Category Archives: Cup

Analys Åsikt Cup Intervju Off the field Premier League

Villa-fansen om krisen, del 2: ”En viktminskning kan skönjas”

Idag är det Markus ”Mcuz” Anderssons tur att berätta om sina lidanden tillsammans med laget i hans hjärta. Läs mer om hans lösningar på problemet, och varför han avskärmar sig allt mer från Villa-världens bubbla när det går kasst.

Det finns fler än en flickvän runt om i vårt avlånga land som har skrattat åt det faktum att man inte bara mår psykiskt dåligt när ens lag presterar dåligt – det påverkar också fysiskt. Jag har hört om folk som slutat äta – eller än värre, slutat dricka bärs. Riktigt där är inte Markus Andersson från Stockholm riktigt än, även om hans öldrickande och sociala kontakter blivit lidande av Villas ständiga motgångar…

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Markus, hur ser du på Villas chanser till nytt kontrakt?

Vi är Villa, vi kan inte åka ur. Jag är optimist in i det sista.

Är Sherwood rätt man för jobbet som tränare för Villa?

Vet inte riktigt. Kändes lite som vi bytte Lambert mot Lambert. Hade nog helst sett någon med mer rutin som bara kunde gå in och rädda kontraktet. Eller något helt nytt, helst utanför de brittiska öarna. Med ett annat tabelläge så hade jag inte haft något emot Sherwood.

Vilka är jokrarna som ska rädda laget (som kanske eller kanske inte har fört en undanskymd roll under Lambert)?

Tror mycket på Sinclar. Vi behöver göra mål, så enkelt är det, och den snubben verkar både kunna fixa in bollen i maskorna och samtidigt ge spelarna runt sig lite utrymmet och nya alternativ. Vlaar tror jag inte är lösningen i alla fall. Kanske kan Kozak komma igång igen och visa lite av dom fina takterna som vi vet att han besitter. Clark har visat vart skåpet ska stå om och om igen. Trodde han va slut, men ack så gott min hatt smakade.

Hur ser du på FA-cupen? Är det enbart positivt att gå långt eller kan det inverka på kampen för nytt kontrakt?

Tycker fansen är värda en tripp till Wembley.

 

wembley

Wembley: Markus eftersöker en ”fan fest” utan dess like.

 

Efter flera års kamp för överlevnad: hur ska vi förändra verksamheten för att bli ett lag för övre halvan av tabellen igen?

Tror ändå vi är inne på rätt spår. Bygga från grunden. Verkar som vi äntligen har slutat att tappa spelarna som kommit upp sig. I skrivande stund har vi bra kontrakt på spelare som Delph och Benteke. Spelarna behöver vilja lira i klubben och inte bara se att gräset är grönare på andra sidan.

Hur påverkar Villas kräftgång dig på det privata planet?

Det dåliga spelet har bidragit till en betydligt sämre stämning i supporterleden. För mig är den sociala biten minst lika viktig som laget. Nu vill man inte ens umgås med andra supportrar för risken är överhängande att man bara blir på sämre humör. En viss viktminskning kan skönjas på grund av minskat ölintag.

 

I förra delen fick Erik Pettersson svara på samma frågor som Markus – dem hittar du här. Imorgon låter vi Per-Ola Petersson låna tangentbordet.

Analys Åsikt Cup Match

Skammen

Aston Villa missade ligacupfinalen på Wembley efter att ha åkt ut mot League 2-laget Bradford City. Trots vinst hemma på ett kokande Villa Park med 2-1 så fick Premier League-laget stryk med 3-4 totalt. Resultatet är förstås inget annat än en katastrof, och nu är det upp till ledningen att dra slutsatserna av detta fiasko och agera därefter.

Aston Villa var, om än marginell, favorit inför ligacupsemins returmöte på Villa Park. Efter 1-3 på bortaplan behövde laget vinna med minst två mål för att säkra förlängning, och alltså tre mål för att gå vidare till final. Mot League 2-laget Bradford, som visserligen stått för ett par bragdartade insatser tidigare, kändes det inte som en omöjlighet.

Och precis som väntat så var det Villa som tog tag i taktpinnen. Bradford fick knappt låna bollen, och sjönk tillbaka väldeliga. Hemmalagets bollinnehav hade siffror som påminde mer om det där katalanska laget, ni vet – övriga jämförelser undanbedes vänligen men bestämt – och siffror på upp emot 75 % nämndes. Men att äga boll är sällan ett självändamål när man behöver vinna en match med två bollar, så ej heller nu. Visserligen skapar Villa ett par chanser till följd av det massiva bollinnehavet, men det borde ha varit fler. Villas kreativa spelare hade svårt att komma till.

När Christian Benteke till slut lyckades hitta en lucka i det täta bortaförsvaret kom målet efter pigge Joe Bennetts mycket fina inlägg. Då kändes det verkligen som om Villa hade finalen i sin hand. Bollinnehavet fortsatte, och halvchanserna dök upp i strid ström. Samtidigt skötte sig Bradfords försvar exemplariskt, och Villas brist på kreativitet – som kunde ha lett till farligare chanser – blev uppenbar.

Men i pausen var det ändå en positiv publik som applåderade sina hjältar ut till ringhörnan. Om Villa varit en boxare så hade han under den första ronden knockat sin motståndare en eller ett par gånger, men motståndaren varit en seg jävel som rest sig upp och fortsatt hålla guarden högt.

En oväntat bra första halvlek följdes upp av en lika oväntat dålig andra. Allt det positiva från första halvlek var som bortblåst i andra. Den stora anledningen stavas förstås det kvitteringsmål som James Hanson nickade in på hörna i den 55:e minuten. Efter det var matchen helt jämn, och Bradford fick allt mer att säga till om. Ett chockat Villa fortsatte med halvhjärtade försök, allt medan det hela tiden kändes som om Bradford var på vippen att kunna kontra sig till en ledning i matchen.
Bland annat träffade man ribban vid ett tillfälle.

Precis när hemmapubliken börjat ge upp och begett sig mot utgångarna blev det liv i matchen. Andreas Weimann, ett av få utropstecken under säsongen, kom fri med Duke i Bradford-kassen, rundade honom och rullade in 2-1 med cirka två minuter kvar av ordinarie tid. Men trots att Villa fick fyra bonusminuter på sig att hitta det så viktiga 3-1-målet så höll League 2-laget undan och kunde jublande glada fira sin date med Swansea eller Chelsea på Wembley i slutet av februari.

Grattis Bradford!
Skillnaden mellan lagen är kanske inte lika stor som många ville hävda på förhand: Villa är i dag bara ett bra Championship-lag, medan Bradford är ett League 1-lag. Laget låg i toppskiktet i inledningen av säsongen, men på grund av framgångarna i ligacupen har ligaspelet fått stå åt sidan. Laget har en playoff-plats inom räckhåll, men hur mycket tär dessa historiska matcher mot PL-lagen på psyket? Ena dagen åker man till Aston Villa för att spela inför ett näst intill fullsatt Villa Park, medan man bara några dagar senare kanske beger sig till Aldershot för att lira ligafotboll på vad som mer påminner om en Korpenarena.

Jag är förstås den första att gratulera laget till en historik framgång som inte liknar så mycket annat jag varit med om. Jag antar att detta är en del av det härliga med idrotten – när David slår Goliat på fingrarna. Även om jag nog tycker att Villa, precis som sig bör, var det bättre laget över två matcher, så går det inte att argumentera mot någon form av rättvisa i att Bradford gick vidare till final. Laget ville mer än Villa, och verkar dessutom ha en tränare som scoutat motståndet väl och som förstod Villas riktigt gigantiska Akilleshäl: fasta situationer.

För att liksom lyfta fram den lilla och ack så viktiga skillnaden i inställningen och kunnande kan vi ta målskytten för bortalaget, James Hanson. Hanson hade varken tränat eller spelat match på tio dagar till följd av en bruten tå. Han skulle till varje pris lira den här matchen, men tiden var knapp för den långe och gänglige strikern. Inför matchen bestämde man sig för att injicera smärtlindrande i tån och köra så gott det gick. Hur det slutade vet vi vid det här laget. Hansons mål såg till att ta Bradford till Wembley. Den största anledningen till att man valde att köra Hanson trots skadan var förstås inte att det var en av hans egna största önskningar i livet, utan att ”The Bantams” tränare Phil Parkinson hade identifierat Villas stora lucka.

Analys
Jag antar att man kan analysera den här förlusten utifrån så många variabler att man blir snurrig. Men det finns ett enkelt sett att studera dubbelmötet och identifiera en skillnad mellan lagen. Aston Villa är inte ett sämre lag än Bradford. Det tycker jag var ganska tydligt under dubbelmötet, och heller inget vi behöver gå djupare in på. Det som oroar mig är en sak som berör det här mötet, som jag kommer kika närmare på nu, och en annan sak som det finns stora frågetecken kring inför det fortsatta Premier League-spelet.

Det här dubbelmötet med Bradford kom nämligen att handla om fasta situationer. Är det något som professionella lag i lägre ligor generellt sett är i stort sett lika bra på som PL-lag, så är det fasta situationer. Lägg där till att Aston Villa måste vara ett av de svagaste lagen på huvudspelet i hela det professionella engelska ligasystemet. Av de fyra mål som Villa släppte in mot Bradford kom samtliga till i samband med eller direkt på hörnor. Kan någon berätta för mig vari svårigheten att analysera detta ligger? Kollar vi på de matcher som vi lirat i PL dyker samma mönster upp, om än kanske inte i samma extrema form som i dessa båda matcher.

Det som skrämmer mig mest inför den fortsatta säsongen är ändå inte det faktum att Bradford ville mer – för Villaspelarna kämpade och slet också. Kanske inte lika mycket, men fullt ”tillräckligt”. Det som istället får mig att känna mig illa till mods är det faktum att vi inte har kunnandet. Vi är inte bättre än så här, och jag är rädd för att det inte kommer räcka.

Fabian Delph personifierar mycket av den här diskussionen. Karln sliter som ett djur, men håller helt enkelt inte på den här nivån. När han är som bäst så är han inte så dålig, men resterande 90 % av matcherna, eller delar av desamma, ser han ut som en katt bland hermelinerna. Att han dessutom verkar ha svårt att kanalisera energin är en annan sak som jag irriterar mig på. Det dröjde inte en minut innan han hade kapat en motspelare och sånär dragit på sig ett gult kort. Med andra ord: han blandar ganska goda perioder av spel med rent bedrövliga, där man ser att han inte håller. Samma sak gäller för laget Aston Villa.

Framtiden
Min mening är inte att leta enskilda syndabockar bland spelarna. Det är nämligen inte där de återfinns.

Optimisten i mig säger mig att detta trots allt var det bästa som kunde hända när det kommer till våra chanser att överleva i PL. Randy Lerner inser att den enda chansen att Villa ska klara sig kvar är att värva, och att Lambert därmed får möjlighet att värva tre namn som kan gå in i startelvan och göra skillnad. Men hur är Randys inställning till Villa? Är han beredd att satsa med tanke på det som hänt? Är Lambert den man vars händer han vill sätta sina surt förvärvade slantar i?

När det gäller tränaren måste frågan formuleras om. Där behöver vi inte fundera på om Lambert gör så gott han kan, utan snarare om hans strategi, och kunnande, är tillräckligt för Aston Villa. Frågan om Lamberts framtid i klubben måste såklart lyftas fram efter det här debaclet. Det här var hans rejäla chans att vinna en titel med ett mediokert lag. Och vilken chans sen! Dubbelmöte mot ett lag som återfinns tre divisioner under Villa i semifinal i ligacupen. Nu lär det dröja med fler chanser, om de någonsin kommer under den före detta Norwich-tränaren.

Dessutom var det en chans att återupprätta hedern i klubben, efter de senaste säsongernas misslyckanden. Ligacupen kunde blivit en symbol, en framgång för fansen att sätta hoppet till – ett sätt att visa att framtiden faktiskt inte behöver vara kolmörk trots att vi befinner oss i en industristad.

En annan sak som bekymrar mig inför ligaspelet är att de givna poängen inte finns där. Hemmaplan brukar av tradition medföra viktiga segrar, inte minst mot sämre lag, men Villa av idag har inte den tryggheten.

Man brukade prata om ett Villa Park-spöke, att lag har svårt att plocka poäng på Villa Park – att det är svårt att komma hit och ta med något hem. En mardrömsarena. Nu är tongångarna andra. Kedjorna som släpas i marken och som lämnar en klagosång över hela Aston är istället de som hänger på Villa-spelarna själva. Motståndarna? Ja, dom älskar att komma hit, för de vet med sig att det går att plocka inte bara en poäng, utan alla tre. Villa är numera ett lag man bör ta poäng mot, och Villa Park är inte längre en ogenomtränglig borg, inte längre någon plats för bonuspoäng, utan en plats man åker till för att hämta hem tre poäng och sedan resa vidare. Bort från mörkret.

Även om vi blev förödmjukade inför en hel nation – äh, va fan, en hel fotbollsvärld – så är det faktiskt så att det kommer viktigare matcher framöver. Vår överlevnad som klubb stod inte och föll med den här matchen. Vår heder fick sig en törn eller två, och hoppet känns mer avlägset än någonsin. Det finns två män som kan förändra detta. Låt oss hoppas att de inte sitter och rullar tummarna den närmaste veckan.