Category Archives: Match

Analys Match Premier League

Norwich – Aston Villa 0-1: 27:e gången gillt

En god vana etablerade sig medan en 27 matcher lång förbannelse bröts – matchen mot Norwich var underhållande och skoj på alla sätt och vis. Ja, alla utom ett i alla fall… För hur länge blir Christian Benteke borta efter sin skada?

Det ligger ett utkast på min adminsida här på Rotterdam82.se. Dess titel är ”En skada från nedflyttning?” och handlar om vad som händer i det worst case-scenario som en långtidsskada på Christian Benteke skulle medföra. Men utkastet ligger kvar av an anledning – en anledning som stavas ”Libor Kozak”.

Den nye tjeckiske anfallaren blev stor matchhjälte när han såg till att peta in matchens enda mål i det svåra bortamötet med Norwich. Vinsten innebar den tredje segern inom loppet av nio månader på Carrow Road – och i och med att Aston Villa lyckades hålla nollan bröts dessutom en 27 PL-matcher lång svit utan att hålla nollan. En stor del av elogen ska förstås gå till Brad Guzan.

För matchen kunde ha fått ett helt annat ansikte om Norwich tagit ledningen på den straff som man tilldelades redan efter sex minuter. Men Guzan gick åt rätt håll och räddade straffen från Robert Snodgrass, som i äkta Zlatan-style tagit bollen från den ordinarie straffskytten Ricky Van Wolfsvinkel.

Norwich hade mer boll än Villa och någon eller några fler heta chanser, men de gånger då man inte själva missade målet eller träffade någon Villa-spelare på vägen så stod Guzan i vägen. Vi minns inte minst Gary Hoopers läge med bara någon minut kvar av ordinarie tid. En världklassräddning, förstås.

Hänt under matchen
Men Villa var inte ofarligt, och kunde – till och med borde – ha haft ledningen redan inledningsvis. Under matchens första skälvande minuter hann Andreas Weimann missa två ypperliga chanser, medan vi alltså också fick se en straff bara minuter senare i andra änden av banan. Den frenetiska inledningen på matchen dog visserligen ut, men överlag var matchen sevärd.

När klockan närmade sig 25 minuter inträffade det där otäcka momentet som ingen Villa-spelare önskat. Benteke ser ut att ta sig mot ljumsken i en duell med Bassong, och kan inte fortsätta matchen. In kommer Kozak. Men det som alla Villa-fans ser som ett dåligt omen, visar sig snart bringa lycka.

Bara ett par minuter efter bytet tar Andreas Weimann emot bollen på till vänster på egen planhalva och har en hel  korridor att transportera bollen på. Gabriel Abonlahor genomför en avledande löpning som ger Kozak fritt fram just utanför straffområdet. Han får bollen i rätt läge, kan ta emot den och försöker placera in den vid närmaste stolpen. Norwich målvakt Ruddy är dock med och räddar. Returen snappas upp av Gabby, som hittar Kozak snett bakåt. Och den här gången bommar han inte.

Villa höll sedan ut halvleken ut trots att Luna höll på att ställa till ett par gånger. I andra fick Van Wolfsvinkel, Pilkington och inte minst Hooper chanser att kvittera, men Villa höll linan ut och inkasserade säsongens andra trepoängare i Premier League. Starkt.

Vad händer med Benteke?
Aston Villa blev påmint om sin egen dödlighet förrförra helgen när Jores Okore drabbades av en knäskada som enligt uppgifter kan hålla honom borta från spel i upp till nio månader. Vad skulle hända om – peppar, peppar – samma öde drabbade Christian Benteke, tänkte vi? Nåväl, Nu vet vi vad Lambert betalade sisådär £6 miljoner för.

Libor Kozak må kanske inte vara i matchform än efter sin frustrerande förra säsong i Lazio, men att han kan göra mål har han visat under de senaste veckorna. Efter sitt mål mot Italien i VM-kvalet fick självförtroendet en skjuts, och när han nu fick chansen efter 28 spelade minuter mot Norwich tog han den med hela handen.  I det övriga spelet kan vi väl nöja oss med att konstatera att det inte är någon ny Benteke vi fått tag på, men Kozak kommer ändå göra nytta med sitt targetspel. Kan han dessutom stå för sådana här avgörande mål, ja då pratar vi plötsligt om en nyckelvärvning.

För Bentekes del verkar inte skadan vara allvarlig. Klart är att han missar ligacupmatchen imorgon mot Tottenham. Däremot påstås det idag i en artikel i The Independent att Benteke, i bästa fall, kan vara tillbaka redan till helgens stormatch mot ett formtoppat Manchester City.

Hur som helst vet vi nu att vi har en ersättare – i alla fall på kort sikt.

Analys Åsikt Match Premier League

Aston Villa – Newcastle 1-2: Don’t believe the hype

En säsong som började på allra bästa sätt har plötsligt gått i stå. Efter två riktigt väl genomförda matcher såg det lite sämre ut mot Liverpool, och mina farhågor besannades i matchen mot Newcastle – vi har förtvivlat svårt att föra matcher och skapa chanser mot samlade lag.

Låt oss först slå fast en sak: tre poäng efter fyra omgångar är ingen katastrof med tanke på spelschemat som vi stod inför. Personligen hade jag hoppats på någon eller några till, men befarade att det kunde se ut något i stil med detta. Spelmässigt då? De första matcherna passade Villa väl, och poängen där kunde varit flera. Spelarna på plan passade utmärkt utefter matchbilderna, där Villa hade lite boll men kom med fart när man väl hade hade den i sin ägo.

Problemen har dock visat sig vara betydligt större när förutsättningarna är annorlunda. Efter en dålig start – vi återkommer till ämnet senare – kunde Villa ta över matchen mot Liverpool spelmässigt, dock utan att kunna skapa särskilt mycket av värde mot ett lag som läst på läxan och visste att Villa har problem när laget tvingas addera kreativitet mot ett samlat försvar.

Mot Newcastle blev detta tydligt ännu en gång. Laget saknar inte energi, saknar inte ingen cutting edge längst upp på topp – Benteke visade återigen att han är en spelare av yppersta världsklass – och visar också prov på possesssion-spel där laget kan hitta kombinationer på mittplan, både för att sätta motståndarnas försvar i rörelse och för att kunna hitta en aktiv och trygg ”vila” med bollen i eget förvar.

Problemet är nästa steg, när innehavet ska leda till chanser som vår stjärnforward – framförallt han, eftersom övriga delar av laget hela verkar oförmöget att hitta målet – kan sätta dit. Laget skriker efter en offensiv mittfältare, någon som kan dyrka upp statiska försvar. Just nu har vi idel mittfältare med samma kvaliteter.

Tonev skulle kunna vara en sådan spelare, men honom har vi inte fått se mycket av. Bacuna har visat tendenser, men har blandat och gett på tok för mycket under den speltid han fått. Det finns med andra ord alternativ – men i all sanning, hur heta är de?

I bottenstriden
Den här förlusten blir kännbar på många sätt. I och med att spelschemat under återstående delen av september inte är särskilt snällt – Norwich borta, Tottenham hemma och Manchester City hemma inom loppet av en dryg vecka med start på lördag – finns det en del som pekar på att vi kommer finnas med bland bottenlagen redan från början. Sju spelade omgångar är inte särskilt mycket sett över en säsong, men det sätter tonen för kommande månader och är på sätt och vis signifikativt för spelet.

Aston Villa har nämligen ett stort problem med att komma igång under matcherna. Samtliga fyra matcher har följt samma mönster: de första 20 minuterna har helt tillhört motståndarna, och i samtliga fall har motståndarna tagit ledningen innan Villa har hittat någon form av rytm i matcherna. Villa tvingas jobba i uppförsbacke direkt, och där måste Lambert hitta på något illa kvickt.

”En stor del av vårt spel handlar om energi och tempo. Vi började segt. I andra halvlek såg vi mer ut som vi ska. Det var inte likt oss i första”, sa Lambert till avfc.co.uk efter matchen. ”Jag kommer inte komma här med ursäkter. Vi fick stryk för att vi inte startade på rätt sätt.”

Lambert är med andra ord medveten om problemet, men nu har mönstret gått igen i fyra matcher. Det kommer inte att hålla.

Samtidigt fortsätter problemen på hemmaplan. Detta hör i allra högst grad ihop med det faktum att vi inte kan utnyttja spelövertag. Hemma mot Liverpool var Villa spelförande sista timmen, och mot Newcastle under majoriteten av speltiden. Ändå kom de farligaste chanserna till från ett snabbt uppspel. Vårt mittfält är byggt för possession, men kan lätt köras över och har uppenbara problem att förvandla bollinnehav till chanser.

Hypen slår tillbaka – man kan bara inte räkna med att vissa spelare tar kliv från en säsong till en annan. Delph har gjort, Benteke är lika bra som under fjolårssäsongen, men sedan är det tomt. Westwood har börjat rätt slött, Lowton gjorde en riktigt dålig defensiv insats mot Newcastle och El Ahmadi är den typ av spelare som lämpar sig allra sämst mot samlade försvar.

Nu måste Lambert fundera på nya formationer för att få in spelare som Tonev och Kozak, och kunna få upp bollen i farliga områden oftare. Mittfältet är inte kapabelt att ordna detta i många fall, varför vi behöver variera oss och bli ett hot på flera sätt, i alla fall på hemmaplan. Kozak köptes in för att ge oss mål, men då måste leveransen bli bättre.

Analys Match Premier League

Aston Villa – Liverpool 0-1: Hur vi inte hanterade en ny matchbild

Aston Villa fick med sig tre poäng från det så svåra inledande schemat. Poängskörden är helt okej, men efter 0-1 hemma mot Liverpool kan jag inte låta bli att vara en aning missnöjd med det som bevittnades.

Efter 3-1 borta mot Arsenal hade Villa förstås satt sig i en position där det handlade om allt att vinna i de två följande och svåra matcherna borta mot Chelsea och hemma mot Liverpool. Tre Premier League-matcher på åtta dagar är svårt nog – spelas samtliga dessa mot lag som kan förväntas tillhöra de översta sex platserna blir uppgiften förstås ännu svårare.

I onsdagens match mot Chelsea stod Villa upp bra bortsett från den första halvleken, och borde fått med sig en poäng från Stamford Bridge. Rent chansmässigt borde vi  nog fått med oss en poäng i matchen mot Liverpool också – men den här gången svek effektiviteten oss.

Dagens Aston Villa är mycket beroende av att effektiviteten finns där till 100 procent om vi ska kunna ta poäng mot topplagen. Mot Arsenal fanns den där, mot Chelsea och Liverpool saknades den. En del av lösningen står att finna i det påfrestande spelschemat, men inte allt.

Vakna på rätt sida
Sanningen är nämligen den att Aston Villa har börjat matcherna på tok för dåligt. I de båda inledande matcherna i London låg vi under innan klockan stannat på tio minuter, och mot Liverpool tilläts bortalaget äga bollen alldeles för mycket och kunde helt rättvist ta ledningen med 1-0 efter ett fint mål av Daniel Sturridge.

Sedan blev det att jaga igen. Och berömmas den som berömmas bör: Brendan Rodgers hade läst på sin läxa och lärt sig snabbheten i omställningarna är det största vapen Villa kan ta till. Genom att från 30 minuter och framåt dra ner mittfältet och täppa till laget fick Aston Villa visserligen mer boll, men samtidigt fick man bara ha den i ofarliga lägen. Och Villa har få spelare som kan bryta mönstret: här finns bollspelare, men inte den där exceptionella talangen som från mittfältspositionen kan bryta igenom låga försvar.

Detta var vad de avslutande 60 minuterna i matchen kom att handla om. Aston Villa mittfält som förgäves försökte hitta luckor genom Liverpools för dagens starka försvar. Kolo Touré kan visa sig vara den viktigaste värvningen man gjort inför säsongen, och dessutom kom han gratis.

Aston Villa fick förstås chanser: Weimanns skott som styrdes just över, Benteke ”friläge” där hans halvvolley räddades av Mignolet. Men på det stora hela handlade om att stånga sig blodig mot en röd mur. På sätt och vis var det ändå en skön syn: ett lag som gärna tar på sig epitetet ”storlag” fick finna sig i att backa hem och försvara sig i en timme på Villa Park. Samtidigt visade Villa att man inte kunde hantera det, och resultatet blev noll poäng.

Efter tre spelade matcher under årets Premier League-säsong kan vi konstatera att spelet utlovar mer än fjolåret, men att det saknas en krydda på mittfältet för att kunna ta fler poäng på hemmaplan – där många lag kommer göra som Liverpool och backa hem för att få Villas farligaste spelare – Weimman, Gabby och Benteke – felvända och anfallandes i modest hastighet. Dessutom måste Villa lära sig vara med från början i matcherna och inte ge motståndarna det handikapp som vi gett dem i alla tre matcher hittills.

Analys Åsikt Match Premier League

Kevin – a Friend of Chelsea’s

Aston Villa stod för en riktigt imponerande insats borta mot Chelsea, men fick se sig besegrat med 2-1. I andra halvlek skapade Villa flertalet riktigt vassa chanser till både ledningsmål och kvittering mot slutet, och känslan borde vara positiv inför säsongens första hemmamatch på lördag. Om det inte vore för det faktum att domare Kevin Friend mer eller mindre gav Chelsea segern…

Det är med tudelade känslor man ser tillbaka på den här matchen. Där man borde glädja sig för en imponerande insats – i alla fall i andra halvlek, där Villa skapar fyra-fem riktigt farliga chanser – minns man istället det som borde ha givit oss poäng. Jag tänker främst på den solklara straffen i 90:e minuten, men också på det faktum att 2-1-nickaren Ivanovic borde ha blivit utvisad tre minuter innan målet efter en ful armbåge riktad mot Christian Benteke.

Aston Villa stod dock för en bra match. Tyvärr inledde man även denna dåligt, vilket resulterade i att man fick jobba i uppförsbacke resten av halvleken. Chelsea styrde och ställde under de första 45 minuterna, dock utan att skapa särskilt många målchanser. Villa fick bara en under hela halvleken, vilket dock räckte.

Spelare i form
Gabriel Agbonlahor, som verkar ha hittat superformen efter att äntligen fått vara med på en hel försäsong, sprintar loss på vänsterkanten. Inne i boxen har Benteke tagit en smart löpning och stannat till, och när Gabby hittar passningen längs med marken snett inåt bakåt så har Chelseaspelarna tappat den där livsfarliga metern gentemot den belgiske giganten. Benteke tar emot bollen och slår till den med vänstern i en och samma rörelse, och Cech är chanslös när bollen tar i stolpen och går in.

Innan paus har Villa dessutom råkat ut för ännu en mittbacksskada. Ciaran Clark fick en smäll i en närkamp med Ba, och tvingades sy fem stygn i ögonbrynet. In kom det danska superlöftet Jores Okore, som i den här matchen kom att visa det mesta som han står för: orutinen redan efter ett par minuter, då Ba enkelt lurar honom och får ett skottläge. Men också fantastisk blick för spelet, snabbhet och en vilja av stål. Han slog igenom internationellt i och med Nordsjällands matcher mot Chelsea, och igår var han banne mig nästan i samma klass.

I andra halvlek verkar Chelsea vara aningen lamslaget av Villas sena och överraskande kvittering. Gabby får en riktigt fin chans efter ett anfall på högerkanten, men 26-åringen skjuter precis övre bortre krysset. Och nu kommer vi in i ett skede där det händer mycket om vartannat. Kring timmen spelad får Villa ännu en fin chans till ledning, då Weimann tar emot en boll i straffområdet och skjuter ett skott som Cech räddar till hörna.

Villas oförmåga att göra mål på dessa chanser straffar sig dock då Chelsea får en fribiljett in i matchen via domare Kevin Friend. I en närkamp mellan Ivanovic och Benteke slänger serben iväg en armbåge mot Bentekes huvud, men får av någon oförklarlig anledning bara ett gult kort för tilltaget. Detta skulle istället visa sig bli dubbel bestraffning för Villa då samme man tre minuter senare nickar in 2-1 till hemmalaget, efter ett svagt defensivt spel av Villa. Och jag som trodde vi rett upp de defensiva bristerna på fasta situationer?

Villa viker dock inte ner sig utan samlar kraft inför en sista ansträngning. Och det skulle komma två bra lägen till.

I det första vinner Benteke en luftduell och bollen hamnar finfint framför Weimanns fötter, men även denna gång lyckas Cech på ett enastående sätt rädda hemmalaget. Den bästa chansen borde dock ha kommit i den 90:e minuten, då Terry fäktar hejvilt med armarna i en luftduell och får bollen rakt på armen. Solklart. Vi snackar inte ens om en situation som går att diskutera – som exempelvis Ivanovics armbåge – utan en klockren hands från en arm som var någon helt annanstans än invid kroppen.

Kevin not so Friendly visade sig dock inte ha modet att blåsa straff, och därmed försvann chansen till en poäng. Surt, men det finns många bra saker att ta med sig från matchen.

Mot framtida mål
Villa reser sig på ett storartat sätt från en riktigt dålig första kvart och en halvdan offensiv sista halvtimme av första halvlek. Att Benteke lyckas göra mål från ingenstans, det är inget annat än imponerande. Han var inte bra i första, men gör lik förbannat mål. I andra spelar Villa fortsatt ett lågt försvarsspel, men skillnaden nu är att man vågar hålla i boll och belönas med flertalet chanser. Diamanten på topp med Benteke, Gabby och Weimann är en livsfarlig trio, och idag fick de uppbackning av framförallt Delph men även El Ahmadi. Delphs utvecklingskurva pekar rejält uppåt, och fortsätter han så här är han snart med i landslagsdiskussionen. Han behöver dock polera sitt passningsspel, då det försvinner helt från och till.

Vlaar och Okore var mycket bra, och trivdes mot Chelseas ibland statiska anfallsspel. Mourinhos mannar är i stort behov av en centertank, tänk Benteke, för nu har man visserligen ett rörligt mittfält men inte tillräckligt med hot längst upp. När Schürrle kom in vann man bredden, men saknade fortfarande ett hot längst upp, även om Lukaku slet.

För Villas del gäller det att ladda om batterierna och ställa om matchtaktiken. Mot Liverpool lär man få låna bollen mer än de 35 % man hade på Stamford Bridge. Nu ska man skapa något mot ett mer samlat lag, samtidigt som man måste undvika att Coutinho hittar samma luckor mellan mittfältet och backlinjen som Chelseas mittfältare är så bra på. Det ska bli intressant att se hur Villa uppträder.

Up the Villa!

Analys Match Premier League

Arsenal – Aston Villa 1-3

Aston Villa fick bästa tänkbara start på vad som såg ut som en väldigt svår inledning av säsongen. Efter 3-1 borta mot Arsenal har Villa nu momentum inför nästa svåra uppgift – bortamatchen mot Chelsea på onsdag.

Det var få experter som trodde att Aston Villa skulle utgöra något hot mot ett, visserligen något skadskjutet, Arsenal. Men startelvan hos hemmalaget indikerade att man ämnade att vinna matchen. Ett lag som ”har råd” att ha Cazorla och Podolski på bänken är ett starkt lag i mina ögon. Villa hade inte tillgång till Sylla som skadade sig några dagar innan matchen. Den hårt kämpande innermittfältaren hade kanske kunnat ta en plats i startelvan, i syfte att bryta ner Arsenals passningsglada anfallsspel.

Det visade sig också att Wenger et al hade köpt medias bild av Benteke som det enda stora hotet i Aston Villa. Nu kan vi skriva av det framöver. Han gör visserligen två mål, men bara en medelmåttig match. Det han gjorde bra – bolltouchen var bara sådär – var att han skapade ytor för sina anfallskollegor. Det syntes att Arsenals backlinje hade respekt för belgaren. Gabby drog stor nytta av detta, och var i mångt och mycket matchens lirare.

Matchen
Kanske började matchen för bra för Arsenal. Man tog genast tag i taktpinnen och Aston Villa femmannamittfält kom allt närmare sin egen backlinje. Därför kom det inte som någon större överraskning när 1-o-målet kom, dock via en kontring på högerkanten där Villa-spelarna först tappade både mark och boll i anfallet och sedan inte kunde räkna in sina spelare i eget straffområdet. Bra spel av hemmalaget, bedrövlig defensiv av bortalaget – så skulle man nog kunna kategorisera Girouds ledningsmål.

Men det verkade som om målet påverkade båda lagen, fast på lite olika sätt. För Arsenals del handlade om att det plötsligt gick lika lätt som man kanske hade hoppats på innan matchen. Matchinledningen hade gått precis som förväntat, och kanske handlade det lite om att man köpte myten om sin egen överlägsenhet. För Villa växte in i matchen från sisådär matchminut 20. I samband med detta står Gabriel Agbonlahor för en fantastisk prestation när han sprintar igenom hela hemmalagets backlinje, rivs ner av Szczesny och så småningom tilldöms en straff (vi tittar närmare på situationerna som orsakat så mycket rabalder längre ner). Benteke missar, men slår in sin egen retur.

1-1 efter första halvlek är förhållandevis rättvist, där Arsenal börjar klart bäst men där Villa växer in i matchen efterhand. Precis som väntat har hemmalaget mer boll, men där ska vi inte förvänta oss något annat.

I början av andra halvlek får båda lagen varsin riktigt fin chans – Arsenals bäste spelare Rosicky skjuter över efter ett fint anfall, och Delph skjuter i insidan av stolpen – innan Gabby kommer från mot en med Benteke. Gabby väljer att gå själv, men blir enligt domare Taylor nedriven i duellen med Koscielny och tilldöms en straff. Den här gången är Benteke säkerheten själv, och Villa leder lika hastigt som lustigt.

Arsenal fortsätter att äga mer boll, men när Koscielny tilldöms sitt andra gula kort ser det kanske ändå ut som om Villa ska komma undan med poäng i behåll. Innan matchen skulle komma att stängas skulle dock Guzan få visa varför han är så betydelsefull, via två superräddningar: först på Rosickys friläge, och sedan på Cazorlas halvvolley.

Med fem minuter kvar av ordinarie tid och majoriteten av Arsenalspelarna i anfallet får Weimann bollen, serverar en djupledsboll mot höger planhalva till vänsterbacken (!) Luna som kommer fri och rullar in 3-1. Ridå! En grymt imponerande laginsats och en härlig start för Aston Villa.

Om domarens insats
Eftersom det blivit så mycket snack om domare Taylors insats viker vi en del av inlägget till att gå igenom den. Vi börjar med att kika närmare på straffsituationerna.

I den första situationen råder det ingen tvekan om att situationen i sig ska föranleda en straff. Däremot får Weimann ett läge att placera in kvitteringen i situationen efteråt, men missar. Då väljer Taylor att blåsa. Weimanns läge kan knappast anses vara lika bra eller bättre än en straff, och eftersom Taylor inte visar fördelstecken så kan han blåsa straff. Något som också domare Jonas Ericsson berättade i Viasats sändningar. Anthony Taylor – Arsenalfansen 1-0.

I den andra situationen ramlar Gabby efter en duell med Koscielny. Till en början ser det tveksamt ut, och från vissa vinklar direkt felaktigt. Men en reprisbild gör mig säker på min sak – det är en korrekt dömd straff och också ett gult kort. Från den assisterande domarens håll – tilläggas ska att han inte vinkade för straff – syns det att Arsenalbacken träffar Gabby innan bollen. Kolla på situationen och det andra benet – alltså inte det som är närmast bollen. Där ser vi att Koscielnys ben träffar Gabby innan det andra benet träffar bollen. Tittar man på fel ben är straffen feldömd, tittar man på situationen är den korrekt. Anthony Taylor – Arsenalfansen 2-0.

Utvisningen, då? Det gula kortet som Koscielny drar på sig vid 2-1-målet klassar vi som korrekt, men det andra är i allra högsta grad tveksamt, i betydelsen hårt dömt. Det är inte varning, och därmed en hårt dömd utvisning.

Två rätt, ett fel – med andra ord. Anthony Taylor – Arsenalfansen 2-1.

På annat håll
Här kommer en kort sammanfattning från de andra matcherna som spelades under premiäromgången (som blir komplett i och med kvällens drabbning mellan Manchester City och Newcastle).

Liverpool – Stoke 1-0
Liverpool visade en offensivlusta av sällan skådat mått, men trots alla chanser har man målvakten Mignolet att tacka för poängen då han räddade en straff från Walters med bara minuter kvar.

West Ham – Cardiff 2-0
West Ham var det bättre laget matchen igenom och bjöd aldrig in gästerna i matchen. 2-0 speglar matchen bra.

Norwich – Everton 2-2
Sevärd match mellan två offensivt inriktade lag. Martinez visade att hans Everton blir att räkna med igen, medan Norwichs spännande nyförvärv Van Wolfsvinkel visade vilken tillgång han blir i boxen med ett mycket behärskat avslut till 2-2.

Sunderland – Fulham 0-1
Sunderland var spelmässigt det bättre laget – Johnson låg bakom det mesta – men Fulham vann matchen. Och Di Canio kan få en jobbig säsong…

West Bromwich – Southampton 0-1
Vad ska det bliva av säsongens upplaga av Southampton? Ett redan bra lag har i dag förstärkts med Osvaldo från Roma. Lambert supervecka höll i sig: mål för England i debuten borde vara gott nog, men han fick också äran att bli pappa och avgöra sent för sitt Saints.

Swansea – Manchester U 1-4
Moyes kunde knappast ha fått en bättre start, och 4-1 i Wales är sjukt imponerande. Matchen var dock lite jämnare än så, även om United som sagt imponerade.

Crystal P – Tottenham 0-1
Spurs ska vara rätt nöjda med tre poäng här, då nykomlingen Palace stretade emot länge och väl. Holloways lag lär inte vika ned sig i år, och kunde mycket väl fått med sig en poäng här.

Chelsea – Hull 2-0
Inte mycket att snacka om. Chelsea under Mourinho lär bli att räkna med, och mittfältet är grymt starkt. Hull hade aldrig en chans, men det vore fel att bedöma lagets chanser efter den här svåra matchen.

Analys Åsikt Match Premier League

Optimist, realist eller pessimist: 2 omgångar kvar

40 poäng brukar vara en magisk gräns gällande överlevnad i Premier League. Men även om Aston Villa nådde poängsumman efter en imponerande 2-1-seger mot Norwich finns det en hel del som talar för att laget kommer behöva fler poäng för att överleva i Premier League.

Aston Villa tog en mindre skalp när man bortabesegrade Norwich med 2-1. I glädjeyran, ruset, efter segern var det många som påstod att Villa säkrat kontraktet och äntligen kan lägga säsongens många missöden bakom sig. Men så är inte fallet, inte på långa vägar.

De 40 poäng som brukar anses vara riktmärket för överlevnad är i princip en granska bra markör: ända sedan Premier League införde 20-lagssystemet 1995 har bara tre lag med 40 poäng eller mer åkt ner (Sunderland -97, Bolton -98 och West Ham 2003). Snittet för överlevnadslaget är i snitt 36,8 för samma period. Optimisten väljer kanske att se på den här statistiken och dra ett lättnadens suck.

Realist?
Realisten kan se tillbaka på en fin match mot Norwich och, trots Wigans seger på The Hawthorns, se möjligheterna i den sits Villa satt sig i. Sex poäng på två oerhört viktiga matcher och ett spel som lovar gott inför avslutningen. Med många lag mellan sig och strecket ska det till många dåliga resultat på andra arenor för att Villa ska åka ner. Men som realist inser man också att en vinst till skulle sitta som en smäck…

Mot Norwich lös kanske det spektakulära spelet i andra halvlek mot Sunderland med sin frånvaro, men det fanns likväl en trygghet i laget som inte skönjts tidigare under säsongen. Det enda otrygga inslaget var Joe Bennetts försvarsspel. Bennett hade väldiga problem i defensiven, och gav inledningsvis bort massvis av farliga lägen. I tredje minuten fick vi ett varningstecken inför vad som komma skulle när Pilkington gled förbi alltför enkelt på kanten, och efter det följde ett par incidenter där Bennett låg galet fel eller rev ner folk till höger och vänster i farliga lägen omkring straffområdet. Hade Robert Snodgrass i hemmalaget vaknat med bättre känsla i vänsterdojan hade det inte stått 0-0 i paus.

Andra halvlek var klart intressantare än den första. Aston Villa började få luckor att spela på igen på mittfältet, då Norwich-spelarna inte orkade upprätthålla samma fina och effektiva bollpress som under första halvlek. Och när Gabby skaffade sig fri lejd från egen planhalva och kunde placera in bollen i nätmaskorna, kändes matchmönstret igen från senare tid: på samma sätt som det mesta gått emot Villa tidigare under säsongen, studsar samma boll nu plötsligt vår väg. Och mycket har vi Gabby att tacka för det.

Gabby har stått sex mål på de sju senaste matcherna. Det är här så en hjälte uppträder. Trion Gabby, Weimann och Benteke låg bakom ett par riktigt farliga lägen att utöka till 2-0 i andra, men Weimann sköt över det öppna målet på inspel från Gabby medan Gabby sköt utanför efter ett vackert väggspel med Benteke.

Men missarna bjöd in Norwich i matchen igen, och efter att Bennett stått på hälarna mot Snodgrass tyckte den unge engelsmannen att han var tvungen att björnkrama den gule spelaren för att få honom att stanna upp. Straffen är inte mycket att säga om. Domare Kevin Friend kunde ha blåst frispark utanför straffområdet, men när Bennett valde att åka snålskjuts även inne i straffområdet var det inte mycket att tveka på.

Efter straffen hände inte så värst mycket, men i ärlighetens namn hade jag en känsla: det här har förvandlats till våra matcher. Vi kan vinna, istället för att förlora, när uret börjar närma sig de 90. Och med Gabby i högform vet vi alla hur det slutade. Westwood får hur mycket tid som helst på sig på mittplan och hittar anfallaren, som enkelt tar rycket förbi Bassong och kan lägga in 2-1 till bortaklackens stora jubel.

Bennett skulle dock hinna oroa Villas försvar ännu en gång. Grant Holt såg förstås att den unge britten var osäker, och sökte i fjärde tilläggsminuten upp honom för att få övertaget. På det efterföljande inlägget hamnade återigen Bennett på hälarna, allt medan Guzans utrusning hör till de sämre insatserna vi sett från amerikanen den här säsongen. Som tur var studsar bollarna vår väg, som sagt, och Holts nick smet några decimeter utanför stolpen – och Villa kunde inkassera en oerhört viktig trepoängare.

Det pratades en del om Norwichs fina build-up play, men hur mycket ledde det till egentligen? Laget har förtvivlat svårt att komma till riktiga chanser. Villa hade, förstås, inte samma kvalitet i passningsspelet som under matchen mot Sunderland. Det är inte underligt alls. Däremot var det Villa som skapade något mer av värde än hemmalaget, och låt oss hoppas att självförtroendet kan hålla i sig till de avslutande två mycket svåra matcherna. För detta är nämligen långt ifrån över, våra 40 poäng till trots.

Pessimist?
Själv är jag något av en realistisk pessimist, och alla vinster har fört med sig ett aber för mig: från att ha sett möjligheterna har jag nu gått över till att se hoten. Det är långt ifrån över. Jag hade så gärna sett att Villa rest till Wigan med kontraktet säkrat, för på den marken, i en avgörande match, kommer Wigan ha allt att vinna. Och den sitsen kommer de inte att ge bort.

Jag vet att Villa har allt i egna händer och borde fokusera på sina egna matcher, men en nyckelmatch för Villas del kommer redan imorgon tisdag. Då tar Wigan emot Swansea. Skulle walesarna mot förmodan kunna norpa en poäng så ser det plötsligt riktigt ljust ut, då Wigan har en mycket svår bortamatch mot Champions League-jagande Arsenal i näst sista omgången.

Ikväll har vi också Sunderland mot Stoke att bry oss om, och kanske kan vi hoppas på att Stoke kan spika igen Di Canios kista ytterligare lite grand? Om Sunderland inte lyckas vinna ikväll har man en minst sagt viktig match mot Southampton hemma, innan man reser till White Hart Lane för att möta ett Tottenham som kan spela sig till Champions League. Voine voine…

Southampton har som sagt Sunderland borta och Stoke hemma kvar, och där kommer man förstås ta en trea mot Stoke, under förutsättning att Potters är på säker mark – vilket vi förmodar.

Newcastle har ett ganska klurigt schema. Queens Park Rangers borta kan låta enkelt, men jag tycker QPR stod upp bra mot Arsenal efter det snabba baklängesmålet. Och Magpies måste gå för seger, med tanke på att man har ett CL-motiverat Arsenal hemma i sista omgången. Där vill man inte ha kravet att vinna för att klara sig kvar…

På tal om nyckelmatcher så har Norwich en i nästa omgång hemma mot ett West Bromwich, som inte verkar så suget på att hjälpa sina stadskollegor till nytt kontrakt. Men skulle WBA få med sig minst en pinne i mötet kommande söndag så ska det mycket till för att Norwich ska kunna hamna före Villa. I sista omgången har man nämligen Manchester City borta… Lägg därtill att man under 2013 endast lyckats vinna två Premier League-matcher.

Alla bottenlagen har dock flera ”winnable games” kvar, vilket är anledningen till varför jag tror Villa måste ta fler poäng. Vi har alla sett och förstått vad trepoängssystemet medför under den här delen av säsongen. Vinner man matcher, överlever man – kryssar man i fel matcher eller till och med förlorar, åker man troligen ner. Nyckelmatchen blir Wigan, förstås, men min förhoppning är att vi kan överraska med någon poäng mot Chelsea – men kanske framförallt att Swansea eller West Bromwich kan göra oss en tjänst.

För i ärlighetens namn, hur länge kan Wigan lura liemannen?

Analys Åsikt Match Premier League

Aston Villa – Sunderland 6-1

Idag vaknade jag upp med ett par sår på överdelen av vänsterarmen, ni vet, där biceps på vältränade personer återfinns. Jag glömde dock snabbt bort dessa när jag drog mig till minnes det som hände igår. För det hände. I verkligheten. Aston Villa tog ett stort steg närmare ett nytt kontrakt efter hela 6-1 mot bottenkollegan Sunderland.

Jag har sett folk flyga förr, tro mig. Och det är inte alltid dessa ens haft någon form av maskin till hjälp. Senast jag såg en man flyga – eller om man kanske ska kalla det falla länge – var när den österrikiske galningen Felix Baumgartner hoppade ner från 39 km höjd. De enda vingar han hade till hjälp var en fallskärm från Red Bull, typ.

Ändå krävdes det en ung belgare ursprungligen från Kongo för att förstå att jag faktiskt inte sett allt. Det är en sak att fall fritt, en annan att hoppa upp i atmosfären. När jag såg Christian Benteke förvandla gräsmattan på Villa Park till en trampolin trodde jag först att jag verkligen sett allt, men förstod efter ett tag att det enda jag de facto fått bevittna är en kommande världsstjärna födas.

För när Villa till slut stod som segrare med 6-1 (!) över nedflyttningskandidaten Sunderland finns det många att singla ut som matchens lirare: vi har Baumgartners landsman Andi Weimann som via ett hårt jobb och ett oerhört snyggt mål var högst delaktig i segern, vi har Matt Lowton som var överallt och visade upp ett synnerligen imponerande allroundspel, vi kan nämna mittbacksparet som såg stabilt ut och dessutom bidrog med ett mål framåt i form av Ron Vlaars projektil. Och då har vi inte ens nämnt laget som helhet.

Men gör man tre mål i en sådan här pass viktig match, då är man liksom garanterad det främsta omnämnandet på en sådan här sajt. Christian Bentekes hattrick inom loppet av 17 minuter i andra halvlek såg till att förgöra Sunderland och tillskriva Aston Villa tre viktiga poäng, och inte minst en betydligt bättre situation i kolumnen för målskillnaden.

I den 35:e omgången tog Villa exempelvis in hela elva mål på Newcastle, som fick stryk med 6-0 i sin match. Tack vare detta gick Villa om skatorna i tabellen, om än med minsta möjliga marginal.

Tysk elegans?
Under veckan har vi fått läsa mer eller mindre passande liknelser mellan Aston Villa och ett aningen mer framgångsrikt lag för närvarande: Borussia Dortmund. Vi har läst krönikörer som jämfört Villas dekadens (eller återuppbyggnad – ni kan ju välja definitionen som passar beroende på resultaten framöver)  från CL-jagande lag till ett som strider för sin överlevnad med den som det tyska laget genomgått. Hur den satsningen på ungdomarna slog ut har vi nog alla sett…

Vi har också hört Paul Lambert jämföra Aston Villas fans på Holte End med Borussia Dortmunds på Südtribüne, och även om han borde veta som spelat inför dessa fans, så är jag den första att förstå överdriften i uttalandet. Men igår vete fan – visst gav i dom en match?

Sett till spelet igår kan jag också kasta in den tyska effektiviteten i jämförelsen. Villas omställningsspel utfördes med tyska kirurgknivar, om inte på samma nivå som Müller, Robben, Götze och Lewandowski, så i alla fall nog så relativt bra på den lite mindre scenen. Det var tempo när tempo behövdes, det var lugn när det krävdes sinnesnärvaro. Det var harmoni i ett lag som definierats av kaos.

Det var tysk elegans.

En Hellbergsk analys
Tennissiffrorna går dock inte enkom att försvara genom att berömma Villa, även om hemmalaget ska ha stor eloge för sättet man genomförde matchen. Paolo Di Canios högtflygande manskap kom med Björn Borgs träracket i ett försök att trycka tillbaka ett Villa till baslinjen. Men Villas spelare hade dagen till ära försett sig med kompositracket, och kunde allt eftersom matchen led spela ut.

Matchbollen må ha kommit när Gabby rundade Mignolet med bara minuter kvar – och via 6-1 slog in sitt 61:a mål för i Premier League, nytt klubbrekord – men de förgörande smasharna levererade Benteke. Tennisoraklet, tillika Sunderlands-supportern, Björn Hellberg njöt nog inte i särskilt stor utsträckning.

Och som alltid i denna typen av matcher där det rinner iväg, så behöver det vinnande laget några nätrullare då och då. I Villas fall kom den första när domare Probert något tveksamt dömde bort Craig Gardners kvittering till 2-2 i slutet av första halvlek. De rödvitas anfallare Graham kunde inte gärna flytta på sig, och när Guzan hade såpa i händerna kan vi bara tacka domaren för att han tog det säkra före det osäkra och blåste frispark.

Kan Villa ta med sig dessa medstudsar till bollar framöver? Kanske. Just nu blåser vinden i rätt riktning. Sunderland ska visserligen överklara Sessegnons utvisning, men initialt blir han avstängd i tre matcher och missar därmed resten av säsongen. Inte illa för Villas del. Dessutom kommer Wigan behöva klara sig utan stjärnan Maynor Figueroa ett par veckor framöver, kanske till och med resten av säsongen. Tunga avbräck för lag med viktiga matcher framöver.

Lägg därtill att Wigan inte haft samma flyt med resultatet, även om man stundom spelat lika fin fotboll, i slutet av säsongen som man haft de tidigare åren då man dansat lina och klarat sig kvar. Poängen borta mot Manchester City försvann med bara minuter kvar, och ett självmål av Emmerson Boyce med bara minuten kvar hemma mot Tottenham senast måste ha varit som en tennisboll på kulorna för spelarna i Wigan. Där fick man se totalt sett tre viktiga poäng försvinna all världens väg.

As it stands
Bottenstriden ser just nu ut som följer:

 14 Norwich       35  8 14 13  33-54    38
 15 Sunderland    35  9 10 16  39-51    37
 16 Aston Villa   35  9 10 16  42-64    37
 17 Newcastle     35 10  7 18  43-66    37
 18 Wigan         34  8  8 18  39-62    32

Återstående matcher för Norwich: Aston Villa (h), West Bromwich (h), Manchester City (b).

Återstående matcher för Sunderland: Stoke (h), Southampton (h), Tottenham (b).

Återstående matcher för Villa: Norwich (b), Chelsea (h), Wigan (b).

Återstående matcher för Newcastle: West Ham (b), QPR (b), Arsenal (h).

Återstående matcher för Wigan: West Bromwich (b), Swansea (h), Man City (n, FA-cup), Arsenal (b), Aston Villa (h)

De fyra första matcherna för Wigan sker med tre dagars mellanrum, innan det är fem dagars vila innan den potentiella ödesmatchen mot Villa. Av dessa ser jag bara Swansea som en match där man verkligen är favoriter, och kan då Villa norpa tre poäng mot Norwich så borde saken vara biff. Och får Norwich stryk mot Villa väntar en måstematch av stora mått hemma mot ett WBA som verkar ha hittat formen – och skulle man bli utan poäng under slutspurten så vete fan om man överlever med sina 38 poäng…

Nu har vi fått svar på många av de frågor vi ställde oss inför matchen. Och vilka svar sedan! Gällande de där såren på armen, då? Nu vet jag förstås bättre. Jag fick faktiskt nypa mig i armen ett par gånger ganska ordentligt under matchens gång. För detta hände väl inte på riktigt?

Analys Match

Måndagsanalysen: Aston Villa – QPR 3-2

Aston Villa tog en livsviktig trepoängare när man besegrade jumbon Queens Park Rangers hemma med 3-2. Efter en smått episkt dålig första halvlek där gästerna mycket väl kunde ha lett med ett par mål, hämtade sig hemmalaget i andra och tog därmed ett steg närmare ett nytt kontrakt.

Det här var i all sanning en match med två olika ansikten. Den första halvleken var en orgie i felbedömningar från Aston Villas sida. Hade det inte varit för Guzans fantomräddningar – den på Sambas nick kan mycket väl vara säsongens räddning – så hade QPR tagit en rättvis ledning redan innan vi spelat tio minuter.

Ledningsmålet skulle dock dyka upp för gästerna. Upprinnelsen är en felpassning av Bennett på mittplan – varken Bannan eller Westwood vet vem som är mottagaren. QPR ställer om snabbt, och efter att Guzan parerar det första avslutet når Jenas före Bennett till returen och kan glidsparka in de blåvitas 1-0.

1-0 kunde mycket väl ha dubblats till 2-0 via ett par fina chanser för QPR. Närmast kom kanske Remy i den 38:e minuten, eller var det kanske så att Bosingwas frispark i stolpen var närmare?

Hur som helst så står Villa för en fantastiskt viktig kvittering från ingenstans. Med över två minuters övertid i den första halvleken får Lowton bollen på högerkanten. Ytterbacken skyfflar in bollen högt, och i röran av spelare framför mål dyker Agbonlahor upp och nickar in kvitteringen precis innan halvtidsvilan. Detta var Gabbys första mål på de senaste 20 matcherna på Villa Park – vilket tillfälle!

Målet fick stor betydelse för hur andra halvleken skulle komma att utspela sig. Villa fick nödvändig boost av målet, medan QPR tappade det initiativ som hade satt laget i förarposition. I 59:e minuten kom belöningen. Bennett tar revansch på sig själv genom att snyggt ta ner bollen i fart och spela fram den till Weimann, som befinner sig just vid straffområdeslinjen. Väl där vänder han bort ett par försvarare och skjuter snabbt med vänstern. Julio Cesar i gästernas mål är på bollen, men lyckas inte förhindra att den slinker in i nätmaskorna.

Nu var det Villa som hade momentum, men QPR var aldrig ofarligt, och Villas försvarsspel lämnar väldigt mycket i övrigt att önska. Hur som helst fick Villa ett jätteläge att utöka till 3-1 när Lowton med ett effektivt väggpassningsspel med Benteke kom fri med Cesar, men avslutningen hamnade utanför.

Istället kunde QPR kvittera genom Townsend, efter att försvarslinjen sjunkit in i Guzans knä. Då talade en del för ett oavgjort resultat, men vi får inte glömma bort att vi har en av Premier Leagues hetaste anfallare i truppen. Efter att Weimann – ”mannen med den extra lungan”, som Lambert så passande uttryckte sig – på något sätt lyckats ta sig djupt in i straffområdet slår han en fin, inbjudande passning snett inåt bakåt till en helt naken Benteke som kan raka in 3-2.

QPR skulle få två riktigt bra chanser till kvittering. Remy nickade över strax efter Villas mål, medan laget med den allra sista bolltouchen missade chansen till en poäng när avslutet hamnade precis utanför och över. Villa Park kunde dra en djup suck av lättnad – sex poäng i måstematcherna är ett faktum!

Analys
Tabellen ser förstås betydligt roligare ut nu, även om Wigan lyckades besegra Newcastle igår och åt på så vis in en hel del av avståndet som Villa skaffat sig. Men segrarna mot Reading och QPR har betytt att vi involverat många fler lag i bottenstriden, och kan Villa nu hålla i poängskörden så kommer det att stå mellan fler lag än Wigan och Villa när det drar ihop sig.

Det laget som kan komma att få det allra värst är kanske Sunderland, som verkligen inte hittar flytet. Igår vann man inte hemma mot Norwich trots en man mer under större delen av matchen. Jag har tidigare trott att Newcastle är för bra för att åka ner – det där är förstås farligt att säga oavsett vilket lag det rör sig om – men med tanke på att man gått ännu längre i Europa League kommer det vara slitna spelare som går in för att spela av säsongen i Premier League. Lägg därtill lag som också ligger i gränslandet till farozonen, såsom West Ham, Norwich och Stoke. Och Southampton, förstås, som bara ligger en poäng före Villa. Spännande!

Landslagsuppehållet kommer kanske inte lägligt med tanke på Villas form, men det är rätt skönt att kunna slappna av ett par veckor och bara avnjuta frisk luft. Det finns hopp. Nästa match spelas mot Liverpool söndagen den 31 mars. En trepoängare där, och den nedre tabellen öppnar upp sig likt den svampformation som dyker upp efter en atombomb.

Analys Match

Måndagsanalysen: Reading – Aston Villa 1-2

Aston Villa tog en livsviktig seger i och med 2-1 borta mot Reading. Chansmässigt var matchen jämn, men Villa var det lite starkare laget spelmässigt. Tack vare den rättvisa segern klev Villa upp över nedflyttningsstrecket.

Reading mot Aston Villa var i all sanning en sexpoängsmatch. Laget som vann, stod det klart redan på förhand eftersom Wigan vilade från ligaspelet, skulle ta klivet upp ovanför strecket och förhoppningsvis få med sig momentum inför de avslutande nio matcherna av Premier League.

Matchen började intensivt, med Reading som skapade en chans redan tidigt när Adam Le Fondre fick iväg en nick som Brad Guzan räddade till hörna. Efter dryga halvtimmen spelad bröts dock det mållösa dödläget när Nathan Baker nästan på ett komiskt sätt lyckas sparka bollen i eget nät.

Aston Villa lät sig dock inte nedslås av detta. Spelarna har tagit till sig av Paul Lamberts ihärdiga mässande om att gå med huvudet högt, och fick lön för mödan bara ett par minuter efter det tunga målet i baken. Andreas Weimann hittar en lucka i Reading försvar, får bollen i rätt läge av Ashley Westwood och levererar en perfekt passning snett inåt bakåt till Christian Benteke, som via en Reading-försvarare skjuter in kvitteringsmålet – tillika Villas 1 000:e Premier League-mål.

Innan halvleken var över skulle det bli än bättre. Efter ett inlägg från högerkanten når Matthew Lowton – som intressant nog spelat samtliga minuter i Premier League för Aston Villa den här säsongen – högst på ett inlägg. Barry Bannan har påpassligt nog tagit sig in i fritt läge, men lyckas bara styra bollen i stolpen. Reading målvakt Stuar Taylor slår ut bollen i panik, och när bollen studsar till Gabby Agbonlahor gör han inget misstag utan lyckas behärskat, men stenhårt, placera in bollen i krysset.

I andra halvlek ser det stundtals bra ut, men Reading har sina chanser: inte minst via ett tveksamt avblåst offsidemål, samt någon straffsituation som domaren väljer att vifta bort och ett par lägen för Hal Robson-Kanu. Men Villa kunde för en gångs skull behålla uddamålsledningen tiden ut, och när slutsignalen ljöd gav alla Villa-fans från sig en enda lång suck. Den första ödesmatchen avbockad – bring on the next one.

Analys av situationen
Idag tänkte jag analysera situationen i tabellen istället för själva spelet. Vinsten betydde så pass mycket mer än bara tre poäng, något som jag hoppas kunna visa nedan.

Varför var denna matchen viktig? I stort handlade det om att skaffa sig poängmässigt luftrum inför kommande matcher. Reading kommer få svårt att med det kommande spelschemat, där man har två bortamöten med Manchester United och Arsenal härnäst. Lägg därtill att man på de återstående sju matcherna som är kvar därefter har kvar svåra möten som Liverpool hemma, Fulham borta och Manchester City hemma. Kanske tog vi det första steget mot att haka av Reading i och med lördagens seger?

Dessutom var segern viktig gentemot de andra lagen ovanför. I och med trepoängaren kan vi reellt nu räkna in även Southampton och Sunderland i den absoluta bottenstriden, och skulle Norwich fortsätta att missa straffar på stopptid så blir det ont om trepoängare – och det känns som om the Canaries kan komma att få ett finger med i spelet mot slutet.

Nu på lördag väntar nästa ödesmatch. Exakt varför är den kommande matchen viktig, då? Utöver att det bara skiljer fyra poängen mellan Aston Villa och Queens Park Rangers och det uppenbara faktum att båda lagen huserar i botten av tabellen, så måste Villa se till att få stopp på QPR:s svit på två raka segrar – segrar som har gett laget rejält med hopp om överlevnad. Vi pratade om momentum tidigare. Traditionens makt är stark, och Harry ”Houdini” Redknapp vet hur man guidar sina lag till nya kontrakt trots usla utgångslägen. Vinner Villa skaffar man sig ett sjupoängsförsprång mot London-laget, och det kan bli väl många för Redknapps mannar – och då har man mer eller mindre hakat av sig även dem.

Villa måste råda bot på problemet med hemmaspelet – man slog West Ham för några omgångar sedan, visst, men en svala gör ingen sommar. Nu måste laget prestera igen och säkra den andra raka segern i ligan. Först då kan vi börja titta på spelschemat för de avslutande åtta matcherna:

Liverpool (H)
Stoke (B)
Fulham (H)
Manchester United (B)
Sunderland (H)
Norwich (B)
Chelsea (H)
Wigan (B)

Inte alltför tufft, kan man tycka. Två-tre riktigt bra lag finns där, men samtidigt i alla fall tre-fyra matcher med riktigt bra vinstchans. Det är alltid svårt att spekulera kring framtiden med tanke på hur omständigheterna när det är dags kan komma att förändras – hur pass safe är Man United som seriesegrare den 22 april, hur pass involverade är Sunderland och Norwich i bottenstriden i mötena efter det, har Chelsea något att spela för i näst sista omgången och, inte minst, blir den sista matchen helt avgörande för vem som överlever i Premier League?

Det vi kan konstatera nu är att det gäller att vinna matcher. Kan vi ta tre poäng på lördag ger vi hoppet om överlevnad en rejäl kick i arslet, men skulle vi – gud förbjude – förlora så får vi istället leva med en rejäl kick in the nuts.

Analys Åsikt Match

Aston Villa – Manchester City 0-1

Aston Villa kammade noll i matchen hemma mot Manchester City. Trots en spelmässigt fin första halvtimme tog City allt större kontroll över matchen, och tog ganska rättvist ledningen precis i slutet av första halvlek efter en grov miss av Ciaran Clark. Det räckte hela vägen fram till en 1-0-seger.

Andra halvlek kontrollerades i mångt och mycket av bortalaget, även om Aston Villa hade ett par fina stunder. Däremot syntes skillnaden i kvalitet på den offensiva tredjedelen av planen, där Touré, Dzeko, Silva och Tévez kom till betydligt farligare lägen än motsvarande kvartett i hemmalaget – kanske inte så många, men väl farliga. Bland annat hade City två träffar i insidan av stolpen – båda försiggicks av fantastiska räddningar av Brad Guzan, som återigen var mycket bra mellan stolparna.

Vi fotbollscyniker fick dessutom ytterligare vatten på våra kvarnar när Aston Villa nekades en jättechans att kvittera i slutminuterna. En straff är bara en straff om offret i sammanhanget kan konsten att ramla. Det tillhör den moderna fotbollen. Vi såg ett lysande exempel på det i slutet av matchen när Nastasic solklart träffade Bentekes lår, och hade Benteke valt att göra ett Suarez-dyk så hade Villa fått straff. Simple as that. När inte ens Mike Dean, en av de flitigare straffblåsarna i ligan, väljer att peka på straffpunkten, ja då är det illa.

Fabian Delph utsågs till Villas bästa lirare av speakern. Inte helt oförtjänt efter sin första halvlek, även om han mattades i andra halvlek. Vad värre var: med bara minuter kvar av matchen drog han på sig sitt tionde gula kort för säsongen (!), vilket gör att han missar det som komma skall: de två rejäla ödesmatcherna den här säsongen. Precis när han är i sin bästa form på väldigt, väldigt länge.

Vi har pratat om hur viktig varje match har varit, hur vissa bataljer kan ha kategoriserats som måstematcher. Nåväl, det som kommer nu, det är inget annat än ödesmatcher. Nu på lördag väntar ett formsvagt Reading på bortaplan, och en vecka senare väntar jumbon Queens Park Rangers hemma på Villa Park. Villa har inte gjort särskilt bra ifrån sig mot lagen kring nedflyttningsstrecket, och vi har definitivt inte råd att ge bort fler gratispoäng till våra värsta konkurrenter.

Får vi med oss fyra poäng eller mer från dessa båda matcher tycker jag det är okej, även om sex poäng vore riktigt bra, och skulle verkligen se till att vi har goda chanser att klara oss kvar. Samtidigt vore det förödande att få tre poäng eller färre. QPR tog en livsviktig seger, en imponerande sådan, borta mot Southampton sist och köpte sig samtidigt en sista chans till att hänga på Premier League-tåget.

Nu kan vi inte längre prata om ett förbättrat spel, inte heller sätta vår tillit till motståndarcoacher som inte kan förstå hur Villa kan ligga så pass illa till i tabellen (senast Mancini) – nu finns det bara ett sätt att överleva. Vinna fotbollsmatcher. Så enkelt i teorin, så ohyggligt svårt i praktiken, har det visat sig för säsongens upplaga av Aston Villa.