Category Archives: Mästerskap

Betting Europa Inför Mästerskap

EM-TIPSET 2016

Välkommen till EM-tipset 2016! Nedan följer en introduktion till tipsets olika delar. Är du intresserad av att vara med, kontakta mig så ser jag till att skicka över komplett mall som du kan fylla.

I detta ska du tippa utgången av de sex grupperna, slutspelet, skytteligavinnare och en särskild del där du ska bestämma hur det går för Sverige och de svenska spelarna. Insatsen är 100 kronor, och vinstfördelningen ser ut såsom: ettan erhåller 75 % av prispotten och tvåan 25 % av prispotten.

Tipset ska vara Jonas Berg tillhanda senast torsdagen den 9 juni, alltså en dag innan premiärmatchen, ifylld enligt mallen nedan och skickad till mig via e-post. Pengarna ska också finnas på mitt bankkonto senast den 9 juni.

Tipset består av fyra delar:

  1. SLUTTABELL FÖR DE SEX GRUPPERNA
    Här ska du tippa placeringen för lagen i de olika grupperna: 3 poäng för gruppsegrare, 2 poäng för tvåan och 1 poäng för trean.
    Sammanlagd maxpoäng för del 1: 36 poäng

  2. TIPPA SLUTSPELET
    För varje rätt lag i semifinalen får du 3 poäng och för varje korrekt finallag får du 3 poäng. Tippar du dessutom rätt slutsegrare erhåller du 8 poäng.
    Sammanlagd maxpoäng för del 2: 26 poäng

  3. TIPPA SKYTTELIGAVINNARE
    Enkelt: du tippar ett namn som du tror kommer göra flest mål under turneringen. Vinner han sedan får du 8 poäng (gäller även vid delad skytteligavinnare). Bonus om 8 poäng utgår om du tippar rätt antal mål som skyttekungen står för – oavsett om du valt honom som segrare eller ej.
    Sammanlagd maxpoäng för del 3: 16 poäng

HUR GÅR DET FÖR SVERIGE DÅ?

A) Går Sverige vidare från gruppen? 3 poäng för rätt svar

B) Hur många mål gör Sverige i gruppspelet? 5 poäng för rätt svar

C) Vem gör Sveriges första mål i EM? 3 poäng för rätt svar

D) Hur många mål gör Zlatan i EM? 5 poäng för rätt svar

E) 13 juni spelar Sverige premiär i EM mot Irland. Hur går det i matchen? 3 poäng för rätt tecken, ytterligare 3 poäng om du får in rätt resultat.
Sammanlagd maxpoäng för del 4: 22 poäng

 

Analys Åsikt Inför Mästerskap Match

VM grupp för grupp inför avslutningen, del 4

Så ska då de fyra sista lagen boka biljetter till åttondelsfinalerna som påbörjas på lördag. USA och Tyskland behöver bara dela broderligt på poängen för att klara sig, och Portugal har berg att bestiga för att nå fram. I grupp H har Belgien säkrat avancemang, medan Ryssland måste vinna mot positiva överraskningen Algeriet.

Grupp G
När det börjar dra ihop sig som mest utmärker sig Ghana av alla felaktiga orsaker. Efter interna bråk i truppen skickas Muntari och Boateng hem – de två kanske största stjärnorna i truppen. Dessutom har spelarna krävt bonusar av förbundet, som nu flugit ner cash – mer än tre miljoner dollar, ryktas det om – i stora lass till de giriga spelarna. 

Namnlös

Enligt BBC Africa på Twitter är detta karavanen innehållande cold, hard cash.

Hur ska detta Ghana kunna prestera på topp och besegra Portugal? För chansen att avancera finns där i allra högsta grad, trots att man ligger tre poäng efter USA. USA behöver bara se till att komma överens om ett kryss mot Tyskland för att båda parter i princip ska vara nöjda och kunna avancera, men frågan är om laget inte bestämmer sig för att röja på i sedvanlig stil? Cristiano Ronaldos Portugal måste gå för en tremålsseger, vilket jag hade avfärdat för 24 timmar sedan, men med tanke på att alla Ghanas spelare upplevt ett helvetesdygn á la Jack Bauer på senare tid kan det gå – om Tyskland bara gör ”sitt jobb” och vinner mot USA… Chansen att båda dessa scenarion infaller? Mindre troligt.

Mitt tips:
1. Tyskland
2. USA
3. Portugal
4. Ghana

Grupp H
Om belgarna hade som mål att skruva ner förväntningarna på laget men samtidigt göra bra ifrån sig, ja, då har man verkligen lyckats så här långt. Jämna matcher har resulterar i knappa vinster, och nu är man klara för åttondelen redan innan sista omgången. För att vara säkra på att behålla förstaplatsen kommer det krävas minst en poäng i avslutningsrundan, och det borde man kunna ta mot ett svagt Sydkorea. Visserligen är det sydkoreanerna som måste gå för seger, men maken till naivt och svagt lag får man leta efter. Okej att man spelade upp sig under andra halvlek mot Algeriet sist, men vi kan krasst konstatera att det fan inte kunde blivit värre.

Istället är matchen av lite större intresse den som går mellan Ryssland och Algeriet. Algerierna har visat sig vara allt annat än några slagpåsar, och efter att ha fått stryk en ganska jämn match mot de röda djävlarna rivstartade man mot Sydkorea och punkterade matchen redan i första halvlek. Det går att argumentera för att lagets defensiv uppvisade tydliga brister i andra halvlek, men det går samtidigt att argumentera för att lagets passion och brinnande glöd för anfallsspel kompenserar för detta. Ryssland var på intet sätt dåliga mot Belgien, men en gnutta ineffektivitet och en dålig avslutning genererade noll poäng och ett uselt utgångsläge. Akinfejevs misstag i premiären kan visa sig dyrbart – om det nu inte blir vinst ikväll. För att det ska kunna gå måste ryssarna vara heltaggade och stå upp mot kokande män från Nordafrika. Att Capello optimerar defensiven är inget jag oroar mig för, utan istället måste man fråga sig i vilken utsträckning han kan och/eller är kapabel att kombinera och eventuellt till och med överge denna för en rejäl satsning framåt i tid? Rysslands offensiv har varit ett aber en längre tid, och nu måste den ryske björnen vakna innan det är för sent. Jag tror inte man grejar det utan håller mina tummar för ett underhållande Algeriet ikväll!

Mitt tips:
1. Belgien
2. Algeriet
3. Ryssland
4. Sydkorea

Analys Åsikt Inför Mästerskap

VM grupp för grupp inför avslutningen, del 3

Det har inte ens gått ett dygn sedan det där bettet, och jag har redan tröttnat på det. Inte minst på Luis Suárez som människa. Vi säger dock grattis till Grekland, som säkrade en plats i åttondelen tack vare en straff på övertid. Nu är det dags att titta på kvällens matcher.

Grupp E
Frankrike har i mina ögon varit en av VM:s absolut största positiva överraskningar. Då menar jag kanske inte resultatmässigt – att man skulle vinna den här gruppen misstänkte vi nog alla tidigt – utan att man uppträder som ett lag. Kanske har laget slutit sig och bildat en enhet i och med Ribérys frånfall, och de modiga petningarna, inte minst av Samir Nasri? Hur som helst så har offensiven visat sig vara direkt dödlig hittills, och man går in i sista omgången väl medvetna om att gruppsegern mer eller mindre är klar. Oavgjort garanterar förstaplatsen, medan man med mycket stor sannolikhet även greppar den vid förlust. Kvällens motståndare Ecuador behöver troligen vinna för att avancera, och inte ens då är man klara. Maken till dåligt utgångsläge får man leta efter, inte minst med tanke på att man faktiskt innehar andraplatsen i detta nu. Ecuador lider enormt av det insläppta förlustmålet mot Schweiz på övertid, och det är med 90 procents säkerhet det målet som gör att laget missar åttondelen. Laget har inte ett grundspel som håller någon högre klass, men fransoserna måste ändå se upp med den individuella skickligheten som finns offensivt.

Om Frankrike hittills varit en av de mer trevliga bekantskaperna är Honduras VM:s onödigaste lag. Dåliga spelare, urusel taktik och onödigt fula i närkamperna – näe, det här kan vi skippa till nästa VM. Och dessutom är mannen med det ”exotiska” namnet, Jerry Bengtson, tyvärr lika lik valfri svensk anfallare – vid sidan om Zlatan – som namnet antyder. Schweiz har med andra ord alla möjligheter i världen att vinna detta med ett par mål, och därigenom se till att avgöra detta. Schweiz har ett måttligt talangfullt lag med ett par alptoppar – jag tänker inte särskilt mycket på Senderos här, som faktiskt (jag tänker använda den slitna klyschan här) såg ut som en extremt ihålig ost senast. Nåväl, trots att laget sett stabbigt ut tar man sig vidare ändå, från vad som mycket väl kan visa sig vara VM:s sämsta grupp.

Mitt tips:
1. Frankrike
2. Schweiz
3. Ecuador
4. Honduras

Grupp F
Först kanske vi kan vända oss ner mot våra bröder i Bosnien/Hercegovina, som verkligen inte hade flytet med sig under VM. Trots att man hamnade i en ganska överkomlig grupp – ja, Argentina är förstås för bra, men Nigeria ser oväntat svagt ut – så hade man inte domarna på sin sida. Nåväl, nu siktar man på att avsluta äventyret snyggt via en seger mot ett Iran som slåss med näbbar och klor för en plats i åttondelen. För att de ska gå måste man ha hjälp av Messi(as) i Argentina, men visst – ponera att man lyckas pricka in ett mål eller två så kan det i alla fall bli spännande. Men om det verkligen kommer gå? Inshallah.

Argentina och Nigeria behöver inte göra det värre än att bjuda på en händelselös 0-0-match för att allt ska ordna sig perfekt. För Nigeria blir det inga problem – laget är som byggt för att stänga ytor centralt – men hur Argentina ska lyckas med det med offensiva krafter som Messi, Agüero, Di Maria och Higuain kan jag inte för mitt liv förstå. Samtidigt kanske man ska tillskriva ett visst sparkapital, då laget onekligen har talang – man vinner inte Afrikanska mästerskapen (2013) utan att ha något visst. Även då var defensiven prioriterad, och laget släppte bara in fyra mål på sju matcher trots att många lag i Afrika tenderar att låta offensiven lägga sig över de defensiva sysslorna. Här behöver man bara lägga sig på försvar, hålla lite utkik på vad iranierna tar sig för och agera därefter. Oavsett hur det utvecklar sig talar en hel del för att det räcker för åttondelsfinal, trots att man knappast förtjänat platsen – än.

Mitt tips:
1. Argentina
2. Nigeria
3. Bosnien/H
4. Iran

Imorgon kommer min syn på de sista två grupperna, G och H

Analys Åsikt Inför Mästerskap

VM grupp för grupp inför avslutningen, del 2

Kan Elfenbenskusten hålla fast vid andraplatsen i grupp C trots två jagande lag? Och i kvällens i särklass mest spännande match får vi se om Luis Suárez återigen kan rädda sitt Uruguay, och slå ut Italien. Seger krävs, men är det möjligt?

Mexikos defensiv släppte visserligen till sitt första baklängesmål under turneringen, men då var segern redan i hamn. Holland prioriterade också defensiven mot Chile som saknade sin playmaker, och utnyttjade chanserna när de dök upp i andra halvlek. Det blir grymt intressant att se vad Chile kan åstadkomma mot Brasilien, som imponerade offensivt mot ett visserligen svagt Kamerun. Samtidigt kan Mexiko – Holland visade sig bli en stängd affär – låt oss hoppas på ett tidigt mål som tvingar matchen att öppna upp sig.

Nåväl, över till kvällens två grupper.

Grupp C
Colombia har visat att man har spets nog att ta sig långt i VM. Personligen trodde jag nog att man skulle få större problem med tanke på avsaknaden av Falcao längst fram, men istället har laget gått samman och visat att landet har så mycket mer vid sidan om målmaskinen och idolen från Monaco. Blandningen mellan tempo och finess får möjlighet att blomstra tack vare en solid defensiv. Inför matchen mot Japan ikväll gäller oavgjort för gruppseger – avancemanget är redan fixat. Och jag har svårt att se hur Japan ska kunna besegra ett starkt Colombia. Japan har inte alls samma spets som sydamerikanerna – trots Kitoyake, Kagawa och Honda, som borde kunna bilda en fin diamant. Problemet är att för många finsnickare ofta leder till att få vill göra grundjobbet, och faktum är att den förstnämnde inte fått spela en minut medan Kagawa bara kom in senast. Det stora bollinnehavet mot Grekland gav ingenting av värde, och här kommer motståndet jackas upp ett par snäpp. Japan kommer definitivt åka ut ikväll, var så säkra.

Elfenbenskusten – med den magnifike Yaya Touré i spetsen – lanserades som Afrikas kanske största hopp inför VM, inte minst med tanke på att Ghana hamnade i den riktiga Dödens Grupp. Men spelet har lämnat mycket i övrigt att önska, och mittfältet ser oväntat svagt ut. Gervinho har varit det stora utropstecknet, och hans flytt till Roma har verkligen gjort susen. En till åren kommen Drogba kom in och vände inledningsmatchen och möjliggjorde det här läget som laget nu ändå har att gå vidare, men då måste Touré äga mittplanen lika mycket som han gör i Manchester City, samtidigt som anfallet kommer igång på bred front. Det finns potential, inte minst i Bony, som är en avslutare i världsklass. Grekland utgör en möjlighet att äga mycket boll och skapa mot stillasittande försvar, och det är just därför jag efterlyser ett rörligt anfall som vågar löpa och skapa ytor. Vi ska förstås också nämna att även Grekland har chansen att ta sig vidare genom att besegra Elfenbenskusten (och få lite hjälp av Colombia), men grekerna har bara en matchplan att visa upp och den är vid det här laget känd för alla och envar. Jag har svårt att se hur den kan räcka ikväll.

Mitt tips:

1. Colombia
2. Elfenbenskusten
3. Japan
4. Grekland

Grupp D
Det faktum att VM:s stora överraskningslag Costa Rica faktiskt har stora chanser att vinna grupp D överskuggas av matchen med stort M. En direkt avgörande match om avancemang mellan Italien och Uruguay – det blir inte så mycket mer spännande än så här på gruppspelsnivå. Förutsättningarna är glasklara: Uruguay måste vinna för att kunna gå vidare. Man gör det med en Luis Suárez i toppslag – trots en längre tids skadefrånvaro. Skillnaden på laget med Suárez gentemot utan honom är enorm, och han var skillnaden mellan vinst och förlust mot England sist. Uruguay spelade i ärlighetens namn sådär, men längst fram har man spelare som kan avgöra alla typer av matcher – och en sådan egenskap kan komma väl till pass idag. Italien har haft tunga jobsposter på mitten då De Rossi och Montolivo tvingades kasta in handduken inför VM, men Pirlo har sett exakt lika bra ut i Gli Azzuris färger som i Juventus under den gångna säsongen. Nu vill det till att man plockar fram det sedvanliga italienska snålspelet med ett defensivt possessionspel och effektivitet i avsluten om man ska kunna ta sig vidare. Man möter som bekant ett lag som är berett att göra precis allt för att vinna. Men frågan är, kan verkligen Italien åka ur redan? Legenden Zoff sa att det inte var möjligt i en intervju idag, men med tanke på att Uruguay har en matchvinnartyp som är unik så kan matchbilden komma att spela mindre roll – ett skott, ett mål, för Suárez?

Costa Rica och England är väl av marginellt mer intresse än det akademiska, för centralamerikanerna har ju faktiskt chansen att spela till sig en förstaplats i denna enormt tuffa grupp. En poäng garanterar detta, och det kan gå mot ett England som kommer rotera folk. Lampard kommer in och blir kapten, till exempel, i sin sista landskamp, medan vi också lär få se stortalangen Shaw på vänsterbacksplatsen. Barkley, Milner, Lallana och Smalling är andra som lär få starta. Costa Rica vilar duktige forwarden Campbell till kommande åttondel.

Mitt tips:

1. Costa Rica
2. Uruguay
3. Italien
4. England

Imorgon kommer analyser av grupper E och F.

Analys Åsikt Mästerskap Match

VM grupp för grupp inför avslutningen, del 1

Idag inleds den sista och avslutande rundan av gruppspelet i fotbolls-VM 2014. Rotterdam82.se kastar sig över alla grupper för att se vari dramatiken ligger, och försöker utröna vad som gick fel respektive rätt hos lagen.

Grupp A
Värdlandet Brasilien har gått fram som en ångvält… Nae, vänta nu lite. Den  där meningen trodde jag skulle skriva sig själv inför världsmästerskapet, men faktum är att att det blivit en allt annat en rak resa mot gruppseger för brassarna. Man får tacka domaren för tre poäng mot ett starkt Kroatien – Perisic! Lovren! Modric! – medan man visserligen kunde fått med sig tre poäng mot Mexiko, om det inte varit för målvakten Ochoa. Det stora problemet för Brasilien har varit anfallet, där Fred inte bara kan skylla på att han isolerat sig, utan delvis för att han låtit sig själv isoleras. Mönstret är inte bara unikt för Brasilien, då även flera lag med en uttalad central anfallare haft liknande problem (inte minst Lukaku i Belgien). Neymar har levt upp ganska bra till hypen, medan försvaret ser rättså stabilt ut. Trots lite problem inledningsvis – kanske lite sådär lagom stora, ni vet, så att favoritskapet sänks lagom till allvaret börjar – så är det väldigt lite som talar emot det faktum att Brasilien kommer vinna gruppen.

Istället är kvällens mest spännande match i denna grupp så klart den mellan Kroatien och Mexiko. Där Kroatien bjudit på offensivlusta, framförallt senast, har Mexiko prioriterat defensiven och tack vare det har man fyra poäng på kontot. Kan man nu hålla nollan för tredje matchen i rad är avancemanget säkrat. Det gäller dock inte att förlita sig helt på att Marquez ska kunna hålla Mandzukic et al borta i 90 minuter, och därför måste Mexiko få lite bättre rull även offensivt. Det finns dock inte särskilt mycket som tyder på att de grön-vita kommer göra (många) mål, och med den offensiven som kroaterna kan bjuda på tror jag man även får svårt att värja sig defensivt. Jag tycker att det är övertag Kroatien sett till formen, och tippar jubel i Zagreb ikväll.

Mitt tips:

1. Brasilien
2. Kroatien
3. Mexiko
4. Kamerun

Grupp B
Någonstans vore det väl tjänstefel att börja någon annanstans än i fel ände. Ett av de största problemen med Spaniens spel är paradoxalt nog detsamma som tagit dem till tre raka turneringssegrar. Där den så kallade tiki takan erövrat fotbollen och likt Holland på 70-talet fått människor att se på sporten med nya ögon, åkte den på soppatorsk här. Att sedan påstå att Spanien lirade tiki taka bara för att man satsar på kortpassningsspel även i de mest akuta skeendena i VM:s matcher kanske är att vända på begreppen lite, men det blir lätt så när en jätte faller tungt. Den stora clashen mellan landets två institutioner inom klubbfotbollen, Barcelona och Real Madrid – som i grunden är abnormt framgångsrika, men som också har två olika spelstilar – kan ha fört med sig vissa problem in i landslaget när spelarna inte längre är beredda att ta jobbet fullt och kanske – Gud förbjude – till och med blivit lite mätta? Hur som helst, den enorma skadeglädjen som i alla fall jag upplevde mot Spanien och den så kallade tiki takan på sociala medier är väldigt missriktad, och min gissning är att det är samma personer som nu spiller galla som för fem-sex år sedan satt och dreglade över Barcelona och Spanien. Min andra gissning för dagen är att vi om 20 år kommer se tillbaka på eran och stolt förkunna för nästa generation: Jag var där när fotbollen förändrades för alltid.

Nåväl, det ska också avgöras vem som tar hem grupp B ikväll, och matchen kan faktiskt visa sig vara viktigare än man först kan tro. Tvåan får nämligen möta Brasilien (under förutsättning att de vinner grupp A), och av den anledningen finns det mycket i potten för lagen. Holland, som hunnit blanda och ge å det grövsta hittills, kommer få klara sig utan Robin van Persie på topp till följd av avstängning. Holland har spelat bländande fotboll under två halvlekar, och visat prov på förhållandevis rejäla svagheter under de andra två. Ändå har man tagit sig upp i pole position inför avslutningen, och nu räcker det med kryss för gruppseger. Aston Villas gigant i mittförsvaret, Ron Vlaar, kommer behöva göra en stormatch när den monstruösa pressen från Chiles aggressiva, snabba och ettriga anfallsspelare dyker upp. Matchbilden kan dock komma att passa Holland ganska bra, då man utan vidare kan backa hem och låta Chile äga boll och se till att man ligger på rätt sida. Där Chile kommer vilja driva upp tempot för att skapa ytor, måste Holland stänga ytor och sedan satsa på snabba omställningar – något som förstås underlättas av att man har världens kanske främsta verktyg till ändamålet, en viss Arjen Robben. Det är i sådana här matcher som coacherna kan komma att spela en stor roll, och min halvt kvinnliga intuition säger mig att Van Gaal har minst ett par taktiska jokrar att slänga ut när det behövs som mest.

Slutligen vill jag bara lägga in ett kort ord om en av mina absoluta favoritspelare. Lille Tim Cahill har återigen gäckat försvarare med sin kvickhet, sitt spelsinne och sin fantastiska tajming på både huvud och fötter. Hans drömmål mot Holland glömmer jag inte i första taget, och att han nu är avstängd när Australien vinkar adjö till VM smärtar mig djupt. En artist har checkat ut från VM-scenen, antagligen för sista gången, och på tok för tidigt.

Mitt tips:

1. Holland
2. Chile
3. Spanien
4. Australien

Imorgon kommer mina tips på C- och D-grupperna.

Analys Åsikt Mästerskap

EM-kollen: Jag har fått en nygammal idol

Kvartsfinalerna är nu till ända och vi får avnjuta en oerhört spännande avslutning på EM 2012. I semifinalerna ställs Tyskland mot Italien och Spanien mot Portugal. Två tungsviktsmöten.

Kvaliteten på kvartsfinalerna var varierande. Från fint flödande fotboll i Italien-England var till exempel Spanien-Frankrike en ganska tråkig historia. Vi tar oss en snabbtitt på var och en av de fyra matcherna, innan vi avrundar med mina tankar kring semifinalerna.

Tjeckien – Portugal 0-1
Portugal var favoriter inför matchen, och ju längre matchen led desto tydligare blev mönstret: Portugal ville vinna och drev upp tempot medan Tjeckien ville tjuvåka. Det höll nästan hela vägen. Men individuell skicklighet i form av Cristiano Ronaldo visade sig bli tungan på vågan. Tjeckien hade ett lag, men inte så mycket mer än så.

Tyskland – Grekland 4-2
Man blir inte klok på Grekland. Laget kan se otroligt klumpigt ut, men ändå hanka sig vidare. Och fasen vet om man kanske inte haft chansen mot två-tre andra lag i kvarten med en mer gynnsam lottning. Nu blev det ett Tyskland som är fullt av självförtroende. Det kan låta som om 4-2 är ganska jämnt. Matchen var ojämn. Vi avslutar med Joachim Löws ord: ”Grekland är ett konstigt lag. De har en chans och gör två mål.”

Spanien – Frankrike 2-0
En av frågorna jag ställde mig inför matchen var hur Frankrike som lag skulle reagera efter den tunga förlusten mot Sverige i gruppspelet. Svaret blev att reaktionen uteblev. Kvartsfinalen mot Spanien blev en logisk förlängning av matchen innan, och när man då möter ett bättre lag än Sverige blir uppförsbacken förstås omöjlig att bestiga. Frankrike skapade en halvchans över 90 minuter, och Spanien var hela tiden i kontroll. En bra insats av Spanien, men ett tungt fall för Frankrike – som gjorde ett bra kval och inledde EM ganska lovande. Men var finns offensivlustan?

England – Italien 2-4 efter straffar (0-0)
Jag hade mina frågetecken över att spela Andrea Pirlo i en så pass viktig roll på mittfältet. Han har onekligen haft en fantastisk säsong i Juventus, men ändå. Oj, vad fel jag hade. Pirlo var i en helt egen klass i går: fem plus, fem getingar, sexa på tärningen – jag ger honom allt. Det var han som styrde tempot i matchen, det var han som tog fram köttkniven och skar stora, djupa hål i den engelska backlinjen. Inte bara genom öppnande passningar, utan att slå flest och bäst sådana.

Det var inte mer än rätt att just Pirlo fick vara med och vända på steken. I underläge i straffläggningen tar han fram Panenka-straffen och lurar Hart totalt. Tror fan att Ashley Young inte ser fram emot att gå fram och lägga nästa straff. Pirlos straff betydde kanske bara ett mål på pappret, men mentalt vann Italien matchen där och då. Han är min nya idol, Andrea Pirlo. Detta är hans mästerskap.

”Vi lämnar den här turneringen utan att ha förlorat under ordinarie tid. Vi åker hem eftersom vi inte kan vinna på straffar,” sa Hodgson efter matchen. Nja, säger jag. England åker hem för laget är sämre än Italien. Och att man inte har Andrea Pirlo.

Semifinaler

Portugal – Spanien

Hade Portugal haft en djupledslöpande mittfältare och en striker av klass hade nog detta blivit deras EM. Nu tar det slut. Trots att man har EM:s främste spelare i Ronaldo så ser jag inte att en man kan hindra ett helt lag – och närmare bestämt ett helt mittfält. Och hur påverkas en spelidé som måste involvera defensivt ansvar för flera av nyckelspelarna i offensiven? Portugal måste anpassa sig efter Spanien mycket mer än Spanien efter Portugal. Det, tillsammans med spanjorernas många alternativa matchvinnare, tror jag fäller avgörandet.

Tyskland – Italien

Pirlo, och de Rossi, fick stora ytor att leka på mot England. Men nu kommer man inte att få styra spelet och tempot i alls lika stor utsträckning. Tyskland har något så ovanligt som individuell skicklighet i överflöd uppblandat med en lagmaskin som är mer väloljad än på länge. Vad har Italien för defensivt svar på Tysklands fruktade offensiv?

Effektiviteten kommer spela stor roll, och där måste Italien höja sig. De två fäktarna kan – via sina mittfältare – komma att utföra fantastiska kombinationer med svärden, men vilka kan värja sig mot effektiviteten hos motståndarna? I slutändan handlar fotboll om att göra mål. Jag tror denna matchen kan bli ett levande bevis för det påståendet.

Analys Åsikt Mästerskap

Hamrén bröt kontraktet

Den som bänkat sig i TV-soffan för att se den betydelselösa avslutningsmatchen i EM – för Sveriges del, that is – fick sin belöning i form av ett Sverige som släppt allt vad nervositet heter och faktiskt spelade fotboll. Och på köpet vann man mot stormakten Frankrike med 2-0 – ett Frankrike som faktiskt kunde ha bommat kvartsfinalspel om nu Ukraina hade lyckats besegra England.

Inför matchen låg mycket fokus på det faktum att matchen ”inte betydde något”. Visst, den var betydelselös på kort sikt – i kontexten EM – men den var ändå viktig. Efter två på många sätt icke-svenska insatser – jag kommer tillbaka till detta senare – handlade matchen mot Frankrike mer om att få fansen att tro på något. En match kan nämligen bygga drömmer. Fansen bad om en ljusare framtid: ”Ge oss lite drömmar att nära till nästa mästerskap och till tunga kvalmatcher i fjärran länder.”

Erik Hamrén manskap ska förstås ha all cred för sin fina avslutning. Tyvärr är det enklare sagt än gjort att dra för stora växlar av just Frankrike-matchen – den gav oss ett visst hopp inför framtiden, men den kan inte vinna tillbaka de förlorade drömmar vi hade inför mästerskapet.

Efter 1-2 mot värdlandet Ukraina och 2-3 i baken mot de engelska hingstarna var det, med vetskapen om att Sverige var utslaget, enkelt att ta till ord som ”fiasko” och ”katastrof”. De svenska fansen tycks alltid ha mer eller mindre latenta förhoppningar om ett fotbollslag som, även om det kanske inte håller till på fotbollens bakgårdar, i alla fall står och blickar uppåt mot de stora nationerna såsom förstagångsbesökaren i New York blickar mot toppen av skyskraporna.

Med facit i hand fanns alla tecken på ett mediokert EM där. Vi hade aldrig behövt göra mer än att ta på oss de objektiva glasögonen och studera spelarmaterialet. Hade Sverige en reell chans att gå vidare? Nej. Kunde vi ändå ha gjort det? Ja. Så: vad var det som kunde gått bättre – och framförallt, vad var det som gick fel?



Erik Hamren Foto: hvoorspellingenvanoranje.nl


Avtal är till för att hållas
För det första bevittnade vi slutet på en smekmånad. Vissa hävdade att den tog slut en oktoberdag 2010 i Amsterdam. Men 4-1-förlusten i kvalet var snarare det första äktenskapliga gnabbet mellan Erik Hamrén och de trogna svenska fotbollsfansen. Men under själva EM höll Hamrén faktiskt på att förlora den svenska publiken helt – en publik vars hjärtan han vunnit under tiden fram till mästerskapet. Inte bara tack vare den storartade segern mot Holland med 3-2 i avslutningen av kvalet, utan också genom att låta Sverige bli ett lag som kan spela fotboll.

För det andra ska man vara försiktig med att bryta avtal – ett påstående som leder oss in en diskussion om förväntningar. För att få fason på resonemanget ska vi ta steget in i filmens värld.

Precis som när vi sätter oss ner för att titta på en film, så har vi vissa förväntningar inför en fotbollsmatch. Under Lagerbäck visste vi att Moldavien hemma inte skulle bli tal om någon utklassningsaffär. Vi räknade kallt med vinst med två till tre måls marginal. Vi visste också att vi kunde resa till väldigt många svåra bortamatcher och gneta oss till oerhört viktiga poäng. Inte genom den vackra fotbollen, utan genom krympa ytor – Lagerbäcks favorituttryck – lagarbete och lojalitet.

Filmens värld är densamma. Här behöver vi inte ens känna till regissören, eller för den delen veta vilka filmer han eller hon gjort innan. Vi behöver kanske bara veta vilken genre filmen kan placeras i för att få reda på den mest basala informationen: kommer jag skratta, gråta, skrika eller sitta på nålar under de kommande två timmarna?

Det finns ett osynligt kontrakt mellan filmskaparna och publiken. Publiken förväntar sig att vissa saker händer, men likväl att vissa saker inte händer. Pratar vi om Hollywood-producerade filmer så kan vi exempelvis nästa alltid räkna med att filmen har ett gott slut, och vi är säkra på att huvudpersonen inte dör.

Under fotbolls-EM 2012, i alla fall pre-Frankrike, hade en ny känsla kokat upp bland de svenska fansen: ilskan. Ilska över att den svenska staben aldrig drog lärdom av det där smågnabbandet nere i den holländska huvudstaden. Ilska över att naiviteten fortfarande är ett så pass stort inslag i ett fotbollslag som borde ha större självinsikt om sina egna begränsningar.

Hamrén bröt kontraktet med de svenska fansen under EM-slutspelet. Samma kontrakt som han varit med och författat under kvalet, förvisso med osynligt bläck, rev han sönder framför tusentals tillresta fans i Kiev. Vi, fansen, trodde förstås att vi skulle få njuta av det nya Sverige, det som Hamrén introducerat oss för sedan mer än ett år tillbaka: ett lag med ett offensivt inriktat spel, med fokus på bollinnehav – ett spel där vi bjuder till, men kanske förlorar. Ett lag och ett spel att känna stolthet över.

Ett annat alternativ hade kunnat vara att vi fick skymta det gamla Sverige, det Lagerbäckska. Ett Sverige som förstår den sits vi befinner oss i: vi är underlägsna våra motståndare bolltekniskt, men har en struktur och lojala bollspelare som kan få det att funka ändå. Här är inte alltid spelet i fokus, utan resultatet. Vi pratar om ett upplägg som tog Lagerbäck till fem raka EM-/VM-slutspel.

Jag tror de svenska fansen hade accepterat båda, av olika anledningar. Slutsatsen blev varken eller. Eller, om ni så vill, det sämsta av två världar.

Där Hamrén kritiserats för ett spel som inbjuder bättre lag att hitta ytor i ett svenskt lag som tappar förmågan att just krympa viktiga ytor i defensiven – hänger ni med? Tänk Holland borta i kvalet – har han vunnit poäng hos fansen genom sin spelidé. Mot Ukraina skickade han in spelare och gav dem uppgifter som vore han Lagerbäck. Sverige blev defensivt och räddhågset, spelade med många man i defensiven men låg fel mest hela tiden. Mot England överkompenserade han: nu blev instruktionerna att satsa på offensiven. Resultatet spelmässigt var inte helt tokigt: Sverige var minst lika bra som England. Men problemet låg i det blottlagda försvaret, som inte alls fick hjälp av ett mittfält som pressade i helt fel lägen – och inte alls när det som mest behövdes.

Hamrén valde den Lagerbäckska försiktigheten offensivt, medan han vidareutvecklade den ibland svaga defensiven som vi sett i den nuvarande förbundskaptenens lagbygge (bland annat stundtals i matchen borta mot Ungern). Mot England lät han spelarna göra det de gjort bäst hittills under den nuvarande eran: våga spela, våga anfalla. Men defensiven kom inte med på köpet.

Slutligen
Sverige var naivt. Det stod inte att känna igen det gäng som tagit skalper som exempelvis Holland hemma. När man nu mötte lag av sämre kvalitet – för det kan vi konstatera: England vann gruppen utan att imponera (vilket i sig är imponerande) – höll inte Hamrén fast vid de idéer han och staben utarbetat och faktiskt framgångsrikt lyckats implementera. ”Var finns det Sverige vi såg och lärde oss älska under kvalet?” undrade de svenska fasen med all rätta. Identiteten var som bortblåst.

Med i bagaget har vi ändå tre poäng och en prestigefull seger över Frankrike. Det är inte svårt att hitta punkter att arbeta med, men inte heller särskilt svårt att hitta ljusglimtar.

Nu gäller det att ta med rätt väska hem från Kiev. Har Hamrén lärt sig något av resan så borde det vara att inte bryta avtal. Så se för guds skull till att utarbeta och presentera ett kontrakt som båda parter kan skriva under på. Då blir framtiden under Erik Hamrén nog trots allt ganska ljus. Vi har ju Zlatan.

Analys Inför Mästerskap

EM-kollen: Sveriges ödesmatch

Ödesmatch. Smaka på ordet. En match som betyder mer än tre poäng – den betyder också att en eventuell vinnare får en bonus i form av ett ypperligt läge att gå vidare till slutspel.

För Sveriges del finns det bara ett läge idag. Ett oavgjort resultat gynnar motståndarna England, eftersom man sitter på en nyckelmatch mot Ukraina i sista omgången – dessutom försedda med torrt krut i formen av durken Wayne Rooney.

Innan vi går in djupare på förutsättningarna och analyserar startelvan ska vi ta en snabb titt på det som hände igår.

Spanien lekte
I grupp C blev dramatiken tätare efter gårdagens resultat. Snaran drogs åt för Italiens del, då laget tappade sin, som det såg ut, säkra ledning. Visst, 1-0 är alltid bräckligt, men faktum är att Kroatien hade kört fast när man plötsligt stod för ett riktigt fint samarbete och vips stod det 1-1. Nu är det Italien som måste se till att vinna stort mot Irland i sista omgången för att gå vidare.

Samtidigt kanske inte det blir ett problem – i alla fall inte av gårdagens match att döma. Spanien gjorde ett tidigt 1-0-mål och sedan var det one-way traffic hela matchen. Irland var hopplöst utspelade, och Spanien nöjde sig inte förrän det stod 4-0. Torres bangade in två kassar och vi kastades 5-6 år tillbaka i tiden, och givetvis poppade påståendet upp igen: ”Nu är Torres tillbaka”. Jag är inte så säker på det. Motståndet var otroligt svagt, och det är alltid intressant att spekulera på vilken nivå det irländska laget ligger. Igår var det nog närmare Superettan än EM. Spanien var bra, ja, men dra inte för stora växlar av den här matchen.

Med Irland ute är det alltså tre lag som gör upp om två platser i slutspelet. En hel del pekar ändå på att det blir de två förhandstippade lagen Spanien och Italien som återfinns där. Men med tanke på Kroatiens effektivitet skulle jag inte räkna ut dem…

Grupp D
Så till Sveriges grupp, där Ukraina på tre poäng tar emot Frankrike på en poäng klockan 18.00 ikväll. Hemmanationen imponerade i vinstmatchen 2-1 mot Sverige, samtidigt som jag tror det handlade mer om att hela den svenska staben verkade tagna av stundens allvar – allt från spelarna till Hamrén på bänken. Ukraina började försiktigt, men efter Sveriges 1-0-mål var det bara hemmalagets match. 2-1 måste anses rättvist.

Idag blir uppdraget tuffare. Frankrike förde matchen mot England, men fick ”bara” 1-1. Jag tycker Frankrike så rappare ut offensivt än vad man gjort bitvis under kvalet – defensiven var lika stabil som den varit tidigare – och om detta blir en trend blir Frankrike verkligen att räkna med.

Med tanke på lagets stabila stomme i form av en defensiv enhet som fungerar, handlar det mest om hur de offensiva pusselbitarna faller på plats. Karim Benzema har haft en finfin säsong i Real Madrid och såg farlig ut mot England. Lägg därtill ett mittfält som erbjuder hot i djupled, från kanterna och även från fasta situationer så förstår man att det ukrainska laget kommer få en svårare dag på kontoret än sist mot den isolerade Rosenberg.

Jag har mycket svårt att se hur Ukraina ska ta poäng av Frankrike. Laget kommer inte vika ner sig och heller inte bli utspelade såsom Irland mot Spanien, men det här vinner Frankrike.

Om Hamréns mannar har tänkt sig att slå följe med Frankrike till slutspel är det läge att hitta en extra växel snabbt. Det naiva Sverige måste bort, och ersättas av det svenska landslag vi lärt känna: hårdjobbande individer, kryddat med finess i form av Zlatan. Mycket handlar om just Zlatan. Det är han som ska göra det: om inte målen, så i alla fall bana väg för dem.

Det engelska försvaret är inte dummare än att de förstår att Zlatan är the man. Dags för Johan Elmander och våra kantlöpare Rasmus Elm och Sebastian Larsson att visa framfötterna. Ytorna kommer finnas där.

Aftonbladet släppte startelvan för ett par timmar sedan. Så här ser den svenska elvan ut:

Isaksson

Granqvist-J.Olsson-Mellberg-M.Olsson

Källström-Svensson

Larsson-Zlatan-Elm

Elmander

En ganska så tilltalande elva, där Premier League-spelarna Olsson x 2 och Larsson har nyckelroller. Sebs fasta situationer är en fara som engelsmännen är väl medvetna om. Vi adderar Jonas Olsson beslutsamhet och styrka i luftrummet. Martin Olsson sätter jag ett frågetecken för: vad blir hans roll? Min gissning blir att den är betydligt mer defensivt inriktad än sist. Rasmus Elm har en del att bevisa efter senaste matchen, men samarbetet med Zlatan har varit spännande den senaste tiden. Väl värd en plats i elvan.

TeamTalk.com hävdar att Andy Carroll kommer hoppa in på topp för att ”försöka utnyttja Sveriges svaghet i luftrummet”. Intressant. Men jag hoppas att firma Mellberg/Olsson ska kunna råda bot på detta. På kanterna återfinns James Milner och Ashley Young, enligt samma källa. De båda före detta Villa-spelarna utgör lite olika typer av hot: där den förstnämnda har en arbetskapacitet som är av en annan värld, är Young den som ska stå för farligheterna framåt. Milner är på intet sätt ofarlig och har utvecklat sitt spel de senaste säsongerna, men det är kring Young vi får se upp. Han har dessutom en tendens att falla enkelt.

Sverige är på intet sätt chanslösa. Det här engelska laget är fullt av spelare som inte har formen i zenit, och utan Rooney pratar vi om ett lag som saknar en dimension. Sverige vinner genom att låta tio man göra det vi svenskar gör bäst: jobbar hårt för laget. Vi har som bekant en elfte spelare som kan göra det lilla extra. Låt Zlatan stå för pricken över I:et.

Analys Mästerskap

EM-kollen: Grupp C

Igår fick vi se Danmark så när upprepa en bragd från första matchen, och vi fick se Holland gå ner djupt i brygga – men att kalla laget uträknat är väldigt felaktigt. Trots att Tyskland lär spara på vissa spelare med småskavanker så är ett Danmark utan Niko Zimling ett försvagat lag. Det är lätt att dra paralleller med Thomas Gravesen med tanke på hans yttre, men även spelmässigt påminner de om varandra. Kan Holland slå Portugal med ett mål eller två så är saken biff. Och ett Holland som gått vidare trots att man spelat dåligt – det är ett farligt Holland. Jag är beredd att säga att laget trots omständigheterna har strax under 50 procents chans att gå vidare.

Nåväl, till dagens matcher. Grupp C såg Spanien och Italien spela 1-1 och Kroatien slå Irland med 3-1. The Luck of the Irish existerar inte på fotbollsplan, det vet vi, men i ärlighetens namn var det inte oturen som grinade laget i ansiktet i matchen mot kroaterna. Det var skickligheten laget emellan. Kroaternas fina passningsspel blev för mycket för irländarna. Den dåliga starten hjälpte förstås inte de grönvita, men jag har svårt att se att matchen slutat annorlunda. Irländarna kan säkert bättre, men att laget är det sämsta i den här gruppen tycker jag står utan tvivel.

Idag väntar en styrkedemonstration mot ett Italien som man får svårt att dra några slutsatser av efter matchen mot Spanien. Jag tror inte Italien tackade njet till förutsättningarna då: underdogs, ett spelförande motståndarlag och en match där man visste att chanser skulle dyka upp. Offensiven såg lovande ut, och bara att ställa upp med en anfallsduo som Balotelli och Cassano borde ge någon form av Nobelpris. Inte fredspris dock, kanske. Kanske kemi.

Nu är förutsättningarna något annorlunda. Fotbollseuropa förväntar sig en jämn match, där Italien kanske ändå ses som favorit med hänsyn till det fantastiska ordet ”tradition”. Även spelmässigt blir det säkert tight, med två spelande mittfält och två fina motorer i form av Luka Modric och Andrea Pirlo. Claudio Marchisio var en annan av Italiens mittfältare som gjorde bra ifrån sig mot matadorerna, och kan spela en nyckelroll med sin offensiva kraft.

Kroaterna kommer i stor utsträckning sätta sin tillit till tvåmålsskytten från matchen mot Irland, Mario Mandzukic, när det kommer till att hitta målet. För det måste man göra mot Italien. Italien må byta backlinje och tränare, men någonstans inne i den italienska fotbollssjälen kvarstår faktum: det gör ont att släppa in mål. Alla motståndare vet att man inte får hur många chanser som helst, och det gäller att hitta effektiviteten för Kroatien. Ungefär som laget gjorde mot Irland sist.

Irland imponerade inte i första matchen. Det som kunde gå fel gick fel – och ja, visst kan man använda detta som ursäkt – men irländarna saknar spelarna för att gå vidare. Att passionen finns där, det vet vi. Men var finns spelarna som gör skillnad? Ikväll kan bli en tid för grönvita hjältar – men frågan är var de finns?

De spanska spelarna klagade på planens skick när de försökte förklara det oavgjorda resultatet mot Italien. Det spanska uret tickade inte riktigt som vi är vana vid att se, och utan en Villa som bryter mönster med sina löpningar, en Llorente som bryter mönster med sin fysik och en laguppställning utan en skolad forward saknar man tyngd framåt. Fernando Torres må ha stått för en hyfsat fin avslutning i klubblaget Chelsea, men i landslaget har han inget större förtroende hos tränare Vicente del Bosque. Jag efterlyser Llorente från start!

Analys Mästerskap

EM-kollen: Läget i grupp B

Igår fick vi som väntat se Tjeckien i en helt ny mundering. Efter en bedrövlig defensiv hade man som väntat slipat back- och mittfältsspelet, men den offensiva geisten som syntes stundom mot Ryssland fanns kvar. Två mål tidigt i matchen räckte till 2-1-seger, även om man backade hem onödigt mycket och bjöd in grekerna.

Ryssland och Polen delade broderligt på poängen, och min gissning är att båda lagen är relativt nöjda med det. För Polens del är det nu enbart seger som räknas i sista matchen mot Tjeckien, medan det sistnämnda laget troligtvis klarar sig vidare med ett oavgjort resultat. För Ryssland lär väl knappast få stryk mot EM:s sämsta gäng, Grekland?

Nu lämnar vi grupp A och kollar på förutsättningarna i grupp B. Vi konstaterade att grupp A antagligen är den sämsta på pappret – och vi behöver inte sticka ut hakan särskilt långt för att hävda att grupp B är den starkaste.

Det fotbollsgodis som vi bjuds på ikväll kan inte klassas på annat sätt än delikatesser. Holland måste med största sannolikhet gå för seger mot Tyskland, allt medan Danmark kan spela avslappnat mot ett Portugal som också är i stort behov av en trea.

Och efter Danmarks mycket överraskande 1-0-seger mot Holland i första rundan så känns gruppen vidöppen. Faktum är att det kanske ser värst ut för just Holland. Portugal fick också stryk – 0-1 mot Tyskland – men visade i alla fall upp ett spel att bygga vidare på. Av Hollands sedvanliga finlir – och då räknar jag inte med VM-finalen mot Spanien för två år sedan – såg vi intet. Visst, Robben är ett ständigt hot på sin kant, men han mår som bäst när han är ett av många hot. Fokuserar ett försvar på att ta bort Robben så lyckas man ganska ofta med det. Finns det flera anfallsvapen att ta till – något som Robbens klubblag Bayern München kan stoltsera med – så får han större ytor och kan dominera på ett helt annat sätt.

Holland måste få igång ett mer tempostarkt passingsspel och involvera flera spelare i offensiven. Framförallt saknade jag Rafael van der Vaart från start. Återstår att se om han kan vara en av de elva i kväll. Problemen är knappast att det inte finns alternativ, för offensiva vapen finns det i överflöd i Holland, utan snarare om att coach Bert van Marwijk måste hitta en fungerande offensiv enhet. Kan han exempelvis överraska och hitta plats åt Klaas-Jan Huntelaar? Hur ser en forwardskonstellation med han och Robin van Persie ut?

Tyskland gjorde en stabil insats mot Portugal, utan att för den delen imponera särskilt mycket. Det var ett Tyskland på turneringsautopilot. Ikväll gäller det nog att koppla ur denna och manuellt styra spelet: holländarna är för bra för att göra två dåliga matcher i rad, oavsett motstånd. För tyskarnas del gäller det att ha tålamod, precis som man hade i första matchen. Ett oavgjort resultat är förstås okej, och det ska bli intressant att se i vilken utsträckning Joachim Löw – coach för Tyskland – är beredd att lägga över bollinnehavet till Holland.

Så har vi då Danmark och Portugal. De rödvita hjältarna visade upp en defensiv spelidé som jag inte trodde laget var kapabelt till. Man lyckades med en, för Danmark, unik strategi som gick ut på en ganska defensiv utgångspunkt, där mycket handlade om att sätta in pressen i precis rätt tid och mot precis rätt spelare. Detta ledde inte bara till frustrerade holländare, utan också till att Danmark stundtals hade ganska mycket boll. Många experter hävdade på förhand att Danmarks vilja att ha boll – att spela kreativt – skulle bli deras fall i den här gruppen, men såg man på föregående match tycker jag att förbundskapten Morten Olsen på ett perfekt sätt lyckades koppla samman en stabil defensiv med en vilja att faktiskt spela fotboll.

Nu är det nya förutsättningar mot Portugal, sägs det. Egentligen inte, kontrar jag. Danmark är i exakt samma sits: man är underdogs, och ”behöver” inte vinna. Inför matchen är en poäng välkommen. Kan Morten Olsen lyckas med sin spelidé och återigen radera ut motståndarnas hot – framförallt Ronaldo – ser jag ingen anledning till att påståendet att Danmark är ett minst lika bra lag som Portugal skulle vara felaktigt.

Portugal har i vanlig ordning problem med strikers. Vem ska göra målen? Visst, Ronaldo ger dig alltid lägen, och kommer säkert sätta en eller annan boll, men man måste ha en striker som producerar. Helder Postiga är inte den mannen. Han är överskattad, och det är ett riktigt svaghetstecken för en fotbollsnation som Portugal att inte kunna ha en bättre toppforward.

Portugals recept för seger i kvällens match måste vara initiativ. Då tänker jag både initiativ bollinnehavsmässigt, men också initiativ en mot en. Portugal har ett passningsskickligt lag, men det räcker inte mot ett gäng superdanskar i hyperform. Det måste till ett lyckat man mot man-spel. I ärlighetens namn betyder detta bara att en än större börda hamnar på Cristiano Ronaldos axlar. Portugals övriga mittfält måste våga mycket mer offensivt, och jag ställer mig frågande till att det faktiskt finns spelarmaterial till detta.

Jag är inte främmande för att sticka ut hakan och påstå att vi, efter dagens matcher, faktiskt kan konstatera att Danmark är klara för slutspel och att Hollands enda lilla, lilla chans att göra de rödvita sällskap är att vinna sin sista match och förlita sig på att Danmark tar en tredje skalp och vinner över Tyskland. Snacka om ett långskott!