fick en första inblick till vilken typ av mål vi kan få se av honom kommande säsongen. Vi får knappast ut 15-20 mål av Gestede under säsongen, men kan vi ligga på 10-15 där minst 50 procent är lika viktiga som det i premiären, ja då har Sherwood gjort en fantastisk värvning.

Seså, nog snackat. Bring on the game. Up the Villa!

holteend2

Let’s get this place rockin’ again!

 

Analys Åsikt Intervju Off the field Premier League

Villa-fansen om krisen, del 4: ”Detta kan bli min död”

Vi avslutar serien där vi började – det vill säga med liknelser kring döden. Är läget verkligen så illa för vårt Aston Villa? Mats Tägtström ser framtiden i vitögat, och det är ingen munter syn.

För Erik Pettersson, som var först ut i denna fyrdelade intervjuserie, var det ”dödsdömt” att ersätta Lambert med Sherwood, och Mats Tägtström menar att Villa kan komma att bli hans död. Vi låter den före detta löjtnanten i Afghanistan – som onekligen är van att leva i en vardag kantad av krig – ge sin bild av vad som kommer behövas av våra soldater i Claret & Blue.

Hur ser du på Villas chanser till nytt kontrakt?

Tyvärr så ser jag dystert på framtiden. Vi vinner inga matcher och vi gör inga mål. Detta elände har pågått alldeles för länge och till slut så kommer vi att få ta konsekvenserna av det. Vi har flirtat med nedflyttning i flera säsonger nu och turen har tagit slut för oss. Rent matematisk finns det givetvis stora möjligheter att klara sig kvar. Det är en massa poäng kvar att fightas om, men kan man inte slå ett Stoke på hemmaplan som har halva laget borta så har jag enormt svårt att se i vilka matcher vi ska ta poäng. Det går inte att förlita sig på de andra lagen längre. De kommer att sprattla till och börja plocka poäng gissar jag. Vår stora anfallsstjärna är helt under isen – tillsammans med resten av laget ska tilläggas. Allt annat än en nedflyttning skulle förvåna undertecknad.

Är Sherwood rätt man för jobbet som tränare för Villa? Varför (inte)?

Det kan jag egentligen inte ha någon uppfattning om. Minns mest Tim som spelare i Blackburn och kanske framförallt Tottenham, men har ingen koll på honom som manager. Men han gjorde det bra i Tottenham där han gav en del unga spelare chansen. Men alla som inte heter Lambert är i dagsläget ett bättre alternativ. Men hade nog hellre sett en mer rutinerad manager som kom in för resten av säsongen och rör om i grytan och får fart på spelarna. Men nu får vi naturligtvis ställa upp bakom Sherwood och ge honom – och laget – vårt fulla stöd. Det är inget lätt läge att komma in i och försöka rädda det sjunkande skeppet. Matchen mot Stoke blev tyvärr ett bottennapp och det behövde vi verkligen inte i det läget. Oerhört tung förlust.

Vilka är jokrarna som ska rädda laget (som kanske eller kanske inte har fört en undanskymd roll under Lambert)?

Vi måste få igång målskyttet. Annars åker vi ut. Så enkelt är det Och för mig innebär det att Benteke måste hitta nätmaskorna omgående. Han kan göra mål, det har vi sett prov på förut. Men han har varit alldeles för ensam på topp under Lamberts regi. Gabby och Weimann kan vi inte lita på när det kommer till att göra mål. Så min värld är jokern från Belgien och han heter Benteke.

Hur ser du på FA-cupen? Är det enbart positivt att gå långt eller kan det inverka på kampen för nytt kontrakt?

Underbart! Vår enda chans att återfå lite av vår förlorade heder. ’All in’ på cupen! Enormt tråkigt att höra folk som efter våra fiaskon mot sämre lag tidigare säsonger utrycka viss förståelse och satisfiering över att vi åkte ut, för att vi då enligt vissa skulle kunna satsa mer på ligan. FA-cupen är där för att vinnas i år. Aston Villa på Wembley hade varit underbart, även om det känns lite urvattnat att även semifinalerna spelas där. Tycker endast att finalen ska spelas där, men man kan inte få allt. Underbart med derby mot WBA. Hoppas på elektrisk stämning.

Efter flera års kamp för överlevnad: hur ska vi förändra verksamheten för att bli ett lag för övre halvan av tabellen igen?

Viktigaste är att byta ägare. Nu har vi en ägare som mest känns som en belastning och som inte alls vill vara ägare av klubben. Han syns mycket sällan på matcherna och han lättar inte på sin välfyllda plånbok i onödan. Nu läser jag i tidningarna att han har sänkt priset på klubben till £150 miljoner. Hoppas det kan locka till sig någon intressent som visar lite mer engagemang och har lite visioner för klubben. Dessutom skulle han ha avskedad Lambert redan i december 2013 efter förlusten mot Crystal Palace, eller i alla fall senast efter förlusten mot Sheffield United den 4:e januari på Villa Park. Ett riktigt lågvattenmärke.

Den berömda femårsplanen sköts i sank och vi har aldrig riktigt hämtat oss efter det. Satsning på unga och utvecklingsbara spelare misslyckades fullständigt och ledningen och Lambert fick panik och återkallade utlånade spelare och köpte in rutinerade, billiga erfarna Premier League-spelare. Vi får hoppas att Sherwood får ordning på spelet och hittar tillbaks till ett grundspel, något som vi inte haft under Lamberts ledning. Han hattade fram och tillbaks med olika formationer och spelsätt så tillslut blev nog spelarna helt förvirrade och visste inte vad de skulle göra, vilket syntes på plan. Tyvärr känns det som att pengar är det som styr den moderna fotbollen, och det är även det som gjort att mitt intresse har svalnat betänkligt. Det är inte särskilt spännande att följa den engelska ligafotbollen längre, då det finns en handfull lag som fullständigt dominerar. Vansinniga summor involverade i spelarövergångar och höga biljettpriser på många arenor där alla sitter still och klappar händerna lite lojt. Skönt att Allsvenskan drar igång snart, det känns betydligt mer intressant faktiskt. Trots skillnaden på spelkvalité.

Hur påverkar Villas kräftgång dig på det privata planet?

Matchdagarna känns bara jobbiga numera. Och har gjort det de senaste fyra fem säsongerna. Ångesten är total och ibland har jag sett till att ha annat för mig för att behålla förståndet. Diska eller dammsuga brukar vara mer upphetsande och stimulerande än att titta på Aston Villa faktiskt. Längtar tills säsongen tar slut och att vi får ordning på klubben. Detta kommer bli min död annars.

Analys Åsikt Intervju Off the field Premier League

Villa-fansen om krisen, del 3: ”Vinna fult ger lika många poäng”

50 procent. Så små är chanserna till överlevnad om du frågar vår näste man i intervjusoffan, Per-Ola Petersson. Sätt er tillrätta, ratta in rätt frekvens och lyssna noga på vad han har att säga.

Följande mening kommer nog inte falla i god jord hos Per-Ola Petersson, mannen som står på tur för intervju: i Göteborg vet man sannerligen hur man vinner fult. Det menar i alla fall många jag känner. Jag, däremot, är mer neutral och objektiv i den frågan. Och skulle det vara så är jag mer intresserad av hur Villa skulle kunna använda sig av en sådan metod för att vinna matcher och klara sig kvar i Premier League. Undrar just om herr Petersson har några idéer där…

Hur ser du på Villas chanser till nytt kontrakt?

50/50. Vi har lika många poäng som de två lag som ligger precis ovanför oss, så på så vis har vi lika stor chans som de. Men vi måste börja plocka poäng och då måste vi också börja göra mål. Det gäller att börja kriga och fokusera mer på resultat än spelstil. Vinna fult ger lika många poäng. Men jag vågar inte tippa längre.

Är Sherwood rätt man för jobbet som tränare för Villa?

Jag har ingen större koll på honom alls när det gäller hans karriär som manager. Men just nu är han rätt för han är inte Lambert. Jag stöttade Lambert väldigt länge, men på slutet såg han ganska bruten ut och ett byte var nödvändigt. Han verkade ha helt slut på idéer och självförtroende.

Vilka är jokrarna som ska rädda laget (som kanske eller kanske inte har fört en undanskymd roll under Lambert)?

Benteke måste naturligtvis komma i form. Får han gjort ett par mål och får det att lossna kan vi slå vem som helst. Sedan måste vi hitta rätt plats för Gil för han känns just nu mest som den som kan bryta mönster. Resten får kriga och skicka fram bollar, känns det som just nu. Så Gil får väl vara jokern, då.

Hur ser du på FA-cupen? Är det enbart positivt att gå långt eller kan det inverka på kampen för nytt kontrakt?

Har inte kollat upp schemat runt F.A.-cupen, men det är oftast positivt att gå långt där. Och just nu känns det som att det kan ge lite mer självförtroende, för det känns som att det är det som saknas mest. Så för min del tror jag det kan ha lika mycket positiv inverkan som det kan ge negativ uttröttning.

Efter flera års kamp för överlevnad: hur ska vi förändra verksamheten för att bli ett lag för övre halvan av tabellen igen?

Det här är ju den verkliga frågan. Hur ska vi bryta mönstret? Det går enbart genom en långsiktigt hållbar plan där vi strävar mot en typ av fotboll och anlitar managers efter den formeln. Och sedan köper in den typen av spelare som passar in i modellen. Några exempel är väl Southampton och DIF från tidigt 2000-tal. Just nu har vi hoppat från MON till Houllier till AML till Lambert, vilket känns som fyra olika filosofier. Dels kan det bli svårt för spelarna att byta spelstil hela tiden, men framförallt behöver de flesta bytas ut då de kanske inte passar in i den nya managerns plan. Det blir mycket dyrare. Förhoppningsvis kan vi också få ihop ett bra A-lag där vi långsamt kan få in unga spelare som kan få lite tid här och där, istället för som vi under några år har tvingats att ha unga och oerfarna spelare på nyckelplatser. Det blir svårt att utveckla dem då, tror jag.

Hur påverkar Villas kräftgång dig på det privata planet?

Jag är något lugnare nu än för tio år sedan. Men sedan i lördags har jag gått omkring med en klump i magen och försöker att inte tänka på Villa alls. När någon nämner fotboll på jobbet så blir det mest lite mummel och undvikande från min sida. Kort sagt, det påverkar en negativt och jag är inte riktigt på topp. Man vill att säsongen ska ta slut, men ändå inte då man inte vet vad som väntar där.

Gårdagens intervju hittar ni här. Imorgon följer sista delen ur denna intervjuserie, och då träffar ni löjtnant Tägtström som beordrar ordning i leden. 

Analys Åsikt Cup Intervju Off the field Premier League

Villa-fansen om krisen, del 2: ”En viktminskning kan skönjas”

Idag är det Markus ”Mcuz” Anderssons tur att berätta om sina lidanden tillsammans med laget i hans hjärta. Läs mer om hans lösningar på problemet, och varför han avskärmar sig allt mer från Villa-världens bubbla när det går kasst.

Det finns fler än en flickvän runt om i vårt avlånga land som har skrattat åt det faktum att man inte bara mår psykiskt dåligt när ens lag presterar dåligt – det påverkar också fysiskt. Jag har hört om folk som slutat äta – eller än värre, slutat dricka bärs. Riktigt där är inte Markus Andersson från Stockholm riktigt än, även om hans öldrickande och sociala kontakter blivit lidande av Villas ständiga motgångar…

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Markus, hur ser du på Villas chanser till nytt kontrakt?

Vi är Villa, vi kan inte åka ur. Jag är optimist in i det sista.

Är Sherwood rätt man för jobbet som tränare för Villa?

Vet inte riktigt. Kändes lite som vi bytte Lambert mot Lambert. Hade nog helst sett någon med mer rutin som bara kunde gå in och rädda kontraktet. Eller något helt nytt, helst utanför de brittiska öarna. Med ett annat tabelläge så hade jag inte haft något emot Sherwood.

Vilka är jokrarna som ska rädda laget (som kanske eller kanske inte har fört en undanskymd roll under Lambert)?

Tror mycket på Sinclar. Vi behöver göra mål, så enkelt är det, och den snubben verkar både kunna fixa in bollen i maskorna och samtidigt ge spelarna runt sig lite utrymmet och nya alternativ. Vlaar tror jag inte är lösningen i alla fall. Kanske kan Kozak komma igång igen och visa lite av dom fina takterna som vi vet att han besitter. Clark har visat vart skåpet ska stå om och om igen. Trodde han va slut, men ack så gott min hatt smakade.

Hur ser du på FA-cupen? Är det enbart positivt att gå långt eller kan det inverka på kampen för nytt kontrakt?

Tycker fansen är värda en tripp till Wembley.

 

wembley

Wembley: Markus eftersöker en ”fan fest” utan dess like.

 

Efter flera års kamp för överlevnad: hur ska vi förändra verksamheten för att bli ett lag för övre halvan av tabellen igen?

Tror ändå vi är inne på rätt spår. Bygga från grunden. Verkar som vi äntligen har slutat att tappa spelarna som kommit upp sig. I skrivande stund har vi bra kontrakt på spelare som Delph och Benteke. Spelarna behöver vilja lira i klubben och inte bara se att gräset är grönare på andra sidan.

Hur påverkar Villas kräftgång dig på det privata planet?

Det dåliga spelet har bidragit till en betydligt sämre stämning i supporterleden. För mig är den sociala biten minst lika viktig som laget. Nu vill man inte ens umgås med andra supportrar för risken är överhängande att man bara blir på sämre humör. En viss viktminskning kan skönjas på grund av minskat ölintag.

 

I förra delen fick Erik Pettersson svara på samma frågor som Markus – dem hittar du här. Imorgon låter vi Per-Ola Petersson låna tangentbordet.

Analys Åsikt Off the field Premier League

Villa-fansen om krisen, del 1: ”Detta är dödsdömt”

”Villa-fansen om krisen” är en serie i fyra delar, där några av de största och mest välkända rösterna och ansiktena inom Aston Villas svenska supporterskara kommer till tals. Vi ska under fyra dagar försöka komma närmare de viktigaste frågorna bland de många: kan vi ta oss ur krisen och rädda nytt kontrakt, och hur ser framtiden ut för vår kära klubb?

Aston Villa befinner sig i sin sportsligt sett mest utmanande position på många, många år – och risken är uppenbar. Börjar inte laget ta trepoängare snart gör man snart Birmingham Shitty sällskap i läskligan. Olyckskorparna i den blåa delen av staden har börjat kraxa ”KRO” irriterande högt och många skulle förstås pissa på sig av lycka om det otänkbara skulle inträffa. Bara det är en anledning att ge sig i kast med The Great Escape. I den första delen stiftar vi bekantskap med smålänningen Erik Pettersson från Ingelstad, som ger sin syn på Villas chanser till överlevnad.

Hur ser du på Villas chanser till nytt kontrakt?

Efter helgens möte med Stoke så känns det väldigt ovisst måste jag säga. Tidigare säsonger så har vi varit i liknande läge, men då har vi haft ”stolpe in” med oss och rest oss när det krävts som mest. Just för tillfället känns det som att det är precis raka motsatsen. Men med det sagt så ska det tilläggas att hoppet sviker mig aldrig, jag är helt övertygad om att det finns minst tre lag i ligan som har sämre trupp än vad vi har, vilket självklart gör att man har en relativt bitter min om vad som sker här och nu.

Är Sherwood rätt man för jobbet som tränare för Villa?

När det började surras i media om att Tim Sherwood skulle vara mannen som skulle komma att bli Paul Lamberts ersättare så var min första tanke: detta är dödsdömt. Efter att han skrev på och haft diverse intervjuer och presskonferens så är jag övertygad om att han är ett bra alternativ på kort sikt. På lång sikt återstår att se. Men hans inställning och vilja att vinna gillar jag starkt. Han sa något om att ”Spelarna ska aldrig känna sig rädda att förlora, utan bara en vilja att vinna. Förlorar vi så är det på för att jag har misslyckats”. Plus att han har en gedigen spelarkarriär bakom sig med bland annat en Premier League-titel som kapten för Blackburn visar ju också vilken vinnare han är.

_74779663_74779662

Erik om Tim: ”Jag gillar hans inställning och vilja att vinna starkt”

Vilka är jokrarna som ska rädda laget (som kanske eller kanske inte har fört en undanskymd roll under Lambert)?

Haha, ja du… En skadefri Joe Cole kan säkert fixa ett par poäng åt laget, Scott Sinclair tycker jag att man ser att han sakta men säkert börjar växa in i matchtempo (ser redan ut som en bättre variant av Gabby Agbonlahor) och Carles Gil känns spännande men lite för naiv i vissa grejer han tar sig för. Självklart är det viktigaste att Christian Benteke får sätta ett par enkla mål nu så hans självförtroende höjs – när han spelar på toppen av sin förmåga så är han i mina ögon topp fem av anfallarna i Premier League, nu är han långt ifrån den formen dock. Jag hoppas som så många gånger förr att någon människa i världen kan väcka liv i Charles N’ Zogbia, som nästintill på egen hand höll kvar Wigan i Premier League säsongen 10-11, men där ska vi nog inte hoppas på för mycket.

Hur ser du på FA-cupen? Är det enbart positivt att gå långt eller kan det inverka på kampen för nytt kontrakt?

Alla tävlingar man deltar i ska man delta i för att vinna, oavsett omständigheter. Vinster kan endast påverka laget i positiv bemärkelse, det är vad jag anser åtminstone. Självklart måste truppen roteras, men bredden känns okay. Leandro Bacuna, till exempel, gör en bra match mot Leicester i FA-cupen förra omgången.

Efter flera års kamp för överlevnad: hur ska vi förändra verksamheten för att bli ett lag för övre halvan av tabellen igen?

Money talks, och vi har en ägare som inte har guldbyxorna på sig nuförtiden. Vi behöver någonting som lyfter klubben, bara tillsättandet av Tim Sherwood gör att det andas en viss optimism på arenan om man ska tro kommentatorerna från förra helgen. Ta hem en medalj i FA-cupen, säkra PL-kontraktet och gör minst två profilstarka spelarförvärv i sommar så tror jag det kan bli bra. Men först och främst ska vi spela i Premier League, inget annat.

Hur påverkar Villas kräftgång dig på det privata planet?

Tidigare har jag känt mig arg, frustrerad och trött på det. Nu mer känner jag mig tyvärr helt likgiltig inför kräftgången. När ens kompisar slutat reta en och istället tycker synd om en för att man hejar på Aston Villa, det är fan ta mig hemskt. En kass match och förlust tar oftast två-tre dagar att smälta helt, dom dagarna tittar jag inte på någon professionell fotboll alls. Så visst påverkar det!

Imorgon är det Markus Andersson som ger svar på tal – häng med oss då!

Analys Åsikt Premier League

Carlos Sanchez-problematiken

Aston Villa fortsätter falla fritt som i en (mar)dröm. 0-5 mot Arsenal var inte bara en uppvisning i uselt försvarsspel, utan gav oss ytterligare bevisning i vårt – i alla fall de flestas – case mot Paul Lambert och hans stab. Målfabrikationen går fortsatt i stå, vilket tyvärr bara är en förlängning av det egentliga problemet: de offensiva idéerna saknas.

Att våga förändras är oftast svårt, ett stort steg att ta. Aston Villas managers sedan lång tid tillbaka – kanske tydligast från Martin O’Neill och framåt – har i grund och botten använt sig av en ganska beprövad metod för lag utan gigantiska ekonomiska muskler. När dessa vill kunna konkurrera med storlagen på kort sikt så handlar det om riskminimering och krympa ytor bakåt, och kunna slå om effektivt och dödligt när läge ges.

Aston Villas kontringsfotboll under MON var stundom exemplarisk. Problemet är att metoden mycket väl kan nyttjas som en del i ett framgångsrecept, men den får aldrig bli huvudbeståndsdelen i densamma. Det var därför MON kom nära, men aldrig nådde riktigt ända fram (till Champions League).

När Paul Lambert under senhösten 2014 proklamerade en ändring av sin och hela Aston Villas filosofi var det ett stort och djärvt steg att ta, inte minst med tanke på att han har en trupp som mer eller mindre är uppbyggd och optimerad för överlevnad under andra förhållanden.

Sedan bytet mot possession-baserad fotboll har vi sett ett Aston Villa som på ett helt annat sätt gått ut och ägt boll. Helt plötsligt åker vi inte till Wales och får låna bollen 30 procent av tiden i matchen mot Swansea, och vi åker inte heller till sydkusten och körs över fullständigt av ett Southampton som ser mer ut som Barcelona.

Tyvärr får vi inte heller längre med oss några poäng från sådana här matcher. Och tyvärr kan vi heller inte längre göra mål.

Davis

Steven Davis såg ut som sydkustens Maradona i förra säsongens hemmamöte med Aston Villa.

Spelaren bakom förändringen?
Det finns en spelare som på sätt och vis, medvetet eller ej, personifierar utvecklingen för Aston Villas del. Carlos Sanchez kom för att styra upp den defensiva delen av mittfältet, som kanske egentligen inte var ett problemområdet från första början. Sanchez kan sägas ha gjort det vi förväntat oss av honom, men då han omger sig med två nästan identiska typer av spelare – i Westwood och Cleverley – så innebär det att vi har byggt ett övertungt defensivt mittfält som istället för att gynna offensiven hämmar densamma.

Sanchez är en spelare som är kapabel att ge offensiva spelare utrymme och tid, men det är förstås under förutsättning av det finns sådana kvalitetsspelare i truppen. Lägger du ihop ett och ett – i betydelsen Lamberts nya spelmodell och den trupp vi faktiskt besitter – så innebär det bara att Sanchez konkurrerar med den del av laget som kanske redan är den stabilaste delen.

Den stora USP:n som Villa haft tidigare, den konkurrensfördel man haft gentemot andra lag runt omkring sig i tabellen, har varit den spets man haft i kontringarna. Det är här vi skaffat oss de mål som vi har kunnat överleva på. Spelmässigt, i betydelsen spel mot ett fast försvar, har vi knappast varit bättre än de lag som fått lämna Premier League. Sanchez är inte alls den typen av spelare som man vill ha i ett lag som prioriterar snabba omställningar. Sanchez är en sittande mittfältare i ett lag som gillar att äga boll och kontrollera, i ett lugnt tempo, matchbilden. Han ska inte, och kan inte, slå passningarna som inleder snabba omställningsmoment.

Detta är förstås inte Sanchez eget fel, men kanske skulle vi inte lagt X antal miljoner på att förstärka ett område där vi faktiskt står oss hyfsat. Följden av detta har blivit att Westwood petats – en spelare som faktiskt nämndes i samband med det engelska landslaget för ungefär ett år sedan. En spelare som dessutom visat sig hyfsat kapabel att vara just den spelaren som kan starta snabba omställningar, och vet att uppskatta dess betydelse.

Ett annat problem verkar vara att Lambert är fast i gamla vanor. Han är oförmögen att ändra sina egna brister, något som blev tydligt under senaste förlustmatchen mot Arsenal. Sanchez hade en riktigt dålig dag på kontoret och borde ha bytts ut – både för sin egen och för lagets skull. Istället gjorde Lambert som han alltid gjort: tog ut Cleverley. Bristen på adaptivitet hos Lambert börjar bli ett reellt problem, och något som hans värsta kritiker börjar föra in under den starkaste delen av argumentationen mot ett avskedande.

Från fansen sida har kritiken inte bara riktat sig mot Lambert, utan det har även skjutits hejvilt åt alla hål. Weimann är en av de spelare som fått ta emot mest. Samtidigt måste man ställa sig frågan om han förtjänar det. En spelare med brister, ja visst, men det är knappast han som bör bära det största hundhuvudet. Och när Weimann används som en ytter i ett possession-inriktat lag, som Villa numera är, får han ofta bollen i helt fel lägen. Weimann gillar snabba puckar, inte kontrollerade sådana. Sanchez har ställt till det för honom. Eller snarare: det faktum att Lambert byggt upp sin nya filosofi kring Sanchez har medfört att Weimann fått en ny roll som inte alls passar honom.

Sanchez_3211970

Lambert har visat stort förtroende för Sanchez, och även om colombianen gjort det vi har kunnat förvänta oss är det kanske kring honom som de offensiva problemen delvis härrör.

Förhoppningar
Men allt är inte hopplöst. Den misslyckade värvningen – i betydelsen en värvning som alltså inte gick igenom alls – av Rickie Lambert signalerar att Lambert inte är särskilt nöjd med Christian Bentekes spel i allmänhet, och förstås inte heller med anfallsspelet överlag. Den statistiken behöver vi ju knappast ta upp igen.

Carles Gil har visserligen bara haft ett par matcher på sig att visa något, men det vi sett av spanjoren hittills har varit riktigt lovande. Tillsammans med en, förhoppningsvis, hungrig Scott Sinclair har vi flera anfallsvapen som kan förse Benteke med torrt krut att skada motståndarna med. För Bentekes del handlar det mer om att få honom att göra ett mål eller två, sedan får vi nog se en betydligt mer aktiv och företagsam spets. Båda dessa spelartyper rimmar väl med den nya filosofin.

Nu gäller det med andra ord att få spelarna att agera på planen, och det snabbt. Ju fler omgångar vi går utan trepoängare och utan att göra mål, desto jobbigare blir det.

Det är ju trots allt så att ett hjärta bara klarar av så många nedflyttningsstrider innan det tackar för sig.