Category Archives: Silly Season

Analys Off the field Övergångar Rykten Silly Season

Darren Bent – målskytten som försvann

Darren Bent har gått från älskad målskytt, lagkapten och livräddare till bänkad dussinspelare på mindre än ett år. Hur ska Aston Villa göra med ”Målskytten som försvann”?

Darren Bent kom till Aston Villa under januarifönstret 2011 och sågs som en riktig prestigevärvning. Klubbens ägare Randy Lerner fick punga ut med mellan 18 pch 24 miljoner pund till Sunderland för den engelske målsprutan, vilket gjorde honom till den dyraste värvningen i Birmingham-lagets historia. Detta utlägg visade sig till en början vara väl investerade pengar: trots Aston Villas bedrövliga säsong räddades klubben i mångt och mycket kvar av Bents många mål.

Nu, säsongen 2012/2013, är situationen helt annorlunda. Målen har uteblivit för Darren Bent, och i takt med det har självförtroende försvunnit allt mer. Man kan leva med att en målskytt försvinner från matcher så länge han petar in bollarna, men när målen lyser med sin frånvaro och laget har en anfallare som nästan helt är borta ur spelet, ja då låter kritiken inte vänta på sig.

En del av laget?

Lagen som köper Darren Bent vet mycket väl om vad de får i sitt dyra paket. Man får en målskytt, eller en ”poacher”, som man säger i England. Har han tillräckligt bra uppbackning från kreativa spelare på mittfältet och en eventuellt uppoffrande spelare vid sidan om sig i anfallet så garanterar Darren Bent ett visst antal mål. Så har det nästan uteslutande sett ut under dennes karriär.

Det är viktigt att komma ihåg att man till stor del köper Bent för att bygga det offensiva spelsystemet kring honom. Det är samtidigt inte nödvändigtvis så att han behöver vara särskilt delaktig i spelet, utan till största del handlar det om att vår nummer 9 ska vara först inne i straffområdet, på rätt plats, när väl bollen dyker upp där. Då har laget spelat ”rätt”. Bollen ska, i slutscenen av så många offensiva moment som möjligt, hamna hos Bent – det är själva kärnan i ett anfall i det lag Darren Bent spelar.

Samtidigt som det här garanterar mål, är det också en svaghet. Man sätter stor tilltro till en spelare som visserligen ofta levererar, men som även han kan komma i formsvackor. Och tankegången behöver förstås inte förklarar mer ingående än att detta i sin tur påverkar hela laget, vars blotta existens – för att överdriva det hela en aning – baseras på de mål som Bent gör.

Att kalla Bent enbart en målskytt är visserligen inte helt osant, men han har vissa kvaliteter som targetspelare, så länge han kan hålla ner antalet bolltoucher till så få som möjligt. En Bent i form använder detta för att bli en del av laget – en Bent ur form tenderar att lita till sina ”killer instincts” i straffområdet och gömmer sig ute på planen. Det är här någonstans vi hittar problematiken med Darren Bents situation i Aston Villa.

Inte Lamberts tekopp

Paul Lambert är en tränare som alltid sätter laget i främsta rummet. Stjärnspelare i all ära – det är vad du presterar på plan och vad du kan bidra med till laget just nu som räknas.

I Norwich kunde man förra säsongen se elva spelare som alla spelade en vital roll i såväl anfalls- som försvarsspel. Spelar du forward har du en viktig roll som presspelare när motståndarna har bollen, och din uppgift inkluderar också att vara på tårna när bollen återerövras. Heter du Grant Holt fick du då rollen som targetspelare som med ett fåtal, helst ett, tillslag snabbt kunde förse rättvända mittfältare med boll och därmed exempelvis sätta igång blixtsnabba kontringar. Heter du Simeon Jackson, en av de forwards som bildade anfallspar med Holt, hade du kan istället rollen som djupledslöpande anfallare med ansvaret att dra isär försvar och ge utrymme åt andra – om du inte själv kunde hitta ytor.

I Aston Villa har vi sett tendenser till samma spelidé. Lambert vill spela med fart, och hans spel baseras på ett spel längs med marken. Det utesluter inte långbollar, men huvudingrediensen är snabbhet när det finns kontringslägen och även till viss del ett bollägande sådant – i alla fall mer än sin föregångare Alex McLeish. Oavsett vilket fyller forwards en viktig funktion genom att i uppspelsfasen bistå med alternativ även långt ner i banan.

Efter det här resonemanget går det att förstå att Darren Bent och Paul Lambert kanske inte är en perfect match. Lambert gav Bent chansen och räckte till och med över lagkaptensbindeln till 28-åringen när Stilian Petrov påbörjade sin behandling mot leukemin, men i takt med att Bent visat varken tillräckligt stor delaktighet i spelet eller ledarskapsförmåga nog till att leda ett Premier League-lag blev han av med den till förmån för holländaren Ron Vlaar. Det blev också början på det fall som vi kanske bara sett början på än, och som antagligen kommer sluta i att Paul Lambert och Randy Lerner försöker sälja honom i januari.

Det finns dock två stora frågetecken med anledning av en eventuell försäljning. För det första, hur pass illa är det ställt med Bents knäskada? Senast missade han ett par månader efter en liknande skadad.

Vem är köparen?

Paul Lambert är ute efter att stärka truppen, få mer bredd men också viss spets, och då är Darren Bent den i särklass mest värdefulla spelaren som kan inbringa pengar. Men den stora frågan är förstås: till vem kan vi sälja honom? Vilket lag kan i den moderna, brittiska fotbollen – risken är att hans tjänster enbart kommer att locka till sig ett fåtal aktörer i England – tillåta sig att ha en poacher, som man måste bygga ett lag kring och som stundtals är direkt svag i spelet ute på planen? Moderna tränare tenderar att involvera hela laget i uppbyggnadsfasen i anfallen, men ställer inte sällan också krav på en delaktighet i presspelet defensivt – två punkter där Bent har lite att jobba på. Det finns skyttekungar som står sig fint i konkurrensen på det här området internationellt – Ruud Van Nistelrooy är ett exempel, tycker jag, medan även Klaas-Jan Huntelaar kan nämnas i sammanhanget – men de är få till antalet.

Tittar vi på bottenlagen är det för det första få som har ekonomi till ett köp av Bent. Jag har svårt att tänka mig att Villas ledning skulle överväga bud på under 10 miljoner pund – min gissning ligger kring 12. Det utesluter ett par av dem, men kanske innefattar Reading och Queens Park Rangers. Av dessa kan jag bara tänka mig att QPR skulle vara tillräckligt intressant för Bent. Då får han dessutom återvända till London, en stad han enligt uppgift kan tänka sig att flytta till.

Det är nog ytterst få av topplagen som skulle vara intresserade av en före detta målskytt som tappat stinget. Dagens topplag har redan målskyttar – målskyttar som dessutom har uppgifter som är integrerade med spelet. Det har ryktats om Liverpool – om vi nu väljer att se Pool som ett topplag – och även om Bent knappast skulle tacka nej, har jag svårt att se att Bent passar in i Brendan Rodgers lagbygge. Dessutom har laget redan en målskytt, grovjobbare och världsstjärna av rang – Luis Suárez.

Bland mittenlagen finns det ett par stycken som är i behov av en målskytt, men den ekonomiska biten är ett bekymmer för många. Annars kanske det är just mittenlagen som vore det bästa för Bent – att komma till ett lag där han blir stjärna, och där man i viss mån kan bygga anfallsspelet kring honom? Det var precis det som hände när Villa köpte loss honom från Sunderland – han gick från ett mittenlag till ett annat.

Fulham är ett annat lag det ryktats lite löst om, och kanske är det svaret på frågan. Även om laget har ett par spännande anfallsess så verkar tränare Martin Jol sugen på Bents tjänster, och kanske finns det pengar att lösa en sådan övergång i januari. Visst hade det varit kul att se två ”latmaskar”, med vitt skilda talanger, som Dimitar Berbatov och Darren Bent på topp?

Konklusion

En gissning är att värvningen av Christian Benteke, den unge belgiske talangen, i första hand var tänkt att bära frukt på lång sikt – och att han kanske skulle må bra och kunna lära sig av Bent – men i och med att han blommade ut redan från start har behovet av Bent minskat. Benteke har gått från framtidsman till given startman, medan Bent gått motsatt håll och numera är typ tredjehandsvalet. Det värsta för Bent är dessutom att Benteke verkar må bättre av en hårt arbetande forward bredvid sig, och i detta fack passar både Gabriel Agbonlahor och Andreas Weimann bättre.

Det går hur som helst att konstatera att Villa antagligen har kommit till vägs ände med Darren Bent. För det går väl inte att lära gamla hundar att sitta: förändra en målskytts natur, få honom att jobba för laget, kanske bli en supersub som sätter egot åt sidan för lagets bästa?

Det kommer pågå en hel del bakom kulisserna fram till januari, och väl där kommer vi se hur pass bra Villa är på att sälja in en före detta målskytt till lag på samma nivå som sig själva. Sunderland lyckades kanonbra för snart två år sedan, och då var förhandlingsläget för de röd-vita bara marginellt bättre än det är för Villa (i och med att Bent var två år yngre).

Aston Villa är i en övergångsperiod, som förhoppningsvis resulterar i att det nya, lite yngre gardet växer in i sina kostymer och blir fullödiga PL-spelare inom ett par säsonger. Men truppen behöver både spetsas till och breddas, och att ha en person som borde vara lagets stjärnspelare fastklistrad på bänken, och som inte heller levererar när han får chansen, det är inte en lyx som en klubb i Aston Villas sits kan unna sig. Kan Villa kränga Bent kan den nya truppen under Lambert börja ta form redan i januari – ju förr, desto bättre.

Analys Inför Silly Season

Transferdeadline, ligacup och Newcastle borta

Idag är ingen vanlig dag. Den 31 augusti innebär alltid högoktanig action bland Premier League-lagen, med tanke på att det är sista dagen på året som man kan handla spelare (free agents undantagna). Och på söndag ställs Aston Villa mot Newcastle på ”the stadium formerly known as St James Park”. Den stora frågan är: hur skriver man ner tankar inför en match som kan ha betydligt annorlunda förutsättningar när den väl sparkas igång på söndag klockan 16?

Imorgon är det alltså slut med handlandet och alla analytiker, entusiaster, experter och tyckare har fritt fram att studera läget i lagen och ge sina respektive bilder av hur trupperna står sig. Men det är inte så enkelt som att ett bra fönster per definition kan bestämmas efter hur många, eller hur bra spelare, man får in. Ett typexempel på det finner vi i form av söndagens båda lag.

Aston Villa är i desperat behov av förstärkningar – framförallt inte för att bredda truppen, utan huvudsyftet måste nu vara att få in ett par kvalitetsspelare. Newcastle, däremot, är antagligen mer inriktade på att få behålla sina stjärnor under höstens ligaspel. Cheik Tioté och Yohan Cabaye, två av de klarast lysande stjärnorna i Alan Pardews imponerande lagbygge, har båda ryktats vara på väg bort. Den förstnämnda har påståtts vara nära en övergång till Arsenal, till exempel. För Pardew gäller det att hålla tummarna och sätta sin tillit till att ägaren Mike Ashley kan motstå frestelsen att casha in någon eller några av sina dyrgripar.

Förberedelser
Uppladdningen inför matchen är för Aston Villas del inte optimal. Utöver att det ryktas hejvilt om nyförvärv och försäljningar, så ligger fokus överlag mycket på saker och ting som spelarna inte kan påverka. Låt oss hoppas att Lambert drillar laget för vad som komma skall, för det blir onekligen en tuff match.

Även om Newcastle spelade Europa League-kvalmatch igår – vinst med 1-0 mot grekiska Atromikos, totalt 2-1 i favör till britterna – så har man friskt spelarmaterial till söndagen, så den matchen ska inte behöva sitta i benen. Aston Villa lirade ligacupmatch i tisdags, då man vann mot Tranmere med 3-0 på Villa Park. Den segern ska man inte underskatta: förutom att det var Lamberts första vinst i tävlingssammanhang för sin nya klubb, så fick också måltjuven Darren Bent plita ner sitt namn i protokollet. Lägg därtill att Stephen Ireland gjorde en alldeles förträfflig match på mittfältet. Allt detta kan betyda ett ökat självförtroende i en trupp som just nu är i skriande behov av just detta.

Ligacupen ser annars ut att vara ett dött kapitel för Villas del. Lottningen gick ungefär så illa den kunde gå, i och med att man ställs mot Manchester City borta i nästa omgång. För att Villa ska kunna ta sig vidare krävs en skräll i klass med AIK:s seger över CSKA Moskva igår. Möjligt? Ja. Troligt? Nej.

Om City är ett berg att bestiga, så kan Newcastle – med samma metafor – kanske vara ett högre träd. Och för att Aston Villa ska kunna klättra upp och riva upp det trygga lilla skatbo som Pardew samlat pinnar till under ett par säsonger, så gäller det att Lambert får ihop alla lagdelar snabbt. Nu gäller det att slåss med näbbar och klor för varje poäng.

Analys Silly Season

Två förluster tvingar fram värvningar?

När Paul Lambert tog över jobbet som tränare för Aston Villa inför säsongen var han ganska säker på sin sak: han lämnade en mindre klubb för en större, och därmed blev utmaningarna som låg framför honom också betydligt större. Han visste att Birmingham-laget inte har samma starka spelartrupp som för fem-sex år sedan, och han visste också att spenderbyxorna från ägare Randy Lerners sida hamnat allt längre in i garderoben. Han visste att uppförsbacken var lång, men samtidigt att backkrönet kunde skönjas – och att det bakom detsamma väntade en ljus framtid.

Kanske visste han inte exakt hur lång och brant uppförsbacken i själva verket är.

Efter 0-1 borta mot West Ham och nu i lördags 1-3 hemma mot Everton är han nog lite mer säker på sin sak. Han lämnade en trygg post i Norwich – där han var avgudad av fansen – för att komma till en plats definierad av kaos. För det är just vad som kännetecknar Aston Villa som fotbollsklubb just nu. Det gäller både på och utanför plan.

Om vi börjar på planen så går det att analyserna matchen mot Everton på flera plan. Däremot är det svårare att komma fram till det exakta sambandet mellan orsak-verkan. Är det vårt dåliga spel och dåliga självförtroende som gjorde att Everton kunde göra ett tidigt mål och därefter kontrollera matchhändelserna? Eller var det just det oturliga tidiga baklängesmålet som gjorde att vi tappade matchen, och som knappast stärkte självförtroendet? Det vill säga: var baklängesmålet i tredje minuten orsaken till raset i första halvlek, eller var det bara en naturlig konsekvens av spelet och det låga självförtroendet?

Svaret är naturligtvis inte svart eller vitt, men hellre än att gå in och analysera detta går det istället att konstatera något annat som bättre beskriver matchen: vi mötte ett lag som var mycket bättre än vi. Everton hade vunnit matchen även om den utspelat sig på annorlunda sätt. Laget är så pass mycket bättre än Aston Villa.

Utanför plan
Problemområdena, såsom jag ser dem efter de inledande matcherna, är två till antalet: ägarsituationen och ungdomsakademin. Låt mig förklara exakt vad jag menar med dessa.

Randy Lerner står nu inför sitt svåraste test hittills. Villa levde över sina tillgångar under Martin O’Neill-eran och får nu betala priset av att spenderbyxorna då jämt och ständigt låg framme. Nu är det istället hängslen och livrem som gäller vid även den minsta affär. Lerner måste nu – under en tid där han kommit under stor press från fans – visa att han verkligen älskar klubben han äger. Och faktum är att det inte går att göra på många fler än ett sätt. Han måste helt enkelt sätta allt vad lönetak heter åt sidan ett tag framöver och investera i truppen igen. Lambert har på ett positivt sätt påbörjat utrensningen – en utrensning som på intet sätt ska avstanna med tanke på att vi har spelare som Warnock kvar – och Lerners jobb blir att underlätta detta samt ta fram stora checkhäftet och investera under den kommande veckan.

Kanske har Lerner förstått allvaret i situationen efter debaclet så här tidigt in i säsongen. Enligt James Nursey, journalist på The Mirror med goda insiderkontakter i klubben, ska klubben nu shoppa. Så här skrev han på Twitter i går kväll: ”Sounds like #AVFC gearing up for some business this week but dunno who yet or what sort of outlay tbh! Appears x2 defeats had impact”

Det känns som om den enda vägen han kan välja, för att vinna tillbaka fansens förtroende, är att satsa rejält. Och med rejält menar jag inte en marquee-värvning a la Darren Bent för £20 miljoner, utan kanske tre-fyra kvalitetsspelare för samma penning. Exakta positioner har jag nämnt i tidigare poster.

Det andra området har absolut med det första att göra. Aston Villas ungdomsakademi har länge setts som en föregångare i England. Flertalet otroligt lovande talanger, som dominerade i ungdoms- och reservlagsserierna, tog för några säsonger steget upp i a-laget. Problemet är att flera av dem tvingades överge sin tid som juniorer och istället axla ledande roller nästan omedelbart. Som vi vet måste de flesta barn få vara barn, och det är kanske lite det här som ligger Villa i fatet nu. Ynglingarna har inte blommat ut i den utsträckning vi önskat, och det är egentligen inte någon ur den gyllene generationen – med spelare som Bannan, Clark, Gary Gardner, Delfouneso och många därtill – som verkligen greppat chansen och klivit fram. Visst, det återfinns alltid ett par namn i startelvan, men det är snarare ett bevis för hur svag truppen är än ett tecken på hur bra spelarna som kommer fram från akademin är.

Erik Niva sa det väldigt bra i Viasat-studion i lördags (ungefär): ”När jag såg Aston Villas laguppställning tänkte jag direkt att det var en ohyggligt svag elva.” Det är inte svårt att hålla med honom.

Nu har Lambert, Lerner och övriga styrelsen fram till lördag på sig att förstärka laget innan januarifönstret. Blir det ont om värvningar är jag rädd för att hösten blir ovanligt mörk – även med Birmingham-mått mätt.

Off the field Silly Season

Petrov besökte Bodymoor Heath – och fler nyförvärv

Det var i slutet av mars 2012 som chockbeskedet kom för Aston Villa-fans, liksom för alla andra fotbollsfans världen över. Stilian Petrovs febersjukdom visade sig vara allvarligare än man först trott. Den visade sig vara leukemi. Aston Villas lagkapten påbörjade snart en aggressiv behandling, som pågått ett par månader.

Nu i veckan fick bulgaren chansen att hälsa på sina lagkamrater, dessutom på sin 33-årsdag. På Aston Villas officiella hemsida www.avfc.co.uk finns ett klipp där Petrov intervjuas, liksom ett där han besöker matsalen. Väl på plats där börjar spelartruppen sjunga ”Happy Birthday” för sin kapten. Ett starkt ögonblick, som gör att Petrov börjar gråta och som gör även mig gråtmild.

Förutom att man klart och tydligt kunde se att Petrov såg blek och tagen ut av de, får man förmoda, tuffa veckorna som föregått besöket på Villas träningskomplex Bodymoor Heath kände man också igen den gamle kämpen. Han är säker på att vinna kampen mot cancern och leva ett normalt liv igen.

Inför säsongen
En positiv nyhet är att Stilian Petrov förblir lagkapten den kommande säsongen. Ett symboliskt viktigt beslut, men med tanke på att beslutet är taget på att han ska sluta med fotbollen så återstår det väl att se om vi ändå får en ny kapten så småningom.

Igår torsdag, samma dag som Petrov kom på besök, samlades hela spelartruppen för första gången efter uppehållet. Den nye coachen Paul Lambert fick chansen att presentera sig själv och sina assistenter för truppen, och dessutom tränade nyförvärvet Karim El-Ahmadi med truppen. Lambert gillade det han såg av den Marocko-bördige holländaren.

”Han är en väldigt bra spelare, och om han kan göra det jag sett honom göra tidigare så kommer han bli fantastisk för oss”, säger Lambert till avfc.co.uk. ”Jag är inte orolig för honom. Han är en riktigt, riktigt bra fotbollsspelare som jag tycker vi behöver. Killarna behöver lite hjälp och det tror jag Karim kan bidra med. Han kommer från en storklubb och har spelat stora matcher. Publiken är inget som kommer bekomma honom. Dessutom är kulturen inte helt olika den från Holland, så förhoppningvis kommer han göra bra ifrån sig.”

Dessutom sägs Lambert ha gjort klart med Sheffield Uniteds högerback Matthew Lowton. Birmingham Mail rapporterar idag att ett fyraårskontrakt är undertecknat med den 23-årige talangen. Övergångssumman sägs landa på £3 miljoner.

Med detta besked får man också räkna med att Alan Hutton kanske inte blir kvar i klubben. Skotten har inte gjort någon succé i Villa-tröjan och jag har svårt att se att fansen kommer gråta blod om det nu blir så att han lämnar.

Övergångar Silly Season

Mittfältare på ingång

Aston Villa är nära att signa säsongens andra nyförvärv. Feyenoord-spelaren Karim El Ahmadi, en 27-årig mittfältare från Holland, sägs redan ha genomfört kontraktsförhandlingar. Eftersom övergångssumman mellan klubbarna också är klar lär det alltså med stor sannolikhet bli så att El Ahmadi är Aston Villa-spelare innan veckans slut.

Holländaren är en defensiv mittfältare som har arbetskapacitet som få andra och som dessutom är en hyfsad passare. Några större antal mål får vi dock inte räkna med: 4 mål på 94 matcher i Feyenoord-tröjan talar sitt tydliga språk. Värvningen är dock en klok sådan med tanke på att innermittfältet var den kanske enskilt svagaste lagdelen under fjolårssäsongen, och inte minst med tanke på att Stilian Petrov knappast kommer tillbaka under kommande säsong (efter sitt cancerbesked).

El Ahmadi blir alltså Aston Villas andra nyförvärv efter australiensaren Brett Holman, som skrev på redan under Alex McLeish tid som tränare. Holman är en yttermittfältare som också har arbetskapaciteten som en av sina styrkor, men han är också en skicklig inläggsspelare och kan då och då knoppa in ett mål.

Värvningen av El Ahmadi kastar ljus över Jean Makoun och hans framtid i klubben. Makoun var utlånad förra säsongen, och inte mycket tyder på att nye tränare Paul Lambert vill se kameruanen i Villa-tröjan.

Senare kommer Rotterdam82.se sammanställa och följa Silly Season närmare under en punkt som vi kallar ”Silly Seasons kap och bottenskrap”. Håll utkik efter den.

 

Karim El Ahmadi (foto: The Independent)