Category Archives: Åsikt

Analys Åsikt Match Premier League

QPR – Aston Villa 2-0: Tillbaka ner i hålet igen

Ett par omgångar in på den här säsongen började det åter igen pratas om att Aston Villa kunde vara något på spåren. Den 13 september slog man Liverpool och hade noterat tio poäng på fyra matcher, och experterna var imponerade. Hur kan det då ske att vi fem matcher senare står kvar på samma poäng och att vi nu ser ut att behöva strida för överlevnad ännu en säsong?

Fyra gjorda mål på nio matcher är förstås platsen att börja vårt detektivarbete på – ett riktigt uselt facit, trots ett spelschema som fått Andrés Iniesta att bli ännu lite blekare. Matchen mot Queens Park Rangers innebar en chans att vinna tillbaka lite självförtroende och faktiskt få skapa lite framåt igen. För QPR är inget bra lag. Trots spännande nyförvärv är det ett lag utan identitet och utan trygghet i någon lagdel.

Och detta syntes väldigt väl i gårdagens match mot Villa. Carlos Sanchéz, vårt colombianska nyförvärv som hittills mest sett ut att ha agerat i slow motion på plan, var personen som styrde tempot i matchen, och nog hade han jackat upp intensiteten en aning. Problemet med Sanchéz är att han aldrig kan ge oss den offensiva dimension som vi faktiskt vinner genom att han spelar sitt spel, så länge vi inte har någon bredvid honom som har förmågan att hitta på det lilla extra offensivt. Och det är där Lambert slår en logisk kullerbytta på sig själv.

Mittfältet består nämligen av tre nästan identiska mittfältare. Sanchéz, Ashley Westwood och Tom Cleverley gillar att ha boll på mittplan, styra tempot och hitta smarta lösningar som startar anfall. Men vår brist på kreativitet gör att vi inte har någon som kan fortsätta dessa spelares jobb. Vi fick tre lika spelare som gav oss det de borde – 65 procents bollinnehav – men som också misslyckades att ge oss det man aldrig var menade att göra, det vill säga att skapa chanser. Undrar hur Lambert hade lagt upp den där delen av taktiken? Långbollar på Benteke?

carlos_sanchez

Sanchéz: i Colombia är han en nyckelfigur, men i Villa behöver offensiv uppbackning för att komma till sin rätt.

Signalfel
Sedan är det inte bara Lamberts fel. Spelarna måste någonstans rannsaka sig själva och fråga sig varför man till och med har problemet att slå ett inlägg som faktiskt går mot straffpunkten. Lowton hade väldiga problem, inte minst med vänstern – seriöst, spelar man elitfotboll ska man i alla fall kunna skyffla in bollen med sin svaga fot – medan en situation var näst intill komisk där Cleverley misslyckas helt med ett inspel, får en rensning tillbaka mot sig, försöker igen, med samma resultat: bollen kommer in sakta längs marken och rensas bort.

Däremot fortsätter Lambert att sända ut fel signaler. I intervjun efter matchen rackar han genast när på defensiven, som släpper in två i hans ögon svaga mål. Och ja, visst var det så: Vlaar förlorar en duell mot Zamora vid 1-0 medan den annars duktige Sanchéz står för tre felpass inom loppet av en minut vid 2-0, varav den sista passningen ger honom andra-assisst. Vi ska förstås inte heller förringa Austins fina avslutningar, som andades klass.

Och hur viktig defensiven än är, och hur många poäng den än gett oss, så är ämnet vi måste adressera inget annat än offensiven. Vi har väldiga problem att skapa chanser. Mot topplagen är det förståeligt, men mot ett kasst lag som QPR kan man begära så mycket mer. Och det är problematiskt att vår tränare just nu står och kollar bakåt, när han ska prata om vad vi ska göra framåt. Den här truppen har sina svaga kort i de offensiva positionerna på mittfältet, och det är fan ta mig Lamberts uppgift att lösa dessa. Man kan liksom inte skylla på att Delph saknas – QPR har stora skadeproblem men löste det fint ändå – för det här laget ska inte stå och fall med en person. Lambert måste hitta en väg ut ur den här negativa spiralen som håller på att byggas upp till något som kan visa sig bli en katastrof.

Statistiken från Sky Sports igår talar sitt tydliga språk: Aston Villa ligger på sista plats i PL när det kommer till antalet gjorda mål (4), antalet avlossade skott mot mål (56), antalet skott på mål (18) samtidigt som man ligger näst sist i kategorierna effektivitet (7.1%) och bollinnehav (38%). Det finns ursäkter för vart och en av dem, men frågan är om dessa verkligen ska leda oss bort från de frågor som verkligen uppkommer i samband med dessa siffror.

Fast i gamla synder
Ja, det är verkligen mycket som går emot nu, vilket säkert delvis har att göra med det svåra spelschemat som inte bara tagit oss ner på jorden igen, utan även bundit fast oss i gamla synder. Och det syns alltför tydligt att vi har rollspelare som tyvärr relativt enkelt går att bemästra. Weimann och Gabby kan båda två vara helt ostoppbara om man som motståndarcoach bortser från eller underskattar det hot de båda kan föra in på planen, men gör man sin hemläxa – som ‘Arry gjort – så ser man till att stänga ytor mot dessa spelare. Låt Villa ha bollen, så länge man inte har det i fart och i ett hotande läge. Simple as that.

De närmaste två månaderna har vi inget annat alternativ än att experimentera med det vi har. Det ska bli mycket intressant att se hur Lambert justerar offensiven för att vi ska få igång målfabrikationen och leverera kvalitetsbollar till Benteke i rätt lägen. Då kommer målen så småningom, garanterat. Problemet återfinns i vem eller vilka som ska steppa upp och ge oss målchanser enligt löpande band-principen i de ack så viktiga matcherna som kommer framöver.

Aston Villa v West Ham United - Premier League

Benteke: ge honom chanserna så kommer målen.

Analys Åsikt

Därför är Villa bättre rustat den här säsongen

Det är visserligen alltför tidigt för att dra slutsatser om vart den här säsongen barkar, men vi har onekligen snappat upp mönster som tyder på en bättre säsong än den förra. Här lyfter vi fram de viktigaste områdena på plan.

När slutsignalen ljöd på Anfield i lördags kväll stod det klart att Villa har stått för en smått overklig inledning på den här säsongen av Premier League. Tre segrar och en oavgjord innebär tio poäng och en andra plats i ligan, efter Chelsea med fyra raka segrar. För ett lag som de två föregående säsongerna slagits för överlevnad och som dessutom tvingats avvara några av sina viktigaste spelare under de fyra första matcherna, är detta givetvis inget annat än anmärkningsvärt.

Även förra säsongen inleddes strålande, men då höll Villa inte alls länge. Vad är det då som talar för något annat när vi nu blickar framåt mot fyra riktigt tuffa matcher, och det som händer därefter, då de riktigt viktiga matcherna avlöper varandra?

Det är framförallt två lagdelar, varav en av dessa måste lyftas fram som den enskilt största, som har fungerat ypperligt: försvaret och mittfältet. Den första är utan tvekan den viktigaste förbättringen, medan samma lagdel har fått mycket hjälp av ett mittfält som på ett mer framgångsrikt sätt har stängt de farliga ytorna centralt framför backlinjen. Detta i sin tur har möjliggjorts tack vare att Lambert har fått två ytterbackar som på ett exemplariskt sätt hanterat sitt kantspel och dessutom – som vi går djupare in på snart – bidragit med att stabilisera de defensiva fasta situationerna som tidigare var vår stora akilleshäl. Allt hänger ihop på ett imponerande sätt så här långt – och fortsätter det så är det en no-brainer att ge Lambert förlängt. Passa också på att signa upp Keane på längre sikt, Lerner.

article-0-1FF61EA100000578-376_634x407
Sign him up!
Spelmässigt med boll är det inte mycket skillnad mot förra säsongen – den största skillnaden är istället spelet på egen planhalva utan boll. Naiviteten som stundom var förödande förra säsongen har varit som bortblåst inledningsvis, och en stor del av den stabilitet som vi har fått har förstås att göra med att backlinjen fungerat så bra centralt. Senderos har verkligen varit en klippa, och samspelet med Vlaar har verkligen fungerat klanderfritt. Baker kom in och gjorde en bragdartad insats mot Liverpool, och här har vi säkert en kille som verkligen drar nytta av att vi nu har fem spelare som slåss om två (kanske tre) mittbacksplatser. Förra säsongen tvingades Baker och Clark ta ett för stort ansvar för tidigt, i år finns bredden bredvid Vlaar och Senderos, där även Okore torde vara ett klart gångbart alternativ som startande stopper.

Den allra största skillnaden tror jag dock har att göra med att Lambert släppt på sin stolthet och krupit till korset när det kommer till strategin att värva ungt och relativt litet (till växten). Tidigare har våra ytterbackar – såsom Lowton, Luna och Bennett – vägt lätt och inte varit att lita på i luftrummet. Lambert har föredragit spelande backar med fina fötter framför stabiliteten, något han inför säsongen varit beredd att ändra på. In har Hutton och Cissokho kommit, och betydelsen för försvarsspelet – inte minst vid fasta situationer – kan inte på något sätt underskattas. Notera: spelmässigt har vi inte blivit bättre än förra säsongen, men stabiliteten har medfört så många fler positiva aspekter att den lilla skillnaden i uppspelen från våra ytterbackar är obetydlig.

Som en förlängning av detta har vårt försvarsspel förbättrats överlag, men framförallt vid fasta situationer på egen planhalva. Det ser betydligt tryggare ut med en tatuerad och vildsint skotte och en välväxt fransman som faktiskt har en viss begåvning även defensivt, än med Bennett och Lowton som ofta hamnade väldigt snett på positionsspelet.

Punkt 1: Försvaret, och närmare bestämt bredden i mittförsvaret och kvaliteten hos ytterbackarna.

Alan-Hutton-Signs-a-New-Contract-at-Aston-Villa
Hutton är väl värd allt beröm, och har svalt sin stolthet, presterat på topp och belönats med ett nytt kontrakt. Ett föredöme.

Men försvaret har förstås dragit stor nytta av att spelarna framför sig har presterat. Det centrala mittfältet, som oftast består av tre spelare, har i större utsträckning kunnat fokusera på att täppa igen de farliga ytorna centralt nu när man också litar på att ytterbackarna grejar de flesta hoten. Man vet att Hutton ligger rätt i utgångsläget, man vet att Cissokho inte släpper förbi någon stup i kvarten.

Den som kanske gagnats allra mest av detta är Westwood, som med sin nuvarande borde vara nära Englands landslag. Westy är en utpräglad rollspelare som inte är särskilt flexibel när det kommer till vart på planen man kan placera honom, men när han används som ankare på mitten – och både ansvarar för första delen av uppbyggnadsfasen på mittfältet, men också för positionen närmaste backlinjen under defensiva perioder – kommer han helt i sin rätt. När han dessutom får hjälp av spelare runt omkring sig, som gör att han kan fokusera på sitt enkla men effektiva spel, så går det ofta bra för Aston Villa. Och så har det sett ut så här långt.

Delph har visserligen inte visat upp lika mycket offensivt som tidigare, men hans insatser har likväl varit bra och har givit honom en plats i det engelska landslaget. Detta är inget han har förtjänat enbart från de första matcherna, utan något han har jobbat sig till och fått retroaktivt efter den finfina fjolårssäsongen. Överlag finns kanske inte riktigt den där spetsen man vill åt centralt och offensivt på mittfältet, men väl bredden defensivt med Sanchez, Cleverley, Richardson – som agerat centralt oftare än vad jag trodde så här långt in på säsongen – och viss mån även N’Zogbia och till och med Cole, som skulle kunna vara offensiv krafter, men som inte alls räcker till på den här nivån längre.

Hittills har vi klarat oss bra tack vare en fläckfri defensiv. Fyra mål på fyra matcher är inget jättefacit, men tio poäng är. En sådan här utdelning är förstås inte möjlig framöver. Problemen kommer förr eller senare dyka upp, när bollarna börjar studsa mot oss och motståndarna hittar luckor som kommer dyka. Och när de börjar göra första målet. Det är då vi kommer behöva mer kraft centralt offensivt, och då behöver vi folk som steppar upp. Tills dess räcker det gott med ett hederligt gammalt (nåja) ankare som både kan städa upp och polera. Och som dessutom har god hjälp från sina kollegor runt omkring sig.

Punkt 2: Centrala mittfältet och framväxten av Westwood som ett ankare i Three Lions-klass.

52437
Snart dags att tillfälligt svida om till en vitare dräkt, Westy?

Analys Åsikt Off the field Övergångar Premier League Rykten Silly Season

Deadline Day: sammafattning om en samling luftslott

Var det allt? Lite så känner man förstås som Villa-supporter efter de intensiva 24 timmarna under Deadline Day. Ingen spelare in, Karim El Ahmadi ut. Det är den korta sammanfattningen. Rotterdam82.se väljer dock att fördjupa sig lite…

Villa kom riktigt nära att signa Tom Cleverley, men med facit i hand tror jag den viktigaste affären – efter att Vlaar stannar – var nog ändå att Cleverley inte skrev på. Han spenderade den stora majoriteten av gårdagen på Bodymoor Heath, där han enligt flera medier bara hade att sätta en kråka på kontraktet.

Men hans girighet verkade sätta käppar i hjulet, och när Everton plötsligt kom in i leken så ville han hellre återförenas med Martinez. United ville förstås att han ville gå till Villa på en permanent transfer värd uppskattningsvis £7-8 miljoner, medan övergången till Toffeess rörde sig om ett lån.

För att verkligen poängtera att Cleverley är värd så mycket mer än Aston Villa, gick mannens hån till agent ut och deklarerade: ”Tom vill egentligen inte lämna United för en ‘middle of the road club’, och för att att det ska bli möjlighet måste den locka honom ekonomiskt.”

Och det är väl där nånstans vi ringar in vem Tom Cleverley är, och vad han egentligen vill med sin karriär. Vi kan också slå fast att det kommer gå bra för honom: han kommer fortsätta tjäna sina pengar i United, och när januari kommer så kommer det finnas en klubb där för honom, som kan ge honom de pengar han förtjänar. En fin kille på alla sätt. Men personligen känns kaffe, kaka och allt annat som man bjöd Cleverley och han följe på under timmarna i Bodymoor Heath som – hmm, just det – kaffepengar jämfört med de miljontals pund som man kunde ha pungat ut på en spelare som egentligen vill spela någon annanstans.

Cle
Cleverley återvänder till Manchester United för att nöta bänk men tjäna fina pengar.

Ställa om siktet
Med ett par timmar kvar av fönstret började de ansvariga i Villa förstå att man satsat allt krut på fel häst, och då försökte man sig på ett långskott á la Lowton borta mot Stoke förra säsongen. Den här gången missade man dock målet med stor marginal, då Real Sociedads unge och duktige playmaker Sergio Canales inte var särskilt intresserad av att lämna Spanien för en engelsk mittenklubb. Noterbart är att tre Villa-managers på rad har funnit intresse i Canales – scoutnätverket borde med andra ord vara intakt även om den sportsliga ledningen har bytts ut.

Det ryktades också om Jason Puncheon från Crystal Palace tidigare under dagen, men det verkade rinna ut i sanden relativt tidigt. Puncheon hade gett en dimension till ute på kanterna, och hade varit ett riktigt bra köp för de £4 miljonerna som det ryktades om.

Själv satt jag och höll tummarna för att det något galna ryktet om att Andre Ayew var i Storbritannien för att bland annat träffa Villa stämde. Ayew hade varit en världsklassvärvning med Villa-mått mätt, men även den gång verkade det som om fantasin överträffade verkligheten. Trots att franska medier körde storyn om Ayew på de brittiska öarna vet vi väldigt lite om att så verkligen var fallet.

Andre-Ayew
Marseille och Ghanas anfallare Ayew hade varit en drömvärvning, men var det verkligen nära?

På annat håll
Transfern med stort T för Premier Leagues vidkommande, och hela världens för den delen, var naturligtvis att Falcao skrev på ett säsongslångt lån med Manchester United. Louis Van Gaal har kanske inte fått spelet att fungera på plan riktigt än, men de tre senaste värvningarna Di Maria, Falcao och Daley Blind kommer givetvis se till att man blir att räkna med när det kommer till Champions League-platserna.

I Villas del av ligan noteras att Steve Bruce vaknat till liv efter den miserabla insatsen på Villa Park i söndags. The Tigers var en av de stora vinnarna, när man gjorde sig av med överflödige Boyd och införskaffade spets i massor i form av Abel Hernandez (från Palermo, nytt transferrekord) och Mohammed Diame (från West Ham), medan lånen av Hatem Ben Arfa och Gaston Ramirez från Newcastle respektive Southampton ger ytterligare en offensiv dimension. Hull kan mycket väl hamna topp tio den här säsongen, och Bruce har gjort ett starkt jobb under transferfönstrets slutskede.

Bland de andra klubbarna som stärkte sina trupper märks bland annat Arsenal (vars värvning av Welbeck känns naturlig i deras situation), Queens Park Rangers (Sandro), Southampton (Toby Alderweireld från Atletico Madrid och Sadio Mane från Malmö FF:s CL-motståndare Red Bull Salzburg), Crystal Palace (framförallt McArthur från Wigan, för dyra £7 miljoner) och West Ham (Amalfitano, bra värvning som ger bredd).

För Villas del kan man ändå inte säga att fönstret var ett katastrof, då man fått in bredd och delvis också spets tidigare under sommaren (jag tänker då framförallt på Cissokho på vänsterbacken och Senderos centralt i backlinjen, som är de stora anledningarna till att defensiven sett betydligt stabilare ut, och lägg därtill att Sanchez på mitten borde kunna vara ett sparkapitel som kan spela stor roll under de kommande tuffa matcherna). Det viktigaste var att vi nu får ett halvår på oss att jobba fram passande kontrakt till Vlaar, och Delph. Benteke och Kozak har en månad kvar tills de på allvar kan börja konkurrera om anfallsplatserna.

Det går inte att hymla om att en offensiv playmaker och/eller en ytter hade behövts – truppen är inte skrämmande tunn, men hade mått bra av tillskott, inte minst när KEA lämnade – men samtidigt hade det mer eller mindre varit pengar i sjön att köpa en spelare som alltid såg Villa som ett andrahandsalternativ, som bäst.

Nu ser vi fram emot en höst som förhoppningsvis skänker oss mer glädje än den förra. Up the Villa!

 

Analys Åsikt Premier League

Inför säsongen 2014/2015, del 2

Imorgon smäller det. Aston Villa reser de cirka sju milen norrut för att ta sig an Mark Hughes Stoke på Britannia. I den sista delen av två fastställer vi vilka hinder Villa måste besegra för att i första hand klara sig undan nedflyttning, och i andra hand komma högre upp i tabellen.

Förra säsongen skulle man lätt kunna välja att glömma bort om det inte vore det för det att man faktiskt skulle kunna lära sig något av den. Att räkna upp alla områden som var problematiska skulle ta ett tag, men det går att fastställa några som man faktiskt måste ta itu med om den kommande säsongen ska bli bättre än den förra.

Problemområden
Aston Villa släppte in hela 61 mål förra säsongen, vilket var flest bland de lag som klarade sig kvar i Premier League. Många av dessa uppkom vid eller till följd av en fast situation. Utöver att försvaret såg mycket rörigt ut när tempot gick upp i motståndarlagets anfallsspel, så var det likväl hönsgården vid just hörnor och frisparkar – vi kanske ska nämnda även inkast även om Rory Delap inte längre finns med i Stokes trupp – som får mig med flera att ställa oss frågan hur Villa ska agera för att minska på antalet insläppta mål vid dessa?

Skulle Lambert välja att spela med en central trebackslinje, med två vingar som ska ta hand om sina respektive kanter, löser sig en hel del i och med att vi får in tre nickstarka spelare automatiskt. Cissokho har dessutom längd nog att vara konkurrenskraftig i luftrummet från sin vänsterbacksplats. Samtidigt är detta inte bara ett problem som helt kan härledas till spelarna, utan något som Lambert, Keane och de andra i staben kring laget måste fundera kring. För att idén med en trebackslinje ska fungera måste mittfältet framför denna klicka. Det är inte minst av den anledningen som värvningen av Sanchez verkligen känns rätt – här får vi in en kille som är som klippt och skuren för just en roll som städare framför backlinjen. Att han sedan har mer i sitt register än så får vi se som en bonus.

Carlos+Sanchez+Belgium+v+Colombia+pm82Goj4mSrl
Sanchez in action för sitt Colombia.

Vi har nu nämnt några av de defensiva problemen, men offensivt fanns det också mycket att hacka ner på. Villa har framförallt de senaste säsongerna haft problem mot sittande försvar, i anfall där man möter rättvända motståndare och tvingas lirka upp försvaret. Det råder helt enkelt brist på kreativa lösningar i offensiven. Joe Cole är knappast den att förlita sig på till detta uppdrag, men kanske är friska vapen som Benteke, N’Zogbia och Kozak ge oss svaret? Det är nog här vi måste sätta förhoppningen, i alla fall. Richardson ska nämligen ses som en allroundspelare som visserligen är kapabel till poäng, men vars styrkor i första hand ligger i box till box-spelet.

Och de där pengarna som eventuellt finns tillgängligt bör investeras i en central, offensiv spelare. Det har ryktats om Ki från Swansea – som var utlånad till Sunderland förra säsongen – och även om han har kvaliteter så har jag också sett tendenser till att hans svagheter ibland är större än hans styrkor. Ki är nämligen ingen spelare att förlita sig på och försvinner då och då ur matcher, och trots sin storlek är han relativt vek i närkamperna. Jag ser tyvärr inte att Ki lämpar sig särskilt väl i det spel Villa lirar.

Laguppställning
Imorgon lördag väntar ett svårt test mot Stoke, och redan här får vi kanske en liten hint om hur det här lagbygget står sig. Jag skulle tro att Lambert väljer att köra med en fyrbackslinje, mest för att det finns begränsningar på andra delar av plan som begränsas genom 4-2-3-1, som han använde sig av relativt ofta förra säsongen. Med Benteke och Kozak borta finns det egentligen bara ett vettigt alternativ som renodlad forward, Bent, och för att han i sin tur ska fungera krävs en bra uppbackning i form av flera offensiva vapen vid sidan om. På kanterna finns det gott om alternativ med Weimann, Gabby och N’Zogbia, och det finns till och med möjlighet att flytta in Zoggy i mitten för att se vad han kan åstadkomma i hålet mellan mittfält och försvar. Som defensiva kuggar på mitten känns firma Delph och Westwood givna imorgon, med El Ahmadi som tänkbar ersättare om någon av dessa tröttnar eller faller bort.

4-2-3-1 är dessutom en ganska trygg bortauppställning som gör det möjligt med fart ute på kanterna och vid omställningar. Det passar de tre vingarna jag pratade om väldigt bra, i och med att man har lite uppbackning bakifrån och kan koncentrera sig mer på att skapa uppåt. Spekulera i backlinjen kanske inte är det vildaste jag gjort, men är samtidigt inte helt enkelt. Cissokho och Vlaar känns givna, och det är inte omöjligt att Hutton får platsen på högerbacken före Richardson. Bredvid Vlaar är Okore frisk igen, men tipset i premiären faller på rutinerade Senderos – även om jag tror att Okore är rätt man på sikt.

Tabellen
Hur kommer det då att gå för vårt kära lag den här säsongen? Först och främst handlar en del om huruvida Lerner aktivt försöker sälja eller inte. Senare rapporter menar nu att så inte är fallet och att Lerner kommer backa upp Lambert med en transfersumma, som sägs ligga på runt £10 miljoner. Om vi nu utgår från att Sanchez signar så bör det ändå finnas resurser att hämta in ytterligare en kvalitetsspelare. Behåller vi Vlaar är även detta pengar som bör läggas på mittfältet.

Soccer - Barclays Premier League - Liverpool v Aston Villa - Anfield
Synen av Randy Lerner på Villa Parks läktare har blivit en alltmer sällsynt företeelse. Lyckas han inte sälja gör han bäst i att frigöra pengar till transfers innan fönstret stänger.

Truppen ser nämligen starkare ut än vad den gjorde förra säsongen – det tycker jag är viktigt att poängtera. Bara det faktum att vi får tillbaka skadade nyckelspelare talar för en bättre säsong – nyförvärven i sig spetsar knappast truppen, men ger vissa alternativ. Lagen underifrån, Burnley och Leicester framförallt, har haft en ganska svag sommar, och lägger vi därtill ett par lag som faktiskt har sämre trupper på pappret, så ska Villa kunna hålla sig borta från de tre platserna längst ner i tabellen. Crystal Palace andades till exempel förhoppningar efter Tony Pulis svingat sitt magiska trollspö över södra London sista hälften av förra säsongen, men nu när han är borta hänger det tunga regnmoln över lagets framtid i PL.

Även om vi har en starkare trupp än föregående säsong så är den fortfarande skadekänslig. Jag tycker inte, tvärtemot vad många spelare i truppen tycks hävda, att det finns ”strength in depth” utan att vi fortsatt blir väldigt beroende av våra nyckelspelare – det kommer inte att hålla att tvingas vara utan Benteke en halv säsong, exempelvis. Det kommer inte gå att skeppa iväg Vlaar utan en ersättare i samma viktklass – och att Villa ska kunna hitta det i den position vi befinner oss nu får vi hålla för osannolikt.

Hittar vi balansen defensivt – både centralt i backlinjen och mellan de två eller tre spelarna på centrala mittfältet – finns det en del som talar för att många knutar kan komma att lösas offensivt. Framförallt måste försvaret bli tryggt och ta bort lite av det tryck som offensiven får på sina axlar när vi släpper in mål i vart och vartannat anfall. Jag räknar med Sanchez, och jag räknar med en lättare skadesituation, och jag räknar med att vi får behålla Vlaar, Delph och Benteke säsongen ut – då tror jag vi kan ha förhoppningar om att hamna i mitten. Jag säger att en 12:e plats är klart godkänt.

Glöm inte att risa, rosa och tycka till om laget, nyförvärven, artikeln och Premier League i stort på på Rotterdam82.ses Facebook!

Analys Åsikt Premier League

Inför säsongen 2014/2015, del 1

Aston Villa balanserar på en skör tråd, som sånär har gått sönder två säsonger i rad. Finns det något som pekar på att den kommande säsongen, som inleds på lördag borta mot Stoke, blir annorlunda? Låt oss titta närmare på saken.

Med bakgrund av förra säsongen är Proud History, Bright Future innehållslösa ord. Man behöver inte heta Robbie Savage eller olyckskorpskraxa ”KRO” som värsta blånäsan för att förstå vart Villa har varit på väg de senaste säsongerna. I takt med att Randy Lerner har börjat inse att projektet Aston Villa inte är förknippat med ekonomiska vinstintressen har engagemanget svalnat – i alla fall mätt i ren cash som kommit in till tränare Lamberts förfogande.

Bomb Squad blev ett faktum för något år sedan och tilltänkta startspelare som Bent, Hutton och Ireland skeppades bort eller förfrös i någon kyligare del av Birmingham tillsammans med ungdomsakademin. In kom unga och på nivån oprövade kort, som delvis stod upp bra, men som delvis inte fick chansen (Helenius) eller helt enkelt inte höll på nivån (Bowery med flera).

Spelarna
Till den här säsongen har faktiskt en del förändrats. Strategin har inte heller varit densamma när det kommer till spelarköpen. Unga, oprövade kort har bytts ut mot lite äldre och beprövade, om än lite naggade i kanten, spelare som är ganska enkla att placera in i kategorier.

Joe Cole? Här har vi en spelare som kommer vara skadad minst 50 procent av matcherna, men Lambert ser förstås ärrade Cole som en offensiv kraft som kan binda samman mittfältet med anfallet och förhoppningsvis låsa upp försvar – troligen som inhoppare. Kieran Richardson? Allroundspelaren som arbetar lojalt för laget och som faktiskt har en viss edge i offensiven – kan placera vart som helst på plan. Philippe Senderos? Lambert är inte dum, och har förstås sett problemen centralt i backlinjen. Vlaar gjorde en bra säsong i fjol, men det var han ganska ensam om där bak. Med Okore tillbaka snart har Lambert alla möjligheter att köra med en central trebackslinje (utan riskmoment som Baker och Clark), som han har visat en viss förkärlek till. Aly Cissokho? Direkt ersättare till överskattade Bertrand på vänsterbacksplatsen. Här får vi ett offensivt hot men tyvärr även en defensiv akilleshäl – helt enkelt en upphottad version av en viss Joe Bennett.

Kieran-Richardson-Aston-Villa_3171526

Richardson kan komma att få en viktigare roll än somliga tror, i och med att han kan placeras nästan vart som helst på plan.

Men det viktigaste nyförvärvet är han som inte är klar än: Carlos Sanchez Moreno. Villas mittfält har vägt ganska lätt i många matcher, och man har saknat muskler och hjärna i ett paket. Om colombianen skriver på får vi just en sådan spelartyp – ett mittfältsankare som delvis är kapabel att styra första delen av uppspelsfasen i och med att man faktiskt får en passningsspelare av rang, men som också bidrar med stål och ren styrka när situationen så kräver. Westwood är som bekant ett bra defensivt ankare, men han är inte alls den spelförstörande typen som denne ”Colombias Claude Makelele” (inte mitt påhitt). Detta låter i sin tur Fabian Delph koncentrera sig på offensiva djupledslöpningar och slippa den värsta box till box-uppgiften som delvis, tror jag, hämmat de anfallsviljor han faktiskt visat upp.

Det är alltid populärt att prata om bortglömda spelare i truppen som nyförvärv, och i så fall är Aston Villa välutrustat. Bent har fått chansen igen på försäsongen och lär kunna spela en betydande roll, framförallt under inledningen av säsongen då ordinarie forwards Benteke och Kozak är borta på grund av skador. Hutton, som enligt egen utsago hade spelat sin sista match i Villa-tröjan, har fått chansen på högerbacken och till och med stått för ett mål. Och N’Zogbia har varit en av de bättre spelarna under försäsongen, och håller han sig skadefri och motiverad har vi en offensiv kraft att räkna in.

Slutligen fortsätter förhoppningen att spira i fankretsar kring att våra egna ungdomar från akademin ska ta steget och verkligen utvecklas till PL-spelare som verkligen bidrar och gör skillnad. Villa har lyckats knipa två ynglingar från Southamptons framgångsrika akademi, Tom Leggett och Isaac Nehemie, men att dessa ska få särskilt många chanser i A-laget just nu är inte särskilt troligt.

Förhoppningen står istället till the Irish: Jack Grealish. 18-åringen har fått ett par chanser att visa upp sig under försäsongen och har verkligen gjort skillnad. Mot Parma fick han 20 minuter och visade på flera offensiva intentioner i en match som hade gått i stå. Grealish är kanske inte redo att ta en startplats, men är en spelare som kan förändra en matchbild och faktiskt bli en viktig spelare av just den anledningen.

GrealishParma

Grealish imponerande stundom under försäsongen – här i action mot Parma (0-0) i sista träningsmatchen.

Formation
Lambert har i och med nyförvärven möjliggjort en större rörelsefrihet när det kommer till vilken formation han vill använda sig av. Precis som tidigare kommer dessa förstås att bytas beroende på motståndarna och styrkor och svagheter hos dessa, men Lambert har alla chanser i världen att köra med den centrala trebackslinje som han kanske är ute efter i första hand. Villa har just nu fem mittbackar som konkurrerar om två till tre platser, vilket talar för antingen en utlåning av exempelvis Baker eller nämnda trebackslinje. Med en variant av 3-5-2 finns också flera spännande alternativ ute på vingarna. Cissokho känns given till vänster, men där finns också Richardson som alternativ. På högerflanken finns exempelvis Hutton, Bacuna och Richardson som passande alternativ – Bacuna har uppträtt i liknande roller tidigare, inte minst mot Chelsea då han begränsade Eden Hazard på ett imponerande sätt.

Genom att använda denna formation får man också in de tre centrala mittfältarna som kan medföra ett ökat bollinnehav och ett tight centralt mittfält, som kan möta de många hot som andra lag kommer med mitt i banan. Av just denna anledning behövs ett ankare med lite muskler här – låt oss hålla tummarna för Sanchez. I en match med defensiva förtecken kan denna formation lätt omvandlas till en 5-3-2 där vingarna får ett större defensivt ansvar. Tack vare att denna formation relativt lätt kan omvandlas och anpassas efter motståndet lär Lambert ha denna som ett av sina första alternativ.

Under försäsongen har coach Lambert experimenterat med Westwood som sweeper, alltså en form av libero. Kanske vill Lambert ha in mer kvalitet i uppspelen redan från backlinjen, lite som Anders Svensson i Elfsborg som också – på äldre dagar visserligen – har kunnat användas långt ner i banan. Alternativet kan tas till om vi dominerar en matchbild och vill ha in fler offensiva spelare längre upp i banan.

ashley-westwood-aston-villa-luton-town_2990499

Med bollen vid fötterna: Westwood kan komma att få en annorlunda roll den här säsongen.

Duger det inte med trebackslinje finns de två beprövade korten 4-2-3-1 och 4-4-2 tillgängliga. Den förstnämnda har använts flitigt av Lambert, med en frisk Benteke som spjutspets. Den största anledningen till att Benteke placerats ensam där uppe – bortsett från att skotten vill överbefolka de centrala delarna av planen vid bra motstånd – är att belgaren inte riktigt gått att passa in bredvid någon. Kozak har fått begränsat med speltid och visat väldigt lite jämte The Beast, medan Gabby kanske är den som är mest lämpad.

I den här formationen skulle Westwood och eventuellt då Sanchez vara perfekta som defensiva mittfältare centralt. De tre spelarna bakom en frisk Benteke öppnar upp för mängder av möjligheter. N’Zogbia i en fri offensiv roll, där han skär in från kanten och vågar utmana, är många tränares våta dröm. I Wigan var han som bäst när fick just sådana här uppgifter, och vi har sett prov på hans kunnande under försäsongen – inte minst på fasta situationer. Cole i hålet mellan mittfält och anfall är i teorin en spännande lösning. Agbonlahors vara eller inte vara i laget har debatterats friskt på Villa-forum under försäsongen, men i en sådan här offensiv roll ute på kanten passar han bra, inte minst i matcher Villa kan ställa om snabbt och det finns ytor för Gabbys snabbhet.

Fyrbackslinjen kan också användas i ett rakare 4-4-2. Ytterbacksalternativen finns även här i viss utsträckning, då Richardson exempelvis skulle kunna gå in till höger och konkurrera ut Hutton och Lowton, men även som backup till Cissokho (och i viss mån Bennett) till vänster. I och med tappet av Albrighton kanske vi tappar den kraft som en typisk kantspringare kan ge, men med laget som Lambert bygger känns det allt mer som att Villa går mot en possessionbaserad fotboll framför det raka alternativet som är ett måste med Albrighton på plan. Därmed inte sagt att Villa kommer kunna ställa om snabbt – det har vi fortfarande material till, och kommer fortfarande att spela en helt avgörande roll i de många matcher där vi får nöja oss med mellan 35 och 40 procents bollinnehav.

På fredag kommer andra och sista delen i serien, där vi går igenom vilka problemområden Villa måste ta tag, tar del av en analys kring vart laget hamnar i serien samt vilka som tar hem Premier League säsongen 2014/2015. Missa inte det, och glöm inte heller att risa, rosa och tycka till om artikeln på Rotterdam82.ses Facebook!

Analys Åsikt Inför Mästerskap Match

VM grupp för grupp inför avslutningen, del 4

Så ska då de fyra sista lagen boka biljetter till åttondelsfinalerna som påbörjas på lördag. USA och Tyskland behöver bara dela broderligt på poängen för att klara sig, och Portugal har berg att bestiga för att nå fram. I grupp H har Belgien säkrat avancemang, medan Ryssland måste vinna mot positiva överraskningen Algeriet.

Grupp G
När det börjar dra ihop sig som mest utmärker sig Ghana av alla felaktiga orsaker. Efter interna bråk i truppen skickas Muntari och Boateng hem – de två kanske största stjärnorna i truppen. Dessutom har spelarna krävt bonusar av förbundet, som nu flugit ner cash – mer än tre miljoner dollar, ryktas det om – i stora lass till de giriga spelarna. 

Namnlös

Enligt BBC Africa på Twitter är detta karavanen innehållande cold, hard cash.

Hur ska detta Ghana kunna prestera på topp och besegra Portugal? För chansen att avancera finns där i allra högsta grad, trots att man ligger tre poäng efter USA. USA behöver bara se till att komma överens om ett kryss mot Tyskland för att båda parter i princip ska vara nöjda och kunna avancera, men frågan är om laget inte bestämmer sig för att röja på i sedvanlig stil? Cristiano Ronaldos Portugal måste gå för en tremålsseger, vilket jag hade avfärdat för 24 timmar sedan, men med tanke på att alla Ghanas spelare upplevt ett helvetesdygn á la Jack Bauer på senare tid kan det gå – om Tyskland bara gör ”sitt jobb” och vinner mot USA… Chansen att båda dessa scenarion infaller? Mindre troligt.

Mitt tips:
1. Tyskland
2. USA
3. Portugal
4. Ghana

Grupp H
Om belgarna hade som mål att skruva ner förväntningarna på laget men samtidigt göra bra ifrån sig, ja, då har man verkligen lyckats så här långt. Jämna matcher har resulterar i knappa vinster, och nu är man klara för åttondelen redan innan sista omgången. För att vara säkra på att behålla förstaplatsen kommer det krävas minst en poäng i avslutningsrundan, och det borde man kunna ta mot ett svagt Sydkorea. Visserligen är det sydkoreanerna som måste gå för seger, men maken till naivt och svagt lag får man leta efter. Okej att man spelade upp sig under andra halvlek mot Algeriet sist, men vi kan krasst konstatera att det fan inte kunde blivit värre.

Istället är matchen av lite större intresse den som går mellan Ryssland och Algeriet. Algerierna har visat sig vara allt annat än några slagpåsar, och efter att ha fått stryk en ganska jämn match mot de röda djävlarna rivstartade man mot Sydkorea och punkterade matchen redan i första halvlek. Det går att argumentera för att lagets defensiv uppvisade tydliga brister i andra halvlek, men det går samtidigt att argumentera för att lagets passion och brinnande glöd för anfallsspel kompenserar för detta. Ryssland var på intet sätt dåliga mot Belgien, men en gnutta ineffektivitet och en dålig avslutning genererade noll poäng och ett uselt utgångsläge. Akinfejevs misstag i premiären kan visa sig dyrbart – om det nu inte blir vinst ikväll. För att det ska kunna gå måste ryssarna vara heltaggade och stå upp mot kokande män från Nordafrika. Att Capello optimerar defensiven är inget jag oroar mig för, utan istället måste man fråga sig i vilken utsträckning han kan och/eller är kapabel att kombinera och eventuellt till och med överge denna för en rejäl satsning framåt i tid? Rysslands offensiv har varit ett aber en längre tid, och nu måste den ryske björnen vakna innan det är för sent. Jag tror inte man grejar det utan håller mina tummar för ett underhållande Algeriet ikväll!

Mitt tips:
1. Belgien
2. Algeriet
3. Ryssland
4. Sydkorea

Analys Åsikt Inför Mästerskap

VM grupp för grupp inför avslutningen, del 3

Det har inte ens gått ett dygn sedan det där bettet, och jag har redan tröttnat på det. Inte minst på Luis Suárez som människa. Vi säger dock grattis till Grekland, som säkrade en plats i åttondelen tack vare en straff på övertid. Nu är det dags att titta på kvällens matcher.

Grupp E
Frankrike har i mina ögon varit en av VM:s absolut största positiva överraskningar. Då menar jag kanske inte resultatmässigt – att man skulle vinna den här gruppen misstänkte vi nog alla tidigt – utan att man uppträder som ett lag. Kanske har laget slutit sig och bildat en enhet i och med Ribérys frånfall, och de modiga petningarna, inte minst av Samir Nasri? Hur som helst så har offensiven visat sig vara direkt dödlig hittills, och man går in i sista omgången väl medvetna om att gruppsegern mer eller mindre är klar. Oavgjort garanterar förstaplatsen, medan man med mycket stor sannolikhet även greppar den vid förlust. Kvällens motståndare Ecuador behöver troligen vinna för att avancera, och inte ens då är man klara. Maken till dåligt utgångsläge får man leta efter, inte minst med tanke på att man faktiskt innehar andraplatsen i detta nu. Ecuador lider enormt av det insläppta förlustmålet mot Schweiz på övertid, och det är med 90 procents säkerhet det målet som gör att laget missar åttondelen. Laget har inte ett grundspel som håller någon högre klass, men fransoserna måste ändå se upp med den individuella skickligheten som finns offensivt.

Om Frankrike hittills varit en av de mer trevliga bekantskaperna är Honduras VM:s onödigaste lag. Dåliga spelare, urusel taktik och onödigt fula i närkamperna – näe, det här kan vi skippa till nästa VM. Och dessutom är mannen med det ”exotiska” namnet, Jerry Bengtson, tyvärr lika lik valfri svensk anfallare – vid sidan om Zlatan – som namnet antyder. Schweiz har med andra ord alla möjligheter i världen att vinna detta med ett par mål, och därigenom se till att avgöra detta. Schweiz har ett måttligt talangfullt lag med ett par alptoppar – jag tänker inte särskilt mycket på Senderos här, som faktiskt (jag tänker använda den slitna klyschan här) såg ut som en extremt ihålig ost senast. Nåväl, trots att laget sett stabbigt ut tar man sig vidare ändå, från vad som mycket väl kan visa sig vara VM:s sämsta grupp.

Mitt tips:
1. Frankrike
2. Schweiz
3. Ecuador
4. Honduras

Grupp F
Först kanske vi kan vända oss ner mot våra bröder i Bosnien/Hercegovina, som verkligen inte hade flytet med sig under VM. Trots att man hamnade i en ganska överkomlig grupp – ja, Argentina är förstås för bra, men Nigeria ser oväntat svagt ut – så hade man inte domarna på sin sida. Nåväl, nu siktar man på att avsluta äventyret snyggt via en seger mot ett Iran som slåss med näbbar och klor för en plats i åttondelen. För att de ska gå måste man ha hjälp av Messi(as) i Argentina, men visst – ponera att man lyckas pricka in ett mål eller två så kan det i alla fall bli spännande. Men om det verkligen kommer gå? Inshallah.

Argentina och Nigeria behöver inte göra det värre än att bjuda på en händelselös 0-0-match för att allt ska ordna sig perfekt. För Nigeria blir det inga problem – laget är som byggt för att stänga ytor centralt – men hur Argentina ska lyckas med det med offensiva krafter som Messi, Agüero, Di Maria och Higuain kan jag inte för mitt liv förstå. Samtidigt kanske man ska tillskriva ett visst sparkapital, då laget onekligen har talang – man vinner inte Afrikanska mästerskapen (2013) utan att ha något visst. Även då var defensiven prioriterad, och laget släppte bara in fyra mål på sju matcher trots att många lag i Afrika tenderar att låta offensiven lägga sig över de defensiva sysslorna. Här behöver man bara lägga sig på försvar, hålla lite utkik på vad iranierna tar sig för och agera därefter. Oavsett hur det utvecklar sig talar en hel del för att det räcker för åttondelsfinal, trots att man knappast förtjänat platsen – än.

Mitt tips:
1. Argentina
2. Nigeria
3. Bosnien/H
4. Iran

Imorgon kommer min syn på de sista två grupperna, G och H

Analys Åsikt Inför Mästerskap

VM grupp för grupp inför avslutningen, del 2

Kan Elfenbenskusten hålla fast vid andraplatsen i grupp C trots två jagande lag? Och i kvällens i särklass mest spännande match får vi se om Luis Suárez återigen kan rädda sitt Uruguay, och slå ut Italien. Seger krävs, men är det möjligt?

Mexikos defensiv släppte visserligen till sitt första baklängesmål under turneringen, men då var segern redan i hamn. Holland prioriterade också defensiven mot Chile som saknade sin playmaker, och utnyttjade chanserna när de dök upp i andra halvlek. Det blir grymt intressant att se vad Chile kan åstadkomma mot Brasilien, som imponerade offensivt mot ett visserligen svagt Kamerun. Samtidigt kan Mexiko – Holland visade sig bli en stängd affär – låt oss hoppas på ett tidigt mål som tvingar matchen att öppna upp sig.

Nåväl, över till kvällens två grupper.

Grupp C
Colombia har visat att man har spets nog att ta sig långt i VM. Personligen trodde jag nog att man skulle få större problem med tanke på avsaknaden av Falcao längst fram, men istället har laget gått samman och visat att landet har så mycket mer vid sidan om målmaskinen och idolen från Monaco. Blandningen mellan tempo och finess får möjlighet att blomstra tack vare en solid defensiv. Inför matchen mot Japan ikväll gäller oavgjort för gruppseger – avancemanget är redan fixat. Och jag har svårt att se hur Japan ska kunna besegra ett starkt Colombia. Japan har inte alls samma spets som sydamerikanerna – trots Kitoyake, Kagawa och Honda, som borde kunna bilda en fin diamant. Problemet är att för många finsnickare ofta leder till att få vill göra grundjobbet, och faktum är att den förstnämnde inte fått spela en minut medan Kagawa bara kom in senast. Det stora bollinnehavet mot Grekland gav ingenting av värde, och här kommer motståndet jackas upp ett par snäpp. Japan kommer definitivt åka ut ikväll, var så säkra.

Elfenbenskusten – med den magnifike Yaya Touré i spetsen – lanserades som Afrikas kanske största hopp inför VM, inte minst med tanke på att Ghana hamnade i den riktiga Dödens Grupp. Men spelet har lämnat mycket i övrigt att önska, och mittfältet ser oväntat svagt ut. Gervinho har varit det stora utropstecknet, och hans flytt till Roma har verkligen gjort susen. En till åren kommen Drogba kom in och vände inledningsmatchen och möjliggjorde det här läget som laget nu ändå har att gå vidare, men då måste Touré äga mittplanen lika mycket som han gör i Manchester City, samtidigt som anfallet kommer igång på bred front. Det finns potential, inte minst i Bony, som är en avslutare i världsklass. Grekland utgör en möjlighet att äga mycket boll och skapa mot stillasittande försvar, och det är just därför jag efterlyser ett rörligt anfall som vågar löpa och skapa ytor. Vi ska förstås också nämna att även Grekland har chansen att ta sig vidare genom att besegra Elfenbenskusten (och få lite hjälp av Colombia), men grekerna har bara en matchplan att visa upp och den är vid det här laget känd för alla och envar. Jag har svårt att se hur den kan räcka ikväll.

Mitt tips:

1. Colombia
2. Elfenbenskusten
3. Japan
4. Grekland

Grupp D
Det faktum att VM:s stora överraskningslag Costa Rica faktiskt har stora chanser att vinna grupp D överskuggas av matchen med stort M. En direkt avgörande match om avancemang mellan Italien och Uruguay – det blir inte så mycket mer spännande än så här på gruppspelsnivå. Förutsättningarna är glasklara: Uruguay måste vinna för att kunna gå vidare. Man gör det med en Luis Suárez i toppslag – trots en längre tids skadefrånvaro. Skillnaden på laget med Suárez gentemot utan honom är enorm, och han var skillnaden mellan vinst och förlust mot England sist. Uruguay spelade i ärlighetens namn sådär, men längst fram har man spelare som kan avgöra alla typer av matcher – och en sådan egenskap kan komma väl till pass idag. Italien har haft tunga jobsposter på mitten då De Rossi och Montolivo tvingades kasta in handduken inför VM, men Pirlo har sett exakt lika bra ut i Gli Azzuris färger som i Juventus under den gångna säsongen. Nu vill det till att man plockar fram det sedvanliga italienska snålspelet med ett defensivt possessionspel och effektivitet i avsluten om man ska kunna ta sig vidare. Man möter som bekant ett lag som är berett att göra precis allt för att vinna. Men frågan är, kan verkligen Italien åka ur redan? Legenden Zoff sa att det inte var möjligt i en intervju idag, men med tanke på att Uruguay har en matchvinnartyp som är unik så kan matchbilden komma att spela mindre roll – ett skott, ett mål, för Suárez?

Costa Rica och England är väl av marginellt mer intresse än det akademiska, för centralamerikanerna har ju faktiskt chansen att spela till sig en förstaplats i denna enormt tuffa grupp. En poäng garanterar detta, och det kan gå mot ett England som kommer rotera folk. Lampard kommer in och blir kapten, till exempel, i sin sista landskamp, medan vi också lär få se stortalangen Shaw på vänsterbacksplatsen. Barkley, Milner, Lallana och Smalling är andra som lär få starta. Costa Rica vilar duktige forwarden Campbell till kommande åttondel.

Mitt tips:

1. Costa Rica
2. Uruguay
3. Italien
4. England

Imorgon kommer analyser av grupper E och F.

Analys Åsikt Mästerskap Match

VM grupp för grupp inför avslutningen, del 1

Idag inleds den sista och avslutande rundan av gruppspelet i fotbolls-VM 2014. Rotterdam82.se kastar sig över alla grupper för att se vari dramatiken ligger, och försöker utröna vad som gick fel respektive rätt hos lagen.

Grupp A
Värdlandet Brasilien har gått fram som en ångvält… Nae, vänta nu lite. Den  där meningen trodde jag skulle skriva sig själv inför världsmästerskapet, men faktum är att att det blivit en allt annat en rak resa mot gruppseger för brassarna. Man får tacka domaren för tre poäng mot ett starkt Kroatien – Perisic! Lovren! Modric! – medan man visserligen kunde fått med sig tre poäng mot Mexiko, om det inte varit för målvakten Ochoa. Det stora problemet för Brasilien har varit anfallet, där Fred inte bara kan skylla på att han isolerat sig, utan delvis för att han låtit sig själv isoleras. Mönstret är inte bara unikt för Brasilien, då även flera lag med en uttalad central anfallare haft liknande problem (inte minst Lukaku i Belgien). Neymar har levt upp ganska bra till hypen, medan försvaret ser rättså stabilt ut. Trots lite problem inledningsvis – kanske lite sådär lagom stora, ni vet, så att favoritskapet sänks lagom till allvaret börjar – så är det väldigt lite som talar emot det faktum att Brasilien kommer vinna gruppen.

Istället är kvällens mest spännande match i denna grupp så klart den mellan Kroatien och Mexiko. Där Kroatien bjudit på offensivlusta, framförallt senast, har Mexiko prioriterat defensiven och tack vare det har man fyra poäng på kontot. Kan man nu hålla nollan för tredje matchen i rad är avancemanget säkrat. Det gäller dock inte att förlita sig helt på att Marquez ska kunna hålla Mandzukic et al borta i 90 minuter, och därför måste Mexiko få lite bättre rull även offensivt. Det finns dock inte särskilt mycket som tyder på att de grön-vita kommer göra (många) mål, och med den offensiven som kroaterna kan bjuda på tror jag man även får svårt att värja sig defensivt. Jag tycker att det är övertag Kroatien sett till formen, och tippar jubel i Zagreb ikväll.

Mitt tips:

1. Brasilien
2. Kroatien
3. Mexiko
4. Kamerun

Grupp B
Någonstans vore det väl tjänstefel att börja någon annanstans än i fel ände. Ett av de största problemen med Spaniens spel är paradoxalt nog detsamma som tagit dem till tre raka turneringssegrar. Där den så kallade tiki takan erövrat fotbollen och likt Holland på 70-talet fått människor att se på sporten med nya ögon, åkte den på soppatorsk här. Att sedan påstå att Spanien lirade tiki taka bara för att man satsar på kortpassningsspel även i de mest akuta skeendena i VM:s matcher kanske är att vända på begreppen lite, men det blir lätt så när en jätte faller tungt. Den stora clashen mellan landets två institutioner inom klubbfotbollen, Barcelona och Real Madrid – som i grunden är abnormt framgångsrika, men som också har två olika spelstilar – kan ha fört med sig vissa problem in i landslaget när spelarna inte längre är beredda att ta jobbet fullt och kanske – Gud förbjude – till och med blivit lite mätta? Hur som helst, den enorma skadeglädjen som i alla fall jag upplevde mot Spanien och den så kallade tiki takan på sociala medier är väldigt missriktad, och min gissning är att det är samma personer som nu spiller galla som för fem-sex år sedan satt och dreglade över Barcelona och Spanien. Min andra gissning för dagen är att vi om 20 år kommer se tillbaka på eran och stolt förkunna för nästa generation: Jag var där när fotbollen förändrades för alltid.

Nåväl, det ska också avgöras vem som tar hem grupp B ikväll, och matchen kan faktiskt visa sig vara viktigare än man först kan tro. Tvåan får nämligen möta Brasilien (under förutsättning att de vinner grupp A), och av den anledningen finns det mycket i potten för lagen. Holland, som hunnit blanda och ge å det grövsta hittills, kommer få klara sig utan Robin van Persie på topp till följd av avstängning. Holland har spelat bländande fotboll under två halvlekar, och visat prov på förhållandevis rejäla svagheter under de andra två. Ändå har man tagit sig upp i pole position inför avslutningen, och nu räcker det med kryss för gruppseger. Aston Villas gigant i mittförsvaret, Ron Vlaar, kommer behöva göra en stormatch när den monstruösa pressen från Chiles aggressiva, snabba och ettriga anfallsspelare dyker upp. Matchbilden kan dock komma att passa Holland ganska bra, då man utan vidare kan backa hem och låta Chile äga boll och se till att man ligger på rätt sida. Där Chile kommer vilja driva upp tempot för att skapa ytor, måste Holland stänga ytor och sedan satsa på snabba omställningar – något som förstås underlättas av att man har världens kanske främsta verktyg till ändamålet, en viss Arjen Robben. Det är i sådana här matcher som coacherna kan komma att spela en stor roll, och min halvt kvinnliga intuition säger mig att Van Gaal har minst ett par taktiska jokrar att slänga ut när det behövs som mest.

Slutligen vill jag bara lägga in ett kort ord om en av mina absoluta favoritspelare. Lille Tim Cahill har återigen gäckat försvarare med sin kvickhet, sitt spelsinne och sin fantastiska tajming på både huvud och fötter. Hans drömmål mot Holland glömmer jag inte i första taget, och att han nu är avstängd när Australien vinkar adjö till VM smärtar mig djupt. En artist har checkat ut från VM-scenen, antagligen för sista gången, och på tok för tidigt.

Mitt tips:

1. Holland
2. Chile
3. Spanien
4. Australien

Imorgon kommer mina tips på C- och D-grupperna.

Analys Åsikt Övergångar Premier League Rykten Silly Season

Senderos-affären: ett försök till analys

Mycket talar för att Aston Villas första nyförvärv inför säsongen 2014/2015 blir den schweiziske mittbacken Philippe Senderos. Här ger jag mig på ett försök att analysera den affären för att se vad den ger Aston Villa.

Vi känner alla till bakgrunden: Aston Villa släppte in flest mål, 61, av alla lag som inte åkte ur Premier League. När Jores Okore, den unge dansken som började säsongen så bra, skadade sig så pass allvarligt att han var tvungen att utgå för resten av säsongen visade sig att Villa inte hade någon uppbackning. Ciaran Clark och Nathan Baker har sina fördelar i luftrummet, men har båda visat sig vara alltför ojämna i sina insatser. Kapten Ron Vlaar har gjort en bra säsong, men för att vi ska få ut max av vår kapable holländare krävs det bättring vid sidan om.

Man behöver antagligen inte vara Einstein för att förstå att Paul Lambert tänkt sig para ihop Vlaar med Okore till nästa säsong. Så när vi nu läser om att Philippe Senderos, med förflutet i storlag som Arsenal, Milan och Valencia, snart skriver på som gratisövergång, borde vi inte skatta oss ganska lyckliga? Vi pratar ju ändå om en kille i sina bästa fotbollsår som är van vid pressen, med rutin från flera ligor och med över 50 landskamper på sitt CV.

Här finns dock en viktig distinktion att göra: är detta en transfer av en rutinerad back-up eller är det de facto en ersättare – och i så fall till Vlaar? Snackar vi första scenariot så rör det sig om en bra övergång. Senderos, känns det som, har varit med sedan Hedenhös, men har ännu inte fyllt 30. På många sätt är det förstås en klok värvning med tanke på hans övergångskostnad är noll och intet – även om detta förstås innebär att vi får betala mer i lön till honom. Detta ger dessutom Lambert möjligheter att spela en 3-5-2:a utan Baker och Clark på plan. I samband med detta måste vi också fråga oss vad som händer med någon av dessa, då båda knappast lär stanna i så fall. Men det är en annan fråga…

Hålen i schweizerosten
I Senderos får vi en rotationsspelare som kan kliva in och hantera pressen, och som kanske till och med är nöjd att agera back-up? Jag hoppas han skriver på med de förutsättningarna. Men: rör det sig om scenario två ovan är det betydligt värre. Ron Vlaar sitter kanske just nu på ett plan på väg till Brasilien, där han lär få starta som mittback för sitt Holland. Ett bra VM och han lär dra uppmärksamheten till sig, inte bara från Premier League utan från andra håll i Europa. Och som vi vet lockar Champions League nästan alla spelare med ambitioner.

För detta kan vi slå fast: Senderos är inte en startspelare i ett Premier League-lag. Det har han inte kvalitet för, något han visat de senaste säsongerna. Han är resolut, inte direkt osnabb och är i mångt och mycket en klassisk mittback – vilket också innebär att han kan tillskrivas många av de negativa aspekterna av just den typen av spelare. Lika resolut som han är, lika klumpig kan han vara emellanåt. Tacklingar missas, onödiga kort av alla dess slag utdelas, straffar utdöms. Han tenderar också att ha svårt att hänga med i högt tempo, vilket förstås är negativt när vi pratar om Premier League. Med andra ord: vi får en något upphottad version av Clark och Baker, inte minst rutinmässigt, men inte så mycket mer än så.

Därför måste vi ställa oss frågan vilken del av pusslet Senderos är, och det innan vi kan svara om detta är en bra transfer eller ännu en ond förvarning om det som komma skall. Är han bara en av bitarna i det nya Aston Villa, eller är han den nödlösning till pusselbit ska hålla ihop ett sargat försvar (och som, hemska tanke, ska ersätta Vlaar)?