Category Archives: Inför

Analys Inför Match

En svart jul för Aston Villa

Det vänder snabbt i den här branschen – det konstaterade jag i ett tidigare inlägg. Tyvärr gäller det Aston Villa den här gången. Efter idel fina insatser har glädje och framtidsutsikt bytts ut mot ilska och oro. Anledningen stavas förstås 0-8 mot Chelsea och 0-4 mot Tottenham. Det blev en svart jul för Aston Villa.

Chelsea – Aston Villa 8-0, Aston Villa – Tottenham 0-4. Det gick snabbt att vända vinden från positiva vibbar till negativa sådana. 0-12 i målskillnad på två matcher är förstås skräckinjagande siffror. Det som adderar till oron är att resultaten speglar matchbilderna ganska bra.

Det som för bara en vecka sedan, några dagar före dopparedagen, såg så ljust ut har två stora förluster senare fått konsekvenser: engelska internetbloggare har börjat ifrågasätta Paul Lamberts framtid som tränare för Aston Villa.

Men det finns också andra sätt att se på det. I perspektiv kanske tre poäng från matcherna Liverpool (b), Chelsea (b) och Tottenham (h) inte är så illa, den försämrade målskillnaden till trots. Ingenting förlåter de två urusla insatserna på rad, men poängmässigt är det ändå helt okej.

Den stora knäckfrågan man ska ställa sig är istället hur reaktionen blir i den nu livsviktiga lördagsmatchen mot Wigan hemma på Villa Park. Det går faktiskt att ursäkta matcherna om reaktionen blir den rätta – seger är det enda som räknas.

Man bör inte glömma bort att vi mött två fantastiskt skickliga lag, som uppenbarligen visar tendenser på en form i zenit. Aston Villa hade fin form, men sprang in i en betongvägg i form av Chelsea. Det unga Villa-laget har presterat bra fotboll och tagit viktiga poäng, inte minst mot Liverpool, men att begära stordåd på stordåd kan vara väl mycket begärt.

För faktum finns där för alla att se: Villa är inget färdigt lag, det är ett projekt som precis har tagit sina första stapplande steg. Laget skriker efter ledare. Det vi ser nu är ett hopkok av det bästa akademin kan erbjuda, samt ett gäng relativt nya spelare i klubben. Frågan är om det finns ledare nog att höja ett lag som är på dekis?

Vi fans är stolta över vårt a-lag, som till relativt stor del består av egna produkter. Det man vinner i entusiasm, hjärta och löpvilja förlorar man i andra aspekter av spelet.

Dessa blev enormt tydliga, både i matchen mot Chelsea och mot Tottenham. Vi fick se juniormisstag i massor. Chelsea-matchen bjöd på tre-fyra stycken redan under de första fem minuterna – och fortsatte i likartad takt under 90 minuter – och mot Tottenham fick vi se en första halvlek där Villa var tillbakatryckta under 45 minuter, bara för att se en tursam poäng försvinna genom idel misstag. Matthew Lowton orkade inte ta steget in mot mitten för att täcka passningsluckan mot Jermaine Defoe vid 0-1, 0-2 är en orgie av misstag, som börjar med en missad målchans för hemmalaget och följs upp av en urusel bolltouch av Ciaran Clark och en glidtackling rakt in i mitten av Joe Bennett. Mönstrena skulle upprepa sig, i en annan form, vid 0-3 och 0-4.

Matchen i sig var katastrofalt utförd mot ett, vilket man inte får glömma, mycket skickligt Tottenham i, vad det verkar, storform. Nästa match mot Wigan erbjuder en helt annan utmaning, mot ett lag som Villa ska slå på hemmaplan. Vi får inte glömma bort att om vi faktiskt gör det, ja då ser det inte så illa ut.

Motgångarna har varit stora den senaste tiden, men en seger skulle innebära att den där motvinden som blåser just nu får draken att lyfta igen. Att den kommer behöva god hjälp i januari, för att kunna nå några högre höjder, det kan vi bortse från just nu…

Analys Inför

Inför Chelsea – Aston Villa: En fråga om form?

Om man som fan till Aston Villa trodde att Liverpool på Anfield var en svår nöt att knäcka, får man nu en reality check i form av Chelsea på Stamford Bridge. Törs man be om ett Christmas Miracle nu på söndag?

Det finns ett par sätt att se på statistiken från mötena mellan Chelsea och Aston Villa på Stamford Bridge. För den neutrale åskådaren är det nog en rolig drabbning att se fram emot, med tanke på att man nästan garanteras en målfest. På de sex senaste mötena har det blivit hela 32 mål – alltså i snitt över fem mål per match!

Ser man på matcherna lagen emellan som Chelsea-fan så minns man med glädje nästan samtliga möten från och med säsongen 2002/2003 fram till 2009/2010, då London-laget rackat upp massor av vinster – två oavgjorda matcher är allt Villa mäktat med att ta med sig hem till Birmingham under den här perioden. Vi kan ju exempelvis gärna hoppa över att nämna 1-7-debaclet så sent som i mars 2010.

Men på senare tid har Aston Villa och lagets fans haft lite mer att glädja sig åt. I januari förra minns vi nog alla den grymt spännande 3-3-matchen, och för nästan precis ett år sedan – på nyårsafton, faktiskt – utspelade sig den med Villa-ögon sett mest fantastiska matchen på hela den säsongen, och tveklöst den spelmässiga höjdpunkten under Alex McLeish misslyckade era som manager. Minns ni den?

Matchen började med att Dunne dumdristigt och klumpigt – vi har knappast saknat den här aspekten av hans spel – fällde Didier Drogba i straffområdet, varpå ivorianen satte straffen till 1-0. Då såg det mörkt ut för våra hjältar. Men matchens gigant Stephen Ireland såg till att ändra på steken. Efter ett vackert samspel med Charles N’Zogbia kunde han på returen sätta dit sitt första mål i Villa-tröja. Sedan fortsatte det av bara farten. Trots två lägen till straff i anfallet innan, samlade Aston Villa mod nog att återta bollen och gå till attack. Bollen hamnade hos Stilian Petrov, som placerade in bollen bakom Petr Cech. 3-1-målet kom av ett misstag från Frank Lampard, som slog bollen mitt i gapet på Ireland, som fri mot Cech släppte bollen till Darren Bent, som fick äran att lägga in bollen i nätmaskorna.

Inför matchen på Stamford Bridge handlar mycket om form. Och det är kanske inte Aston Villas form som är det största frågetecknet, i och med att vi har sett att laget just nu är i sin bästa form på flera år, faktiskt. Nae, frågan är var Chelseas spelare befinner sig formmässigt.

Inför den hektiska jul- och nyårsperioden har laget nämligen redan avverkat flertalet matcher. Sedan 3-1-ligavinsten mot Sunderland borta den 8 december har man hunnit spela två matcher under VM i klubbmästerskap mot Monterrey (seger med 3-1) och Corinthians (förlust med 1-0) samt utklassat Leeds med 5-1 i ligacupens kvartsfinal bara för några dagar sedan.

Under Rafa Benitez har spelet vacklat för den blåa maskinen, men att kvaliteten finns där behöver vi förstås inte gå in på. Nu är det frågan om man kan ladda om batterierna mot ett taggat och formtoppat Villa, som kommer med en ganska ordinarie trupp. Utöver ett par långtidsskador och -sjukdomar är det bara Ron Vlaar och Gabriel Agbonlahor som är frågetecken inför matchen.

Ändå kan man förstås inte begära att Villa ska vinna en sådan här match. Men faktum är att chansen finns, och är det någon som taktiskt ska kunna lirka upp Chelsea-försvaret så är det Paul Lambert. Jag menar, kan Alex McLeish så ska nog fan Lambert också kunna fixa det!

Analys Inför

Inför Liverpool: Kan Villa motstå the Wall of Sound?

Aston Villas kamp för överlevnad i Premier League fortsätter på lördag när laget åker till Anfield för match mot Liverpool. I bagaget har Birmingham-laget en hyfsad period, med en bokad semifinal i ligacupen och fyra raka ligamatcher utan förlust. Nu åker Villa i nordvästlig riktning för att slåss mot elva röda spelare och en ljudvägg som få andra arenor kan leva upp till.

Den senaste veckan har varit positiv med Villa-ögon sett. Trots en medioker 0-0-match mot Stoke fortsatte målfesten i ligacupen i matchen mot Norwich. Paul Lamberts gamla lag fick se sig besegrat på hemmaplan med hela 4-1, och Villa kunde därmed boka plats i lottningen till semifinalen, som spelas över två matcher.

Den stora frågan nu är om Aston Villa kan ta med sin målform från ligacupen in i ligaspelet. Villa har på fyra spelade cupmatcher gjort hela 14 mål – alltså ett snitt på 3,5 mål per match (i och för sig inkluderat övertidssegern borta mot Manchester City).

Nu väntar nya utmaningar i form av ett Liverpool som kan vara lite på gång. Laget kommer från två raka uddamålssegrar i ligaspelet, via 1-0 hemma mot Southampton och 3-2 borta mot West Ham, och har däremellan hunnit ta sig vidare till slutspelet i Europa League efter en imponerande 1-0-seger borta mot Udinese.

För Villas ungdomar handlar det nu om att förbereda sig mentalt inför det som väntar på Anfield. The Kop erbjuder alltid ett rejält stöd för de sina, och ljudvallen kan vara överväldigande för dem som inte upplevt det än. Samtidigt ska man också ha klart för sig att det kan stärka. Ett riktigt bra tryck kan ge eld i baken även för motståndarlaget. För Lambert handlar det mer om att förbereda spelarna på det som komma skall.

En match på senare tid som Villa-fansen gärna minns är den från säsongen 2009 då Liverpool fick se sig slagna med 3-1 på hemmaplan, efter mål av Ashley Young på straff och på frispark (frisparken ändrades dock till ett självmål av Lucas) och Curtis Davies. Förra säsongen spelade ett ganska orutinerat Aston Villa 1-1 borta mot Liverpool, efter det att Chris Herd gett Villa ledningen efter fin passning av Barry Bannan. En repris på det imorgon hade inte suttit fel!

En fråga om formation
Frågan är dock om dessa båda herrar får starta, och i så fall på vilka positioner. Även om Aston Villa inte har den bredaste av trupper är konkurrensen om platserna i vissa delar av laget hård. Mittfältet är kanske det tydligaste exemplet på detta. När Ashley Westwood nu återkommer efter sin cup tied-avstängning senast mot Norwich, finns det flera tänkbara alternativ på innermittfältet. Den stora frågan är om Lambert nyttjar en 4-5-1-uppställning igen, efter en lyckad två matcher lång utflykt i 3-5-2-land. I den sistnämnda uppställningen har Lowton och Lichaj agerat ”wingbacks”, och Herd har på ett framgångsrikt sätt agerat tredjeback bredvid Baker och Clark. Bara för att 3-5-2 låter mer offensivt än 4-5-1 behöver formationen inte betyda det i praktiken, då mycket beror på hur man använder sig av de två wingbackarna.

Aston Villa har använt sig av 3-5-2 förr. Under 80-talet nyttjade Graham Taylor uppställningen med framgång, medan Brian Little finslipade den ytterligare på 90-talet. Även om spelarna var mer namnkunniga på den tiden – Little hade exempelvis Paul McGrath, Ugo Ehiogu och Gareth Southgate till sitt förfogande – så har dagens ynglingar visat sig kapabla att hantera de nya omständigheterna. Och det är svårt att hitta en bättre mentor än Lambert: när han var med och tog Borussia Dortmund till Champions League-bucklan 1997 så hade den skotske hårdkämpande mittfältaren Jürgen Kohler, Matthias Sammer och Martin Kree bakom sig i backlinjen.

”Det fanns ett par olika anledningar till varför vi testade det”, säger Paul Lambert till Aston Villas officiella hemsida www.avfc.co.uk angående 3-5-2-experimentet. ”Först spelade vi mot Reading och sedan mot QPR, då vi hade poäng att försvara. Men systemet öppnar upp för fina möjligheter att spela fotboll, och det fungerar bra. Jag kommer säkert variera uppställningen matcherna emellan.”

Oavsett hur många backar som de facto sätts på plan, tror jag att innermittfältet kommer att ockuperas av Westwood och Bannan, med en offensivare lagd Brett Holman framför. Benteke är given framåt, medan tvåmålsskytten från Norwich-matchen, Andy Weimann, absolut blir aktuell för en startplats på topp vid 3-5-2 eller en yttermittfältsroll vid 4-5-1.

Bring on ´Pool!

Källor: avfc.co.uk, svenskaspel.se

Analys Inför Match

Måndagsanalysen: Boring, boring Stoke

Efter att ha sett Aston Villa spela 0-0 mot Stoke finns det ett par saker vi kan konstatera direkt. När det gäller Aston Villa så börjar det se allt bättre ut spelmässigt, även om vi har svårt att spela hem det vi behöver allra mest: trepoängare. När det gäller Stoke så är det samma gamla fråga som man måste ställa sig: vem fan vill se på skiten?

Jag respekterar att lag har olika inställningar inför matcher. En poäng kan ibland vara mer än nog, och det finns säkert tiotalet matcher som man på rak arm kan kategorisera som sådana där en poäng känns som en vinst. Då behöver man sällan vara det spelförande laget, utan kan lämna över taktpinnen till motståndarlaget och sedan tar det man får i lägesväg.

Sedan finns det lag som man på förhand känner till inte kommer att bjuda upp till dans oavsett. Och det gamla talesättet ”it takes two to tango” stämmer fortfarande, särskilt när kavaljeren är ung, finnig och lite nervös.

Och faktum är att Stoke inte var intresserat av att dansa, utan man ville ha med sig en poäng i bagaget under den korta hemresan. Den unga, finniga och lite nervösa kavaljeren, då? Nja. Aston Villa försökte, men det är inte svårt att se att vår offensiv alltför ofta står och faller med Christian Benteke. Våra mittfältare har mycket svårt att komma fram till kvalificerade avslut, och sett över en lång säsong så måste mittfältarna bidra till målproduktion. Så enkelt är det.

Stoke gjorde det bra, utifrån förutsättningarna att man bara ville ha en poäng. Ansvaret att underhålla publiken, det brydde man sig inte om. Det ansvaret låg helt på Villa, och på den punkten lyckades man bara sådär.

Visst, Birmingham-laget hade klart mest boll, skapade betydligt fler halvchanser än gästerna och bjöd ändå på den lilla underhållning som man kunde hitta. Men pricken över i:et saknades. Defensiven, å sin sida, var ramstark – The Potters hade knappt en chans på hela matchen – men offensivt finns det mycket att arbeta med när det kommer till att bryta ner försvar. Det var med andra ord Tony Pulis som vann coachkampen mot Paul Lambert.

Tuff vecka
Den sistnämnde har däremot chans till revansch redan imorgon tisdag, i ytterligare en viktig match – den här gången i ligacupen borta mot Norwich. Lambert återkommer därmed till sina gamla jaktmarker för första gången sedan flytten till Villa, och dessutom rakt in i hetluften i form av en kvartsfinal. Ytterst intressant!

På lördag är det dags för ligamatch igen då Villa reser till Liverpool för match. Det är början på en intensiv och väldigt viktig skara matcher, som sträcker sig förbi den hektiska jul- och nyårsperioden. Det är nu Villa måste börja ta poäng mot storlagen, och vinna mot de lite sämre lagen – annars riskerar vi att stå inför en alltför spännande och mentalt jobbig vår. Vi måste bort från träsket innan det slukar oss.

Vi önskade oss 7 poäng, men fick 5 från de viktiga tre matcherna mot Reading, Queens Park Rangers och Stoke – som tur var vann Villa den matchen som betydde mest, samtidigt som förlustnollan i det här lilla sjoket av matcher är intakt. Det Paul Lambert måste hitta en mirakelkur för nu är hur man omvandlar ett förbättrat spel till vinster.

Inför Intervju Premier League

Bakom fiendens linjer: Intervju med ett Stoke-fan

För ett fan är passionen och känslorna inför ett lag långt ifrån alltid associerat med hur bra fotboll det spelar – något vi Villa-fans kan känna igen oss i på senare år. Ett lag, och en skara fans, som kanske passar ännu bättre in i den här kategorin är Stoke City, Aston Villas motståndare imorgon lördag. Vi har pratat med ett Potters-fan, född i Stoke-on-Trent, som håller med om att hans gäng inte spelar vacker fotboll.

Det finns lag som kräver en hel del av den taktiskt ansvarige i motståndarlaget. Möter man topplagen måste man förbereda de sina på försvar på flera olika fronter – anfallen kan komma från olika typer av situationer och behöver inte följa några som helst mönster. Sådana lag är naturligtvis mycket svåra att hantera.

Sedan finns det lag som inte gillar att attackera på flera fronter, utan fokuserar all sin kraft på en front. Är man då ett lag som har haft sin svaga punkt, sin Akilleshäl, på just den delen av försvarsmuren – ja, då förstår ni själva att det finns anledning att oroa sig.

Förutsättningar
Imorgon lördag klockan 16.00 är det avspark mellan Aston Villa och Stoke på Villa Park i Birmingham. Aston Villa kommer från tre förlustfria matcher i rad, medan Stokes formkurva är än vassare med tre raka segrar, och fem ligamatcher utan förlust, som katapulterat laget upp i tabellen. Man har alltså vunnit fyra av de fem senaste matcherna, och samtliga dessa har varit med uddamålet. Nu ligger man nia.

Det som tagit laget upp i tabellen är en kombination av flera saker, förstås, men framförallt handlar det om att Stoke har blivit ännu mer Stoke.  Mycket har att göra med att man är det enskilt jobbigaste laget att matcha rent fysiskt. Som motståndare får man räkna med att möta en hänsynslös fiende som offrar liv och lem för tre poäng. Och i och med att de röd-vita krigar slaviskt i 90 minuter, under marskalken Tony Pulis, är det inte sällan så att motståndarlaget får kasta in handduken i form av ett insläppt mål som blir matchavgörande – väldigt ofta kommer detta mål på någon form av fast situation.

Stoke är med andra ord mycket bra på att använda sina styrkor, och dölja sina svagheter. Någonstans där hittar vi Tony Pulis styrka som manager. Han styr sina trupper med järnhand, och ser också till att rekrytera nya soldater som passar in i spelsystemet. Under dessa till synes simpla premisser har han byggt ett mycket stabilt, om än bespottat, Premier League-lag.

Det stora problemet för Villa imorgon blir att hantera detta krig, som inte sällan utspelar sig i luften. Villa har haft problem med både offensiva och defensiva fasta situationer, men på sistone har det sett något bättre ut – bland annat gjorde Christian Benteke mål på hörna mot Reading och räddade tre poäng. Mot Stoke räcker det inte med en marginell förbättring, utan laget måste vara 100 procent koncentrerat för att värja sig.

Stoke trivs inte lika bra på bortaplan som hemma på Britannia Stadium, vilket kan tyckas lite paradoxalt med tanke på spelsystemet som på pappret kan låta idealt för en bortamatch under svåra förutsättningar. Det kan Villa förhoppningsvis kapitulera på.

Intervju
Nåväl, det var ett Villa-fans syn på Stoke Citys spelsätt. Nu går vi över till en mer initierad analys signerat Stoke-fanset Nick Pugh. Nick är född i Stoke-on-Trent, vilket är en nog så god motivering till fanskapet till bygdens stolthet. Han är numera bosatt i Halmstad sedan 80-talet. Nick, tillsammans med två kollegor, driver sedan cirka fyra år tillbaka Stokes Svenska Fans-sida. ”Konstigt nog var mitt första minne av Stoke City från december 1966, när de mötte Aston Villa”, berättar han. ”Höjdpunkterna gick på TV. Stoke vann matchen med 6–1 och gamla Villaspelaren Harry Burrows gjorde ett hattrick mot sitt före detta lag.” (Vill du läsa mer om detta kan du ta del av Nick Pughs alster på Svenska Fans: http://www.svenskafans.com/england/stoke/When-your-Hero-Answers-the-Phone-460422.aspx samt http://www.svenskafans.com/england/stoke/When-your-Hero-Answers-the-Phone-460423.aspx)

Vi bad Nick sätta sig ner och besvara ett par frågor som Rotterdam82.se ville ha svar på. Här kommer de.

Efter en halvkass start på säsongen har Stoke hittat formen den senaste tiden. Vilka är de viktigaste faktorerna bakom vändningen?

Jag tycker inte att vi började så dåligt, utan det handlade mer om att vi hade ett tufft spelprogram. Tidigt på säsongen mötte vi lag som Arsenal, Chelsea, Liverpool och Manchester City. Och vi förlorade endast mot Chelsea på bortaplan.

Många ser Stoke som ett lag vars överlägset främsta hot kommer från spelet i luftrummet: hörnor, inkast och frisparkar. Men när det kommer till själva spelet, vad ska Villa se upp med?

Du har sagt det: fasta situationer. Jag kan inte påstå att vi är ett vackert spelande lag.

Om du vore Paul Lambert, vilka tre punkter skulle du framhålla som de viktigaste när det kommer till att slå Stoke?

Villa måste 1) undvika att ge bort onödiga frisparkar i sin egen planhalva, 2) försöka använda kanterna (yttebackarna är ovana att spela i denna position) och 3) låta bli att reta upp sig på Stokes aggressiva stil.

Vad har ni för förhoppningar inför matchen? Hur ser Stoke-fansen på matchen mot Villa?

Eftersom jag ska dit (flög igår torsdag) hoppas jag att det blir en fantastiskt underhållande match och att Stoke vinner. Men jag tror inte att det blir så. Jag tror att Stoke och deras fans är lagom nöjda om vi kommer hem med en pinne.

För den objektive supportern respekteras Tony Pulis för sin förmåga att få Stoke att hamna högt upp i tabellen, trots att spelarna kanske inte är de mest namnkunniga. Samtidigt kritiseras man ofta för sitt spelsätt. Hur ser Stoke-fansen på sin manager och dennes fotbollsfilosofi?

Jag kan förstå att många klagar på Stoke. Om jag hade hejat på ett annat lag skulle jag säkert ha gjort likadant. Men Pulis har lyckats att behålla Stoke i Premier League i fem år och vi har nått FA-cupfinalen (vem hade trott det?). Vi har en mycket bra målvakt och två pålitliga mittbackar i Robert Huth och Ryan Shawcross. Mittfältet jobbar hårt och stänger till ytorna. Därför släpper vi inte in så många mål. Vad vi har svårt för är anfallet. Vi saknar kunskaper att förvandla försvar till anfall snabbt. Vi har inga snabba målfarliga mittfältare och Peter Crouch är oftast för ensam. Pulis får en hel del kritik från fansen för förutsägbart spel, men när de vinner tre matcher i rad, som de har gjort nu, måste man hylla honom. Som jag läste idag: ”It’s not pretty but it works”.

Vi tackar Nick Pugh för svaren, önskar honom en trevlig resa och hoppas på en bra match. På en punkt skiljer vi oss dock åt. Låt för guds skull Aston Villa ta tre poäng!

Analys Inför

Inför QPR – Aston Villa

De viktiga matcherna kommer på löpande band. Efter tisdagens enorma 1-0-seger mot Reading är det nu dags att, hur tråkigt det än må låta, inte förlora. Queens Park Rangers lär vara taggat till tänderna och sugna på sin första ligavinst för säsongen i denna Harry Redknapps hemmapremiär.

Rädslan att misslyckas får aldrig överskugga viljan att vinna. Lika mycket som detta gäller i alla delar av livet, gäller det i allra högsta grad i fotbollen i allmänhet – och för Aston Villa i synnerhet.

I egenskap av betalande åskådare har fansen rätt att ställa vissa krav på laget, som de följer så intimt att hela deras vardag kan styras efter dess matcher. Det var här någonstans det skar sig med Aston Villas förre tränare, Alex McLeish. McLeish hade många saker emot sig. Det faktum att han kom direkt från Birmingham City stärkte knappast hans aktier, men tvärtemot vad många säger var inte detta den största anledningen till att fansen visade sitt missnöje redan från början. Det var denne mans fotbollsfilosofi, som i ärlighetens namn mer handlade om att undvika att förlora än att försöka vinna.

Säga vad man vill om Paul Lambert och Aston Villas inledning av säsongen, men i år har fansen fått ett lag som vill vinna, och som vill spela fotboll. Det kan ha kostat detta unga, orutinerade lag en poäng här och var, men det har också vunnit hjärtan och väckt en tro – både hos spelarna själva, men också hos fansen. Det finns en framtid, som även om den kanske inte ser ljus ut nu, finns där. Den går att spåra. Under McLeish var framtiden bara en enda lång, jävla, mörk tunnel.

Vart vill jag komma med detta, då? Jo, verkligheten är ju den att Villa ligger illa till. Tack vare att Southampton bara fick oavgjort hemma mot Norwich i onsdags ligger Villa över strecket, men det är bara med en poäng. Bakom sig har man också ett jagande Reading, som man begravde i alla fall tillfälligt för några dagar sedan, och ett QPR som ännu ligger på behörigt avstånd. Men det finns mycket som tyder på att QPR snart kommer vinna, och som bekant så kan en tabell se annorlunda ut bara på ett par omgångar närhelst ett lag börjar inkassera ett par treor.

Villa under Lambert kommer så ofta som möjligt gå för seger, och matchen mot QPR utgör inget undantag. Det är trots allt jumbon vi möter. Men den dolda agendan måste upp i dagsljuset: vi får inte förlora, och därmed bjuda in QPR i matchen redan nu. Laget kommer att börja plocka treor, men låt det inte börja mot oss. Personligen måste jag erkänna: jag känner ta mig tusan att rädslan för en förlust finns där.

Förutsättningar

Villa kommer till London och Loftus Road med ett antal frågetecken i bagaget, i alla fall skademässigt. Utöver de som finns på skadelistan sedan tidigare har Lambert uppenbara problem att få till stånd en fyrbackslinje, inte minst med tanke på att Ron Vlaar gick ut skadad mot Arsenal och Enda Stevens mot Reading. Det är inte alls säkert att dessa båda kan medverka på lördag.

På mittfältet ser det ljusare ut. Här kan Lambert mer eller mindre välja fritt mellan uppställningarna, även om det rent formationsmässigt lär hamna vid ett centralt tremannamittfält med två offensiva yttrar som backar upp Christian Benteke längst fram – såsom det sett ut den senaste tiden. I förra matchen fick Brett Holman chansen bredvid de, som det känns numera, givna Barry Bannan och Ashley Westwood. Mot Arsenal inledde Karim El Ahmadi där. Lägg till Stephen Ireland till mixen, så förstår ni att det finns alternativ. Ytterpositionerna lär ockuperas av Gabriel Agbonlahor och Andreas Weimann.

Med en ny tränare i ryggen är det kanske den sämsta tänkbara tidpunkten att möta QPR. Harry Redknapp lär tas emot som en räddare i nöden, och ställer ut elva man som är rejält sugna på att visa tränaren att de förtjänar sin plats i laget. Tränarbyten har väldigt ofta en positiv effekt på spelet och resultaten, i alla fall kortsiktigt, så Villa kommer få fullt upp att tämja QPR:s energi.

Laget kommer från två ganska starka insatser i ligan. I den första av dessa tog man ledningen mot Manchester United på bortaplan, men fick precis som många andra lag se United vända matchen (och till slut vinna med 3-1). I förra omgången reste man till ett, visserligen, formsvagt Sunderland där man kämpade till sig 0-0.

Det Villa behöver göra är att arbeta minst lika hårt som QPR, och utnyttja det faktum att man faktiskt är ett lite bättre lag med en lite bättre formkurva. Bortaspelet har inte varit särskilt bra, men defensiven har de två senaste omgångarna visat prov på styrka – och så länge vi håller tätt bakom, ja, då är det faktiskt omöjligt att förlora. En sanning att omsluta inför matchen.

Avsparken är alltså imorgon lördag klockan 16.00. Up the Villa!

Analys Inför

Avspark: Manchester City – Aston Villa

Weimann går samma väg som Villa, Benteke drömmer vått om Arsenal och Birminghams stolthet står inför en enorm uppförsbacke i och med bortamatchen mot Manchester City.

Veckan som gått har bjudit på flera intressanta träningsmatcher. Vi har läst en hel del om Zlatans insatser i Sveriges premiärmatch på Friends Arena, där England fick pisk med 4-2. Vi fick också se Christian Benteke ännu en gång måla för sitt Belgien i förlustmatchen mot Rumänien (1-2).

Kanske har den sistnämnde fått i sig ett och annat under sitt landskampande, eller i alla fall lyssnat för mycket på Backyard Babies platta ”Making Enemies are Good” – hur som helst lyckas han förolämpa klubben, fansen och alla associerade med Aston Villa ett par gånger i en intervju med en brittisk tabloid. I intervjun säger han att han älskar Arsenal och insinuerar på mer än ett ställe att han vill spela för laget. Även om han samtidigt säger att han trivs bra i Villa ”för stunden” är detta förstås inga positiva kommentarer. Att dessutom inte vara mer intresserad av en klubb man ska spela för – Benteke trodde exempelvis att Villa var ett London-lag till dess att en kompis upplyste honom om det felaktiga i detta – är inte positivt.

Nåväl, det kan mycket väl vara så att hans dröm att spela för The Gunners blir verklighet, men då krävs det att han gör ett fortsatt bra jobb i Villa-tröjan. Om detta är drömmen han när, så är det inget fel med det så länge han gör sitt yttersta för klubben han får sin lön av. Fortsätter han på den inslagna vägen, och behåller fötterna på jorden, så kan vi dessutom få en fin penning för honom när den dagen kommer.

Nyheter av det lite roligare slaget kommer i form av Robbie Keane, som enligt uppgift vill åt en liknande lösning som under förra årets tremånadersuppehåll i MLS: det vill säga spela för en Premier League-klubb i tiotalet matcher. Keane höjde Villa med ett antal nivåer när han kom hit förra säsongen, med tre mål på sex ligamatcher. 32-åringen hade säkert gjort bra ifrån sig även i år.

Inför matchen

I morgon lördag ställs Aston Villa inför en mycket svår uppgift. Manchester Citys form kanske är aningen dunkel – man lyckades till slut ta poäng hemma mot Ajax i Champions League, och Edin Dzeko räddade återigen laget i ligan när man tog en trea mot Tottenham.

Även om inte spelet stämmer till 100 procent och det går rykten om att tränare Roberto Mancini sitter löst, så blir det säkerligen ett revanschsuget City som kommer ut på plan. Villa slog som bekant ut laget ur ligacupen på Etihad Stadium.

Aston Villa kommer från två ganska bra insatser. Efter att ha slagit Sunderland borta fick man stryk hemma mot Manchester United med 2-3, trots en mycket väl genomförd match – i alla fall första timmen. Andreas Weimann stod för båda Aston Villas mål och kunde mycket väl ha gjort ett tredje om nicken varit lite mer välplacerad.

Weimann tilldelades en ny roll inför matchen mot United. Precis som David Villa i Barcelona och i spanska landslaget har han gått från en strikerposition till en med utgångspunkt på kanten. Det är samma offensiva tänk som Villa har, och ser man på spanjorens facit sedan han gått ner i banan behöver detta verkligen inte vara något negativt. Och av första matchen att döma är det svårt att protestera mot Paul Lamberts idé.

Därför är det inte alls otroligt om vi får se en liknande triangeloffensiv i morgon, där Benteke agerar spets och Weimann och Gabby Agbonlahor agerar kantlöpare. På så vis kan vi också befolka de centrala delarna av banan, med tre centrala mittfältare, där mycket av Manchester Citys offensiv tar sin form.

Det hade varit väldigt kul att nypa Mancini i näsan två gånger på samma säsong – på sin hemmaplan!

Analys Inför

Inför Aston Villa – Manchester United

Svårast tänkbara motstånd väntar i helgen då Manchester United gästar Villa Park. Uniteds imponerande facit på Villa Park, samt Villas inte direkt förtroendeingivande insatser den här säsongen, berättar för oss att det blir en tuff uppgift att få med sig poäng.

På lördag klockan 18.30 svensk tid är det avspark i matchen mellan Aston Villa och Manchester United. Villa Park har de senaste åren varit bra jaktmarker för gästerna – den senaste gången Aston Villa gick segrande ur en strid med de röda djävlarna var i augusti 1995, då Villa vann med 3-1.

Statistiken är förstås talande, och kollar man på tabellen är det inte heller jättemycket som talar för hemmaseger. Det finns dock små strimmor och hopp som jag gärna tar och förstorar lite grand, i hopp om att ingjuta tron på att det går att besegra United.

För det första har inte Uniteds försvar imponerat ens det minsta under inledningen av den här säsongen. Det annars så ramstarka kollektivet brukar vanligtvis inte släppa någon över bron, men så här långt har det visat tydliga tendenser på sprickor i det annars så rejäla bygget. Manchester-laget hade dessutom match mot Braga i Champions League så sent som i onsdags, och även om Uniteds trupp har stor erfarenhet av att spela flera matcher varje vecka så är det knappast en nackdel för Villa. Slutligen råder det numera nya förutsättningar i den ensidiga duell som varit matcher mellan lagen: ett av dem har nämligen fått en ny ledare. Paul Lambert kanske inte har lyckats särskilt väl med sitt nya lag så här långt, men han har i alla fall kommit med nya tankar och ny energi till ett ungt lag. Förhoppningsvis får vi se ett Villa som går all-in för att vinna, och inte satsar allt på att undvika att förlora – vilket var fallet med McLeish (och ibland även för ett par av hans föregångare).

Paul Lambert har i alla fall inte gett upp på förhand och säger till avfc.co.uk: ”Jag tror att vad som helst kan hända. Vi ser fram emot matchen. Stadion kommer vara fullproppad och atmostfären kommer vara fantastisk. Man vet aldrig vad som kan hända.”

Aston Villas tränare menar också att man inte kommer att låta United ta tag i taktpinnen. ”Det åligger hemmalaget att ta tag i saker och ting – vi kommer att löpa så mycket vi kan, tack vare alla som kommer och tittar på oss och lyfter oss. Manchester United är ett topplag, men vi vill inte bli fast på egen planhalva i 90 minuter. Man måste försöka skapa något… Man måste försöka ta tag i matchen och försöka vinna. ”

Läget i Aston Villa är att Joe Bennett, Richard Dunne och Darren Bent är frågetecken inför matchen, meddelade Paul Lambert tidigare idag (fredag). Lichaj (avstängd), N’Zogbia och Baker kommer också missa matchen. Detta gör att Enda Stevens gör sin PL-debut från start på vänsterbacken. United har nya skador i form av Nani och Evans, även om den sistnämnde är 50/50 till start. Om inte han blir frisk lär Chris Smalling kliva in bredvid Rio Ferdinand i mittförsvaret.

Analys Inför

Inför Sunderland – Aston Villa

Ett Aston Villa med en katastrofal ligaform beger sig norrut för att besöka en rad gamla bekanta ansikten: Carlos Cuéllar och Craig Gardner på fotbollsplanen, och Martin O’Neill på tränarbänken. O’Neills lag spelar alltid på ett liknande sätt, och nu återstår det att se hur bra Paul Lambert läst på läxan om Sunderland.

Paul Lamberts lagbygge står nu inför ett par viktiga månader innan årets slut. Spelschemat den närmaste tiden ser inte lätt ut, och det börjar med en tuff resa till de tuffa, nordöstra delarna av England nu på lördag klockan 16.00.

Måstematcherna ligger på rulle nu. Sunderland, under den före detta Aston Villa-tränaren Martin O’Neill, har en stabil och relativt bred trupp med ett par spelare som har potential att avgöra matcher på alla positioner. Och då tänker jag inte uteslutande på Titus Bramble.

Steven Fletcher värvades för en dyr penning – en MON-värvning, på sätt och vis – för att stå för målen i laget, och det har han sannerligen gjort så här långt. Vid sidan om sig på topp har han bland annat den ärrade strikern Louis Saha, som besitter en fin talang som tyvärr fått stryka på foten till följd av en mängd skador. På mittfältet huserar den före detta Aston Villa-mittfältaren Craig Gardner, som numera dock måste tillhöra kategorin blånäsor, tillsammans med bland annat råskinnet, tillika kaptenen, Lee Cattermole. I backlinjen kan det vara så att Carlos Cuéllar kommer tillbaka från skada lagom till matchen mot sina gamla lagkamrater.

Sunderland kommer inte att stå för några större överraskningar när det kommer till hur man agerar på plan. O’Neills lag har aldrig satt bollinnehav i fokus, så risken är att vi får se en rätt tråkig match där Aston Villa kommer akta sig för det största hotet från hemmalaget: farten i kontringarna. För Lamberts del handlar det om att förvalta bollen i anfallen. Villa kommer ha en del boll, och det handlar om att få folk i boxen när inläggen kommer. Med tanke på formen hos anfallaren Christian Benteke kommer Sunderland vara berett på att markera honom hårt, och det hade varit kul att se vad det kan innebära för Darren Bent – som i alla fall jag hoppas på att få se i startelvan under återkomsten till klubben han lämnade för snart två år sedan.

 

Analys Inför

Norwich: En match som måste vinnas

Svångremmen dras åt kring Aston Villas tränare Paul Lambert. De fans som skattade sig lycklig åt en tränare som ville spela fotboll efter dödgrävarstrategin som Alex McLeish presenterade, börjar nu mumla högt efter bara en seger på åtta Premier League-matcher. När Lambert nu ställs mot sitt förra lag finns det bara ett sätt för honom att inte börja gräva sina egen grav: tre poäng.

I den nionde omgången är det så dags för Paul Lambert att ta emot sitt gamla lag, Norwich, på sin nya hemmaarena, Villa Park. Låt oss redan från början slå fast att det rör sig om ett bottenmöte, där Norwich samlat på sig en poäng mer än Villa så här långt. Man kan också välja att göra det enkelt för sig och skippa analyser, vara lika rakt på sak som Tony Pulis fotbollsfilosofi: det här är en match som Aston Villa måste vinna.

Det finns inga om eller men: för att överleva i Premier League med en av de svagaste och känsligaste trupperna så gäller det att ta poängen när de erbjuds. Och även om man inte ska underskatta Norwich så är laget ett erbjudande som Villa måste utnyttja.

Förra säsongen vann Villa hemma med 3-2, men fick stryk med 2-0 borta i sista omgången. Då stod Norwich för en positiv fotboll under Lamberts ledning, medan Aston Villa ansågs stå för det motsatta.

Läget i lagen

Inför matchen imorgon lördag, med tidig avspark klockan 13.45, kommer Norwich stärkta av en imponerande 1-0-seger hemma mot Arsenal i förra omgången. Dessutom meddelar tränare Chris Houghton att man har få skadeproblem som inverkar på laguttagningen, allt medan hemmalaget dras med ett par defensiva aber. Richard Dunne är sedan ett tag tillbaka borta, men även Ciaran Clark och Nathan Baker är stora frågetecken inför matchen. En möjlighet är att dra in Matthew Lowton som mittback och låta Eric Lichaj lira högerback om skadorna skulle sätta stopp för de två förstnämnda.

På mittfältet är det i vanlig ordning mer eller mindre fastslaget att Karim El Ahmadi och Fabian Delph kommer agera centralspelare, medan Brett Holman och Stephen Ireland intar kantrollerna. Här tycker jag dock det finns läge att experimentera mer. Peta Delph, sätt in Ireland på mitten och låt honom styra tempot. Sätt in Marc Albrighton på kanten och låt honom mata inlägg mot forwards. Delph har inte visat något som övertygar mig om att han platser i ett PL-lag.

Uppåt kan det mycket väl bli så att Darren Bent blir placerad på bänken, då Christian Benteke lär vara förstavalet från Lamberts sida. Bredvid honom blir det antagligen Gabriel Agbonlahor som tar plats. Här finns också möjlighet att cirkulera en aning och ”leka” med positionerna. Jag gillar som bekant Gabby i en kantroll, där han ofta kommer rättvänd och kan utnyttja sin fart. Vi får inte heller glömma bort Andreas Weimann, som kom in och räddade Villa vid ett par tillfällen förra året. Här finns alltså alla sorters möjligheter att experimentera oss ut ur måltorkan. Nu återstår det att se hur modig Paul Lambert är när allvaret sätter in.

Kort analys

Det här är som vi konstaterat tidigare en match som måste vinnas – lika mycket för poängen, som för att stämningen i och runt laget inte ska gå från illavarslande till en mindre panikkänsla. Nu finns det liksom ingen tid att ge Lambert – vi måste börja vinna. Aston Villa har vunnit EN ligamatch så här långt, utan att spelschemat varit alltför svårt. Det håller inte. Låt oss hoppas att det handlar mer om en övergångsperiod än ett tecken på att laget inte är bättre än så här.

Det är, i all sanning, något som tiden får utvisa. En hint får vi redan imorgon.