Category Archives: Premier League

Analys Åsikt Premier League

Carlos Sanchez-problematiken

Aston Villa fortsätter falla fritt som i en (mar)dröm. 0-5 mot Arsenal var inte bara en uppvisning i uselt försvarsspel, utan gav oss ytterligare bevisning i vårt – i alla fall de flestas – case mot Paul Lambert och hans stab. Målfabrikationen går fortsatt i stå, vilket tyvärr bara är en förlängning av det egentliga problemet: de offensiva idéerna saknas.

Att våga förändras är oftast svårt, ett stort steg att ta. Aston Villas managers sedan lång tid tillbaka – kanske tydligast från Martin O’Neill och framåt – har i grund och botten använt sig av en ganska beprövad metod för lag utan gigantiska ekonomiska muskler. När dessa vill kunna konkurrera med storlagen på kort sikt så handlar det om riskminimering och krympa ytor bakåt, och kunna slå om effektivt och dödligt när läge ges.

Aston Villas kontringsfotboll under MON var stundom exemplarisk. Problemet är att metoden mycket väl kan nyttjas som en del i ett framgångsrecept, men den får aldrig bli huvudbeståndsdelen i densamma. Det var därför MON kom nära, men aldrig nådde riktigt ända fram (till Champions League).

När Paul Lambert under senhösten 2014 proklamerade en ändring av sin och hela Aston Villas filosofi var det ett stort och djärvt steg att ta, inte minst med tanke på att han har en trupp som mer eller mindre är uppbyggd och optimerad för överlevnad under andra förhållanden.

Sedan bytet mot possession-baserad fotboll har vi sett ett Aston Villa som på ett helt annat sätt gått ut och ägt boll. Helt plötsligt åker vi inte till Wales och får låna bollen 30 procent av tiden i matchen mot Swansea, och vi åker inte heller till sydkusten och körs över fullständigt av ett Southampton som ser mer ut som Barcelona.

Tyvärr får vi inte heller längre med oss några poäng från sådana här matcher. Och tyvärr kan vi heller inte längre göra mål.

Davis

Steven Davis såg ut som sydkustens Maradona i förra säsongens hemmamöte med Aston Villa.

Spelaren bakom förändringen?
Det finns en spelare som på sätt och vis, medvetet eller ej, personifierar utvecklingen för Aston Villas del. Carlos Sanchez kom för att styra upp den defensiva delen av mittfältet, som kanske egentligen inte var ett problemområdet från första början. Sanchez kan sägas ha gjort det vi förväntat oss av honom, men då han omger sig med två nästan identiska typer av spelare – i Westwood och Cleverley – så innebär det att vi har byggt ett övertungt defensivt mittfält som istället för att gynna offensiven hämmar densamma.

Sanchez är en spelare som är kapabel att ge offensiva spelare utrymme och tid, men det är förstås under förutsättning av det finns sådana kvalitetsspelare i truppen. Lägger du ihop ett och ett – i betydelsen Lamberts nya spelmodell och den trupp vi faktiskt besitter – så innebär det bara att Sanchez konkurrerar med den del av laget som kanske redan är den stabilaste delen.

Den stora USP:n som Villa haft tidigare, den konkurrensfördel man haft gentemot andra lag runt omkring sig i tabellen, har varit den spets man haft i kontringarna. Det är här vi skaffat oss de mål som vi har kunnat överleva på. Spelmässigt, i betydelsen spel mot ett fast försvar, har vi knappast varit bättre än de lag som fått lämna Premier League. Sanchez är inte alls den typen av spelare som man vill ha i ett lag som prioriterar snabba omställningar. Sanchez är en sittande mittfältare i ett lag som gillar att äga boll och kontrollera, i ett lugnt tempo, matchbilden. Han ska inte, och kan inte, slå passningarna som inleder snabba omställningsmoment.

Detta är förstås inte Sanchez eget fel, men kanske skulle vi inte lagt X antal miljoner på att förstärka ett område där vi faktiskt står oss hyfsat. Följden av detta har blivit att Westwood petats – en spelare som faktiskt nämndes i samband med det engelska landslaget för ungefär ett år sedan. En spelare som dessutom visat sig hyfsat kapabel att vara just den spelaren som kan starta snabba omställningar, och vet att uppskatta dess betydelse.

Ett annat problem verkar vara att Lambert är fast i gamla vanor. Han är oförmögen att ändra sina egna brister, något som blev tydligt under senaste förlustmatchen mot Arsenal. Sanchez hade en riktigt dålig dag på kontoret och borde ha bytts ut – både för sin egen och för lagets skull. Istället gjorde Lambert som han alltid gjort: tog ut Cleverley. Bristen på adaptivitet hos Lambert börjar bli ett reellt problem, och något som hans värsta kritiker börjar föra in under den starkaste delen av argumentationen mot ett avskedande.

Från fansen sida har kritiken inte bara riktat sig mot Lambert, utan det har även skjutits hejvilt åt alla hål. Weimann är en av de spelare som fått ta emot mest. Samtidigt måste man ställa sig frågan om han förtjänar det. En spelare med brister, ja visst, men det är knappast han som bör bära det största hundhuvudet. Och när Weimann används som en ytter i ett possession-inriktat lag, som Villa numera är, får han ofta bollen i helt fel lägen. Weimann gillar snabba puckar, inte kontrollerade sådana. Sanchez har ställt till det för honom. Eller snarare: det faktum att Lambert byggt upp sin nya filosofi kring Sanchez har medfört att Weimann fått en ny roll som inte alls passar honom.

Sanchez_3211970

Lambert har visat stort förtroende för Sanchez, och även om colombianen gjort det vi har kunnat förvänta oss är det kanske kring honom som de offensiva problemen delvis härrör.

Förhoppningar
Men allt är inte hopplöst. Den misslyckade värvningen – i betydelsen en värvning som alltså inte gick igenom alls – av Rickie Lambert signalerar att Lambert inte är särskilt nöjd med Christian Bentekes spel i allmänhet, och förstås inte heller med anfallsspelet överlag. Den statistiken behöver vi ju knappast ta upp igen.

Carles Gil har visserligen bara haft ett par matcher på sig att visa något, men det vi sett av spanjoren hittills har varit riktigt lovande. Tillsammans med en, förhoppningsvis, hungrig Scott Sinclair har vi flera anfallsvapen som kan förse Benteke med torrt krut att skada motståndarna med. För Bentekes del handlar det mer om att få honom att göra ett mål eller två, sedan får vi nog se en betydligt mer aktiv och företagsam spets. Båda dessa spelartyper rimmar väl med den nya filosofin.

Nu gäller det med andra ord att få spelarna att agera på planen, och det snabbt. Ju fler omgångar vi går utan trepoängare och utan att göra mål, desto jobbigare blir det.

Det är ju trots allt så att ett hjärta bara klarar av så många nedflyttningsstrider innan det tackar för sig.

Analys Off the field Premier League

Så populärt är Aston Villa

Aston Villa är kanske inte en storklubb längre när man ser på de senaste säsongernas tabeller i den engelska högstaligan. Men inte sällan här man spelare, både nuvarande och före detta, säga att Aston Villa är en klubb med en massiv följarskara. Jag bestämde mig för att ta reda på i vilken utsträckning detta kunde tänkas stämma – måhända med en lite lekmannamässig metod, men ändå.

En titt på dagens Premier League-tabell är ingen munter syn för oss Villa-fans. Efter 22 omgångar parkerar Aston Villa på en 15:e plats, vilket kan tyckas vara beklagligt – men tyvärr är den en bra spegling av det som hänt de senaste säsongerna. Villa verkar vara ett lag för bottenstriden, och allt snack om att vi rör oss framåt verkar vara lite taget ur luften.

Men folk – experter, entusiaster, fans och spelare – tycks ändå i viss mån säga att Aston Villa förtjänar något bättre, att det trots allt är en storklubb. Hur ska vi ha det egentligen? Jag bestämde mig för att ta reda på saken genom en måhända något lekmannamässig metod – men döm själva. Kan antalet likes på respektive lags officiella Facebook-sida säga något om storleken på en klubb?

Villa på FB

Aston Villas officiella Facebook-konto har 2 115 634 följare i skrivande stund – vilket placerar laget på en hedrande sjundeplats i Premier League-tabellen.

 

Så här ser Premier League-tabellen ut, baserat på antalet Facebook-likes:

1 Manchester United 64,6 miljoner

2 Chelsea 40,7 miljoner

3 Arsenal 32,2 miljoner

4 Liverpool 25 miljoner

5 Manchester City 18,2 miljoner

6 Tottenham 6,2 miljoner

7 Aston Villa 2,1 miljoner

8 Everton 1,8 miljoner

9 Newcastle 1,5 miljoner

10 West Ham 1,1 miljoner

11 Hull 876 000

12 Southampton 860 000

13 Swansea 833 000

14 Sunderland 658 000

15 Queens Park Rangers 573 000

16 Crystal Palace 483 000

17 Stoke 452 000

18 West Bromwich 439 000

19 Leicester 393 000

20 Burnley 161 000

Hälften av lagen har alltså över 1 miljon likes, och tittar man både på lagen i toppen och i botten av tabellen så kommer det knappast som en överraskning att det är just dessa som återfinns här.

Manchester United leder tämligen överlägset medan kollegan från samma stad, Manchester City – får man gissa – lär vara ett av de lagen som fortsatt ökar mest per dag i och med de senaste säsongernas framgång. Om nu inte shejken skojat till det lite och köpt in ett par miljoner likes.

”You’ll never walk alone” sjunger Liverpool-fansen med all rätt, då man har sällskap av sisådär 25 miljoner andra Facebook-användare.

I botten har Burnley och Leicester det än jobbigare än i den faktiska PL-tabellen, medan WBA:s marknadsavdelning får jobba hårt med att undvika nedflyttning den här säsongen.

Aston Villa då? Jag tycker det ändå är rätt kul att se att vi ligger före lag som Everton och Newcastle, som rönt större framgångar än oss de senaste åren. Kanske har vi vår stolta historia att tacka för detta? Däremot får vi tredubbla antalet följare för att kunna avancera och konkurrera om Europa League-platser – hur det ska gå till vet jag förstås. Och då tror jag tyvärr inte att signingen av Sinclair kommer hjälpa oss i någon större utsträckning. Låt oss hoppas att Fox, Lerner och Lambert också förstår vad som krävs…

Notera: Siffrorna är giltiga per den 29 januari 2015 och är avrundade.

Analys Åsikt Match Premier League

QPR – Aston Villa 2-0: Tillbaka ner i hålet igen

Ett par omgångar in på den här säsongen började det åter igen pratas om att Aston Villa kunde vara något på spåren. Den 13 september slog man Liverpool och hade noterat tio poäng på fyra matcher, och experterna var imponerade. Hur kan det då ske att vi fem matcher senare står kvar på samma poäng och att vi nu ser ut att behöva strida för överlevnad ännu en säsong?

Fyra gjorda mål på nio matcher är förstås platsen att börja vårt detektivarbete på – ett riktigt uselt facit, trots ett spelschema som fått Andrés Iniesta att bli ännu lite blekare. Matchen mot Queens Park Rangers innebar en chans att vinna tillbaka lite självförtroende och faktiskt få skapa lite framåt igen. För QPR är inget bra lag. Trots spännande nyförvärv är det ett lag utan identitet och utan trygghet i någon lagdel.

Och detta syntes väldigt väl i gårdagens match mot Villa. Carlos Sanchéz, vårt colombianska nyförvärv som hittills mest sett ut att ha agerat i slow motion på plan, var personen som styrde tempot i matchen, och nog hade han jackat upp intensiteten en aning. Problemet med Sanchéz är att han aldrig kan ge oss den offensiva dimension som vi faktiskt vinner genom att han spelar sitt spel, så länge vi inte har någon bredvid honom som har förmågan att hitta på det lilla extra offensivt. Och det är där Lambert slår en logisk kullerbytta på sig själv.

Mittfältet består nämligen av tre nästan identiska mittfältare. Sanchéz, Ashley Westwood och Tom Cleverley gillar att ha boll på mittplan, styra tempot och hitta smarta lösningar som startar anfall. Men vår brist på kreativitet gör att vi inte har någon som kan fortsätta dessa spelares jobb. Vi fick tre lika spelare som gav oss det de borde – 65 procents bollinnehav – men som också misslyckades att ge oss det man aldrig var menade att göra, det vill säga att skapa chanser. Undrar hur Lambert hade lagt upp den där delen av taktiken? Långbollar på Benteke?

carlos_sanchez

Sanchéz: i Colombia är han en nyckelfigur, men i Villa behöver offensiv uppbackning för att komma till sin rätt.

Signalfel
Sedan är det inte bara Lamberts fel. Spelarna måste någonstans rannsaka sig själva och fråga sig varför man till och med har problemet att slå ett inlägg som faktiskt går mot straffpunkten. Lowton hade väldiga problem, inte minst med vänstern – seriöst, spelar man elitfotboll ska man i alla fall kunna skyffla in bollen med sin svaga fot – medan en situation var näst intill komisk där Cleverley misslyckas helt med ett inspel, får en rensning tillbaka mot sig, försöker igen, med samma resultat: bollen kommer in sakta längs marken och rensas bort.

Däremot fortsätter Lambert att sända ut fel signaler. I intervjun efter matchen rackar han genast när på defensiven, som släpper in två i hans ögon svaga mål. Och ja, visst var det så: Vlaar förlorar en duell mot Zamora vid 1-0 medan den annars duktige Sanchéz står för tre felpass inom loppet av en minut vid 2-0, varav den sista passningen ger honom andra-assisst. Vi ska förstås inte heller förringa Austins fina avslutningar, som andades klass.

Och hur viktig defensiven än är, och hur många poäng den än gett oss, så är ämnet vi måste adressera inget annat än offensiven. Vi har väldiga problem att skapa chanser. Mot topplagen är det förståeligt, men mot ett kasst lag som QPR kan man begära så mycket mer. Och det är problematiskt att vår tränare just nu står och kollar bakåt, när han ska prata om vad vi ska göra framåt. Den här truppen har sina svaga kort i de offensiva positionerna på mittfältet, och det är fan ta mig Lamberts uppgift att lösa dessa. Man kan liksom inte skylla på att Delph saknas – QPR har stora skadeproblem men löste det fint ändå – för det här laget ska inte stå och fall med en person. Lambert måste hitta en väg ut ur den här negativa spiralen som håller på att byggas upp till något som kan visa sig bli en katastrof.

Statistiken från Sky Sports igår talar sitt tydliga språk: Aston Villa ligger på sista plats i PL när det kommer till antalet gjorda mål (4), antalet avlossade skott mot mål (56), antalet skott på mål (18) samtidigt som man ligger näst sist i kategorierna effektivitet (7.1%) och bollinnehav (38%). Det finns ursäkter för vart och en av dem, men frågan är om dessa verkligen ska leda oss bort från de frågor som verkligen uppkommer i samband med dessa siffror.

Fast i gamla synder
Ja, det är verkligen mycket som går emot nu, vilket säkert delvis har att göra med det svåra spelschemat som inte bara tagit oss ner på jorden igen, utan även bundit fast oss i gamla synder. Och det syns alltför tydligt att vi har rollspelare som tyvärr relativt enkelt går att bemästra. Weimann och Gabby kan båda två vara helt ostoppbara om man som motståndarcoach bortser från eller underskattar det hot de båda kan föra in på planen, men gör man sin hemläxa – som ‘Arry gjort – så ser man till att stänga ytor mot dessa spelare. Låt Villa ha bollen, så länge man inte har det i fart och i ett hotande läge. Simple as that.

De närmaste två månaderna har vi inget annat alternativ än att experimentera med det vi har. Det ska bli mycket intressant att se hur Lambert justerar offensiven för att vi ska få igång målfabrikationen och leverera kvalitetsbollar till Benteke i rätt lägen. Då kommer målen så småningom, garanterat. Problemet återfinns i vem eller vilka som ska steppa upp och ge oss målchanser enligt löpande band-principen i de ack så viktiga matcherna som kommer framöver.

Aston Villa v West Ham United - Premier League

Benteke: ge honom chanserna så kommer målen.

Analys Åsikt Off the field Övergångar Premier League Rykten Silly Season

Deadline Day: sammafattning om en samling luftslott

Var det allt? Lite så känner man förstås som Villa-supporter efter de intensiva 24 timmarna under Deadline Day. Ingen spelare in, Karim El Ahmadi ut. Det är den korta sammanfattningen. Rotterdam82.se väljer dock att fördjupa sig lite…

Villa kom riktigt nära att signa Tom Cleverley, men med facit i hand tror jag den viktigaste affären – efter att Vlaar stannar – var nog ändå att Cleverley inte skrev på. Han spenderade den stora majoriteten av gårdagen på Bodymoor Heath, där han enligt flera medier bara hade att sätta en kråka på kontraktet.

Men hans girighet verkade sätta käppar i hjulet, och när Everton plötsligt kom in i leken så ville han hellre återförenas med Martinez. United ville förstås att han ville gå till Villa på en permanent transfer värd uppskattningsvis £7-8 miljoner, medan övergången till Toffeess rörde sig om ett lån.

För att verkligen poängtera att Cleverley är värd så mycket mer än Aston Villa, gick mannens hån till agent ut och deklarerade: ”Tom vill egentligen inte lämna United för en ‘middle of the road club’, och för att att det ska bli möjlighet måste den locka honom ekonomiskt.”

Och det är väl där nånstans vi ringar in vem Tom Cleverley är, och vad han egentligen vill med sin karriär. Vi kan också slå fast att det kommer gå bra för honom: han kommer fortsätta tjäna sina pengar i United, och när januari kommer så kommer det finnas en klubb där för honom, som kan ge honom de pengar han förtjänar. En fin kille på alla sätt. Men personligen känns kaffe, kaka och allt annat som man bjöd Cleverley och han följe på under timmarna i Bodymoor Heath som – hmm, just det – kaffepengar jämfört med de miljontals pund som man kunde ha pungat ut på en spelare som egentligen vill spela någon annanstans.

Cle
Cleverley återvänder till Manchester United för att nöta bänk men tjäna fina pengar.

Ställa om siktet
Med ett par timmar kvar av fönstret började de ansvariga i Villa förstå att man satsat allt krut på fel häst, och då försökte man sig på ett långskott á la Lowton borta mot Stoke förra säsongen. Den här gången missade man dock målet med stor marginal, då Real Sociedads unge och duktige playmaker Sergio Canales inte var särskilt intresserad av att lämna Spanien för en engelsk mittenklubb. Noterbart är att tre Villa-managers på rad har funnit intresse i Canales – scoutnätverket borde med andra ord vara intakt även om den sportsliga ledningen har bytts ut.

Det ryktades också om Jason Puncheon från Crystal Palace tidigare under dagen, men det verkade rinna ut i sanden relativt tidigt. Puncheon hade gett en dimension till ute på kanterna, och hade varit ett riktigt bra köp för de £4 miljonerna som det ryktades om.

Själv satt jag och höll tummarna för att det något galna ryktet om att Andre Ayew var i Storbritannien för att bland annat träffa Villa stämde. Ayew hade varit en världsklassvärvning med Villa-mått mätt, men även den gång verkade det som om fantasin överträffade verkligheten. Trots att franska medier körde storyn om Ayew på de brittiska öarna vet vi väldigt lite om att så verkligen var fallet.

Andre-Ayew
Marseille och Ghanas anfallare Ayew hade varit en drömvärvning, men var det verkligen nära?

På annat håll
Transfern med stort T för Premier Leagues vidkommande, och hela världens för den delen, var naturligtvis att Falcao skrev på ett säsongslångt lån med Manchester United. Louis Van Gaal har kanske inte fått spelet att fungera på plan riktigt än, men de tre senaste värvningarna Di Maria, Falcao och Daley Blind kommer givetvis se till att man blir att räkna med när det kommer till Champions League-platserna.

I Villas del av ligan noteras att Steve Bruce vaknat till liv efter den miserabla insatsen på Villa Park i söndags. The Tigers var en av de stora vinnarna, när man gjorde sig av med överflödige Boyd och införskaffade spets i massor i form av Abel Hernandez (från Palermo, nytt transferrekord) och Mohammed Diame (från West Ham), medan lånen av Hatem Ben Arfa och Gaston Ramirez från Newcastle respektive Southampton ger ytterligare en offensiv dimension. Hull kan mycket väl hamna topp tio den här säsongen, och Bruce har gjort ett starkt jobb under transferfönstrets slutskede.

Bland de andra klubbarna som stärkte sina trupper märks bland annat Arsenal (vars värvning av Welbeck känns naturlig i deras situation), Queens Park Rangers (Sandro), Southampton (Toby Alderweireld från Atletico Madrid och Sadio Mane från Malmö FF:s CL-motståndare Red Bull Salzburg), Crystal Palace (framförallt McArthur från Wigan, för dyra £7 miljoner) och West Ham (Amalfitano, bra värvning som ger bredd).

För Villas del kan man ändå inte säga att fönstret var ett katastrof, då man fått in bredd och delvis också spets tidigare under sommaren (jag tänker då framförallt på Cissokho på vänsterbacken och Senderos centralt i backlinjen, som är de stora anledningarna till att defensiven sett betydligt stabilare ut, och lägg därtill att Sanchez på mitten borde kunna vara ett sparkapitel som kan spela stor roll under de kommande tuffa matcherna). Det viktigaste var att vi nu får ett halvår på oss att jobba fram passande kontrakt till Vlaar, och Delph. Benteke och Kozak har en månad kvar tills de på allvar kan börja konkurrera om anfallsplatserna.

Det går inte att hymla om att en offensiv playmaker och/eller en ytter hade behövts – truppen är inte skrämmande tunn, men hade mått bra av tillskott, inte minst när KEA lämnade – men samtidigt hade det mer eller mindre varit pengar i sjön att köpa en spelare som alltid såg Villa som ett andrahandsalternativ, som bäst.

Nu ser vi fram emot en höst som förhoppningsvis skänker oss mer glädje än den förra. Up the Villa!

 

Analys Åsikt Premier League

Inför säsongen 2014/2015, del 2

Imorgon smäller det. Aston Villa reser de cirka sju milen norrut för att ta sig an Mark Hughes Stoke på Britannia. I den sista delen av två fastställer vi vilka hinder Villa måste besegra för att i första hand klara sig undan nedflyttning, och i andra hand komma högre upp i tabellen.

Förra säsongen skulle man lätt kunna välja att glömma bort om det inte vore det för det att man faktiskt skulle kunna lära sig något av den. Att räkna upp alla områden som var problematiska skulle ta ett tag, men det går att fastställa några som man faktiskt måste ta itu med om den kommande säsongen ska bli bättre än den förra.

Problemområden
Aston Villa släppte in hela 61 mål förra säsongen, vilket var flest bland de lag som klarade sig kvar i Premier League. Många av dessa uppkom vid eller till följd av en fast situation. Utöver att försvaret såg mycket rörigt ut när tempot gick upp i motståndarlagets anfallsspel, så var det likväl hönsgården vid just hörnor och frisparkar – vi kanske ska nämnda även inkast även om Rory Delap inte längre finns med i Stokes trupp – som får mig med flera att ställa oss frågan hur Villa ska agera för att minska på antalet insläppta mål vid dessa?

Skulle Lambert välja att spela med en central trebackslinje, med två vingar som ska ta hand om sina respektive kanter, löser sig en hel del i och med att vi får in tre nickstarka spelare automatiskt. Cissokho har dessutom längd nog att vara konkurrenskraftig i luftrummet från sin vänsterbacksplats. Samtidigt är detta inte bara ett problem som helt kan härledas till spelarna, utan något som Lambert, Keane och de andra i staben kring laget måste fundera kring. För att idén med en trebackslinje ska fungera måste mittfältet framför denna klicka. Det är inte minst av den anledningen som värvningen av Sanchez verkligen känns rätt – här får vi in en kille som är som klippt och skuren för just en roll som städare framför backlinjen. Att han sedan har mer i sitt register än så får vi se som en bonus.

Carlos+Sanchez+Belgium+v+Colombia+pm82Goj4mSrl
Sanchez in action för sitt Colombia.

Vi har nu nämnt några av de defensiva problemen, men offensivt fanns det också mycket att hacka ner på. Villa har framförallt de senaste säsongerna haft problem mot sittande försvar, i anfall där man möter rättvända motståndare och tvingas lirka upp försvaret. Det råder helt enkelt brist på kreativa lösningar i offensiven. Joe Cole är knappast den att förlita sig på till detta uppdrag, men kanske är friska vapen som Benteke, N’Zogbia och Kozak ge oss svaret? Det är nog här vi måste sätta förhoppningen, i alla fall. Richardson ska nämligen ses som en allroundspelare som visserligen är kapabel till poäng, men vars styrkor i första hand ligger i box till box-spelet.

Och de där pengarna som eventuellt finns tillgängligt bör investeras i en central, offensiv spelare. Det har ryktats om Ki från Swansea – som var utlånad till Sunderland förra säsongen – och även om han har kvaliteter så har jag också sett tendenser till att hans svagheter ibland är större än hans styrkor. Ki är nämligen ingen spelare att förlita sig på och försvinner då och då ur matcher, och trots sin storlek är han relativt vek i närkamperna. Jag ser tyvärr inte att Ki lämpar sig särskilt väl i det spel Villa lirar.

Laguppställning
Imorgon lördag väntar ett svårt test mot Stoke, och redan här får vi kanske en liten hint om hur det här lagbygget står sig. Jag skulle tro att Lambert väljer att köra med en fyrbackslinje, mest för att det finns begränsningar på andra delar av plan som begränsas genom 4-2-3-1, som han använde sig av relativt ofta förra säsongen. Med Benteke och Kozak borta finns det egentligen bara ett vettigt alternativ som renodlad forward, Bent, och för att han i sin tur ska fungera krävs en bra uppbackning i form av flera offensiva vapen vid sidan om. På kanterna finns det gott om alternativ med Weimann, Gabby och N’Zogbia, och det finns till och med möjlighet att flytta in Zoggy i mitten för att se vad han kan åstadkomma i hålet mellan mittfält och försvar. Som defensiva kuggar på mitten känns firma Delph och Westwood givna imorgon, med El Ahmadi som tänkbar ersättare om någon av dessa tröttnar eller faller bort.

4-2-3-1 är dessutom en ganska trygg bortauppställning som gör det möjligt med fart ute på kanterna och vid omställningar. Det passar de tre vingarna jag pratade om väldigt bra, i och med att man har lite uppbackning bakifrån och kan koncentrera sig mer på att skapa uppåt. Spekulera i backlinjen kanske inte är det vildaste jag gjort, men är samtidigt inte helt enkelt. Cissokho och Vlaar känns givna, och det är inte omöjligt att Hutton får platsen på högerbacken före Richardson. Bredvid Vlaar är Okore frisk igen, men tipset i premiären faller på rutinerade Senderos – även om jag tror att Okore är rätt man på sikt.

Tabellen
Hur kommer det då att gå för vårt kära lag den här säsongen? Först och främst handlar en del om huruvida Lerner aktivt försöker sälja eller inte. Senare rapporter menar nu att så inte är fallet och att Lerner kommer backa upp Lambert med en transfersumma, som sägs ligga på runt £10 miljoner. Om vi nu utgår från att Sanchez signar så bör det ändå finnas resurser att hämta in ytterligare en kvalitetsspelare. Behåller vi Vlaar är även detta pengar som bör läggas på mittfältet.

Soccer - Barclays Premier League - Liverpool v Aston Villa - Anfield
Synen av Randy Lerner på Villa Parks läktare har blivit en alltmer sällsynt företeelse. Lyckas han inte sälja gör han bäst i att frigöra pengar till transfers innan fönstret stänger.

Truppen ser nämligen starkare ut än vad den gjorde förra säsongen – det tycker jag är viktigt att poängtera. Bara det faktum att vi får tillbaka skadade nyckelspelare talar för en bättre säsong – nyförvärven i sig spetsar knappast truppen, men ger vissa alternativ. Lagen underifrån, Burnley och Leicester framförallt, har haft en ganska svag sommar, och lägger vi därtill ett par lag som faktiskt har sämre trupper på pappret, så ska Villa kunna hålla sig borta från de tre platserna längst ner i tabellen. Crystal Palace andades till exempel förhoppningar efter Tony Pulis svingat sitt magiska trollspö över södra London sista hälften av förra säsongen, men nu när han är borta hänger det tunga regnmoln över lagets framtid i PL.

Även om vi har en starkare trupp än föregående säsong så är den fortfarande skadekänslig. Jag tycker inte, tvärtemot vad många spelare i truppen tycks hävda, att det finns ”strength in depth” utan att vi fortsatt blir väldigt beroende av våra nyckelspelare – det kommer inte att hålla att tvingas vara utan Benteke en halv säsong, exempelvis. Det kommer inte gå att skeppa iväg Vlaar utan en ersättare i samma viktklass – och att Villa ska kunna hitta det i den position vi befinner oss nu får vi hålla för osannolikt.

Hittar vi balansen defensivt – både centralt i backlinjen och mellan de två eller tre spelarna på centrala mittfältet – finns det en del som talar för att många knutar kan komma att lösas offensivt. Framförallt måste försvaret bli tryggt och ta bort lite av det tryck som offensiven får på sina axlar när vi släpper in mål i vart och vartannat anfall. Jag räknar med Sanchez, och jag räknar med en lättare skadesituation, och jag räknar med att vi får behålla Vlaar, Delph och Benteke säsongen ut – då tror jag vi kan ha förhoppningar om att hamna i mitten. Jag säger att en 12:e plats är klart godkänt.

Glöm inte att risa, rosa och tycka till om laget, nyförvärven, artikeln och Premier League i stort på på Rotterdam82.ses Facebook!

Analys Åsikt Premier League

Inför säsongen 2014/2015, del 1

Aston Villa balanserar på en skör tråd, som sånär har gått sönder två säsonger i rad. Finns det något som pekar på att den kommande säsongen, som inleds på lördag borta mot Stoke, blir annorlunda? Låt oss titta närmare på saken.

Med bakgrund av förra säsongen är Proud History, Bright Future innehållslösa ord. Man behöver inte heta Robbie Savage eller olyckskorpskraxa ”KRO” som värsta blånäsan för att förstå vart Villa har varit på väg de senaste säsongerna. I takt med att Randy Lerner har börjat inse att projektet Aston Villa inte är förknippat med ekonomiska vinstintressen har engagemanget svalnat – i alla fall mätt i ren cash som kommit in till tränare Lamberts förfogande.

Bomb Squad blev ett faktum för något år sedan och tilltänkta startspelare som Bent, Hutton och Ireland skeppades bort eller förfrös i någon kyligare del av Birmingham tillsammans med ungdomsakademin. In kom unga och på nivån oprövade kort, som delvis stod upp bra, men som delvis inte fick chansen (Helenius) eller helt enkelt inte höll på nivån (Bowery med flera).

Spelarna
Till den här säsongen har faktiskt en del förändrats. Strategin har inte heller varit densamma när det kommer till spelarköpen. Unga, oprövade kort har bytts ut mot lite äldre och beprövade, om än lite naggade i kanten, spelare som är ganska enkla att placera in i kategorier.

Joe Cole? Här har vi en spelare som kommer vara skadad minst 50 procent av matcherna, men Lambert ser förstås ärrade Cole som en offensiv kraft som kan binda samman mittfältet med anfallet och förhoppningsvis låsa upp försvar – troligen som inhoppare. Kieran Richardson? Allroundspelaren som arbetar lojalt för laget och som faktiskt har en viss edge i offensiven – kan placera vart som helst på plan. Philippe Senderos? Lambert är inte dum, och har förstås sett problemen centralt i backlinjen. Vlaar gjorde en bra säsong i fjol, men det var han ganska ensam om där bak. Med Okore tillbaka snart har Lambert alla möjligheter att köra med en central trebackslinje (utan riskmoment som Baker och Clark), som han har visat en viss förkärlek till. Aly Cissokho? Direkt ersättare till överskattade Bertrand på vänsterbacksplatsen. Här får vi ett offensivt hot men tyvärr även en defensiv akilleshäl – helt enkelt en upphottad version av en viss Joe Bennett.

Kieran-Richardson-Aston-Villa_3171526

Richardson kan komma att få en viktigare roll än somliga tror, i och med att han kan placeras nästan vart som helst på plan.

Men det viktigaste nyförvärvet är han som inte är klar än: Carlos Sanchez Moreno. Villas mittfält har vägt ganska lätt i många matcher, och man har saknat muskler och hjärna i ett paket. Om colombianen skriver på får vi just en sådan spelartyp – ett mittfältsankare som delvis är kapabel att styra första delen av uppspelsfasen i och med att man faktiskt får en passningsspelare av rang, men som också bidrar med stål och ren styrka när situationen så kräver. Westwood är som bekant ett bra defensivt ankare, men han är inte alls den spelförstörande typen som denne ”Colombias Claude Makelele” (inte mitt påhitt). Detta låter i sin tur Fabian Delph koncentrera sig på offensiva djupledslöpningar och slippa den värsta box till box-uppgiften som delvis, tror jag, hämmat de anfallsviljor han faktiskt visat upp.

Det är alltid populärt att prata om bortglömda spelare i truppen som nyförvärv, och i så fall är Aston Villa välutrustat. Bent har fått chansen igen på försäsongen och lär kunna spela en betydande roll, framförallt under inledningen av säsongen då ordinarie forwards Benteke och Kozak är borta på grund av skador. Hutton, som enligt egen utsago hade spelat sin sista match i Villa-tröjan, har fått chansen på högerbacken och till och med stått för ett mål. Och N’Zogbia har varit en av de bättre spelarna under försäsongen, och håller han sig skadefri och motiverad har vi en offensiv kraft att räkna in.

Slutligen fortsätter förhoppningen att spira i fankretsar kring att våra egna ungdomar från akademin ska ta steget och verkligen utvecklas till PL-spelare som verkligen bidrar och gör skillnad. Villa har lyckats knipa två ynglingar från Southamptons framgångsrika akademi, Tom Leggett och Isaac Nehemie, men att dessa ska få särskilt många chanser i A-laget just nu är inte särskilt troligt.

Förhoppningen står istället till the Irish: Jack Grealish. 18-åringen har fått ett par chanser att visa upp sig under försäsongen och har verkligen gjort skillnad. Mot Parma fick han 20 minuter och visade på flera offensiva intentioner i en match som hade gått i stå. Grealish är kanske inte redo att ta en startplats, men är en spelare som kan förändra en matchbild och faktiskt bli en viktig spelare av just den anledningen.

GrealishParma

Grealish imponerande stundom under försäsongen – här i action mot Parma (0-0) i sista träningsmatchen.

Formation
Lambert har i och med nyförvärven möjliggjort en större rörelsefrihet när det kommer till vilken formation han vill använda sig av. Precis som tidigare kommer dessa förstås att bytas beroende på motståndarna och styrkor och svagheter hos dessa, men Lambert har alla chanser i världen att köra med den centrala trebackslinje som han kanske är ute efter i första hand. Villa har just nu fem mittbackar som konkurrerar om två till tre platser, vilket talar för antingen en utlåning av exempelvis Baker eller nämnda trebackslinje. Med en variant av 3-5-2 finns också flera spännande alternativ ute på vingarna. Cissokho känns given till vänster, men där finns också Richardson som alternativ. På högerflanken finns exempelvis Hutton, Bacuna och Richardson som passande alternativ – Bacuna har uppträtt i liknande roller tidigare, inte minst mot Chelsea då han begränsade Eden Hazard på ett imponerande sätt.

Genom att använda denna formation får man också in de tre centrala mittfältarna som kan medföra ett ökat bollinnehav och ett tight centralt mittfält, som kan möta de många hot som andra lag kommer med mitt i banan. Av just denna anledning behövs ett ankare med lite muskler här – låt oss hålla tummarna för Sanchez. I en match med defensiva förtecken kan denna formation lätt omvandlas till en 5-3-2 där vingarna får ett större defensivt ansvar. Tack vare att denna formation relativt lätt kan omvandlas och anpassas efter motståndet lär Lambert ha denna som ett av sina första alternativ.

Under försäsongen har coach Lambert experimenterat med Westwood som sweeper, alltså en form av libero. Kanske vill Lambert ha in mer kvalitet i uppspelen redan från backlinjen, lite som Anders Svensson i Elfsborg som också – på äldre dagar visserligen – har kunnat användas långt ner i banan. Alternativet kan tas till om vi dominerar en matchbild och vill ha in fler offensiva spelare längre upp i banan.

ashley-westwood-aston-villa-luton-town_2990499

Med bollen vid fötterna: Westwood kan komma att få en annorlunda roll den här säsongen.

Duger det inte med trebackslinje finns de två beprövade korten 4-2-3-1 och 4-4-2 tillgängliga. Den förstnämnda har använts flitigt av Lambert, med en frisk Benteke som spjutspets. Den största anledningen till att Benteke placerats ensam där uppe – bortsett från att skotten vill överbefolka de centrala delarna av planen vid bra motstånd – är att belgaren inte riktigt gått att passa in bredvid någon. Kozak har fått begränsat med speltid och visat väldigt lite jämte The Beast, medan Gabby kanske är den som är mest lämpad.

I den här formationen skulle Westwood och eventuellt då Sanchez vara perfekta som defensiva mittfältare centralt. De tre spelarna bakom en frisk Benteke öppnar upp för mängder av möjligheter. N’Zogbia i en fri offensiv roll, där han skär in från kanten och vågar utmana, är många tränares våta dröm. I Wigan var han som bäst när fick just sådana här uppgifter, och vi har sett prov på hans kunnande under försäsongen – inte minst på fasta situationer. Cole i hålet mellan mittfält och anfall är i teorin en spännande lösning. Agbonlahors vara eller inte vara i laget har debatterats friskt på Villa-forum under försäsongen, men i en sådan här offensiv roll ute på kanten passar han bra, inte minst i matcher Villa kan ställa om snabbt och det finns ytor för Gabbys snabbhet.

Fyrbackslinjen kan också användas i ett rakare 4-4-2. Ytterbacksalternativen finns även här i viss utsträckning, då Richardson exempelvis skulle kunna gå in till höger och konkurrera ut Hutton och Lowton, men även som backup till Cissokho (och i viss mån Bennett) till vänster. I och med tappet av Albrighton kanske vi tappar den kraft som en typisk kantspringare kan ge, men med laget som Lambert bygger känns det allt mer som att Villa går mot en possessionbaserad fotboll framför det raka alternativet som är ett måste med Albrighton på plan. Därmed inte sagt att Villa kommer kunna ställa om snabbt – det har vi fortfarande material till, och kommer fortfarande att spela en helt avgörande roll i de många matcher där vi får nöja oss med mellan 35 och 40 procents bollinnehav.

På fredag kommer andra och sista delen i serien, där vi går igenom vilka problemområden Villa måste ta tag, tar del av en analys kring vart laget hamnar i serien samt vilka som tar hem Premier League säsongen 2014/2015. Missa inte det, och glöm inte heller att risa, rosa och tycka till om artikeln på Rotterdam82.ses Facebook!

Analys Åsikt Övergångar Premier League Rykten Silly Season

Senderos-affären: ett försök till analys

Mycket talar för att Aston Villas första nyförvärv inför säsongen 2014/2015 blir den schweiziske mittbacken Philippe Senderos. Här ger jag mig på ett försök att analysera den affären för att se vad den ger Aston Villa.

Vi känner alla till bakgrunden: Aston Villa släppte in flest mål, 61, av alla lag som inte åkte ur Premier League. När Jores Okore, den unge dansken som började säsongen så bra, skadade sig så pass allvarligt att han var tvungen att utgå för resten av säsongen visade sig att Villa inte hade någon uppbackning. Ciaran Clark och Nathan Baker har sina fördelar i luftrummet, men har båda visat sig vara alltför ojämna i sina insatser. Kapten Ron Vlaar har gjort en bra säsong, men för att vi ska få ut max av vår kapable holländare krävs det bättring vid sidan om.

Man behöver antagligen inte vara Einstein för att förstå att Paul Lambert tänkt sig para ihop Vlaar med Okore till nästa säsong. Så när vi nu läser om att Philippe Senderos, med förflutet i storlag som Arsenal, Milan och Valencia, snart skriver på som gratisövergång, borde vi inte skatta oss ganska lyckliga? Vi pratar ju ändå om en kille i sina bästa fotbollsår som är van vid pressen, med rutin från flera ligor och med över 50 landskamper på sitt CV.

Här finns dock en viktig distinktion att göra: är detta en transfer av en rutinerad back-up eller är det de facto en ersättare – och i så fall till Vlaar? Snackar vi första scenariot så rör det sig om en bra övergång. Senderos, känns det som, har varit med sedan Hedenhös, men har ännu inte fyllt 30. På många sätt är det förstås en klok värvning med tanke på hans övergångskostnad är noll och intet – även om detta förstås innebär att vi får betala mer i lön till honom. Detta ger dessutom Lambert möjligheter att spela en 3-5-2:a utan Baker och Clark på plan. I samband med detta måste vi också fråga oss vad som händer med någon av dessa, då båda knappast lär stanna i så fall. Men det är en annan fråga…

Hålen i schweizerosten
I Senderos får vi en rotationsspelare som kan kliva in och hantera pressen, och som kanske till och med är nöjd att agera back-up? Jag hoppas han skriver på med de förutsättningarna. Men: rör det sig om scenario två ovan är det betydligt värre. Ron Vlaar sitter kanske just nu på ett plan på väg till Brasilien, där han lär få starta som mittback för sitt Holland. Ett bra VM och han lär dra uppmärksamheten till sig, inte bara från Premier League utan från andra håll i Europa. Och som vi vet lockar Champions League nästan alla spelare med ambitioner.

För detta kan vi slå fast: Senderos är inte en startspelare i ett Premier League-lag. Det har han inte kvalitet för, något han visat de senaste säsongerna. Han är resolut, inte direkt osnabb och är i mångt och mycket en klassisk mittback – vilket också innebär att han kan tillskrivas många av de negativa aspekterna av just den typen av spelare. Lika resolut som han är, lika klumpig kan han vara emellanåt. Tacklingar missas, onödiga kort av alla dess slag utdelas, straffar utdöms. Han tenderar också att ha svårt att hänga med i högt tempo, vilket förstås är negativt när vi pratar om Premier League. Med andra ord: vi får en något upphottad version av Clark och Baker, inte minst rutinmässigt, men inte så mycket mer än så.

Därför måste vi ställa oss frågan vilken del av pusslet Senderos är, och det innan vi kan svara om detta är en bra transfer eller ännu en ond förvarning om det som komma skall. Är han bara en av bitarna i det nya Aston Villa, eller är han den nödlösning till pusselbit ska hålla ihop ett sargat försvar (och som, hemska tanke, ska ersätta Vlaar)?

Analys Åsikt Match Premier League

Miraklet på St Mary’s

23 procents bollinnehav, tre kvalificerade avslut på hela matchen och en spelidé som var ohyggligt lättläst: långa bollar förbi Southamptons förstapress. Ändå: Aston Villa är efter gårdagens 3-2-seger det enda laget som kan säga att man vunnit på St Mary´s den här säsongen.

Hur gick det till, egentligen? Det första vi kan konstatera är att Southampton under Pochettino är ett väldigt bra lag, framförallt hemma. Det är här förstapressen kommer extra väl till pass, och det är här man kan äga matcher genom bollinnehav. Vinna tillbaka boll snabbt, helst högt upp i banan, och sedan attackera gång på gång. Det har tvingat i stort sett alla lag att slå långt, och där har stabila mittbacksparet Lovren/Fonte tagit det mesta som kommit mot dem.

Så länge matchplanen kan följas, är Saints grymt svårslaget – något som inte minst Chelsea och Mourinho fick känna på omgången innan denna. Southampton tog ledningen och fick sedan matchen precis dit de ville, då de i första halvlek inte lät Chelsea bygga upp något spel. Skicklige Mourinho agerade dock i pausen, och bytte in starke Ba på topp och började lyfta förbi förstapressen. Resultatet? Chelsea vände 0-1 till 3-1 i andra halvlek.

Lambert lärde läxan
Villas tränare Lambert hade onekligen studerat den matchen för att se hur man lyckas bryta upp ett ramstarkt försvar, som inför den här matchen blott släppt in två mål på hemmaplan och alltså ännu inte förlorat. Lamberts spelidé bestod uteslutande på att, ofta genom långbollar hitta luckan bakom förstapressen – mellan Sotons backlinje och mittfält. Det lyckades sådär. Villa hade max fyra klassanfall under hela matchen. Den stora skillnaden var att man faktiskt utnyttjade dessa på ett närmast fullkomligt sätt.

Dessutom saknade Southampton ett par viktiga spelare i startelvan, inte minst Fonte och Schneiderlin. Den förstnämndes ersättare, Yoshida, gick bort sig vid 1-0-målet, medan Pochettino tog ut spelskicklige mittf’ältaren, tillika egna produkten, Ward-Prowse redan innan halvtid för att satsa hårdare på anfallssidan (Osvaldo kom in). Draget var lyckat på så vis att man gjorde två mål, varav Osvaldo stod för ett av dem, men under de få chanser som Villa fick syntes det att försvarsspelet hämmades.

Aston Villas centrala trebacklinje har haft betydligt större framgångar den här säsongen än den förra. Efter flera chanser för hemmalaget under den första kvarten, stängde trion igen under sista halvtimmen av första halvlek. Southampton dominerade stort i spelet, men skapade förvånansvärt lite. Samtidigt kändes det otroligt att Villas handbollsförsvar skulle kunna hålla tätt under ytterligare 45 minuters slakt.

Än värre blev förutsättningarna när Vlaar var tvungen att gå ut skadad, och Lowton kom in. Denne lyckades inte hålla koll på starke Rodriguez, som bara efter ett par minuters spel av andra halvlek nickade in 1-1. Men Villaspelarna vek inte ner sig i försvaret, och när El Ahmadi vann tillbaka bollen på högerkanten höll sig Kozak framme och nickade in 2-1. Direkt därefter byttes han ut till förmån för Benteke, som alltså petades. Det är dock inte omöjligt att belgaren, trots att Kozak gjorde mål, är tillbaka i startelvan redan i söndagens match borta mot Fulham.

Efter ännu ett inspel i straffområdet från Saints sida kom kvitteringen. Ricky Lambert nickade fram Osvaldo, som tryckte sig fram mellan två Villabackar och stänkte in kvitteringen. Men återigen visade Villa att man är ett lag som aldrig viker ner sig.

Southampton jagade segern, men glömde bort att man hade en poäng att försvara. Gabby lyckades ta emot en boll, vända om och hitta Delph. Denne avancerade från mittplan och hade egentligen bara Benteke med sig – ett alternativ som säkert alla trodde var det enda. Men Delph tryckte till från distans och bollen borrade in sig i krysset. Villa agerade sedan storartat i defensiven och höll undan till tre riktigt imponerande poäng.

Rena rama rånet
Det gäller att komma ihåg att även om detta var en smash and grab av guds nåde, så var det så här spelplanen såg ut från Lambert. Och den lyckades fullt ut – det var inte vackert, men det var tre poäng. Och vi kommer se många lag som kommer till St Mary´s och blir ägda, det kan vi vara säkra på. Saints är ett mycket bra lag.

Aston Villa gjorde förstås en svag insats spelmässigt, men försvarsmässigt var man riktigt bra. Dessutom är effektiviteten helt avgörande i sådana här matcher – hemma mot City såg spelet ungefär ut som det igår, om än inte riktigt lika illa – och avsluten höll världsklass på alla sätt och vis. Lambert har byggt vidare på den kontringsfotboll som Villa levt på de senaste tio åren, och på bortaplan fungerar det bra – även om man igår behövde en stor portion tur.

Härnäst mot Fulham kan vi inte vänta oss att bli tillbakatryckta i samma utsträckning, däremot får vi ett nytt hot i form av ett rakare spel mot Berbatov, som visade gryende form under den nye tränare senast mot Tottenham. För Villas del gäller det att fortsätta på den inslagna bortavägen, och utnyttja speeden som vi har. Fulhams försvar är sämre än Southampton, och sätter man press på dem så kommer det uppstå chanser.

Men just nu kommer jag fortsatt att njuta av miraklet på St Mary´s!

Analys Åsikt Match Premier League

Underskatta inte nollor och ettor

Aston Villa spelade bara 0-0 hemma mot den före detta jumbon Sunderland – och det kunde mycket väl blivit en förlust om Sunderland satt något av sina fina lägen. Medan backlinjen tätat till sig efter debaclet under fjolårssäsongen har Lambert väldigt mycket kvar att jobba med på i resterande lagdelar.

Sunderland hemma är normalt en match som Aston Villa måste ta tre poäng i. Och även om det nu bara blev en och det vore väldigt lätt att gräva ned sig och se allt som det här laget saknar, så kanske det är dags att vända på det och slå fast att vi hade förlorat en sådan här match förra säsongen. En poäng är bättre än noll, och en nolla är ändå en poäng.

Lamberts stora akilleshäl under sin debutsäsong i Villa var defensiven, som läckte på i stort sett alla fronter. Men inför den här säsongen identifierade tränaren svagheterna och jobbade på att bygga en starkare defensiv, vilket har visat sig den här säsongen. På 13 ligamatcher har Villa hållit nollan i fyra av dem. Och man får aldrig glömma att man genom att inte släppa in mål garanteras poäng.

Det betyder samtidigt inte att defensiven är fläckfri, och inte heller att den kommer bli det med nuvarande spelare. Mot Sunderland var det mer tur än skicklighet vid minst ett tillfälle, och i längden räcker det inte att defensiven ryckt upp sig, men statistiken är lik förbannat intressant. Villa är bättre bakåt den här säsongen.

One season wonder?
Spelet lyser fortfarande med sin frånvaro, och det kan skönjas en viss desperation och uppgivenhet på sina håll. Villa kunde inte ens föra matchen mot ett så pass svagt motstånd som Sunderland, utan fortsätter att skapa farligheter nästan uteslutande från snabba spelvändningar. Benteke är förstås den som lider mest av detta, då antalet skapade farliga målchanser tycks förre den här säsongen än förra.

Benteke har nu gått sex matcher utan mål. Det är inte underligt att det kommer en dipp efter den magnifika fjolårssäsongen, men det märks så tydligt att den stora skillnaden i offensiven mellan fjolåret och nu är riktningen på Bentekes formkurva. Belgaren är för Villa vad nikotin är för kroppen: vi kan klara oss utan det ett tag, visst, men beroendet kommer i kapp. Om Villa ska undvika att bli neddraget i bottenstriden så kommer vi behöva många mål från Benteke.

På sikt skriker vi också efter kreativitet på mittfältet, och det känns allt mer som om Nürnbergs japan Kiyotake, som det ryktades flitigt om under Silly Season, är ”the one that got away”. Med honom hade vi fått helt andra möjligheter att bygga upp ett spel som låter oss vara spelförande mot de lite sämre lagen, och därmed minska risken för att motståndarna orkar kriga till sig (minst) en poäng.

Enligt tysk modell
Aston Villa brukar gilla jämförelsen med Borussia Dortmund – både vad det gäller klubbens utveckling, spelmodell och förstås det faktum att Lambert förknippas med båda klubbarna – och det är ingen dålig förebild för Birmingham-klubben. Dortmund anses vara ett lag som lyckats med den spelmodell som jag hoppas ska ta Aston Villa mot högre höjder, och som vi snuddade vid redan under Martin O’Neill.

Men nordirländaren föll på målsnöret då han, till skillnad från Hitzfeld i mitten på 90-talet och Klopp i nutid, aldrig lyckades bygga upp ett pålitligt possessionspel som mer eller mindre garanterade poäng mot medelmåttigt och lite sämre motstånd.

Där har Villa mycket att jobba med, och resan kommer att ta tid. Men någon vis kvinna sade en gång att ”nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd”. Och när vi har varit nere i källaren i många år kommer solljuset kännas så mycket härligare när det väl träffar oss.

Analys Åsikt Match Premier League

Aston Villa – Tottenham 0-2: En efterlysning av spelet

Aston Villa kom till korta mot ett stabilt spelande Tottenham, som ägde matchen och vann rättvist med 2-0. Villa hade förtvivlat svårt att skapa målchanser, och även om kvaliteten på motståndet varit bra på sistone måste frågan höjas: är dagens lag på väg i rätt riktning?

En förlust mot Tottenham behöver inte vara illavarslande i sig. Spurs är ett klart mycket bättre lag än Villa på nästan alla sätt och vis. Men som bekant kan man förlora på många olika sätt, och även om Villaspelarna kämparinsatser inte går att kritisera så saknas det en hel del spelmässigt.

Jag ser nämligen inte förbättringen över tid, sedan förra säsongen. Spelidén går att skönja på så vis att den är rakt på mål, men igår blev vi också medvetna att den är avhängig en sak: en stor bjässe på topp, en Christian Benteke.

Men var är spelet, var finns viljan att spela boll?

Den kanske mest utskällde mittfältaren av dem alla inför säsongen, Fabian Delph, är nu den som leder det här laget – som ser till att vi överhuvudtaget kan bryta mönster i spelet. Där är han som centralt kan göra en gubbe, växla tempo och få rörelse i laget. För vi sidan om honom är det inte mycket som händer. Visst, El Ahmadi gjorde mål mot City men sviker minst lika ofta som han gör bra ifrån sig, och Westwood är en helt annan spelare jämfört med förra säsongen – tyvärr har han utvecklats åt fel håll.

Den röda tråden
Det finns en negativ spiral i Aston Villas matcher den här säsongen – och då syftar jag framförallt på de senaste fem matcherna, då schemat inledningsvis krävde ett annat form av spel än det vi generellt bör uppvisa. Passningsspelet är otroligt slarvigt, där vanliga enkla passningar slås bort. Det gäller inte bara i den kreativa delen av banan, utan minst lika ofta på mittplan där passningar bör kunna flyta på. Och mönstret finns där, speciellt mot halvsvåra till svåra motståndare på hemmaplan: vid minsta lilla press sprids passningarna likt en gödselspridare. På så vis ger vi spelskickliga lag möjligheten att äga boll igen.

Det är här den direkta spelidén som vi ser kommer in i bilden. Förra säsongen fanns det inte jättemycket att glädjas åt, men mot slutet av säsongen såg vi ett Villa som verkligen försökte spela fotboll. Då var den direkta spelidén bara en del av hela hopkoket: vi kunde både spela oss fram via mittfältet och varva med långa bollar, främst mot Benteke. Och det är inget fel på en direkt approach, men den måste kunna varieras med och ha sin grund i en ägande filosofi. Anledningen är förstås att vi måste kunna dominera matcher mot bottenlagen genom att äga boll, och hota på så många fler sätt än via ständiga långbollar eller försök att slå avgörande passningar i tidiga skeden av anfallen 75 procent av gångerna.

Och det är här frågan om mittfältet måste ställas. Just nu håller inte vårt centrala mittfältet klassen att spela något annat spel än den direkta modell som vi just nu ser.

Lambert måste lyckas ingjuta tron på spelet igen. Man kan alltid skylla på svåra matcher den senaste tiden, men faktum är att vi måste kunna göra bättre ifrån oss. Och Lambert måste börja visa att han har större taktiska färdigheter än de han visat upp, inte minst i matcherna mot Tottenham. 0-10 lyder hemmaresultaten över de tre senaste hemmamatcherna mot Spurs med Lambert vid rodret. Villa har varit ägda i samtliga dessa matcher, och även om det går att debattera om ett par mål, en byxdragning och så vidare så kan vi konstatera att det är Andre Villas-Boas som läst sönder Villas enkla spelmodell varje gång.

Villa hade 31 procent boll i första halvlek igår, och de långa bollarna mot Kozak funkade inte alls. Villa gav Dawson möjligheten att spela gigant genom att vinna nästan varje luftduell – och andrabollarna, ja dom hamnade i det vitas förvar. Man kan inte bygga en spelidé på att skicka bollar luftvägen mot anfallarna, och räkna med att ett (form)svagt mittfält ska kriga till sig andrabollar och kunna påbörja anfallen längre upp i banan. Det funkar med en Benteke i storform, men vi får fan inte bli beroende av det.

Det här lagets utveckling måste snart börja skönjas via spelet. Resultaten överlag samt defensiven är marginellt bättre än förra säsongen, det kreativa spelet är det inte. Det är dags att visa att du kan få ut mer av det här laget än det vi sett under de senaste matcherna, Lambert.