Category Archives: Silly Season

Analys Åsikt Off the field Övergångar Silly Season

Äntligen lite Bacuna Matata?

Aston Villas ägare Dr Tony Xia fortsätter att spänna sina finansiära, men knappast kroppsliga, muskler – nu senast i form av Bristol Citys anfallare Jonathan Kodjia för 15 miljoner pund. Rotterdam82.se gillar intentionerna, men kan inte annat än ifrågasätta värvningsstrategin, som tyvärr påminner mycket om den som tidigare fallit pladask.

Hade jag bara varit lite mindre analytisk och funderat mindre kring orsak/verkan, så hade jag nog dansat på bardisken vid det här laget: vår nya ägare sprätter pengar som om det inte fanns någon morgondag och Villa ser ut att vara ganska rustat för omställningen till det nya livet i fotbollens bakgård, Championship.

Vid en första anblick ser allt ut att vara guld och gröna skogar, hakuna matata eller hur ni nu väljer att uttrycka er: vi har en ägare som verkar förstå vikten av att riva ner och bygga nytt, och som dessutom gillar att hålla oss fans a jour med vad som händer bakom kulisserna tack vare sitt energiska twittrande.

Men, men det finns ett MEN: vart är den röda tråden bland alla miljontals pund som flyger runt likt en scen ur Casino?

Vad gömmer sig bakom fasaden?

Jag är den förste att sträcka upp handen och säga att jag är nöjd med tanken så här långt: bort med skräpet, bort med icke-vinnarna som vill håva in pengar hellre än att stå upp för vårt fina klubbmärke. In med karaktär.

Så här långt är det just det vi fått: karaktär, och målskyttar. Men målskyttar är lite som att jaga utan jakthund, vågar jag säga helt utan meriter från just jakt: du kommer få ett byte då och då, men i längden behöver du service när det kommer till att skapa riktigt fina skottlägen. Och inte minst ha ett mål att skjuta på.

Det är här någonstans vi fortsatt befinner oss, tyvärr. Vi saknar kreativitet både centralt och på kanterna på mittfältet, nog för att backa upp de starka korten vi har längst upp. Centralt har vi nu en rad solida spelare, många med rätt karaktär, men tyvärr också ungefär lika bleka i det offensiva spelet – jag är beredd att säga att samtliga saknar en eller ett par nycklar när det kommer till att låsa upp försvar och skapa lägen åt våra dödliga forwards.

På kanterna har vi lovande spelare som Grealish, som redan tycks ha steppat upp och visat att hans uppträdande vid sidan av planen inte behöver sätta käppar i hjulet för en framgångsrik karriär på densamma. Däremot blir det tungt att lita på en yngling hela säsongen, i en grym liga. Vad har vi på andra sidan? Tja, mest en trött Leandro Bacuna.

4827

Förväntar sig Xia och Di Matteo att vi får in denna typ av nödvändiga kvalitet så här mot slutet av transfer deadline, eller litar man på att en spelare som just Bacuna ska kunna steppa upp? I grunden har han kanske inte så mycket av det som en ytter av högsta kvalitet behöver: fint inläggsspel i perioder, visst, men han är inte snabb nog och inte heller tillräckligt teknisk för att räcka till om/när Villa siktar upp mot Premier League igen. Äntligen lite Bacuna Matata, tänker optimisten? Knappast, säger jag.

Att han ska kunna växa fram och bli den assistkung vi behöver är tillräckligt svårt att se – och då har vi ändå inte tagit upp det faktum att vi behöver någon centralt som kan styra och dyrka. Där fastnar vi just nu i Ashley Westwood-problematiken, och det faktum att alla våra centrala mittfältare är relativt lika i sin oförmåga att hota offensivt. Westwood bidrar inte med något som Jedinak inte redan har i sin verktygslåda, vilket syntes i andra halvlek mot Bristol City, och som kommer synas resten av säsongen.

Ser dom vad vi ser?

Dr Xia och Di Matteo har fått beröm för sina insikter om vad laget behövde i steg 1 – det må ha kostat, men har också gett oss helt andra förutsättningar än vi hade för bara ett par månader sedan.

Men köpet av Kodjia för någon dag sedan skvallrar om något mer, och får mig att ställa frågan om fokus och pengar nu riktas åt rätt håll, nu när vi bör gå över till fas 2 i behovstrappan (kreativitet/service åt anfallare)? Visst behöver vi mål och visst behöver vi starka spelare på topp, men momentet innan McCormack, Kodjia, Kozak, Gestede (eller vem fan det nu blir som ligger in bollen i kassen i slutändan) – vem står för det?

Och det är ju dessutom så att ingen kassa är outsinlig. Vi kommer nå en kritisk punkt där The Tweeting Doctor plötsligt beslutar sig för att dra åt svångremmen. Vart är vi då? Har vi de spelare, på rätt positioner och med rätt kompetenser, då? Nu besitter vi kvantitet på många positioner, en bredd som vi kanske visserligen har saknat, men vad värre är saknar vi kvalitet på nyckelpositioner. Kvantitet före kvalitet – det misstaget gjorde vi så sent som för ett år sedan, och då ledde strategin till ett magplask ner i Championship.

Dessutom påminner Xias värvningsstrategi lite grand om Lerners, och min rädsla är att han han bränner allt krut i början, när det är som roligast. För även om det inte har gått bra i ligan, röns framgångar på marknaden och fansens tilltro till klubben och framtiden har ökat, vill jag påstå. Det är fortfarande kul att vara rik kines, spendera lite fickpengar och leka social medieguru.

Men Xia har inte upplevt Birmingham senhöst och vinter. Hur reagerar han när det börjar blåsa? Motvinden har säkert redan märkts av i jobbet bakom kulisserna, och det kommer bli allt svårare att upprätthålla samma lycka på marknaden med tanke på den röda tråd Villa uppvisar just nu: betala hutlösa summor för delvis oprövade (Kodjia) spelare samt beprövade på begränsad nivå (McCormack i Championship).

Som jag skrev på ett annat forum för ett tag sedan öppnar filosofin upp ögonen för andra klubbar i framtiden, när Aston Villa knackar på och vill försöka köpa spelare. ”Det där är en klubb som gärna betalar överpris för de spelare de vill ha.” Lex Kodjia, Lex McCormack.

Vi är återigen inne i en negativ spiral där vi vi säljer/lånar ut billigt och släpper tilltänkta nyckelspelare gratis, medan vi köper in spelare för rejält tilltagna summor. Låt oss hoppas att Xia inte tynar bort från sin ledarroll, likt hans föregångare, när vi behöver honom som mest. För det här projektet känns redan allt mer som om det står och faller med hans plånbok.

Är väl medveten om att posten blev väl negativ, så varför inte avsluta med ett bevis på lite av de vi fått för de senaste miljonerna:

 

Analys Åsikt Off the field Övergångar Premier League Rykten Silly Season

Deadline Day: sammafattning om en samling luftslott

Var det allt? Lite så känner man förstås som Villa-supporter efter de intensiva 24 timmarna under Deadline Day. Ingen spelare in, Karim El Ahmadi ut. Det är den korta sammanfattningen. Rotterdam82.se väljer dock att fördjupa sig lite…

Villa kom riktigt nära att signa Tom Cleverley, men med facit i hand tror jag den viktigaste affären – efter att Vlaar stannar – var nog ändå att Cleverley inte skrev på. Han spenderade den stora majoriteten av gårdagen på Bodymoor Heath, där han enligt flera medier bara hade att sätta en kråka på kontraktet.

Men hans girighet verkade sätta käppar i hjulet, och när Everton plötsligt kom in i leken så ville han hellre återförenas med Martinez. United ville förstås att han ville gå till Villa på en permanent transfer värd uppskattningsvis £7-8 miljoner, medan övergången till Toffeess rörde sig om ett lån.

För att verkligen poängtera att Cleverley är värd så mycket mer än Aston Villa, gick mannens hån till agent ut och deklarerade: ”Tom vill egentligen inte lämna United för en ‘middle of the road club’, och för att att det ska bli möjlighet måste den locka honom ekonomiskt.”

Och det är väl där nånstans vi ringar in vem Tom Cleverley är, och vad han egentligen vill med sin karriär. Vi kan också slå fast att det kommer gå bra för honom: han kommer fortsätta tjäna sina pengar i United, och när januari kommer så kommer det finnas en klubb där för honom, som kan ge honom de pengar han förtjänar. En fin kille på alla sätt. Men personligen känns kaffe, kaka och allt annat som man bjöd Cleverley och han följe på under timmarna i Bodymoor Heath som – hmm, just det – kaffepengar jämfört med de miljontals pund som man kunde ha pungat ut på en spelare som egentligen vill spela någon annanstans.

Cle
Cleverley återvänder till Manchester United för att nöta bänk men tjäna fina pengar.

Ställa om siktet
Med ett par timmar kvar av fönstret började de ansvariga i Villa förstå att man satsat allt krut på fel häst, och då försökte man sig på ett långskott á la Lowton borta mot Stoke förra säsongen. Den här gången missade man dock målet med stor marginal, då Real Sociedads unge och duktige playmaker Sergio Canales inte var särskilt intresserad av att lämna Spanien för en engelsk mittenklubb. Noterbart är att tre Villa-managers på rad har funnit intresse i Canales – scoutnätverket borde med andra ord vara intakt även om den sportsliga ledningen har bytts ut.

Det ryktades också om Jason Puncheon från Crystal Palace tidigare under dagen, men det verkade rinna ut i sanden relativt tidigt. Puncheon hade gett en dimension till ute på kanterna, och hade varit ett riktigt bra köp för de £4 miljonerna som det ryktades om.

Själv satt jag och höll tummarna för att det något galna ryktet om att Andre Ayew var i Storbritannien för att bland annat träffa Villa stämde. Ayew hade varit en världsklassvärvning med Villa-mått mätt, men även den gång verkade det som om fantasin överträffade verkligheten. Trots att franska medier körde storyn om Ayew på de brittiska öarna vet vi väldigt lite om att så verkligen var fallet.

Andre-Ayew
Marseille och Ghanas anfallare Ayew hade varit en drömvärvning, men var det verkligen nära?

På annat håll
Transfern med stort T för Premier Leagues vidkommande, och hela världens för den delen, var naturligtvis att Falcao skrev på ett säsongslångt lån med Manchester United. Louis Van Gaal har kanske inte fått spelet att fungera på plan riktigt än, men de tre senaste värvningarna Di Maria, Falcao och Daley Blind kommer givetvis se till att man blir att räkna med när det kommer till Champions League-platserna.

I Villas del av ligan noteras att Steve Bruce vaknat till liv efter den miserabla insatsen på Villa Park i söndags. The Tigers var en av de stora vinnarna, när man gjorde sig av med överflödige Boyd och införskaffade spets i massor i form av Abel Hernandez (från Palermo, nytt transferrekord) och Mohammed Diame (från West Ham), medan lånen av Hatem Ben Arfa och Gaston Ramirez från Newcastle respektive Southampton ger ytterligare en offensiv dimension. Hull kan mycket väl hamna topp tio den här säsongen, och Bruce har gjort ett starkt jobb under transferfönstrets slutskede.

Bland de andra klubbarna som stärkte sina trupper märks bland annat Arsenal (vars värvning av Welbeck känns naturlig i deras situation), Queens Park Rangers (Sandro), Southampton (Toby Alderweireld från Atletico Madrid och Sadio Mane från Malmö FF:s CL-motståndare Red Bull Salzburg), Crystal Palace (framförallt McArthur från Wigan, för dyra £7 miljoner) och West Ham (Amalfitano, bra värvning som ger bredd).

För Villas del kan man ändå inte säga att fönstret var ett katastrof, då man fått in bredd och delvis också spets tidigare under sommaren (jag tänker då framförallt på Cissokho på vänsterbacken och Senderos centralt i backlinjen, som är de stora anledningarna till att defensiven sett betydligt stabilare ut, och lägg därtill att Sanchez på mitten borde kunna vara ett sparkapitel som kan spela stor roll under de kommande tuffa matcherna). Det viktigaste var att vi nu får ett halvår på oss att jobba fram passande kontrakt till Vlaar, och Delph. Benteke och Kozak har en månad kvar tills de på allvar kan börja konkurrera om anfallsplatserna.

Det går inte att hymla om att en offensiv playmaker och/eller en ytter hade behövts – truppen är inte skrämmande tunn, men hade mått bra av tillskott, inte minst när KEA lämnade – men samtidigt hade det mer eller mindre varit pengar i sjön att köpa en spelare som alltid såg Villa som ett andrahandsalternativ, som bäst.

Nu ser vi fram emot en höst som förhoppningsvis skänker oss mer glädje än den förra. Up the Villa!

 

Analys Åsikt Övergångar Premier League Rykten Silly Season

Senderos-affären: ett försök till analys

Mycket talar för att Aston Villas första nyförvärv inför säsongen 2014/2015 blir den schweiziske mittbacken Philippe Senderos. Här ger jag mig på ett försök att analysera den affären för att se vad den ger Aston Villa.

Vi känner alla till bakgrunden: Aston Villa släppte in flest mål, 61, av alla lag som inte åkte ur Premier League. När Jores Okore, den unge dansken som började säsongen så bra, skadade sig så pass allvarligt att han var tvungen att utgå för resten av säsongen visade sig att Villa inte hade någon uppbackning. Ciaran Clark och Nathan Baker har sina fördelar i luftrummet, men har båda visat sig vara alltför ojämna i sina insatser. Kapten Ron Vlaar har gjort en bra säsong, men för att vi ska få ut max av vår kapable holländare krävs det bättring vid sidan om.

Man behöver antagligen inte vara Einstein för att förstå att Paul Lambert tänkt sig para ihop Vlaar med Okore till nästa säsong. Så när vi nu läser om att Philippe Senderos, med förflutet i storlag som Arsenal, Milan och Valencia, snart skriver på som gratisövergång, borde vi inte skatta oss ganska lyckliga? Vi pratar ju ändå om en kille i sina bästa fotbollsår som är van vid pressen, med rutin från flera ligor och med över 50 landskamper på sitt CV.

Här finns dock en viktig distinktion att göra: är detta en transfer av en rutinerad back-up eller är det de facto en ersättare – och i så fall till Vlaar? Snackar vi första scenariot så rör det sig om en bra övergång. Senderos, känns det som, har varit med sedan Hedenhös, men har ännu inte fyllt 30. På många sätt är det förstås en klok värvning med tanke på hans övergångskostnad är noll och intet – även om detta förstås innebär att vi får betala mer i lön till honom. Detta ger dessutom Lambert möjligheter att spela en 3-5-2:a utan Baker och Clark på plan. I samband med detta måste vi också fråga oss vad som händer med någon av dessa, då båda knappast lär stanna i så fall. Men det är en annan fråga…

Hålen i schweizerosten
I Senderos får vi en rotationsspelare som kan kliva in och hantera pressen, och som kanske till och med är nöjd att agera back-up? Jag hoppas han skriver på med de förutsättningarna. Men: rör det sig om scenario två ovan är det betydligt värre. Ron Vlaar sitter kanske just nu på ett plan på väg till Brasilien, där han lär få starta som mittback för sitt Holland. Ett bra VM och han lär dra uppmärksamheten till sig, inte bara från Premier League utan från andra håll i Europa. Och som vi vet lockar Champions League nästan alla spelare med ambitioner.

För detta kan vi slå fast: Senderos är inte en startspelare i ett Premier League-lag. Det har han inte kvalitet för, något han visat de senaste säsongerna. Han är resolut, inte direkt osnabb och är i mångt och mycket en klassisk mittback – vilket också innebär att han kan tillskrivas många av de negativa aspekterna av just den typen av spelare. Lika resolut som han är, lika klumpig kan han vara emellanåt. Tacklingar missas, onödiga kort av alla dess slag utdelas, straffar utdöms. Han tenderar också att ha svårt att hänga med i högt tempo, vilket förstås är negativt när vi pratar om Premier League. Med andra ord: vi får en något upphottad version av Clark och Baker, inte minst rutinmässigt, men inte så mycket mer än så.

Därför måste vi ställa oss frågan vilken del av pusslet Senderos är, och det innan vi kan svara om detta är en bra transfer eller ännu en ond förvarning om det som komma skall. Är han bara en av bitarna i det nya Aston Villa, eller är han den nödlösning till pusselbit ska hålla ihop ett sargat försvar (och som, hemska tanke, ska ersätta Vlaar)?

Analys Åsikt Inför Off the field Övergångar Premier League Rykten Silly Season

Från A till Ö: Aston Villa just nu

Aston Villa reser snart till Tyskland för att dra igång försäsongen. Rotterdam82.se reder ut begreppen för att se hur truppen ser ut idag och vad vi har att se fram emot kommande säsong – med hjälp av alfabetet.

Arsenal borta: Lördagen den 17 augusti smäller det! Då sparkar Villa igång sin Premier League-säsong med match på Emirates Stadium.

Bent-gate: Den forne storskytten tvingas träna utanför A-laget, men vem skulle vara intresserad av att köpa honom för de £8 miljoner som Villas uppges vilja ha för att sälja honom? Det känns som om Lambert et al skjuter sig själva i foten lite här.

Christian Benteke: Should I stay or should I go? Det är nog lite så han tänker just nu. Trots många år kvar på kontraktet med Villa finns det en hel del som tyder på att Villa kommer till spel utan belgaren på topp nästa säsong. Men för £25 miljoner kanske vi inte ska gråta blod, i så fall?

Dwight Gayle: Den ytterst lovande forwarden från Petersborough som Villas sades vara ute efter tidigare under Silly Season har skrivit på för Crystal Palace. 22-åringen kan komma att kosta så mycket som £8,5 miljoner om alla klausuler aktiveras, påstår vissa medier. Åtta komma fem miljoner pund. Mer än Benteke. Är detta verkligen rätt väg för en nykomling?

Enda vägen är upp för Villa, ner för Stevens: Villa fortsätter att bygga om lagstrukturen och kommer förhoppningsvis bara bli starkare och starkare. Enda utvägen för Stevens tycks vara en försäljning. De unge ytterbacken som hämtades in under McLeish har inte visat sig hålla Paul Lambert-mått, och kommer skickas iväg till annan klubb.

Forntiden vs Framtiden: Det känns som om stenåldersmänniskan McLeish inträffade under ett annat årtusende redan nu, när man ser hur långt vi kommit på bara något år. Lambert känns verkligen som framtiden.

Grus i maskineriet: vill vi inte ha. Har vi ett lag kapabelt att vända på en kapsejsande skuta den här säsongen, såsom vi gjorde förra, om saker och ting börjar gå emot oss?

Helenius: Inte David, men väl Nicklas. En lovande anfallare, ja visst, men jag ställer mig frågan om han verkligen är redo för Premier League? Och vad händer om Benteke lämnar? Visst måste vi ha in en försteanfallare som ”garanterar” mål – en Darren Bent, typ… Hmmm…

Ireland: Står för det mesta som är ont hos Lambert – det är i alla fall min känsla. Så långt ifrån vår tränares favoritspelartyp som det går att komma. Frågan är vem som skulle vilja chansa på Ireland.

Jed Steer: ”Näste Joe Hart” säger de lyriska fansen, men jag har inte sett tillräckligt av denne man för att säga varken bu eller bä. Blir hur som helst andremålis bakom fantastiske Brad Guzan, och där kommer han ha alla möjligheter att göra en Hart och peta den tilltänkte förstemålisen.

Kiyotake, Hirsohi: Nürnberg spelar hard-ball med Villa över en transfersumma, och det känns som om Villa tvingas upp en bit över tvåsiffrigt i miljoner pund för att få chansen att värva den spelskicklige offensive mittfältaren. Men oj vilken spännande värvning det hade varit!

Luke Murphy: Den före detta Crewe-kaptenen, tillika forne radarpartnern till Ashley Westwood, skrev på för Leeds för ett tag sedan. Därmed kan vi stryka honom som Silly Season-objekt för nu. Min känsla är dock att vi kommer få se honom i PL snart.

Moral: Förra säsongen vann vi många nyckelmatcher när det gällde som mest, och det känns som om Paul Lambert ingjutit moral i det här unga Villa-laget.

Nederländernas bäste straffskytt: så kan man kalla Villas holländske mittfältare Leandro Bacuna. Enligt scoutingrapporten i Birmingham Mail älskar Bacuna att ta straffar. Kan vi räkna med cat fights med Benteke om han blir kvar?

Okore: Jores Okore döper jag här och nu till Danmarks Micah Richards. I de matcher jag sett den unge mittbacken tycker jag han många av de kännetecken som Citys back har. Känns som en mycket spännande värvning.

Promotion teams: Det ska bli intressant att se hur Cardiff, Hull och Crystal Palace klarar sig under årets säsong  i Premier League. Hull och Palace får nog det svårt, medan Cardiff passande nog faktiskt har potential att bli det nya Swansea (en liknelse som de knappast lär gilla…).

Quest for Europa. Många Villa-fans verkar ha uppfattningen att Villa den här säsongen ska kunna vara med och slåss om Europaplatser igen. De tycks ha glömt bort att vi var fem poäng ifrån att åka ner förra säsongen.

Relegations fears: Hela förra säsongen gick jag i ett töcken av ångest. Få matcher var kul att titta på, mest bara ångest. Men nu vill jag kunna lägga alla farhågor bakom om mig och njuta av Villa igen. Är det för mycket begärt?

Spanjoren Luna känns som en underlig värvning, och jag tror inte han är bättre än Bennett. Vänsterbacksplatsen känns fortfarande som den enskilt svagaste positionen i dagens lagbygge.

Tonev: Jag har ingen koll på Villas nya bulgar, och därmed har jag inte heller några större förväntningar. Lite som med Benteke förra säsongen. Det låter väl bra?

Ungdomar: Klarar våra ungdomar, som slog igenom förra året, att fortsätta utvecklas? Lambert har i dagarna pratat om vikten av att spelare som Weimann och Baker kan fortsätta ta stora kliv framåt.

Vidare i karriären: Våra akademispelare har de senaste säsongerna verkligen satts på svåra prov: vissa har klarat det fint, de flesta inte. Många trodde på Barry Bannan, men nu verkar skotten få fortsätta din karriär någon annanstans. Helt rätt – han har visat väldigt lite när han fått chansen.

White Hart Lane: Den 11 maj 2014 spelas sista omgången av Premier League. Hur ligger vi till då?

X-factor: Förra året hade vi en belgare som den stora X-faktorn, men han fick också hjälp av en österrikare och en jänkare mellan stolparna. Vem eller vilka kliver fram den här säsongen och gör skillnad?

Younes Belhanda: Min känsla är att han hade varit Villa-spelare i dag om Paul Lambert verkligen velat ha honom. Men som spelare kändes han aldrig riktigt Lambert-kompatibel…

Zero: Risken är att vi sitter med noll poäng när september kommer, och då krävs det lagmoral (se M) för att vända skutan. Arsenal borta, Liverpool hemma och Chelsea borta är inget roligt schema i augusti.

Åsikter: Alla har en. Det viktigaste är dock tron på att Villa har en framtid. Det hade vi inte under McLeish. Men det har vi nu, under Lambert. Kanske inte full med troféer att fylla skåpen med, men väl värd en anrik klubb som Aston Villa.

Älskar, älskar inte: Förra säsongen slöt fansen upp bakom laget även när det gick lite sämre, och det kommer behövas en lika stark uppsättning hårdnackade fans för att Villa ska kunna vara med redan från början.

Önskebrunnen: Vilka är då mina främsta önskemål inför säsongen? De viktigaste är att Benteke skriver på ett nytt kontrakt, att vi hittar en offensiv mittfältare i hålet samt att truppen får vara så skadefri som möjligt under försäsongen. Det kan behövas för bästa tänkbara start i Premier League.

 

Analys Åsikt Off the field Premier League Silly Season

Betyg spelare för spelare

Säsongen 2012/2013 är nu till ända och som bekant överlevde Aston Villa i Premier League och får mäta sina krafter i fotbollens finrum även nästa säsong. Nu är det dags att gå in och kolla närmare på hur varje enskild spelare har skött sig.

Betygsskalan är 0-10, där 0 är det sämsta och 10 det bästa. Har en spelare inte gjort något som helst intryck på mig väljer jag att inte ge denna något betyg – vilket är fallet i bara enstaka fall, då spelaren inte alls visat upp sitt kunnande på plan. Att han däremot kanske har haft annan positiv, eller negativ, inverkan låter jag passera.Ett typexempel är tredjemålvaken Andy Marshall, som antagligen bidragit med smarta tips under sin långa karriär i eliten, men som inte stått alls i a-lagssammanhang den här säsongen.

Tyck gärna till om graderingen på Facebook under Rotterdam82.se!

Målvakter:

1. Shay Given 4
Given värvades till Villa sommaren 2011 och skrev på ett långt kontrakt. Tanken var då att han skulle ge trygghet åt posten som förstamålvakt under lång tid framöver. Men tränare Paul Lambert har föredragit Brad Guzan, och Given har för det mesta förpassats till bänken. De få gånger han fått chansen har han gjort det man kan begära, men inte mer. Däremot har han inte gnällt utan istället visat upp en proffsig fasad. Tryggheten med att ha Given och det faktum att han ändå visat att han kan när han hoppat in, ger irländaren en fyra i min bok.

22. Brad Guzan 9
Han blev vald till årets spelare av lagets egna spelare, och föll på målsnöret till en viss belgisk anfallare när Aston Villas svenska supporterklubb röstade fram årets spelare. Och det går inte annat än att säga att amerikanens fantastiska målvaktsspel varit den kanske enskilt största – tillsammans med Bentekes alla mål – faktorn till det nya kontraktet. Guzans comeback i Villa har blivit en succé på alla plan.

33. Andy Marshall
Gjort ett för litet intryck för att betygsättas.

Backar:

4. Ron Vlaar 6
Holländaren fick ta över kaptensbindeln efter Petrov, och har växt in i PL-kostymen efter en delvis skakig inledning av säsongen. Har ändå varit stöttepelaren i en annan ganska rutten defensiv, och lyckades dessutom knoppa in ett par mål under sista fjärdedelen av säsongen. Godkänd säsong, inte mer, och Villa-fansen har rätt att förvänta sig mer av denna holländske landslagsback.

5. Richard Dunne
Dunne har inte spelat alls den här säsongen, och är därmed automatiskt en besvikelse. Han hade säkert behövts för att stärka upp försvaret, men nu lär vi inte få se irländaren fler gånger i Villa-tröjan. Det är omöjligt att sätta betyg på honom, så han får vackert klara sig utan.

6. Ciaran Clark 5
Clark tvingades axla ett större ansvar än förväntat eftersom Dunne inte kunnat lira under säsongen, och en viss mognad i spelet har gjort att han tagit en plats i Irlands startelva – men i Villa är han inte given. Efter förutsättningarna har han gjort det okej, men är ändå på tok för ojämn för att kunna anses ha en plats i startelvan. Det krävs nog att Clark tar ett stort kliv framåt nästa säsong för att hans framtid i en PL-klubb ska kunna garanteras.

27. Joe Bennett 5
Bennett har blandat och gett under säsongen. På många sätt har han de attribut som en modern ytterback ska ha – snabbhet, offensivlust och en fin vänsterfot – men samtidigt har han mycket, mycket att lära i uppträdandet i defensiven. Problemet har delvis med att göra att han kastats in i hetluften omedelbart och inte haft någon mentor att lära sig av. Vi får hoppas att Ian Culverhouse, själv en duktig ytterback när det begav sig, kan jobba individuellt med Bennett för att forma honom till en duglig defensiv pjäs. Offensiven finns där.

29. Enda Stevens 5
Här har vi en kille som värvades från Shamrock Rovers, och fick redan några månader senare lira mot lag som Manchester United och Manchester City och spelare som Valencia och Silva. Det gjorde han bra, men han försvann lite allt eftersom säsongen försvann. Svårt att säga om han har potentialen att ta en ytterbacksplats framöver.

30. Eric Lichaj 3
Lichaj är en lojal spelare som ger allt och som sätter defensiven först. I Premier League hör han dock inte hemma, då hans arsenal är på tok för begränsad. Under säsongen har han fått sina chanser att slå sig in, men inte räckt till – han gör inte bort sig, men det syns att han saknar många delar av spelet för att kunna erbjuda ett PL-lag något.

32. Nathan Baker 7
Baker har fått överraskande många chanser, och har precis som hela laget vuxit med säsongen – han har till och med varit backlinjens jätte och kanske hela lagets bäste spelare i ett par matcher. Relativt sett är han den störste överraskningen i centrallinjen, och den som verkligen antagit de utmaningar Paul Lambert slängt ut åt honom. Hade det inte varit för ojämnheten i spelet så hade betyget varit högre.

34. Matthew Lowton 8
Under Matt Lowtons första matcher undrade jag vem det var vi hade köpt. Lowton fick alltid spela, men gjorde det sällan särskilt bra. Han var orsaken till flertalet baklängesmål, då han hade svårt med positionsspelet, och såg direkt ofarlig ut offensivt – en sämre version av Mark Delaney. Men Lowton har utvecklat både defensiven och offensiven rejält, och vem fan minns inte Målet mot Stoke? Estetiken i målet i all ära, men betydelsen går inte att förneka. Lär prenumerera på högerbacksplatsen nästa säsong – och det känns faktiskt ganska tryggt.

37. Derrick Williams
Gjort ett för litet intryck för att betygsättas.

Mittfältare:

7. Stephen Ireland 1
Stephen Ireland passar uppenbarligen inte in i Lamberts lagbygge, och irländaren har haft en jobbig säsong. I någon match har han stått ut, men sett till hela säsongen – för att inte säga hela sin Villa-karriär – är han en enda stor besvikelse.

8. Karim El Ahmadi 3
Han kom med ett rykte som en defensivt skicklig mittfältare, som med sin aggressiva stil ständigt satte press på motståndarna. Men i Villa har han inte alls lyckats. Jag tycker snarare han har varit riktigt svag, med blott en eller två godkända matcher. Kanske var steget till Premier League från holländska ligan för stort? Underkänd.

10. Charles N’Zogbia 4
En svag fyra, och betyget knappt godkänd, blir det för gåtan N’Zogbia. Jag har under hans år i Villa fått sänka förväntningarna allt eftersom, och nu sätter man inte längre någon tilltro till att Zoggy ska fixa biffen – för det gör han sällan. Säsongen 2012/2013 har varit symptomatisk för fotbollsspelaren: bra insatser kontra dåliga sådana har kommit enligt ration 1:2 – en bra match följs av två ganska dåliga. Och det håller inte för en spelare som vi värvade för nästan £10 miljoner och som säkert har en mycket fin lön.

12. Marc Albrighton 2
Den Albrighton vi fick se blomstra under Houllier är nu passé. Den här säsongen har varit fylld av skavanker och inhopp, och den unge talangen har inte alls fått till det. Jag hoppas att Albrighton kan komma tillbaka starkare nästa säsong, för i sina bästa stunder har han fortfarande något att ge det här laget.

14. Brett Holman 4
Australiensaren som värvades av McLeish inledde säsongen piggt, och hade sin plats i startelvan. Men allt eftersom säsongen gått har det stått allt klarare varför det var en blånäsevärvning: Holman har nämligen klara brister i passningsspelet och offensiven. Trots ett mål vi minns i ligacupen mot Norwich har Holman sina styrkor i orken, och framtiden i Villa är nog inte given.

15. Ashley Westwood 7
Ända från första stund har det synts att Westwood är värd så mycket mer än Crewe Alexandra. Aston Villas egen Xavi må kanske inte vara den bästa spelaren defensivt, men för offensiven – och för Paul Lamberts spelidé – så är han central. Jag tycker visserligen inte att man ska hajpa upp pöjken för mycket, men första säsongen har varit mycket lovande. Till nästa säsong kanske han dessutom får sällskap av hans gamla radarpartner Luke Murphy, och håller han samma klass (Luke är en mer offensivt lagd spelare) så kan vi tacka Crewe för vår PL-status.

16. Fabian Delph 6
Jag ska erkänna en sak direkt: jag har alltid ansett att Delph är en grovt överskattad spelare. Inget av det han visade under första halvan av säsongen fick mig att omvärdera detta. Men sedan hände något. Delph fick förtroende av Lambert, och började betala tillbaka med ett gediget spel. Han tycks alltid vara övertänd, slår bort tre-fyra passningar per halvlek – men bidrar också med ett starkt jobb på mitten. Han har inte övertygat mig att han är given i startelvan, men väl stärkt sina aktier inför nästa säsong. Godkänd.

17. Jean Makoun
Gjort ett för litet intryck för att betygsättas.

18. Yacouba Sylla 6
Sylla kom under januarifönstret från franska Clermont Foot, där han tidigare attraherat intresse från europeiska klubbar såsom Udinese och Stuttgart. Villa köpte sig en defensiv mittfältare som ska vinna boll och leverera till andra, mer passningsskickliga, spelare – och det har han skött på ett bra sätt. Jag tror Sylla kan fortsätta på den inslagna vägen så länge som han får hålla sig till det han kan – rollfördelningen på ett mittfält, och i ett lag som sådant, är oerhört viktigt. Det finns alltför tydliga exempel på spelare som tilldelats roller de inte kan hantera: Ji-Sung Parks roll som spelfördelare i QPR avslöjade en begränsad spelare, medan Cheik Tioté i Newcastle absolut inte mått bra av det ökade ansvaret för kreativiteten. Låt Sylla vara Sylla, då kan detta bli något bra.

19. Stilian Petrov
Det känns inte rätt att betygsätta en man vars liv har handlat om något så mycket viktigare än fotboll. För kampen mot cancern får han dock en tia, och säsongen 12/13 kommer alltid vara förknippad med nummer 19.

24. Simon Dawkins 0
Jag förstår inte den här värvningen överhuvudtaget. Dawkins hör verkligen inte hemma på den här nivån. Han har farten, visst, men utan teknik tjänar den ingenting till. Har inte varit i närheten av att visa upp ens den minsta tendens till att ta en plats i startelvan, och att han ens fått speltid är en gåta – jag hade mycket hellre sett någon från egna leden ta hans plats. Kanske den mest underliga inlåningen någonsin. Nej, det här får du förklara, Lambert.

25. Barry Bannan 4
Skotten borde passa ganska bra in i Lambers filosofi sett till hans egenskaper, men kanske är det så enkelt som att Bannan inte håller den nivå som vi fans gärna vill att han ska? Bannan har fått chanser att göra intryck, men knappast gjort det i någon större utsträckning. Får godkänt med ett litet minus efteråt, för jag vill fortfarande tro att Bannan kan bättre.

31. Chris Herd 4
Herd har en ganska otacksam roll. Inte nog med skadeproblemen, utan han har fått fylla luckor till följd av andra spelares frånvaro, vilket betytt att han fått testa på ytterbacken, innermittfältet och livet som ytter. Herd gör det ganska hyfsat, men det känns inte som om han räcker till riktigt. Utility men behöver alla lag, och kanske kan det rädda Herds plats i truppen nästa säsong.

35. Daniel Johnson
Gjort ett för litet intryck för att betygsättas.

38. Gary Gardner
Missade i stort sett hela säsongen till följd av skadan i knät. Men han kan trösta sig med att han inte är blånäsa, till skillnad från sin storebror.

40. Samir Carruthers
Gjort ett för litet intryck för att betygsättas.

Anfallare:

9. Darren Bent 2
Bent var en av de största anledningarna till att Villa klarade sig kvar förra säsongen, men den här har varit en besvikelse. Lambert har under långa perioder petat Bent, som dock faktiskt ska ha en liten eloge för att han inte gnällt över det. Bent är inte samma målskytt som han var för ett par säsonger sedan, och de £18 miljoner pund (plus några miljoner till i form av diverse bonusar) kan vi se oss i sjön efter. Det känns som om Bent är på väg till någon London-klubb, och Villa får nog vara tacksamma om det blir för en summa i trakterna £4-5 miljoner.

11. Gabriel Agbonlahor 7
Sista tredjedelen av säsongen har varit Gabbys bästa på ett par år. Sparka och spring-syndromet finns där, men det går inte att bortse från att karln har en näsa för målet och har ett par helt avgörande mål på sitt samvete. Utan honom hade vi nog inte spelat i Premier League nästa säsong, så enkelt är det. Till nästa säsong hoppas jag att han är helt kurant från skador, och kan börja på rätt växel redan från början. Då kan offensiven skrämma slag på alla lag i serien…

20. Christian Benteke 9
Storklubbarna sägs stå i kö efter den unge belgarens signatur – och efter 19 ligamål är det knappast en överraskning. Jag skulle kunna häva ur mig superlativ efter superlativ, men det har redan gjorts i så pass stor utsträckning att det kanske blir viktigare att se framåt: vad händer med Benteke? Stannar han så har Villa en riktigt lovande offensiv, går han så har Villa riktigt stor potential att plocka in två-tre högkapabla ersättare för pengarna.

21. Jordan Bowery 5
Jag sätter en femma för att unge Bowery gjort resan från Chesterfield till Villa, och faktiskt slagit sig in i A-lagstruppen. Det var inte alla som trodde det. Särskilt stort intryck på plan har han inte gjort: han har spelat enkelt och hållit sig till riktlinjerna. Betyget blir godkänt, och nu hoppas vi att Bowery kan höja sig till nästa säsong.

23. Nathan Delfouneso
Delfouneso har varit utlånad till Blackpool hela säsongen, där han gjort relativt blygsamma sex mål på 40 matcher. Delfouneso spåddes en fin framtid under O’Neill, men har stagnerat och det känns föga troligt att han ska kunna ta upp kampen om en plats i anfallet i Villa. Betyget uteblir dock för att jag sett för få matcher med Blackpool.

26. Andreas Weimann 8
Super Andy har tagit det där steget som vi pratat om flera gånger i den här artikeln. Från att ha varit en lovande spelare i b-laget har han verkligen funnit sin plats på den största scenen. Med snabbhet, kvickhet och mod – och ett målsinne – har han stått för viktiga fullträffar och ett stenhårt arbete. Har en fallenhet för att försvinna lite ur matcherna ibland, och kan han höja sin lägstanivå så kan det bli en världsspelare av österrikaren. Det finns likheter med Gabbys genombrott under O’Neill.

36. Graham Burke
Gjort ett för litet intryck för att betygsättas.

Manager:

Paul Lambert 7
Enbart utifrån tabellplaceringen ska Lambert knappast ens få godkänt, och det var inga stora marginaler som gjorde att hans lag spelar i Premier League nästa säsong istället för The Championship. Men utvecklingen fotbollsmässigt går inte att ta miste på. Från Alex McLeish dödgrävarboll till Lamberts stundom suicidala offensivlust är steget lika långt som mellan Jose Bosingwas faktiska lön och den han är värd.

Det faktum att han dessutom fick laget att prestera som bäst när det behövdes som mest talar för att han har förtroende inom spelartruppen, trots alla motgångar under det gångna året. Han har skapat en grund som håller och som har potential – utan att falla neråt i seriesystemet – och inte minst fått fansen att sluta upp bakom laget igen. Kort sagt: han har förvandlat uttrycket Proud History, Bright Future till något att tro på igen.

Lägg där till flertalet lyckades transfers och en inslussning av ett par ungdomar som tagit för sig, så tycker jag han är väl värd betyget G+ för sin första säsong som ansvarig för världens finaste fotbollsklubb. För att betyget ska kunna gå upp krävs en bättre ligaplacering nästa år, samt ytterligare förstärkta drömmar om en ljus framtid för oss.

Ian Culverhouse/Gary Karsa 7
Den förstnämnde var en mycket duktig högerback under sin spelarkarriär, och det är väl inte helt otroligt att det är han och kollegan Gary Karsa som lärt och putsat upp Matt Lowton till en spelare som nämnts i samband med uttagningarna till det engelska landslaget. De assisterande coacherna ligger ofta bakom den individuella träningen, och det känns som om spelare som Lowton, Baker, Westwood, Delph och Weimann verkligen mått bra av att ha dessa coacher omkring sig.

Som sagt, tyck gärna till om betygsättningen på Facebook: https://www.facebook.com/Rotterdam82, där ni också kan gilla sajten!

Analys Åsikt Premier League Rykten Silly Season

En lättnadens suck

Känslan är att även om fick hjälp av Arsenal igår, så var detta något vi fixade själva. Det var vi som slog Norwich borta via ett sent mål och vi som utklassade Sunderland hemma med 6-1, allt när det behövdes som mest. Det var också vi som några omgångar innan dess fixade dubbelsegrar i ödesmöten med QPR och Norwich. Fem segrar på de avslutande nio matcherna säger allt om spelare som presterar när det behövs som mest. Aston Villa är ett Premier League-lag även nästa säsong.

Utan att behöva lyfta ett finger blev Aston Villa klara för ännu en säsongs Premier League-spel igår, efter att Arsenal till slut – jag säger till slut med tanke på att Wigan var mycket bra med i matchen i en timme vid ställningen 1-1 – vunnit ganska lätt med 4-1. Jag är den första att klappa Arsenal på axeln, men också att säga att kontraktet var något vi fixade själva. Fem segrar på de nio sista PL-matcherna (inför Wigan borta), inklusive en rad betydelsefulla segrar mot ”rätt” motståndare.

På tal om Wigan så säger vi adjö till dem, men Roberto Martinez lär vi få stifta bekantskap med redan nästa säsong. Där Wigans framtid som klubb i den absoluta eliten kan se osäker ut, är tränare Martinez framtid en helt annan femma. Spanjoren har ännu en gång visat sin talang när det kommer till att hantera ett dödsdömt lag, och få det att spela en sevärd fotboll som stundom bara topplagen kan matcha. Tyvärr, för lagets del, har defensiven varit för dålig genomgående, och som vanligt kom Wigan inte igång på allvar förrän i slutet av säsongen. Den här gången räckte det inte.

Samma sak gäller förstås även för ett par spelare i klubben, som utmärkt sig. Jag tänker inte minst på Shaun Maloney, som avslutade säsongen fantastiskt. Callum McManaman blev mest känd för sin idiottackling för ett par månader sedan, men engelsmannen visade verkligen talang, målfarlighet och spelsinne under Wigans slutspurt. Arouna Koné visade upp ett bra anfallsspel och har kanske varit Wigan jämnaste spelare säsongen igenom, allt medan James McCarthy på mitten knappast kommer följa laget ner i seriesystemet. Läge för Villa att slå till på ett par av dessa spelare? Själv föredrar jag McCarthy och McManaman.

För Villas del ser framtiden ljusare ut, och jag hoppas att Paul Lambert sätter ett bra lag på banan och går för tre poäng i avslutningen. Inte bara för att det är Stilian Petrov Day med 3 000 tillresta Villa-fans (klubben för till och med diskussioner med Wigan om att få loss ännu fler biljetter för att trycket varit stort), utan för att Villa faktiskt kan hamna så pass högt upp som en elfteplats med en seger.

Framtiden
På längre sikt finns det förstås viktigare mål än så. Många fans och experter tycks ta det för givet att vi är ett ungt lag som i och med att vi överlevt första säsongen i ligan, automatiskt kommer hamna högre upp i tabellen nästa säsong. Sådant kommer inte per automatik. Paul Lambert måste förstärka flertalet lagdelar, inte minst för att vi säkert komma göra oss av med majoriteten av de spelare som en gång i tiden utgjorde någon form av defekt ryggrad i Villa: Dunne, Bent, Ireland, Warnock och Hutton, för att nämna några.

Majoriteten av dessa spelare är fornlämningar, dökött vi fått ärva från O’Neill-tiden. Jag är medveten om att alla inte härstammar härifrån, men idén gör det – det vill säga ta in spelare med höga löner, som presterar mediokert och som inte längre passar in i dagens Villa.

Vi har fått en försmak av Lamberts filosofi under denna hans första säsong som manager, i vilken riktning han vill ta Villa. Att dra på sig Villa-tröjan handlar inte längre om vad du gjort tidigare i din karriär, utan snarare om hur långt du är beredd att gå för att lyckas i framtiden. Kunnandet kanske inte finns där i samma utsträckning som för ett par säsonger sedan, men viljan att bli bättre finns där. Framtiden är en skapelse som dessa spelare själva kan vara en del av.

Samma filosofi som såg så svag ut i vintras, fick allt fler styrkor allt eftersom det nya året kom. Det var otroligt starkt av Lerner att hålla fast vid idén även när det gick som tyngst runt jul och nyår, och inte ta den enkla utvägen och sparka Lambert efter idel tunga förluster. Det betalade av sig så småningom, och nu talar framtiden för Villa under förutsättning att idéerna får fortsätt gro.

Samtidigt som sommaren för med sig möjligheter för Villa så är hoten alltid närvarande. Christian Benteke stortrivs i Villa och kommer behöva speltid för att platsa i Belgiens VM-trupp inför Brasilien 2014 – av den anledningen finns det mycket som talar för att han kommer skriva på ett förbättrat kontrakt och stanna. Men, vi vet alla pengarna talar i slutändan, och skulle storklubbarna komma med summor närmare 30 miljoner pund så kan väl Lerner inte tacka nej? Vi står inte och faller med Benteke, men belgaren står för ett hopp om att bättre tider väntar runt hörnet. Låt oss inte sälja ut det till högstbjudande.

 

I nästa inlägg går vi igenom spelare för spelare för att se hur truppen skött sig under säsongen.

Analys Inför Silly Season

Aston Villa – Ipswich: En pyrrhusseger i annalkande?

Aston Villa utspelar just nu ett krig på många fronter. Utöver ligan och semifinal i ligacupen går laget också in i FA-cupen imorgon lördag, då Ipswich väntar på hemmaplan. För att gå överlevande ur det stora kriget, Premier League, krävs det dock att man fokuserar på det som verkligen räknas. Och har Villa en trupp stor nog att kriga på tre fronter?

Aston Villas jul- och nyårsfiasko har vi ältat nog nu. Vi gör som kungen – vi vänder blad och går vidare. Borta är 0-15 på tre matcher, skador på viktiga spelare och ett sent insläppt kvitteringsmål mot Swansea (som visserligen inträffade i år, men alla negativa händelser tillskriver vi förra året). Vi förpassar också ett uruselt försvarsspel och juniormisstag i överflöd i samma box som ”katastrofala förstahalvlekar”, och åker till tippen och dumpar alltsammans. Nu är det 2013 som gäller.

För att inte året ska börja lika illa som det förra slutade så kommer det att krävas en hel del från spelare och ledare associerade med Aston Villa. De mörka jul- och nyårshelgerna måste ha lärt Paul Lambert att det nuvarande laget inte är starkt nog att klara av Premier League. Det är absolut kapabelt att spela fin fotboll emellanåt – något man har visat – men överlevnad i världens kanske tuffaste fotbollsliga handlar inte om att spela fin fotboll då och då – fråga lag som Stoke.

Nej, just nu skriker det ungdomliga lag efter ledare på planen. Ungdomssatsningen ska applåderas, absolut, men den måste ses i en kontext där mer rutinerade spelare kan dra lasset när motvinden blåser snön i ansiktet och skymmer sikten. Annars riskerar vi att gå vilse rejält.

Passande nog har januarifönstret slagit upp sina porter, och för Aston Villas del kommer det lägligt. Randy Lerner måste ge Lambert möjligheten att rädda kvar laget via cash – i sådana här tillfällen är nämligen cash king. Det såg vi inte minst när Houllier tog in Darren Bent för ett par säsonger sedan. Han var dyr, och Villa fick betala ett överpris. Vad fick vi då? Jo, massor av mål som med stor sannolikhet räddade oss kvar i Premier League den säsongen.

Nu eftersöker jag värvningar som nödvändigtvis inte behöver vara i den prisklassen, men som kan förse det här laget med rutin och ledarskap – något som skulle kunna tränga undan oroskänslorna och ångesten som ett par av de yngre spelarna säkert känner för närvarande.

På ligafronten intet nytt
I morgon lördag är det dags för en match som Aston Villas ledning måste fundera noggrant kring. Ipswich hemma i FA-cupens tredje omgång och Villa är förstås storfavoriter till att avancera. Och även om det ryktas om att flertalet halvskadade spelare kan vara tillbaka – Gabriel Agbonlahor, Charles N’Zogbia och Darren Bent – så är frågan om man ändå inte borde lufta rejält med ungdomar som annars inte får speltid.

Att få skador på nyckelspelare i det här skedet, och i en sådan här i sammanhanget obetydlig match, vore förödande. Ska man se riktigt krasst på det vore det nästan bättre med ett tidigt uttåg i cupen, och full fokus på ligan (och delvis ligacupen). Alternativet vore att se FA-cupen som ett experiment där ungdomarna som inte slagit sig in i A-laget får en chans att visa upp sig. Skulle man slå ut Ipswich så är det bara att ge dem en ny chans i nästa omgång. Se för guds skull inte till att bränna ut nyckelspelare i matcher som vi inte behöver vinna. En pyrrhusseger, där en eller ett par viktiga spelare skadar sig, kan få oanade konsekvenser.

Så ser verkligheten ut just nu, tyvärr. En snabb titt på tabellen och sedan på spelschemat den närmaste veckan ger dig allt du behöver veta: Aston Villa ligger just över nedflyttningsstrecket med bara en poäng till godo, och har följande vecka framför sig: Ipswich hemma i FA-cupen på lördag, första mötet i ligacupsemifinalen borta mot Bradford på tisdag, och helgen efteråt nyckelmatch i Premier League mot Southampton på Villa Park.

För den här tunna och känsliga truppen är det överlevnad i Premier League som är prio ett. Och oavsett hur många fronter vi utkämpar vårt krig på, så måste vi få in spelare. Av den anledningen är det skönt att Lambert pratar som spelare som Joleon Lescott – Villas manager ser förstås det vi ser, fast på närmare håll. Här behövs PL-rutin, här behövs ledare, och här behövs vinnare.

För det här kriget kommer inte att bli vackert, men det måste vinnas. Till varje pris.

Notis Off the field Premier League Silly Season

Från toppen till botten – på ett halvår

Saker och ting förändras snabbt i den här branschen. Fråga Newcastle och lagets tränare Alan Pardew.

Förra säsongen var Newcastle den kanske enskilt största överraskningen i Premier League, och Alan Pardews mannar ansågs spela väldigt underhållande och effektiv fotboll. Newcastle var på gång mot en ny storhetstid.

Nu ser situationen helt annorlunda ut. Laget parkerar två poäng ovanför nedflyttningsstrecket och är det lag i hela Premier League som slår flest långbollar (enligt TeamTalk).

Fjolårets stora utropstecken Papiss Demba Cissé är helt ur form. 13 mål i fjol har bara blivit två så här långt in i säsongen, och dessutom är han bänkad från och till.

Men en av de spelare som är ordinarie, och som redan mäktat med elva mål den här säsongen, är även han missnöjd – med taktiken. ”Jag är inte lycklig när laget inte skapar någonting”, säger anfallaren Demba Ba till The Newcastle Journal. ”Fansen kommer för att se sevärda matcher med spännande inslag, och inte bara långbollar från målvakt till striker.”

Taget ur sin kontext låter utlåtandet kanske inte så farligt, men med tanke på att han deklarerat sin kärlek till Arsenal den senaste veckan – och inte minst att han har en utköpningsklausul på £7,5 miljoner – har Newcastle precis fått än fler bördor att bära på.

Jämför det med Villa, som trots att man bara ligger en poäng före Newcastle i tabellen nu anses vara ett lag på väg uppåt igen efter sju svåra år (månne en överdrift). Borta är Alex McLeish fjongande, och med det all negativ kritik om att laget spelade den tråkigaste fotbollen i ligan – Villa är numera ett lag som spelar en frejdig passningsorienterad fotboll som ger mål framåt.

Precis som jag skrev i förra blogginlägget så lyckades Villa under förra veckan hitta nätet sju gånger på två bortamatcher – mot två av de formstarkaste lagen i Premier League (Norwich respektive Liverpool).

Saker och ting förändras snabbt i den här branschen.

Off the field Rykten Silly Season

Intressanta spekulationer: Luke Murphy

Silly Season närmar sig med stormsteg! Efter julfirande, mellandagsledighet och nyårsfirande är det dags att med sprängande huvudvärk vakna upp och följa alla övergångar i den engelska fotbollen. Här följer vi förstås de kopplade till Aston Villa. Serien inleds med en närmare titt på Ashley Westwoods bästa kompis, tillika före detta radarpartner på mittfältet i Crewe Alexandra, Luke Murphy.

”Vem, sa du?” kanske några av er frågar rakt ut i luften. En befogad fråga, som dock likt ett garn kommer nystas i nedan och till slut bli till ett svar som kommer kännas naturligt. Hoppas jag. Det här känns nämligen som en Paul Lambert-värvning lång väg.

Daily Mirror hävdar, i dagens edition av tidningen, att Aston Villa är en av hela 30-talet klubbar som är på jakt efter Crewe Alexandras mittfältare Luke Murphy. Murphy är en 23-årig engelsman som framförallt spelar på det centrala mittfältet, och som i år mäktat med fem mål på 27 matcher. Förra säsongen stod han för åtta mål på 48 matcher.

Murphy beskrivs, på Crewes hemsida, som en mittfältare med öga för målet, och som mår som bäst i en offensiv roll. Han var högst delaktig i Crewe Alexandras uppflyttning till League One förra säsongen, dit laget nådde via play-off. Trots att han är född 1989 har han hunnit spela över 100 matcher för sin moderklubb och bär numera kaptensbindeln.

3518898.png
Luke Murphy är kapten för Crewe Alexandra, för närvarande mittenlag i League One

Varför Aston Villa?
Det intressanta med detta kommer nu. Luke Murphy har visserligen kontrakt till och med sommaren 2014 – han skrev på ett års förlängning i september – men kommer från ett lag i de nedre divisionerna, och lär inte bli alltför dyr. Det som dock är än mer intressant är att Aston Villa kan locka lite extra i och med att hans gamla radarpartner och nära vän, Ashley Westwood, nyligen genomfört precis samma resa – med ett mycket lyckat resultat.

Innan Ashley Westwood bytte Crewe mot Aston Villa i somras hann han och Luke Murphy forma ett för de lägre divisionerna mycket spännande samarbete på mittfältet. Förutom att de trivdes ihop på planen, var de också mycket goda vänner vid sidan om. Precis efter att Westwood signat för Villa träffade Paul Brown, webbredaktör på www.avfc.co.uk, Murphy för att se vad bästa kompisen hade att säga om sin förlorade mittfältskumpan. Här skräder han inte orden när det kommer till förståelsen och samarbetet dem emellan.

”Han var fantastisk att ha bredvid sig”, säger Murphy om Westwood. ”Jag har spelat med honom under hela min karriär. Man utvecklar en förståelse för varandra. Det låter som en kliché, men man får faktiskt en känsla för varandra på planen. Vårt samarbete var fantastiskt. Det utvecklades naturligtvis under alla åren tillsammans, och att spela med honom var i slutet lika naturligt som att äta och dricka. Den förståelsen var unik. Men det går inte att stoppa människor som är ämnade för något större och bättre.”

Det låter onekligen som att firma Murphy/Westwood gillar att kampera tillsammans, och frågan är hur bra deras samarbete skulle te sig på den stora scen som kallas Premier League? Kort och gott känns Murphy som en Paul Lambert-värvning: han är en ung, lovande spelare som redan är kapten i sitt lag, och som inte heller blir alltför dyr att lösa. Bonusen är att han antagligen kommer smälta in i laget redan från början – truppen består av många i hans ålder, han är van vid den brittiska fotbollen och mentaliteten omkring den, samt att han har en av sina bättre vänner, Ashely Westwood, vid sidan om sig.

På frågan om han håller Premier League-kvalitet kommer jag dock inte att kunna ge ett bra svar. Men om Lambert nu skulle lägga in ett bud så får väl det fungera som en fingervisning. Karln har ju trots allt lyckat hyfsat med ett par av nyförvärven hittills…

Fotnot: Jag kan redan nu säga att jag inte kommer följa, kommentera eller samla alla rykten kring Villa i mina inlägg i den här serien, då den stora majoriteten är rena påhitt. De som dyker upp anser jag vara extra intressanta, och ska ha viss relevans på så vis att de kan inträffa.

Källor: avfc.co.uk, crewealex.net

Analys Match Rykten Silly Season

Poängtrenden håller i sig: QPR – Aston Villa 1-1

Måndagsanalysen tar avstamp från lördagens match borta mot Queens Park Rangers, sammanfattar den senaste tidens resultat samt tar en titt på vad som komma skall framöver.

Matchen mot Queens Park Rangers blev precis så klurig som man kunde ana på förhand. Trots en bra start, och en ganska bra första halvlek, från Villas sida lyckades man inte behålla den ledning man skaffade sig. Och dessutom var man riktigt illa ute vid ett par tillfällen, där bland annat Shaun Wright-Phillips hade ett skott i stolpen och ett missat friläge, och Clint Hill nickade bollen i ribban (via Eric Lichaj).

1-1 är ett helt okej resultat med tanke på omständigheterna. Som jag nämnde i det förra inlägget var det viktiga att inte förlora, och nu har QPR en fortsatt lång väg att vandra för att komma i kapp lagen ovanför. Hade man vunnit är det inte svårt att se framför sig vilka konsekvenser det kunde få: spelarna kunde rida på Redknapp-vågen, och när man väl brutit den vinstfria sviten kunde det gått snabbt uppåt.

En ny tränare, ett fullsatt och högljutt Loftus Road – Villa kan sträcka sig lite extra för att klarat av uppgiften. Det känns faktiskt lite som Lambert börjar hitta rätt, och att spelarna vet hur man ska agera ute på planen. Spelet är alltför ofta undermåligt – med tanke på genomsnittsåldern kan liknelsen ”juniorfotboll” faktiskt med fördel användas – men det finns tecken på att Villa är på rätt väg. Lite extra kul att se Brett Holman som målskytt – karln springer kopiöst ute på plan och har dessutom visat att han kan sniffa upp målchanser lite då och då. Han har varit nära att näta vid ett par tillfällen i tidigare matcher, men nu äntligen kom det första målet i Villa-tröjan.

Inför Stoke
Nu är det viktigt att poängen, och särskilt vinsterna, kommer frekvent. Inför trematchersspannet med Reading hemma, QPR borta och Stoke hemma pratade jag om att sju poäng var ett måste för att Villa skulle kunna ha lite andrum inför de kommande, svåra matcherna – och vinner man över Stoke så är de sju poängen i hamn.

Det blir dock ett Stoke i form som vi möter på lördag. Och jämför man QPR och Stoke – eller för den delen vilket lag som helst med Stoke – så medför lagets struktur och uppbyggnad ett problem som man måste ägna lite extra tid. Jag pratar förstås om luftspelet. Kan Villas ganska småväxta lag hantera detta? Det fysiskt starka laget kan sätta tryck på motståndarna på många olika sätt – fasta situationer gör att man kan flytta fram starka mittbackar, inkasten är vida kända numera, medan man inte heller är ofarligt i själva spelet, där kantspelet låter Stoke skapa chanser via skickliga inläggsspelare.

För Villas del gäller det att vara berett på att den defensiva uppgiften nästan uteslutande kommer att handla om att hantera många bollar i luften – och graden av framgång i matchen kan nästan uteslutande hämtas från i vilken utsträckning laget hanterar den fysiska anstormning som kommer.

Tar vi bort den fysiska aspekten ur ekvationen ett tag så ser vi ett ganska medelmåttigt lag. Stoke kommer aldrig spela ut Villa. Det Villa behöver göra är att äga matchen och sätta sin prägel på matchen på sin hemmaplan, med ett stort och kvalitativt bollinnehav, och med ett anfallsspel kategoriserat av fart. Stoke kommer från tre raka segrar – segrar som tagit dem bort från bottenskiktet och upp till en fight om sjätteplatsen. Där ser man vad ett par segrar kan betyda.

Nu måste Villa ha ett liknande mål. Efter Stoke väntar en tid med svåra matcher igen, så betydelsen av den här matchen ska inte underskattas. Dessutom är det flera bottenlag som har ett par enklare uppgifter framför sig – bland annat möter några av lagen varandra – vilket betyder att de kommer att knappa in på Villa om laget inte lyckas ta en trea.

Cupspel och transferrykten
I söndags lottades den tredje omgången av FA-cupen. Aston Villa har vunnit cupen sju gånger, och jakten på den åttonde inteckningen inleds hemma mot Ipswich Town den första veckan i januari nästa år (exakt speldatum är inte spikat). Även här får Villa möta ett lag med en ny tränare. Mick McCarthy kommer visserligen ha en månad på sig att få ordning på ”Tractor Boys”, som verkligen inte rosat marknaden i Championship den här säsongen. Laget ligger på 20:e plats, bara fem poäng ovanför nedflyttningsstrecket – även om man ryckt upp sig lite på sistone. I lördags tog Ipswich exempelvis en meriterande 2-1-seger borta mot Bolton Wanderers.

Hur som helst är lottningen givetvis gynnsam med Villa-ögon sett, även om det är mycket som tyder på att Villa Park kanske bara blir halvfull under speldagen. Men med fortsatt tur med lottningen och en fortsatt stark form i januari, så kan det bli en trevlig cupvår för Villas del. Och börjar det närma sig kvartsfinal och hemmamatch, ja då kan det bli ös på Villa Park igen…

På tal om januari, nu börjar ryktena ta fart inför januarifönstrets öppnande. Darren Bents vara eller icke vara har blivit den kanske enskilt största frågan i Fotbollsengland inför inledningen på det nya året. Det sägs att Bent, om han spelar 50 matcher för Villa, aktiverar en klausul gällande övergångssumman från Sunderland till Villa, och Birminghamklubben tvingas då betala ytterligare 6 miljoner pund till Sunderland. Bent har spelat 47, så hans frånvaro kan ha sin förklaring i att Lerner vill spara slantar. Kommer Bent inte upp i 50 spelade matcher, går det förstås att gissa sig till att Villa kan tänka sig att sälja honom för runt 12 miljoner pund vid en snabb affär – och alltså ”bara” gå back 6 miljoner på affären.

Andra säljbara spelare inkluderar Charles N’Zogbia och Stephen Ireland, som kostade relativt mycket när de kom. Medan båda två gått ner i värde, lär Zoggy vara den som blir svårast att göra sig av med. Liksom Bent har dessa båda gentlemän skyhöga löner, varför man kan tänka sig att eventuella transfers genomförs för en mindre penning än när de kom (9,5 miljoner pund för Zoggy respektive 8 miljoner pund för Ireland).

Det lär florera rykten om fansens nye kelgris Christian Benteke. Hans första säsong i Premier League har onekligen varit framgångsrik, och 22-åringen – han fyller år i dag: stort grattis! – kommer att lämna för en större klubb. Det är utan tvekan så. Det lär dock inte bli under det här fönstret. Han har långt kvar på sitt kontrakt, och Villa lär inte släppa honom billigt. Dessutom är det ingen slump att hans utvecklingskurva pekat spikrakt uppåt sedan han kom till Villa – ska man utvecklas som fotbollsspelare så finns det få ställen i Storbritannien som lämpar sig bättre just nu. Alla rykten kring vår unge belgare kommer i alla fall jag att vifta bort som en mygga om sommarkvällen (alltid trevligt med en sommarreferens när snön faller ner som aldrig förr).

När det kommer till transfers till klubben lär Paul Lambert fortsätta på sin strategi, det vill säga värva ungt och hungrigt. Om det går att sälja någon eller några av ovanstående herrar är det inte heller omöjligt att det kan bli en eller ett par mer meriterade spelare som kan höja rutinen i laget – under förutsättningar att dessa verkligen kan höja nivån på laget. När det kommer till transfers finns det inget att klaga på hittills för Villas nye tränare.

Snart kommer ryktena förstås att komma på bred front, och samtidigt som vi får stå ut med skitspelare som Stewart Downing och liknande, kommer vi säkert också att länkas samman med spelare som på allvar får oss att tro på att framtiden är ljus.

Men innan dess har vi matcher att vinna. Up the Villa!