Category Archives: Premier League

Analys Åsikt Match Premier League Uncategorized

Vad är en vinst värd?

I sin elfte match som manager för Aston Villa lyckades Remi Garde äntligen notera sin första trepoängare, via 1-0 mot ett Crystal Palace som nu gått mållöst fyra matcher i rad. Vinsten är förstås ovärderlig på flera sätt, men förutom att glädjas över tre poäng, vad ska vi egentligen dra för slutsatser av gårdagens – smaka på ordet – SEGER?

Den senaste segern i ligan för Villas del kom i premiären mot Bournemouth borta, i vad som känns som en evighet sedan. Och 20 matcher är inte lite, förstås. Men så kom den äntligen igår, segern. Och med den hoppet. Eller?

För den pragmatiske är det enkelt att dra slutsatser: vi tog tre poäng, är nu ”bara” åtta poäng från laget ovanför strecket och segern kan mycket väl innebära att det sargade självförtroendet bland spelarna höjs. Ett värde att ta på, helt klart.

Medel kontra mål
Men så enkelt är det inte riktigt. Tre poäng är bara ett medel, inte ett mål, så medan medlet absolut kan ge kortvarig glädje gäller det att fokusera på målet. Och det ligger tyvärr fortfarande borta vid horisonten, knappt synbart. Men nu har vi i alla fall fått en kikare, om jag tvingas forcera metaforen en bit till.

För några veckor sedan skrev jag om de kommande sex matcherna, och att dessa – relativt överkomliga matcherna – i stort skulle ge oss en hint om huruvida vi kan komma och klara oss eller ej. Utgången av dessa skulle aldrig kunna ge oss definitiva svar angående eventuell överlevnad, men vi skulle definitivt kunna sänka oss själva genom att gå vinstfria från dessa:

Newcastle borta
West Ham hemma
Norwich borta
Sunderland borta
Crystal Palace hemma
Leicester hemma

Med en match kvar kan vi med samma argumentation påstå att vi i alla fall gav oss chansen till nytt kontrakt. Fem poäng från fem av matcherna är i vårt läge inte bra, men skulle vi vinna även mot Leicester – då har vi verkligen något att bygga på.

Vad vi kan konstatera
Och gårdagen gav en del intressanta svar. Vi höll nollan och vann med Bunn i mål. Lescott gör mål på fast situation. Kozak startar, sliter utan att glänsa men vi vinner matchen. Har vi månne fått in vinnare i laget?

Och visst är det så att Ayew allt mer framstår som en kommande storstjärna, med insatser som ibland påminner lite granna om Ashley Young? Och är det inte också så att Veretout har en ganska hög nivå inom sig? Slipa lite här, slipa lite där, så jävlar.

Och slutligen kan jag inte låta bli att känna att vi är tryggare med Cissokho på en kant. Han dominerar aldrig, slarvar ibland, men hans blotta närvaro ger mig inbillad trygghet. Igår var den med och gav laget tre poäng, dessutom.

Den här segern kommer verkligen inte att räknas för någonting om vi inte gör något åt den. Vi tvingas återigen konstatera att det är framtidens matcher som avgör vårt öde, inte denna. Vi skjuter fortsatt nedflyttningen framför oss, men fan vet om inte horisonten och dess ljusning kom något närmare?

Analys Åsikt Premier League

Därför måste Traoré spela

Rotterdam82.se goes populistic och står i fronten och skriker: ”In med Traoré!” Anledningen är inte att han är bra på senaste managerspelet, ej heller att han tidigare var en av de största talangerna i Europa. Svaret är betydligt mer pragmatiskt än så: han erbjuder något som vi skriker efter.

Barcelona-talangen har bara bitvis fått visa upp sin talang för Villa-fansen, men det vi sett har ändå lovat gott – och varför ynglingen inte fått spela mer är jag inte man nog att svara på.

Remi Garde har säkert sina anledningar, men oavsett om dessa är av ekonomisk natur eller något annat är det dags att tänka om.

Vi är nämligen framme vid en punkt där vi i stort sett inte har något att förlora. Det här laget verkar ha en inbyggd oförmåga att vinna matcher. Orsakerna är flera, inte minst en minst sagt bristfällig defensiv. Men om vi ser på de offensiva intentionerna förstår vi också varför målen har uteblivit.

Vi har yttrar och strikers som trivs ganska bra med ett snabbt, engelskt inläggsspel (finns undantag), men envisas med att spela possessionspel. Men moment 22 inträffar när vi inser att inte har kvalitet nog att nyttja denna spelform, som kräver kvalitet på nästan samtliga positioner. Där är Aston Villa långt ifrån.

Och man behöver inte vara fotbollskännare för att se hur statiskt det här laget lirar, hur de formligen skriker efter någon bryter mönster. Vågar. På planen har vi idel karaktärer som försöker agera utifrån sin arbetsbeskrivning, men som läget är nu behöver vi rebeller.

Adelante, Adama Traoré!

Adama-Traore-601224

Om Traorés brister som fotbollsspelare behöver vi nog inte fördjupa oss kring i alltför stor utsträckning. Delvis lat utan boll, ego, bolltappare i fel lägen och så vidare.

Men karln sitter ju inne på det mesta som dagens Aston Villa behöver – och vad viktigare är, dessutom i ett läge där vi inte har särskilt mycket att förlora.

So what om han tappar boll på mittplan och vi släpper in ett mål någon gång? Vi kommer alltid släppa in billiga mål på ett eller annat sätt – inte ens fantasin tycks kunna sätta gränser för detta den här säsongen. Men jag garanterar att vi kommer ha ett plus på ratiokontot när vi snackar skapade målchanser kontra tillsläppta diton till följd av spanjoren.

Vi får kreativitet, vi får en revolutionär som motståndarna tvingas lägga fokus på. Vi får någon som går egna vägar i ett lag som satt krokben på sig själva i ett försök att hänga med bollinnehavsmässigt i matcherna.

Jag köper inte snacket om att alla som vill ha in Traoré har ”spelat för mycket manager” och kopplat bort sig från verkligheten. Jag ser praktiskt på det hela: Traoré har det som det här laget skriker efter, och kan han vara (en del av) lösningen så finns det ingen anledning att spara någon form av krut i det läge vi befinner oss.

Därför, Remi Garde, tveka inte på att spela Adama Traoré från start!

 

Analys Match Premier League

Ranieri blottade Sherwood

Claudio Ranieri visade varför gammal är äldst i coachkampen mot Tim Sherwood – och Leicester vann matchen med 3-2 efter en mäktig vändning. Sherwoods smekmånad är definitivt över, och nu krävs det att han visar mer än passion om han ska bli långlivad på Villa Park.

Jag ska börja med att berätta att jag stängde av TV:n när Leicester kvitterade – och jag gjorde det med orden (riktade mot min bättre hälft): ”Nu skiter jag i det här.” Med andra ord missade jag sålunda segermålet för hemmalaget, något som jag dock var helt övertygad om skulle komma förr eller senare efter Vardys mål.

Aston Villas andra halvlek var en uppvisning i hur man inte ska spela för att försöka behålla en ledning. Från första stund var direktiven tydliga: ligg på rätt sida, låt Leicester komma. Och Leicester kom. Från avspark i andra halvlek såg man tydligt hur matchbilden skulle förändra sig, och när Villa lyckades göra 2-0 kändes det som en skänk från ovan. Det som hände därefter var tyvärr inte helt oväntat, men ändå var irritationen större än besvikelsen – hur naivt får det bli?

Lysande första halvlek
Vi tar det från början. För den första halvleken var nämligen en riktigt imponerande sådan. Bojan Djordjic i studion tyckte att det var lite intetsägande fotboll, men jag håller inte med. Tycker Villa kontrollerade matchbilden med lugn i rätt lägen och en vilja att spela bollen längs marken ut mot våra farliga yttrar Grealish och Gil, som höll bredden fint och vågade utmana. Grealish hade dessutom finfin uppbackning i form av Amavi, som fortsätter att imponera stort.

Redan innan Grealishs vackra 1-0 kunde Villa nätat, men lite slarv i de avgörande momenten – Gabbys passning till Sinclair höll låg klass, och Grealishs första avslut på pass av Gil gick rakt på Schmeichel i hemmakassen – gjorde att vi fick vänta lite.

I paus var jag dock riktigt nöjd, då Villa inte bara lyckats neutralisera Leicesters farliga offensiv, utan också lyckats skapa flertalet chanser offensivt. Sherwoods offensiva taktik hade slagit väl ut. Efteråt kunde man på forum läsa kommentarer om ett ”felbalanserat lag”, men detta var knappast röster som höjdes under första halvlek.

grealrex_3300438b
Grealish tappade en del boll inledningsvis, men var ett ständigt hot.

Miserabel andra halvlek
Nae, problemet var ju förstås att förutsättningarna förändrades till andra. Ranieri skruvade upp en ganska hög press till en megapress mot Villas kontrollerade uppspelsfas, och det var där och då problemen uppdagades. Villa är fortsatt inget Barcelona, och när pressen blir så pass hög på våra tekniskt begränsade defensiva pjäser så gäller det att ta till den svenska mittbacksmetoden – skyffla långt. Vi hade ju dessutom idel kvicka spelare som kunde ställt till problem mot ett långt Leicester-lag. Men istället skulle vi envist spela oss ur situationerna, och detta var början på slutet.

Vi fick nämligen idel varningar på att något skulle hända. Bacuna hade problem redan tidigt med Foxes-lirare som var på honom som getingar kring saft, och föga överraskande var det han som var upprinnelsen till reduceringen för hemmalaget – både genom slarv innan hörnan och, för att uttrycka det milt, halvdan markering på hörnan.

Det var också här vi började tappa det centrala mittfältet helt. Laget tappade boll tidigt på offensiv planhalva och Sanchez och Westwood kom ständigt på efterkälken. Leicester-spelarna fick komma rättvända och med fart, och det var knappast lätt för backlinjen att hantera alla kvicka anfall, som dessutom inkluderade spelare med fin form. Mahrez är exempelvis riktigt vacker att beskåda med sin kvickhet, finess och känsla.

Riyad
Mahrez var matchens behållning, i alla fall för den objektiva tittaren.

Tactics Tim
Och det var här Tim Sherwood valde att förstärka sitt öknamn ”Tactics Tim”. Gil – som jobbat på bra och dessutom var ett ständigt hot offensivt med sin fina bollbehandling – byttes ut mot Ayew, och hans roll var minst sagt otydlig. Här, inte tidigare, uppstod felbalansen i laget. Det var här det riktiga förfallet tog sin början, för nu var det nämligen ingen som ville ha boll.

Ranieris taktik var kanske inte klockren från början – då det var Villa som höll i taktpinnen under första 45 – men hans förmåga att anpassa sig efter matchen var vida överlägsen Sherwoods. Ranieri reagerade, justerade och dominerade, medan Sherwood lät sitt lag sjunka djupt samtidigt som han tog bort de fina kontringsspelare som faktiskt hade kunnat fungera i en matchbild såsom den utvecklade sig.

Sedan kan Sherwood naturligtvis inte lastas helt. Någonstans är det ju individer som tappar boll, och under den andra halvlekens sista halvtimme tappades det bollar i ilfart, inte minst från de centrala delarna. Och våra mittfältare fick jaga ryggar hela tiden.

Ärligt talat börjar jag tröttna lite på Sanchez. När folk säger att han är trygg med bollen, tycker jag mest han är långsam och har en övertro på sina begränsade fötter. Tycker inte han hänger med i PL-tempot. Ja, han går ner och möter boll på egen planhalva och kontrollerar tempot, men direkt när det skruvas åt börjar spridningen av bollar att dyka upp som ett brev på posten.

Carlos-Sanchez-of-Aston-Villa-looks-on
Sanchez gör sig bäst på bänken?

Dust yourself off…
Igår var jag ruskigt arg över matchens utgång, och så småningom övergick detta till en besvikelse och en oro över framtiden. Kan vi inte vinna en sådan här match, som vi fått dit vi ville resultatmässigt med mindre än en halvtimme kvar, hur ska vi då ta poäng mot lag med än större kvalitet? Vem ska lära oss att slipa bort naiviteten?

Samtidigt fanns det utan tvekan positiva saker att hämta från matchen, och jag väljer att avsluta med dessa. Den offensiva mittfältstriangeln Grealish/Gil/Sinclair fungerade riktigt fint, där framförallt de båda yttrarna visade positiva offensiva intentioner. Agbonlahor fortsätter att vara ett problembarn i nuvarande form, men han stod i alla fall ensam för assisten till det vackra 2-0-målet.

Våra mittbackar skötte sig för det mesta bra, och det känns tryggt på ett annat sätt än med Clark. Kanske svårt att dra en slutsats från en match – som vi dessutom fick stryk i och släppte in tre mål – men Lescott kommer göra nytta. Likaså måste vi ta upp Amavi, som verkar vara en riktig diamant. Hans passningsspel börjar dessutom ta sig allt mer, och hans offensiva räder har redan fått mig att gå upp i falsett av glädje. Under dessa ökenår har jag verkligen saknat kvalitetsspelare, märker jag – jag har glömt bort hur kul det kan vara av att se kvalitet i ett lag jag älskar.

Så, jag antar att det är med viss oro men ändå tillförsikt som jag ändå blickar framåt mot ack så viktiga matcher. Säsongen är i sin linda och det här laget kan fortfarande påverka sitt öde i väldigt stor utsträckning. Och även om mycket gått emot oss i inledningen av säsongen har jag sett tillräckligt för att ändå hävda att laget har alla förutsättningar att hamna högre upp i tabellen än på länge.

Men det finns områden som måste slipas på, och det är nu Tim Sherwood måste visa mer än passion och vilja. Det är nu han ska jobba bort sitt öknamn och börja göra sig förtjänt av att faktiskt kallas det utan en ironisk klang.

_74779663_74779662

Analys Åsikt Inför Övergångar Premier League

Inför hemmapremiären: därför kommer Villa Park koka ikväll

När Aston Villa tar emot Manchester United på hemmaplan ikväll (!) klockan 20.45 så kan vi vara säkra på en sak: ett utsålt Villa Park kommer att koka. Anledningen stavas förstås Tim Sherwood och dennes ombyggnad.

”We sign who we want, we sign who we waaaant, we’re Villa, we sign who we want”.

Det är inte otroligt att vi kommer få höra denna ramsa från Holte End ikväll, och troligen kommer också nyförvärvet Adama Traoré presenteras. Barcelona-produkten kommer extremt highly rated från Spanien – läs mer om detta här: http://rotterdam82.se/2015/08/13/sanningen-bakom-adama-traore/ – och är Villas tionde (!) nyförvärv under sommaren.

Även om vissa experter hävdar att sommaren varit ”demoraliserande”, så är det nog mer en brist på research och ett förgivettagande: Villa tappar fyra namnkunniga spelare, i form av Benteke, Delph, Cleverley och Vlaar, och resignationen blir ett faktum. Så enkelt är det knappast.

Tim Sherwood Christian Benteke
Vi tappade en spelare, men vann ett lag?

Visst, supportrarna själva och deras tilltro till laget stämmer sällan överens med det faktiskt utfallet i serien efter 38 spelade omgångar, men ser man på Villa-forum så är negativiteten knappast ett problem. Man kan skriva en hel uppsats om faktorerna bakom vårt nyfunna hopp: Benteke- och Delph-pengarna i all ära, men även Lerner verkar ha fattat galoppen och faktiskt valt att lägga pengarna på inkommande transfers.

Lägg därtill en rejäl upprustning vid sidan av planen – Fox och Almstadt har en kompetens och ett förtroendekapital som lockar spelare och agenter – så kanske betydelsen av våra mediokra insatser senaste säsongerna inte är lika stor längre. Dessutom agerar Villa under Premier Leagues paraply, vilket garanterar inte bara ett ekonomiskt jättekliv på lönestegen för spelarna utan också ett ständigt skyltfönster för dem som siktar högre än vår klubb: nämnde Traoré (vars transfer i grund och botten kan kallas för ett lån), Gueye och Amavi, för att ta några exempel.

Men den största av creds ska förstås tillskrivas Tim Sherwood, som identifierat och bearbetat spelare under en längre period. Jag har en god vän som är mycket insatt i scouting Europa över, och han menar att Sherwood har spenderat merparten av sin fria tid – både som anställd och under perioder mellan två jobb – med att resa runt och scouta, träffa spelare och agenter och skaffa sig en bild av vilka spelare som kan vara värda att satsa på i framtiden. Crespo, Traoré och Gueye är tre exempel på spelare som faller in under den här kategorin.

Manchester City's Micah Richards hits the beach in Miami while on vacation with team mates. Pictured: Micah Richards  Ref: SPL161789  080310   Picture by: Splash News Splash News and Pictures Los Angeles:	310-821-2666 New York:	212-619-2666 London:	870-934-2666 photodesk@splashnews.com

Micah Richards – our new Beast!

Det intressanta är också att Sherwood inriktat sig på spetskvaliteter, i olika former. Vad tillför varje spelare laget – det är en fråga som han gått djupare in på än tidigare managers. Han köpte Richards med PL-rutin för att stabilisera centrala defensiven med vetskapen att det kommer tillkomma en mängd spelare utomlands, som inte känner till PL och de krav som ställs. Han införskaffade flexibilitet i de defensiva leden med Crespo, som kan spela på alla platser och göra det bra. Han köpte in Amavi, som kan ockupera en vänsterkant helt för sig själv en bra dag. Och då har jag bara tagit upp de defensiva posterna – liknande upplägg gäller för nästan samtliga nyförvärv.

Just spets är intressant, oavsett vilken kompetens det rör sig om. Vi tar två exempel avslutningsvis:

1. Adama Traoré är den spelare i Europas elitligor som genomförde flest dribblingar säsongen 2014/2015, allt enligt statistikbolaget Opta. Och listan efter honom är inte dålig:

1 Adama Traoré, Barcelona B – 243
2 Eden Hazard, Chelsea – 180
3 Lionel Messi, Barcelona – 174
4 Karim Bellarabi, Bayer Leverkusen – 153
5 Roberto Firmino, Hoffenheim – 140

Att ha en låssmed, någon som kan dyrka upp statiska försvar, har varit ett av Villa akilleshälar sedan väldigt länge tillbaka. Även under den relativa storhetstiden under MON hade vi oerhört svårt att stundom bryta deadlocks – Traoré kan vara en del av svaret.

2. Rudy Gestede har gjort fler nickmål de senaste två säsongerna än någon annan spelare i de fyra brittiska elitfotbollsligorna – även detta hämtat från Opta.

Gestede är med andra ord en spelare att vända sig till när spelet hamnar i stå, eller när man vill bryta mönster – jag tror inte att Sherwood ser honom som spelaren dit alla bollar ska hamna i uppspelsfasen, till skillnad från exempelvis Benteke. Lägg därtill att man nu har spelare som Sinclair, Amavi, Gil och Traoré på kanterna, som kan leverera inspel och inlägg med lite mer kvalitet på än tidigare.

Det är förstås enkelt att säga att Bournemouth gav ett av svaren till varför han köptes in, men där kanske vi fick en första inblick till vilken typ av mål vi kan få se av honom kommande säsongen. Vi får knappast ut 15-20 mål av Gestede under säsongen, men kan vi ligga på 10-15 där minst 50 procent är lika viktiga som det i premiären, ja då har Sherwood gjort en fantastisk värvning.

Seså, nog snackat. Bring on the game. Up the Villa!

holteend2

Let’s get this place rockin’ again!

 

Analys Off the field Övergångar Premier League Rykten

Sanningen bakom Adama Traoré

Övergången från Barcelona till Aston Villa ter sig allt närmare för supertalangen Adama Traoré. Hur lyckades Villa ro i hamn den här affären? Är Traoré verkligen den supertalang som det pratas om? Och hur är det egentligen ställt med den där köp tillbaka-klausulen som Barcelona insisterat på ska finnas med i kontraktet?

Rotterdam82 har tack vare sina källor i Spanien grävt lite djupare i saken och kommit fram till en hel del om den nära förestående (?) affären.

Traoré är visserligen en hype, det är korrekt, men det finns faktiskt substans där också. Han är en alldeles utmärkt spelare med enorm potential, säger min källa med mycket god insyn i spansk fotboll. Ni som har sett klippen med honom kan avgöra en del genom blotta ögat, men han ska också vara en person som är villig att utvecklas på ett sätt som kanske inte alla i denna åldern är.

Dessutom menar samma källa att Premier League kan vara ett alldeles utmärkt steg för spelaren, och han kommer passa bra med tanke på hans spelstil: en kvick och direkt spelare, med bra fysik. Enligt mina kontakter är några av Barcas tränare inte lika förtjusta i hans fotbollskonster som resten av alla experter där tycks vara, vilket förstås är ett litet frågetecken.

Men i Spanien ser man 19-åringen som ett mycket stort löfte: ”huge potential” säger min källa. Min naturliga följdfråga blev naturligtvis varför han då inte har testat lyckan i en större klubb än Villa – och det är då vi kommer in på haken.

Traore

Köp tillbaka-klausulen
Adama Traoré har med 100 procents sannolikhet en buy back clause till Barcelona. Och detta är, hävdar källan, den enda anledningen till att ingen större klubb har köpt honom – de vill inte ha med denna typ av klausuler att göra. Klausulen fungerar i allmänhet så att den säljande klubben har en eller ett par somrar på sig att köpa tillbaka spelaren till ett fastsatt pris. Min källa är inte inblandad i transfern, varför han inte kan få in och spekulera kring hur denna ser ut här.

Det vi kan konstatera är att vi får en fantastisk spelare med enorm potential och unika features på plan – men att vi också ska passa på att njuta medan vi kan, och antagligen inte heller förvänta oss någon form av ekonomisk vinst i Benteke-klass på spelaren, då det är Barcelona som tycks vinna mest på affären om man ser det från den här sidan.

Analys Match Premier League

3-1: ett värdefullt mål på många sätt

Tim Sherwood menar nu att Aston Villa äntligen har blivit ”a Tim Sherwood side” – och är det så här han vill spela fotboll, säger jag gärna amen till det. Jag tror dessutom att coachen utöver de tredje ovärderliga poängen var extra nöjd med ett av målen…

Bakgrunden känner ni förstås till vid det här laget: Villa tog en oerhört viktig seger efter 3-2 hemma mot Everton. Trots att mer eller mindre alla lag runt omkring strecket också vann så avancerade Villa till en 14:e plats, dock fortfarande bara två poäng ovanför nedflyttningsstrecket. Tre omgångar återstår för Villa.

Stor segerorganisatör blev som många gånger den senaste tiden en viss belgare vid namn Christian Benteke. The Beast kom högst vid 1-0 och fintade bort Barry vid hörnan som föranledde 2-0-målet. När Everton något överraskande reducerade till 1-2 kändes det plötsligt jobbigt igen, men då klev Cleverley fram och fixade biffen.

Utöver att målet kom att bli matchavgörande, så kan vi vara säkra på att coach Sherwood var extra nöjd med målets natur – hur det gick till. För det är i mångt och mycket ett skolboksexempel på ett blixtsnabbt anfall, som faktiskt sker mot ett samlat försvar. Sherwood har efterlyst fler mål från andra positioner än vår ensamme anfallare, och nu fick han ett bevis på att allt gnuggande på Bodymoor ger utslag när det betyder som mest.

Målet: Bacuna får bollen på högerbacksplatsen och avancerar framåt i banan. Cleverley är nästan i höjd med Bacuna när han initierar den löpning som till slut resulterar i 3-1. Istället för att ta det säkra alternativet och stanna upp för att motta passningen felvänd – vilket Tom definitivt hade gjort under Lambert – ser han en lucka torna upp sig i Everton-försvaret och tar en maxlöpning från halvplan.

Cleverley och Bacuna får med rätta mycket beröm för målet, men hela momentet möjliggörs via N’Zogbias till synes ganska enkla förflyttning ut mot sidlinjen. Han tar med sin back tillräckligt långt ut i banan för att passningen ska bli möjlig. Samtidigt ser Barry ut att ha ytan täckt, men Cleverleys fart och det faktum att Zoggy lockat ut sin back tillräckligt långt ut, avgör hela sekvensen. Barry ser naturligtvis ytan och förstår Cleverleys intentioner med löpningen, men i inledningen av rörelsen tror han att han ligger rätt och att det bara är möjligt att slå passningen i luften. Och då hade mittbacken förstås hunnit dit. Men alla tre Villa-spelarnas respektive insatser gör att luckan plötsligt finns där, och utnyttjas maximalt.

Och Cleverleys avslut är magnifikt.

Betydelsen
De tre poängen som målet innebär skojar man naturligtvis inte bort, men Sherwood ser fler glädjeämnen födas. Han har tidigare efterlyst mål från andra håll än Benteke, och även om belgaren stod för matchavgörande insatser så fick Sherwood också kvitton på att nötandet på träningarna nu bär frukt.

Mycket har sagts om värvningen av Cleverley, men spelar han som han gjort de senaste matcherna finns det en hel del logik bakom transfern. Nu agerar han nämligen som den box till box-mittfältare som han är som bäst i – samma roll som han hade under Martinez i Wigan, när han var som bäst. Han är inte den sittande spelaren som påbörjar uppspelen – och som just både Westwood och Sanchez är – utan han har tagit ett kliv upp i banan och turas tillsammans med Delph om att attackera med djupledslöpningar. Det har vi onekligen saknat.

Givetvis ska Sherwood ha stor cred för möjligheten – Cleverley har verkligen fått chansen att bli parhäst med Delph. När båda dessa får chansen att attackera så händer det saker, det har vi sett. Och det är just precis sådana här mål som vi behöver för att klara kontraktet.

Och en gigantisk belgare också, förstås…

Analys Åsikt Intervju Off the field Premier League

Villa-fansen om krisen, del 4: ”Detta kan bli min död”

Vi avslutar serien där vi började – det vill säga med liknelser kring döden. Är läget verkligen så illa för vårt Aston Villa? Mats Tägtström ser framtiden i vitögat, och det är ingen munter syn.

För Erik Pettersson, som var först ut i denna fyrdelade intervjuserie, var det ”dödsdömt” att ersätta Lambert med Sherwood, och Mats Tägtström menar att Villa kan komma att bli hans död. Vi låter den före detta löjtnanten i Afghanistan – som onekligen är van att leva i en vardag kantad av krig – ge sin bild av vad som kommer behövas av våra soldater i Claret & Blue.

Hur ser du på Villas chanser till nytt kontrakt?

Tyvärr så ser jag dystert på framtiden. Vi vinner inga matcher och vi gör inga mål. Detta elände har pågått alldeles för länge och till slut så kommer vi att få ta konsekvenserna av det. Vi har flirtat med nedflyttning i flera säsonger nu och turen har tagit slut för oss. Rent matematisk finns det givetvis stora möjligheter att klara sig kvar. Det är en massa poäng kvar att fightas om, men kan man inte slå ett Stoke på hemmaplan som har halva laget borta så har jag enormt svårt att se i vilka matcher vi ska ta poäng. Det går inte att förlita sig på de andra lagen längre. De kommer att sprattla till och börja plocka poäng gissar jag. Vår stora anfallsstjärna är helt under isen – tillsammans med resten av laget ska tilläggas. Allt annat än en nedflyttning skulle förvåna undertecknad.

Är Sherwood rätt man för jobbet som tränare för Villa? Varför (inte)?

Det kan jag egentligen inte ha någon uppfattning om. Minns mest Tim som spelare i Blackburn och kanske framförallt Tottenham, men har ingen koll på honom som manager. Men han gjorde det bra i Tottenham där han gav en del unga spelare chansen. Men alla som inte heter Lambert är i dagsläget ett bättre alternativ. Men hade nog hellre sett en mer rutinerad manager som kom in för resten av säsongen och rör om i grytan och får fart på spelarna. Men nu får vi naturligtvis ställa upp bakom Sherwood och ge honom – och laget – vårt fulla stöd. Det är inget lätt läge att komma in i och försöka rädda det sjunkande skeppet. Matchen mot Stoke blev tyvärr ett bottennapp och det behövde vi verkligen inte i det läget. Oerhört tung förlust.

Vilka är jokrarna som ska rädda laget (som kanske eller kanske inte har fört en undanskymd roll under Lambert)?

Vi måste få igång målskyttet. Annars åker vi ut. Så enkelt är det Och för mig innebär det att Benteke måste hitta nätmaskorna omgående. Han kan göra mål, det har vi sett prov på förut. Men han har varit alldeles för ensam på topp under Lamberts regi. Gabby och Weimann kan vi inte lita på när det kommer till att göra mål. Så min värld är jokern från Belgien och han heter Benteke.

Hur ser du på FA-cupen? Är det enbart positivt att gå långt eller kan det inverka på kampen för nytt kontrakt?

Underbart! Vår enda chans att återfå lite av vår förlorade heder. ’All in’ på cupen! Enormt tråkigt att höra folk som efter våra fiaskon mot sämre lag tidigare säsonger utrycka viss förståelse och satisfiering över att vi åkte ut, för att vi då enligt vissa skulle kunna satsa mer på ligan. FA-cupen är där för att vinnas i år. Aston Villa på Wembley hade varit underbart, även om det känns lite urvattnat att även semifinalerna spelas där. Tycker endast att finalen ska spelas där, men man kan inte få allt. Underbart med derby mot WBA. Hoppas på elektrisk stämning.

Efter flera års kamp för överlevnad: hur ska vi förändra verksamheten för att bli ett lag för övre halvan av tabellen igen?

Viktigaste är att byta ägare. Nu har vi en ägare som mest känns som en belastning och som inte alls vill vara ägare av klubben. Han syns mycket sällan på matcherna och han lättar inte på sin välfyllda plånbok i onödan. Nu läser jag i tidningarna att han har sänkt priset på klubben till £150 miljoner. Hoppas det kan locka till sig någon intressent som visar lite mer engagemang och har lite visioner för klubben. Dessutom skulle han ha avskedad Lambert redan i december 2013 efter förlusten mot Crystal Palace, eller i alla fall senast efter förlusten mot Sheffield United den 4:e januari på Villa Park. Ett riktigt lågvattenmärke.

Den berömda femårsplanen sköts i sank och vi har aldrig riktigt hämtat oss efter det. Satsning på unga och utvecklingsbara spelare misslyckades fullständigt och ledningen och Lambert fick panik och återkallade utlånade spelare och köpte in rutinerade, billiga erfarna Premier League-spelare. Vi får hoppas att Sherwood får ordning på spelet och hittar tillbaks till ett grundspel, något som vi inte haft under Lamberts ledning. Han hattade fram och tillbaks med olika formationer och spelsätt så tillslut blev nog spelarna helt förvirrade och visste inte vad de skulle göra, vilket syntes på plan. Tyvärr känns det som att pengar är det som styr den moderna fotbollen, och det är även det som gjort att mitt intresse har svalnat betänkligt. Det är inte särskilt spännande att följa den engelska ligafotbollen längre, då det finns en handfull lag som fullständigt dominerar. Vansinniga summor involverade i spelarövergångar och höga biljettpriser på många arenor där alla sitter still och klappar händerna lite lojt. Skönt att Allsvenskan drar igång snart, det känns betydligt mer intressant faktiskt. Trots skillnaden på spelkvalité.

Hur påverkar Villas kräftgång dig på det privata planet?

Matchdagarna känns bara jobbiga numera. Och har gjort det de senaste fyra fem säsongerna. Ångesten är total och ibland har jag sett till att ha annat för mig för att behålla förståndet. Diska eller dammsuga brukar vara mer upphetsande och stimulerande än att titta på Aston Villa faktiskt. Längtar tills säsongen tar slut och att vi får ordning på klubben. Detta kommer bli min död annars.

Analys Åsikt Intervju Off the field Premier League

Villa-fansen om krisen, del 3: ”Vinna fult ger lika många poäng”

50 procent. Så små är chanserna till överlevnad om du frågar vår näste man i intervjusoffan, Per-Ola Petersson. Sätt er tillrätta, ratta in rätt frekvens och lyssna noga på vad han har att säga.

Följande mening kommer nog inte falla i god jord hos Per-Ola Petersson, mannen som står på tur för intervju: i Göteborg vet man sannerligen hur man vinner fult. Det menar i alla fall många jag känner. Jag, däremot, är mer neutral och objektiv i den frågan. Och skulle det vara så är jag mer intresserad av hur Villa skulle kunna använda sig av en sådan metod för att vinna matcher och klara sig kvar i Premier League. Undrar just om herr Petersson har några idéer där…

Hur ser du på Villas chanser till nytt kontrakt?

50/50. Vi har lika många poäng som de två lag som ligger precis ovanför oss, så på så vis har vi lika stor chans som de. Men vi måste börja plocka poäng och då måste vi också börja göra mål. Det gäller att börja kriga och fokusera mer på resultat än spelstil. Vinna fult ger lika många poäng. Men jag vågar inte tippa längre.

Är Sherwood rätt man för jobbet som tränare för Villa?

Jag har ingen större koll på honom alls när det gäller hans karriär som manager. Men just nu är han rätt för han är inte Lambert. Jag stöttade Lambert väldigt länge, men på slutet såg han ganska bruten ut och ett byte var nödvändigt. Han verkade ha helt slut på idéer och självförtroende.

Vilka är jokrarna som ska rädda laget (som kanske eller kanske inte har fört en undanskymd roll under Lambert)?

Benteke måste naturligtvis komma i form. Får han gjort ett par mål och får det att lossna kan vi slå vem som helst. Sedan måste vi hitta rätt plats för Gil för han känns just nu mest som den som kan bryta mönster. Resten får kriga och skicka fram bollar, känns det som just nu. Så Gil får väl vara jokern, då.

Hur ser du på FA-cupen? Är det enbart positivt att gå långt eller kan det inverka på kampen för nytt kontrakt?

Har inte kollat upp schemat runt F.A.-cupen, men det är oftast positivt att gå långt där. Och just nu känns det som att det kan ge lite mer självförtroende, för det känns som att det är det som saknas mest. Så för min del tror jag det kan ha lika mycket positiv inverkan som det kan ge negativ uttröttning.

Efter flera års kamp för överlevnad: hur ska vi förändra verksamheten för att bli ett lag för övre halvan av tabellen igen?

Det här är ju den verkliga frågan. Hur ska vi bryta mönstret? Det går enbart genom en långsiktigt hållbar plan där vi strävar mot en typ av fotboll och anlitar managers efter den formeln. Och sedan köper in den typen av spelare som passar in i modellen. Några exempel är väl Southampton och DIF från tidigt 2000-tal. Just nu har vi hoppat från MON till Houllier till AML till Lambert, vilket känns som fyra olika filosofier. Dels kan det bli svårt för spelarna att byta spelstil hela tiden, men framförallt behöver de flesta bytas ut då de kanske inte passar in i den nya managerns plan. Det blir mycket dyrare. Förhoppningsvis kan vi också få ihop ett bra A-lag där vi långsamt kan få in unga spelare som kan få lite tid här och där, istället för som vi under några år har tvingats att ha unga och oerfarna spelare på nyckelplatser. Det blir svårt att utveckla dem då, tror jag.

Hur påverkar Villas kräftgång dig på det privata planet?

Jag är något lugnare nu än för tio år sedan. Men sedan i lördags har jag gått omkring med en klump i magen och försöker att inte tänka på Villa alls. När någon nämner fotboll på jobbet så blir det mest lite mummel och undvikande från min sida. Kort sagt, det påverkar en negativt och jag är inte riktigt på topp. Man vill att säsongen ska ta slut, men ändå inte då man inte vet vad som väntar där.

Gårdagens intervju hittar ni här. Imorgon följer sista delen ur denna intervjuserie, och då träffar ni löjtnant Tägtström som beordrar ordning i leden. 

Analys Åsikt Cup Intervju Off the field Premier League

Villa-fansen om krisen, del 2: ”En viktminskning kan skönjas”

Idag är det Markus ”Mcuz” Anderssons tur att berätta om sina lidanden tillsammans med laget i hans hjärta. Läs mer om hans lösningar på problemet, och varför han avskärmar sig allt mer från Villa-världens bubbla när det går kasst.

Det finns fler än en flickvän runt om i vårt avlånga land som har skrattat åt det faktum att man inte bara mår psykiskt dåligt när ens lag presterar dåligt – det påverkar också fysiskt. Jag har hört om folk som slutat äta – eller än värre, slutat dricka bärs. Riktigt där är inte Markus Andersson från Stockholm riktigt än, även om hans öldrickande och sociala kontakter blivit lidande av Villas ständiga motgångar…

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Markus, hur ser du på Villas chanser till nytt kontrakt?

Vi är Villa, vi kan inte åka ur. Jag är optimist in i det sista.

Är Sherwood rätt man för jobbet som tränare för Villa?

Vet inte riktigt. Kändes lite som vi bytte Lambert mot Lambert. Hade nog helst sett någon med mer rutin som bara kunde gå in och rädda kontraktet. Eller något helt nytt, helst utanför de brittiska öarna. Med ett annat tabelläge så hade jag inte haft något emot Sherwood.

Vilka är jokrarna som ska rädda laget (som kanske eller kanske inte har fört en undanskymd roll under Lambert)?

Tror mycket på Sinclar. Vi behöver göra mål, så enkelt är det, och den snubben verkar både kunna fixa in bollen i maskorna och samtidigt ge spelarna runt sig lite utrymmet och nya alternativ. Vlaar tror jag inte är lösningen i alla fall. Kanske kan Kozak komma igång igen och visa lite av dom fina takterna som vi vet att han besitter. Clark har visat vart skåpet ska stå om och om igen. Trodde han va slut, men ack så gott min hatt smakade.

Hur ser du på FA-cupen? Är det enbart positivt att gå långt eller kan det inverka på kampen för nytt kontrakt?

Tycker fansen är värda en tripp till Wembley.

 

wembley

Wembley: Markus eftersöker en ”fan fest” utan dess like.

 

Efter flera års kamp för överlevnad: hur ska vi förändra verksamheten för att bli ett lag för övre halvan av tabellen igen?

Tror ändå vi är inne på rätt spår. Bygga från grunden. Verkar som vi äntligen har slutat att tappa spelarna som kommit upp sig. I skrivande stund har vi bra kontrakt på spelare som Delph och Benteke. Spelarna behöver vilja lira i klubben och inte bara se att gräset är grönare på andra sidan.

Hur påverkar Villas kräftgång dig på det privata planet?

Det dåliga spelet har bidragit till en betydligt sämre stämning i supporterleden. För mig är den sociala biten minst lika viktig som laget. Nu vill man inte ens umgås med andra supportrar för risken är överhängande att man bara blir på sämre humör. En viss viktminskning kan skönjas på grund av minskat ölintag.

 

I förra delen fick Erik Pettersson svara på samma frågor som Markus – dem hittar du här. Imorgon låter vi Per-Ola Petersson låna tangentbordet.

Analys Åsikt Off the field Premier League

Villa-fansen om krisen, del 1: ”Detta är dödsdömt”

”Villa-fansen om krisen” är en serie i fyra delar, där några av de största och mest välkända rösterna och ansiktena inom Aston Villas svenska supporterskara kommer till tals. Vi ska under fyra dagar försöka komma närmare de viktigaste frågorna bland de många: kan vi ta oss ur krisen och rädda nytt kontrakt, och hur ser framtiden ut för vår kära klubb?

Aston Villa befinner sig i sin sportsligt sett mest utmanande position på många, många år – och risken är uppenbar. Börjar inte laget ta trepoängare snart gör man snart Birmingham Shitty sällskap i läskligan. Olyckskorparna i den blåa delen av staden har börjat kraxa ”KRO” irriterande högt och många skulle förstås pissa på sig av lycka om det otänkbara skulle inträffa. Bara det är en anledning att ge sig i kast med The Great Escape. I den första delen stiftar vi bekantskap med smålänningen Erik Pettersson från Ingelstad, som ger sin syn på Villas chanser till överlevnad.

Hur ser du på Villas chanser till nytt kontrakt?

Efter helgens möte med Stoke så känns det väldigt ovisst måste jag säga. Tidigare säsonger så har vi varit i liknande läge, men då har vi haft ”stolpe in” med oss och rest oss när det krävts som mest. Just för tillfället känns det som att det är precis raka motsatsen. Men med det sagt så ska det tilläggas att hoppet sviker mig aldrig, jag är helt övertygad om att det finns minst tre lag i ligan som har sämre trupp än vad vi har, vilket självklart gör att man har en relativt bitter min om vad som sker här och nu.

Är Sherwood rätt man för jobbet som tränare för Villa?

När det började surras i media om att Tim Sherwood skulle vara mannen som skulle komma att bli Paul Lamberts ersättare så var min första tanke: detta är dödsdömt. Efter att han skrev på och haft diverse intervjuer och presskonferens så är jag övertygad om att han är ett bra alternativ på kort sikt. På lång sikt återstår att se. Men hans inställning och vilja att vinna gillar jag starkt. Han sa något om att ”Spelarna ska aldrig känna sig rädda att förlora, utan bara en vilja att vinna. Förlorar vi så är det på för att jag har misslyckats”. Plus att han har en gedigen spelarkarriär bakom sig med bland annat en Premier League-titel som kapten för Blackburn visar ju också vilken vinnare han är.

_74779663_74779662

Erik om Tim: ”Jag gillar hans inställning och vilja att vinna starkt”

Vilka är jokrarna som ska rädda laget (som kanske eller kanske inte har fört en undanskymd roll under Lambert)?

Haha, ja du… En skadefri Joe Cole kan säkert fixa ett par poäng åt laget, Scott Sinclair tycker jag att man ser att han sakta men säkert börjar växa in i matchtempo (ser redan ut som en bättre variant av Gabby Agbonlahor) och Carles Gil känns spännande men lite för naiv i vissa grejer han tar sig för. Självklart är det viktigaste att Christian Benteke får sätta ett par enkla mål nu så hans självförtroende höjs – när han spelar på toppen av sin förmåga så är han i mina ögon topp fem av anfallarna i Premier League, nu är han långt ifrån den formen dock. Jag hoppas som så många gånger förr att någon människa i världen kan väcka liv i Charles N’ Zogbia, som nästintill på egen hand höll kvar Wigan i Premier League säsongen 10-11, men där ska vi nog inte hoppas på för mycket.

Hur ser du på FA-cupen? Är det enbart positivt att gå långt eller kan det inverka på kampen för nytt kontrakt?

Alla tävlingar man deltar i ska man delta i för att vinna, oavsett omständigheter. Vinster kan endast påverka laget i positiv bemärkelse, det är vad jag anser åtminstone. Självklart måste truppen roteras, men bredden känns okay. Leandro Bacuna, till exempel, gör en bra match mot Leicester i FA-cupen förra omgången.

Efter flera års kamp för överlevnad: hur ska vi förändra verksamheten för att bli ett lag för övre halvan av tabellen igen?

Money talks, och vi har en ägare som inte har guldbyxorna på sig nuförtiden. Vi behöver någonting som lyfter klubben, bara tillsättandet av Tim Sherwood gör att det andas en viss optimism på arenan om man ska tro kommentatorerna från förra helgen. Ta hem en medalj i FA-cupen, säkra PL-kontraktet och gör minst två profilstarka spelarförvärv i sommar så tror jag det kan bli bra. Men först och främst ska vi spela i Premier League, inget annat.

Hur påverkar Villas kräftgång dig på det privata planet?

Tidigare har jag känt mig arg, frustrerad och trött på det. Nu mer känner jag mig tyvärr helt likgiltig inför kräftgången. När ens kompisar slutat reta en och istället tycker synd om en för att man hejar på Aston Villa, det är fan ta mig hemskt. En kass match och förlust tar oftast två-tre dagar att smälta helt, dom dagarna tittar jag inte på någon professionell fotboll alls. Så visst påverkar det!

Imorgon är det Markus Andersson som ger svar på tal – häng med oss då!