Category Archives: Europa

Betting Europa Inför Mästerskap

EM-TIPSET 2016

Välkommen till EM-tipset 2016! Nedan följer en introduktion till tipsets olika delar. Är du intresserad av att vara med, kontakta mig så ser jag till att skicka över komplett mall som du kan fylla.

I detta ska du tippa utgången av de sex grupperna, slutspelet, skytteligavinnare och en särskild del där du ska bestämma hur det går för Sverige och de svenska spelarna. Insatsen är 100 kronor, och vinstfördelningen ser ut såsom: ettan erhåller 75 % av prispotten och tvåan 25 % av prispotten.

Tipset ska vara Jonas Berg tillhanda senast torsdagen den 9 juni, alltså en dag innan premiärmatchen, ifylld enligt mallen nedan och skickad till mig via e-post. Pengarna ska också finnas på mitt bankkonto senast den 9 juni.

Tipset består av fyra delar:

  1. SLUTTABELL FÖR DE SEX GRUPPERNA
    Här ska du tippa placeringen för lagen i de olika grupperna: 3 poäng för gruppsegrare, 2 poäng för tvåan och 1 poäng för trean.
    Sammanlagd maxpoäng för del 1: 36 poäng

  2. TIPPA SLUTSPELET
    För varje rätt lag i semifinalen får du 3 poäng och för varje korrekt finallag får du 3 poäng. Tippar du dessutom rätt slutsegrare erhåller du 8 poäng.
    Sammanlagd maxpoäng för del 2: 26 poäng

  3. TIPPA SKYTTELIGAVINNARE
    Enkelt: du tippar ett namn som du tror kommer göra flest mål under turneringen. Vinner han sedan får du 8 poäng (gäller även vid delad skytteligavinnare). Bonus om 8 poäng utgår om du tippar rätt antal mål som skyttekungen står för – oavsett om du valt honom som segrare eller ej.
    Sammanlagd maxpoäng för del 3: 16 poäng

HUR GÅR DET FÖR SVERIGE DÅ?

A) Går Sverige vidare från gruppen? 3 poäng för rätt svar

B) Hur många mål gör Sverige i gruppspelet? 5 poäng för rätt svar

C) Vem gör Sveriges första mål i EM? 3 poäng för rätt svar

D) Hur många mål gör Zlatan i EM? 5 poäng för rätt svar

E) 13 juni spelar Sverige premiär i EM mot Irland. Hur går det i matchen? 3 poäng för rätt tecken, ytterligare 3 poäng om du får in rätt resultat.
Sammanlagd maxpoäng för del 4: 22 poäng

 

Analys Åsikt Europa Match

Naivt Sverige vann poäng – och svenskarnas hjärtan

En match, två ansikten – och en oerhört viktig poäng. Så skulle man kunna sammanfatta 4-4-matchen (!) mellan Tyskland och Sverige. Men att nöja sig med en sammanfattning vore samtidigt att förneka det svenska landslaget den respekt man är värt – och det vore att skriva ner betydelsen av samma poäng: både rent faktiskt, en poäng kan visa sig oerhört viktigt för kvalificering till VM, men också som symbol för det nya svenska landslaget, inför framtiden.

Den som säger att han eller hon på förhand trodde på svensk poäng kan dra något gammalt över sig. Den som trodde på svensk poäng efter timmen spelad var nog samma person som röstade på Björn Ranelids ”Mirakel” i Schlagerfestivalen.

Första halvlek var en uppvisning i konsten fotboll. Den som såg matchen och inte påstod sig se ett mästerverk i klass med alla legendariska målare vi känner till vid namn – en del av oss kanske framförallt via Teenage Mutant Ninja Turtles – hade nog glömt ta av sig sina blågula glasögon. Ibland gäller det att hitta njutningen även bland det som skadar själen. Det, om något, har jag lärt mig av alla år som supporter till lag som Aston Villa och svenska landslaget.

Olympiastadion denna kväll var som en enda stor laddad partikel – för de segervissa tyskarna var den en positivt laddad proton, för de underlägsna och på förhand uträknade svenskarna var den en elektron som släppte ifrån sig gigantiska och felaktiga vibbar: ikväll har vi ingen chans. På det personliga planet var kemin mer balanserad än så: med vetskapen om att slaget mer eller mindre är förlorat på förhand kommer ett visst lugn, och med det en sundare inställning – i alla fall för själen.

Dessutom hade det svenska landslaget positiva minnen med sig från ”den där matchen”, den mot Paraguay i VM 2006. Den dagen Berlin i allmänhet, och Olympiastadion i synnerhet, blev något så ovanligt som en K-märkt plats utanför svenskt territorium. Den 16 oktober 2012 var skådeplatsen förvisso densamma, men förutsättningarna fundamentalt annorlunda. Då: ett medelmåttigt Paraguay mot ett pålitligt Sverige. Nu: världens kanske främsta landslag mot ett naivt, oprövat och osäkert kort vid namn Sverige.

Hade Erik Hamrén ett ess i rockärmen? Satt han på inside information som ingen av oss kände till? Det var den enda logiska slutsatsen av en startuppställning som fullständigt skrek ut ”Kör över oss!”

Matchbild 1
Man kan diskutera Erik Hamréns laguppställning i evigheter. Man har verkligen rätt att ifrågasätta hans rakt igenom dumdristiga beslut att spela Pontus Wernbloom och Rasmus Elm tillsammans mot den enda Berlinmur som står kvar än idag: det Bastian Schweinsteiger-ledda mittfältet. Vi som trodde att Hamrén filat bort naiviteten från den delen av CV:et som han helst inte vill visa upp för framtida arbetsgivare, vi hade fel. Det blev kattens lek med råttan.

Inte för att det var Wernbloom och Elms fel. Sverige hade ett lag som inledningsvis var så övertygade om sin underlägsenhet att det blev en självuppfyllande profetia. Lägg därtill att tyskarnas segervisshet och självförtroende förvandlade laget till en oövervinnerlig maskin. Det oförklarliga med detta är att insikten också blev början på slutet för de svartvitröda.

Men det förstod man först efteråt. När man som åskådare bänkat sig började allt precis enligt manus. Innan två minuter passerat hade Thomas Müller två chanser att ge Tyskland ledningen, bland annat en stolpträff. Det var i sanningens namn en förvarning om det som komma skulle. Sverige fick inte vara med och leka alls, och efter ett par drömmål och ett Per Mertesacker-mål var det uppförsbacke de luxe för Sverige i halvtid. Det var aldrig tal om att vända matchen, det var tal om att rädda hedern. Man vänder inte 0-3 borta mot Tyskland. Man gör inte det.

Men tyskarna hade glömt att Olympiastadion numera är Sveriges nationalarena. Ingen kommer hit och leker med oss hur som helst, inte på vår egen lekpark. Det spelar ingen roll om dem som vill leka råkar komma från trakten.

Matchbild 2
I andra halvlek hamrade Zlatan et al, likt Neil Armstrong på månen den där dagen i juli 1969, ner den svenska flaggan på mittpunkten och förkunnade området svenskt. Han fick med sig Kim Källström och resten av laget.

Och det är väl vid det här laget det är dags att introducera huvudpersonen. Kim Källström petades för att Hamrén inte trodde att han skulle ”klara av jobbet”, men likväl fick han kortfattade men tydliga instruktioner när han väl fick chansen att gå in och göra just det: ”Gå in och vänd matchen”.

Man såg redan de första minuterna av andra halvlek tendenser till Källströms betydelse på plan. Sverige fick tid på mittfält, man fick en boll att leka med, och den så skräckinjagande gräsplanen blev plötsligt till en ocean av ytor att beta på. Ytor är också något som Tyskland gillar, förstås, och när Sverige bestämde sig för att bjuda värdarna på lite gräs att tugga på för de tyska dobbarna stod det plötsligt 4-0 med en halvtimme kvar att spela av den ordinarie matchtiden.

Det som hände därefter är historia – en historia vi aldrig släpper, men gärna kryddar till lite. Nej, Sverige pressade inte tillbaka Tyskland under hela andra halvlek och nej, Sverige skapade inte chans på chans. Vi hade totalt runt sex chanser i andra halvlek – vilket i sig är ett jättebra facit, förstås – och satte fyra av dem. Det kallas effektivitet.

Amerikanerna har ett jättebra ord för det som vi tog, och det som tyskarna samtidigt släppte ifrån sig: momentum. Det syntes inte jättetydligt efter Zlatans reducering till 1-4, men det kunde skönjas efter Neuers tavla som innebar att Mikael Lustig numera kan titulera sig målskytt i lejonets kula. Sverige hade fortfarande inte ett enormt bollinnehav, men när man fick bollen VILLE man saker som man inte velat tidigare. Viljans triumf – ett begrepp som blev en film i en tid som varken tyskarna eller vi vill se tillbaka på – ledde oss in på vägar där Sveriges kanske svagaste lagdel plötsligt hamnade i fokus.

Högerbacken Mikael Lustig hade redan presenterat sig med ett mål och ett missat läge, och Safari ville inte vara sämre. I ett pressat läge levererade han en djupledsboll av modellen vacker. Inhoppande Alexander Kacaniklic, som stod för en rakt igenom fenomenal insats, hittade den ende svenske spelaren i straffområdet. Elmander, i sin tur lyckades, hitta luckan mellan benen på Holger Badstuber – den tyska backen som inte hade marginalerna på sin sida; varken här eller vid Lustigs reduceringsmål – och vips var det faktiskt match igen.

Vi pratade tidigare om Hamréns naiva inställning till matchen – om ett mittfält som inte höll måttet, om ett landslag som hade som mål att komma undan med hedern i behåll. Det vi kan konstatera är att samma naiva Sverige faktiskt vann en poäng. Det går liksom inte att argumentera bort slutprodukten. Och när det där magiska kvitteringsmålet kom, så kom det som en produkt av ett Sverige som ville, och ett Tyskland som inte ville (något annat än att matchen skulle ta slut). Ett räddhågset lag är inget bra lag – det är fler än Hamrén som sagt de bevingade orden tidigare – oavsett om det heter Tyskland, som sagt, men när debuterande Tobias Sana missade det där läget med bara ett par minuter kvar kändes det motigt.

Men då klev han fram, huvudpersonen. Istället för att vända upp, spela tillbaka bollen från den farliga ytan, valde Källström att – med bara minuten kvar av tilläggstiden – gå till strid med det kraftfullaste av vapen: hans vänsterfot. Ett snabbt inlägg och ”bom-bom, swop swop” – för att citera en före detta förbundskapten – så låg bollen framför Rasmus Elm, som trots att han ”inte kände sina egna ben” kunde ge bollen en skjuts in i mål. Upphämtningen, den osannolikaste av alla de osannolika, var ett faktum. 4-4!

Mer än en poäng
Poängens betydelse i VM-kvalgruppen ska förstås inte underskattas. Det kan vara den som är skillnaden i slutändan. Men den är kanske än viktigare i sin kontext, efter de 90 minuter plus stopptid som vi bevittnade. Eller: som symbol för nya tider, som ett hoppets flaggskepp.

I mitt förra blogginlägg pratade jag om matchen inte hade sin främsta betydelse i poängen som stod på spel: det handlade om att vinna tillbaka svenskarnas, fansens, hjärtan. I min enfald trodde jag att vi var tvungna att slopa allt vad naivitet heter för att kunna lyckas med det – jag hade fel. Hamréns naivitet fanns där, men kanske var den inte lika stark den här gången: kanske var viljans triumf starkare.

Och de svenska fansen? Tja, precis som demokraterna i USA behövde en presidentkandidat att verkligen tro på inför valet 2008 – och också fick en i Barack Obama – behövde vi något att sätta vårt hopp till, något att kanalisera all vår tro och allt vårt engagemang mot. Vi fick det inte i form av en taktiskt triumferande förbundskapten och inte uteslutande heller i lagets ledargestalt på plan, Zlatan, utan snarare i form av det svenskaste som finns: kollektivet.

Det var laget som såg till att svenska fotbollslandslaget spelade in sig i svenskarnas hjärtan igen. Vägen mot VM är lång och snårig, och de här extra krafterna i form av nio miljoner pumpande hjärtan kan visa sig avgörande i slutändan. För tro river murar.

Analys Åsikt Europa

Hur ska naiva Sverige närma sig Bragdguldet?

16 oktober, 2012. VM-kval. Mäktiga Tyskland mot ett svenskt landslag som vi inte riktigt vet var ni har. Likt Tom Cruise rollkaraktär i Mission: Impossible ska spelarna övervinna rädsla, enorma hinder och farliga motståndare och lämna den tyska huvudstaden med poäng i bagaget. Hur det ska gå till är det dock ingen som vet: är det ens möjligt utan Lasse Lagerbäcks pärm?

Sverige under Erik Hamrén är ett annorlunda landslag än det under Lars Lagerbäcks ledning. Många skulle säga att Sverige spelar ett ”modernare” spel, ett där ytterbacksplatserna faktiskt ockuperas av på positionen skolade spelare, som dessutom har en ”positiv” ålder och som vågar följa med upp i anfallen. Men det fina som det nya, yngre Sverige har gett oss i form av ett mer flödande offensivt spel, har också satt sina avtryck i en betydligt mer otrygg defensiv.

Borta är Lagerbäcks pärm: själva epicentrum för filosofin inom svensk landslagsfotboll – eller, om ni vill, spelarnas trygghet. I denna verklighetens ”Gröngölingsbok” fanns svaret på alla frågor spelarna kunde tänkas ha angående position med och utan boll, löpvägar för låga respektive höga försvarslinjer samt varianter för defensiva och offensiva fasta situationer. Hamrén lär ha hamrat, om ni ursäktar, in sina egna versioner av budskapen, men pärmen finns inte där – och det verkar som om tryggheten i spelet har blivit lidande.

Det nya, modernare Sverige har spelare som tror på sig själva samt en ledare som också har förmågan att, med amerikansk retorik, basunera ut det kanske svenskaste som finns: ”Tillsammans är vi starka – tillsammans är vi JÄVLIGT starka!” Men frågan är hur långt det räcker när vi lämnar för en plats som visserligen inte ligger långt bort geografiskt, men som rent fotbollsfilosofiskt snarare – om vi ska fortsätta Kalle Anka-metaforen – måste liknas vid Långbortistan. Tysklands landslag står för mycket av det som publiken anno 2012 vill ha ut av fotbollen, och tycks alltid få fram talanger som gör att tappet av spelare som snart pensioneras inte blir så kännbart som i andra fall.

Lärt sig läxan
Vi har faktiskt, under Hamrén, redan upplevt en liknande resa som den vi tar mot Berlin imorgon. Då, i Amsterdam, blev naiva Sverige med en ny förbundskapen vid rodret – en förbundskapten som trodde att han hade världen för sina fötter, när han de facto redan på pappret med laguppställningen på hade klampat i klaveret – utklassat och förlöjligat. Svenska fotbollslandslaget och publiken sa ”nej tack” till den moderna fotbollen i den formen – framförallt om det skulle se ut som det gjorde mot Holland.

Har Sverige under Erik Hamrén lärt sig läxan? Med största sannolikhet har man det; man har lärt sig att man inte kan åka till sina europeiska storebröder söderut och försöka spela ”modernt” – i betydelsen offensiv och flödande fotboll. Man har lärt sig att Sverige, individuellt sett, inte räcker till mot de stora nationerna. Det är kollektivet som måste lyckas, som måste spela sig samman som en enhet – man måste göra det tillsammans, och man måste göra det JÄVLIGT snabbt. Det finns dock tyvärr väldigt få saker i det svenska spelet som får mig att tro att en darrig defensiv kan förvandlas till en ramstark sådan över en eller ett par nätter.

Man ska dock inte luras till att tro att segermatchen mot Färöarna borta i fredags har speciellt mycket med morgondagens mot Tyskland att göra. Den vanliga missuppfattningen och logiska kullerbyttan som kan låta något i stil med: ”Vinner vi knappt över Färöarna, får vi storstryk mot tyskarna”, står sig slätt. Förutsättningarna inför matcherna är ungefär så olika  som de kan bli. Samtidigt är inte Hamrén dummare än att han känner till de begränsade möjligheterna vi har att ta poäng – och på sätt och vis har Sverige allt att vinna.

In från kylan?
Detta gäller kanske framförallt de svenska fansens hjärtan. Det är framförallt här möjligheten med stort M återfinns. Hamréns landslag är inte älskat. Det ”moderna” spelet som Hamrén introducerade för publiken fick en kanonstart, och smekmånaden varade som bekant ända fram till den där matchen mot Holland. Och även om kärleken blomstrade upp mot samma motståndare hemma i Stockholm – där Sverige blev klart för EM – kom vardagslunken i förhållandet tillbaka igen. Och det naiva Sverige vann få sympatisörer under EM, även om segern mot överskattade Frankrike gav förhållandet hopp igen.

En bragdmatch som vinner hjärtan – det är vad de svenska fansen vill se i morgon mot Tyskland. Skulle den på något sätt medföra poäng så är det oerhört välkommet, men det inte så troligt. På ledarsidan vill vi se att Hamrén har greppat det här med ett ”modernt” defensivt spel – att han kan anpassa spelet, att han kan bli en bättre matchcoach. Det enda vi kan kräva är att det slits hårt, och att spåren av naivitet som kommit tillbaka i mer eller mindre varje match, hålls till ett absolut minimum.

För den som bara slängde de minsta av getögon mot Irland – Tyskland i fredags förstår nog. Irland visste att man var ett betydligt sämre lag än sina motståndare, men inför hemmafansen ville man bjuda upp till dans. Resultatet blev därefter. Nu vet Sverige hur det funkar att agera naivt mot Tyskland. Sverige kommer knappast gå i den fällan. Vi åker inte till Olympiastadion för att bjuda upp till dans, vi är här för att tacka nej till varje typ av vals som tyskarna kommer ställa frågor kring. Nu gäller det att hålla sig på benen.

Betting Europa Mästerskap

Tippa fotbolls-EM

Den här bloggen handlar inte bara om Aston Villa. Som de flesta av er känner till drar EM i fotboll igång idag med premiärmatchen mellan Polen och Grekland klockan 18, varpå Ryssland får chansen att tvåla till Tjeckien klockan 20.45.

Jag tänkte passa på att bidra med mina tips, både inför kvällens drabbningar och inför EM i stort. Det skulle vara kul att få igång en liten diskussion inför denna fotbollsfest, så dela gärna med er av era tankar kring vem ni tror vinner, om ni exempelvis har spelat på någon skyttekung eller vad ni tror om Sveriges chanser.

Redan tidigt inför EM var jag inne på att Holland skulle ta hem det. Jag hittade då odds på över 8 gånger pengarna, men när jag väl fick in pengarna var oddset nere på 8 blankt. Nu ser jag att de flesta spelbolagen är nere på 7,50 och där under. Jag säger väl inte att Holland är favoriter direkt, men 8 gånger pengarna tycker jag representerar bra värde.

Så, att förvalta en del av en surt förvärvad arbetarlön under EM torde inte vara omöjligt. Så här ser mina två tips inför mästerskapet ut, och som ni ser är det inga säkra kort direkt. Live hard, die young, typ.

Spel 1: Ett Erik Edman-långskott

500 kr på femlingen

1. Polen – Grekland, 1
2. Ryssland – Tjeckien, 1
3. Holland – Danmark, 1
4. Portugal – Tyskland, 2
5. Spanien – Italien, 1

Möjlig vinst:11 139 kr.

Spel 2: Gio van Bronckhorsts slägga

250 kr på Holland som vinnare

Möjlig vinst: 2 000 kr.

Spel 3: Klassikern

Jag har också satt ihop ett 64-radigt EM-tips från Svenska Spel som ser ut som följer:

1. Polen – Grekland 1x
2. Ryssland – Tjeckien 1
3. Holland – Danmark 1
4. Tyskland – Portugal 1x
5. Spanien – Italien 1
6. Irland – Kroatien 1x
7. Frankrike – England x
8. Ukraina – Sverige x2
9. Grekland – Tjeckien x
10. Polen – Ryssland x
11. Danmark – Portugal 1x
12. Holland – Tyskland x
13. Italien – Kroatien 12

Som sagt, vore kul att se era tips om EM. Det är absolut inget fokus på betting, utan kan tipsen kan handla om allt om magkänsla till inside information.

Låt fotbollsfesten börja!