Villa-fansen om krisen, del 4: ”Detta kan bli min död”

Vi avslutar serien där vi började – det vill säga med liknelser kring döden. Är läget verkligen så illa för vårt Aston Villa? Mats Tägtström ser framtiden i vitögat, och det är ingen munter syn.

För Erik Pettersson, som var först ut i denna fyrdelade intervjuserie, var det ”dödsdömt” att ersätta Lambert med Sherwood, och Mats Tägtström menar att Villa kan komma att bli hans död. Vi låter den före detta löjtnanten i Afghanistan – som onekligen är van att leva i en vardag kantad av krig – ge sin bild av vad som kommer behövas av våra soldater i Claret & Blue.

Hur ser du på Villas chanser till nytt kontrakt?

Tyvärr så ser jag dystert på framtiden. Vi vinner inga matcher och vi gör inga mål. Detta elände har pågått alldeles för länge och till slut så kommer vi att få ta konsekvenserna av det. Vi har flirtat med nedflyttning i flera säsonger nu och turen har tagit slut för oss. Rent matematisk finns det givetvis stora möjligheter att klara sig kvar. Det är en massa poäng kvar att fightas om, men kan man inte slå ett Stoke på hemmaplan som har halva laget borta så har jag enormt svårt att se i vilka matcher vi ska ta poäng. Det går inte att förlita sig på de andra lagen längre. De kommer att sprattla till och börja plocka poäng gissar jag. Vår stora anfallsstjärna är helt under isen – tillsammans med resten av laget ska tilläggas. Allt annat än en nedflyttning skulle förvåna undertecknad.

Är Sherwood rätt man för jobbet som tränare för Villa? Varför (inte)?

Det kan jag egentligen inte ha någon uppfattning om. Minns mest Tim som spelare i Blackburn och kanske framförallt Tottenham, men har ingen koll på honom som manager. Men han gjorde det bra i Tottenham där han gav en del unga spelare chansen. Men alla som inte heter Lambert är i dagsläget ett bättre alternativ. Men hade nog hellre sett en mer rutinerad manager som kom in för resten av säsongen och rör om i grytan och får fart på spelarna. Men nu får vi naturligtvis ställa upp bakom Sherwood och ge honom – och laget – vårt fulla stöd. Det är inget lätt läge att komma in i och försöka rädda det sjunkande skeppet. Matchen mot Stoke blev tyvärr ett bottennapp och det behövde vi verkligen inte i det läget. Oerhört tung förlust.

Vilka är jokrarna som ska rädda laget (som kanske eller kanske inte har fört en undanskymd roll under Lambert)?

Vi måste få igång målskyttet. Annars åker vi ut. Så enkelt är det Och för mig innebär det att Benteke måste hitta nätmaskorna omgående. Han kan göra mål, det har vi sett prov på förut. Men han har varit alldeles för ensam på topp under Lamberts regi. Gabby och Weimann kan vi inte lita på när det kommer till att göra mål. Så min värld är jokern från Belgien och han heter Benteke.

Hur ser du på FA-cupen? Är det enbart positivt att gå långt eller kan det inverka på kampen för nytt kontrakt?

Underbart! Vår enda chans att återfå lite av vår förlorade heder. ’All in’ på cupen! Enormt tråkigt att höra folk som efter våra fiaskon mot sämre lag tidigare säsonger utrycka viss förståelse och satisfiering över att vi åkte ut, för att vi då enligt vissa skulle kunna satsa mer på ligan. FA-cupen är där för att vinnas i år. Aston Villa på Wembley hade varit underbart, även om det känns lite urvattnat att även semifinalerna spelas där. Tycker endast att finalen ska spelas där, men man kan inte få allt. Underbart med derby mot WBA. Hoppas på elektrisk stämning.

Efter flera års kamp för överlevnad: hur ska vi förändra verksamheten för att bli ett lag för övre halvan av tabellen igen?

Viktigaste är att byta ägare. Nu har vi en ägare som mest känns som en belastning och som inte alls vill vara ägare av klubben. Han syns mycket sällan på matcherna och han lättar inte på sin välfyllda plånbok i onödan. Nu läser jag i tidningarna att han har sänkt priset på klubben till £150 miljoner. Hoppas det kan locka till sig någon intressent som visar lite mer engagemang och har lite visioner för klubben. Dessutom skulle han ha avskedad Lambert redan i december 2013 efter förlusten mot Crystal Palace, eller i alla fall senast efter förlusten mot Sheffield United den 4:e januari på Villa Park. Ett riktigt lågvattenmärke.

Den berömda femårsplanen sköts i sank och vi har aldrig riktigt hämtat oss efter det. Satsning på unga och utvecklingsbara spelare misslyckades fullständigt och ledningen och Lambert fick panik och återkallade utlånade spelare och köpte in rutinerade, billiga erfarna Premier League-spelare. Vi får hoppas att Sherwood får ordning på spelet och hittar tillbaks till ett grundspel, något som vi inte haft under Lamberts ledning. Han hattade fram och tillbaks med olika formationer och spelsätt så tillslut blev nog spelarna helt förvirrade och visste inte vad de skulle göra, vilket syntes på plan. Tyvärr känns det som att pengar är det som styr den moderna fotbollen, och det är även det som gjort att mitt intresse har svalnat betänkligt. Det är inte särskilt spännande att följa den engelska ligafotbollen längre, då det finns en handfull lag som fullständigt dominerar. Vansinniga summor involverade i spelarövergångar och höga biljettpriser på många arenor där alla sitter still och klappar händerna lite lojt. Skönt att Allsvenskan drar igång snart, det känns betydligt mer intressant faktiskt. Trots skillnaden på spelkvalité.

Hur påverkar Villas kräftgång dig på det privata planet?

Matchdagarna känns bara jobbiga numera. Och har gjort det de senaste fyra fem säsongerna. Ångesten är total och ibland har jag sett till att ha annat för mig för att behålla förståndet. Diska eller dammsuga brukar vara mer upphetsande och stimulerande än att titta på Aston Villa faktiskt. Längtar tills säsongen tar slut och att vi får ordning på klubben. Detta kommer bli min död annars.

Villa-fansen om krisen, del 3: ”Vinna fult ger lika många poäng”

50 procent. Så små är chanserna till överlevnad om du frågar vår näste man i intervjusoffan, Per-Ola Petersson. Sätt er tillrätta, ratta in rätt frekvens och lyssna noga på vad han har att säga.

Följande mening kommer nog inte falla i god jord hos Per-Ola Petersson, mannen som står på tur för intervju: i Göteborg vet man sannerligen hur man vinner fult. Det menar i alla fall många jag känner. Jag, däremot, är mer neutral och objektiv i den frågan. Och skulle det vara så är jag mer intresserad av hur Villa skulle kunna använda sig av en sådan metod för att vinna matcher och klara sig kvar i Premier League. Undrar just om herr Petersson har några idéer där…

Hur ser du på Villas chanser till nytt kontrakt?

50/50. Vi har lika många poäng som de två lag som ligger precis ovanför oss, så på så vis har vi lika stor chans som de. Men vi måste börja plocka poäng och då måste vi också börja göra mål. Det gäller att börja kriga och fokusera mer på resultat än spelstil. Vinna fult ger lika många poäng. Men jag vågar inte tippa längre.

Är Sherwood rätt man för jobbet som tränare för Villa?

Jag har ingen större koll på honom alls när det gäller hans karriär som manager. Men just nu är han rätt för han är inte Lambert. Jag stöttade Lambert väldigt länge, men på slutet såg han ganska bruten ut och ett byte var nödvändigt. Han verkade ha helt slut på idéer och självförtroende.

Vilka är jokrarna som ska rädda laget (som kanske eller kanske inte har fört en undanskymd roll under Lambert)?

Benteke måste naturligtvis komma i form. Får han gjort ett par mål och får det att lossna kan vi slå vem som helst. Sedan måste vi hitta rätt plats för Gil för han känns just nu mest som den som kan bryta mönster. Resten får kriga och skicka fram bollar, känns det som just nu. Så Gil får väl vara jokern, då.

Hur ser du på FA-cupen? Är det enbart positivt att gå långt eller kan det inverka på kampen för nytt kontrakt?

Har inte kollat upp schemat runt F.A.-cupen, men det är oftast positivt att gå långt där. Och just nu känns det som att det kan ge lite mer självförtroende, för det känns som att det är det som saknas mest. Så för min del tror jag det kan ha lika mycket positiv inverkan som det kan ge negativ uttröttning.

Efter flera års kamp för överlevnad: hur ska vi förändra verksamheten för att bli ett lag för övre halvan av tabellen igen?

Det här är ju den verkliga frågan. Hur ska vi bryta mönstret? Det går enbart genom en långsiktigt hållbar plan där vi strävar mot en typ av fotboll och anlitar managers efter den formeln. Och sedan köper in den typen av spelare som passar in i modellen. Några exempel är väl Southampton och DIF från tidigt 2000-tal. Just nu har vi hoppat från MON till Houllier till AML till Lambert, vilket känns som fyra olika filosofier. Dels kan det bli svårt för spelarna att byta spelstil hela tiden, men framförallt behöver de flesta bytas ut då de kanske inte passar in i den nya managerns plan. Det blir mycket dyrare. Förhoppningsvis kan vi också få ihop ett bra A-lag där vi långsamt kan få in unga spelare som kan få lite tid här och där, istället för som vi under några år har tvingats att ha unga och oerfarna spelare på nyckelplatser. Det blir svårt att utveckla dem då, tror jag.

Hur påverkar Villas kräftgång dig på det privata planet?

Jag är något lugnare nu än för tio år sedan. Men sedan i lördags har jag gått omkring med en klump i magen och försöker att inte tänka på Villa alls. När någon nämner fotboll på jobbet så blir det mest lite mummel och undvikande från min sida. Kort sagt, det påverkar en negativt och jag är inte riktigt på topp. Man vill att säsongen ska ta slut, men ändå inte då man inte vet vad som väntar där.

Gårdagens intervju hittar ni här. Imorgon följer sista delen ur denna intervjuserie, och då träffar ni löjtnant Tägtström som beordrar ordning i leden. 

Villa-fansen om krisen, del 2: ”En viktminskning kan skönjas”

Idag är det Markus ”Mcuz” Anderssons tur att berätta om sina lidanden tillsammans med laget i hans hjärta. Läs mer om hans lösningar på problemet, och varför han avskärmar sig allt mer från Villa-världens bubbla när det går kasst.

Det finns fler än en flickvän runt om i vårt avlånga land som har skrattat åt det faktum att man inte bara mår psykiskt dåligt när ens lag presterar dåligt – det påverkar också fysiskt. Jag har hört om folk som slutat äta – eller än värre, slutat dricka bärs. Riktigt där är inte Markus Andersson från Stockholm riktigt än, även om hans öldrickande och sociala kontakter blivit lidande av Villas ständiga motgångar…

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Markus, hur ser du på Villas chanser till nytt kontrakt?

Vi är Villa, vi kan inte åka ur. Jag är optimist in i det sista.

Är Sherwood rätt man för jobbet som tränare för Villa?

Vet inte riktigt. Kändes lite som vi bytte Lambert mot Lambert. Hade nog helst sett någon med mer rutin som bara kunde gå in och rädda kontraktet. Eller något helt nytt, helst utanför de brittiska öarna. Med ett annat tabelläge så hade jag inte haft något emot Sherwood.

Vilka är jokrarna som ska rädda laget (som kanske eller kanske inte har fört en undanskymd roll under Lambert)?

Tror mycket på Sinclar. Vi behöver göra mål, så enkelt är det, och den snubben verkar både kunna fixa in bollen i maskorna och samtidigt ge spelarna runt sig lite utrymmet och nya alternativ. Vlaar tror jag inte är lösningen i alla fall. Kanske kan Kozak komma igång igen och visa lite av dom fina takterna som vi vet att han besitter. Clark har visat vart skåpet ska stå om och om igen. Trodde han va slut, men ack så gott min hatt smakade.

Hur ser du på FA-cupen? Är det enbart positivt att gå långt eller kan det inverka på kampen för nytt kontrakt?

Tycker fansen är värda en tripp till Wembley.

 

wembley

Wembley: Markus eftersöker en ”fan fest” utan dess like.

 

Efter flera års kamp för överlevnad: hur ska vi förändra verksamheten för att bli ett lag för övre halvan av tabellen igen?

Tror ändå vi är inne på rätt spår. Bygga från grunden. Verkar som vi äntligen har slutat att tappa spelarna som kommit upp sig. I skrivande stund har vi bra kontrakt på spelare som Delph och Benteke. Spelarna behöver vilja lira i klubben och inte bara se att gräset är grönare på andra sidan.

Hur påverkar Villas kräftgång dig på det privata planet?

Det dåliga spelet har bidragit till en betydligt sämre stämning i supporterleden. För mig är den sociala biten minst lika viktig som laget. Nu vill man inte ens umgås med andra supportrar för risken är överhängande att man bara blir på sämre humör. En viss viktminskning kan skönjas på grund av minskat ölintag.

 

I förra delen fick Erik Pettersson svara på samma frågor som Markus – dem hittar du här. Imorgon låter vi Per-Ola Petersson låna tangentbordet.

Villa-fansen om krisen, del 1: ”Detta är dödsdömt”

”Villa-fansen om krisen” är en serie i fyra delar, där några av de största och mest välkända rösterna och ansiktena inom Aston Villas svenska supporterskara kommer till tals. Vi ska under fyra dagar försöka komma närmare de viktigaste frågorna bland de många: kan vi ta oss ur krisen och rädda nytt kontrakt, och hur ser framtiden ut för vår kära klubb?

Aston Villa befinner sig i sin sportsligt sett mest utmanande position på många, många år – och risken är uppenbar. Börjar inte laget ta trepoängare snart gör man snart Birmingham Shitty sällskap i läskligan. Olyckskorparna i den blåa delen av staden har börjat kraxa ”KRO” irriterande högt och många skulle förstås pissa på sig av lycka om det otänkbara skulle inträffa. Bara det är en anledning att ge sig i kast med The Great Escape. I den första delen stiftar vi bekantskap med smålänningen Erik Pettersson från Ingelstad, som ger sin syn på Villas chanser till överlevnad.

Hur ser du på Villas chanser till nytt kontrakt?

Efter helgens möte med Stoke så känns det väldigt ovisst måste jag säga. Tidigare säsonger så har vi varit i liknande läge, men då har vi haft ”stolpe in” med oss och rest oss när det krävts som mest. Just för tillfället känns det som att det är precis raka motsatsen. Men med det sagt så ska det tilläggas att hoppet sviker mig aldrig, jag är helt övertygad om att det finns minst tre lag i ligan som har sämre trupp än vad vi har, vilket självklart gör att man har en relativt bitter min om vad som sker här och nu.

Är Sherwood rätt man för jobbet som tränare för Villa?

När det började surras i media om att Tim Sherwood skulle vara mannen som skulle komma att bli Paul Lamberts ersättare så var min första tanke: detta är dödsdömt. Efter att han skrev på och haft diverse intervjuer och presskonferens så är jag övertygad om att han är ett bra alternativ på kort sikt. På lång sikt återstår att se. Men hans inställning och vilja att vinna gillar jag starkt. Han sa något om att ”Spelarna ska aldrig känna sig rädda att förlora, utan bara en vilja att vinna. Förlorar vi så är det på för att jag har misslyckats”. Plus att han har en gedigen spelarkarriär bakom sig med bland annat en Premier League-titel som kapten för Blackburn visar ju också vilken vinnare han är.

_74779663_74779662

Erik om Tim: ”Jag gillar hans inställning och vilja att vinna starkt”

Vilka är jokrarna som ska rädda laget (som kanske eller kanske inte har fört en undanskymd roll under Lambert)?

Haha, ja du… En skadefri Joe Cole kan säkert fixa ett par poäng åt laget, Scott Sinclair tycker jag att man ser att han sakta men säkert börjar växa in i matchtempo (ser redan ut som en bättre variant av Gabby Agbonlahor) och Carles Gil känns spännande men lite för naiv i vissa grejer han tar sig för. Självklart är det viktigaste att Christian Benteke får sätta ett par enkla mål nu så hans självförtroende höjs – när han spelar på toppen av sin förmåga så är han i mina ögon topp fem av anfallarna i Premier League, nu är han långt ifrån den formen dock. Jag hoppas som så många gånger förr att någon människa i världen kan väcka liv i Charles N’ Zogbia, som nästintill på egen hand höll kvar Wigan i Premier League säsongen 10-11, men där ska vi nog inte hoppas på för mycket.

Hur ser du på FA-cupen? Är det enbart positivt att gå långt eller kan det inverka på kampen för nytt kontrakt?

Alla tävlingar man deltar i ska man delta i för att vinna, oavsett omständigheter. Vinster kan endast påverka laget i positiv bemärkelse, det är vad jag anser åtminstone. Självklart måste truppen roteras, men bredden känns okay. Leandro Bacuna, till exempel, gör en bra match mot Leicester i FA-cupen förra omgången.

Efter flera års kamp för överlevnad: hur ska vi förändra verksamheten för att bli ett lag för övre halvan av tabellen igen?

Money talks, och vi har en ägare som inte har guldbyxorna på sig nuförtiden. Vi behöver någonting som lyfter klubben, bara tillsättandet av Tim Sherwood gör att det andas en viss optimism på arenan om man ska tro kommentatorerna från förra helgen. Ta hem en medalj i FA-cupen, säkra PL-kontraktet och gör minst två profilstarka spelarförvärv i sommar så tror jag det kan bli bra. Men först och främst ska vi spela i Premier League, inget annat.

Hur påverkar Villas kräftgång dig på det privata planet?

Tidigare har jag känt mig arg, frustrerad och trött på det. Nu mer känner jag mig tyvärr helt likgiltig inför kräftgången. När ens kompisar slutat reta en och istället tycker synd om en för att man hejar på Aston Villa, det är fan ta mig hemskt. En kass match och förlust tar oftast två-tre dagar att smälta helt, dom dagarna tittar jag inte på någon professionell fotboll alls. Så visst påverkar det!

Imorgon är det Markus Andersson som ger svar på tal – häng med oss då!

Carlos Sanchez-problematiken

Aston Villa fortsätter falla fritt som i en (mar)dröm. 0-5 mot Arsenal var inte bara en uppvisning i uselt försvarsspel, utan gav oss ytterligare bevisning i vårt – i alla fall de flestas – case mot Paul Lambert och hans stab. Målfabrikationen går fortsatt i stå, vilket tyvärr bara är en förlängning av det egentliga problemet: de offensiva idéerna saknas.

Att våga förändras är oftast svårt, ett stort steg att ta. Aston Villas managers sedan lång tid tillbaka – kanske tydligast från Martin O’Neill och framåt – har i grund och botten använt sig av en ganska beprövad metod för lag utan gigantiska ekonomiska muskler. När dessa vill kunna konkurrera med storlagen på kort sikt så handlar det om riskminimering och krympa ytor bakåt, och kunna slå om effektivt och dödligt när läge ges.

Aston Villas kontringsfotboll under MON var stundom exemplarisk. Problemet är att metoden mycket väl kan nyttjas som en del i ett framgångsrecept, men den får aldrig bli huvudbeståndsdelen i densamma. Det var därför MON kom nära, men aldrig nådde riktigt ända fram (till Champions League).

När Paul Lambert under senhösten 2014 proklamerade en ändring av sin och hela Aston Villas filosofi var det ett stort och djärvt steg att ta, inte minst med tanke på att han har en trupp som mer eller mindre är uppbyggd och optimerad för överlevnad under andra förhållanden.

Sedan bytet mot possession-baserad fotboll har vi sett ett Aston Villa som på ett helt annat sätt gått ut och ägt boll. Helt plötsligt åker vi inte till Wales och får låna bollen 30 procent av tiden i matchen mot Swansea, och vi åker inte heller till sydkusten och körs över fullständigt av ett Southampton som ser mer ut som Barcelona.

Tyvärr får vi inte heller längre med oss några poäng från sådana här matcher. Och tyvärr kan vi heller inte längre göra mål.

Davis

Steven Davis såg ut som sydkustens Maradona i förra säsongens hemmamöte med Aston Villa.

Spelaren bakom förändringen?
Det finns en spelare som på sätt och vis, medvetet eller ej, personifierar utvecklingen för Aston Villas del. Carlos Sanchez kom för att styra upp den defensiva delen av mittfältet, som kanske egentligen inte var ett problemområdet från första början. Sanchez kan sägas ha gjort det vi förväntat oss av honom, men då han omger sig med två nästan identiska typer av spelare – i Westwood och Cleverley – så innebär det att vi har byggt ett övertungt defensivt mittfält som istället för att gynna offensiven hämmar densamma.

Sanchez är en spelare som är kapabel att ge offensiva spelare utrymme och tid, men det är förstås under förutsättning av det finns sådana kvalitetsspelare i truppen. Lägger du ihop ett och ett – i betydelsen Lamberts nya spelmodell och den trupp vi faktiskt besitter – så innebär det bara att Sanchez konkurrerar med den del av laget som kanske redan är den stabilaste delen.

Den stora USP:n som Villa haft tidigare, den konkurrensfördel man haft gentemot andra lag runt omkring sig i tabellen, har varit den spets man haft i kontringarna. Det är här vi skaffat oss de mål som vi har kunnat överleva på. Spelmässigt, i betydelsen spel mot ett fast försvar, har vi knappast varit bättre än de lag som fått lämna Premier League. Sanchez är inte alls den typen av spelare som man vill ha i ett lag som prioriterar snabba omställningar. Sanchez är en sittande mittfältare i ett lag som gillar att äga boll och kontrollera, i ett lugnt tempo, matchbilden. Han ska inte, och kan inte, slå passningarna som inleder snabba omställningsmoment.

Detta är förstås inte Sanchez eget fel, men kanske skulle vi inte lagt X antal miljoner på att förstärka ett område där vi faktiskt står oss hyfsat. Följden av detta har blivit att Westwood petats – en spelare som faktiskt nämndes i samband med det engelska landslaget för ungefär ett år sedan. En spelare som dessutom visat sig hyfsat kapabel att vara just den spelaren som kan starta snabba omställningar, och vet att uppskatta dess betydelse.

Ett annat problem verkar vara att Lambert är fast i gamla vanor. Han är oförmögen att ändra sina egna brister, något som blev tydligt under senaste förlustmatchen mot Arsenal. Sanchez hade en riktigt dålig dag på kontoret och borde ha bytts ut – både för sin egen och för lagets skull. Istället gjorde Lambert som han alltid gjort: tog ut Cleverley. Bristen på adaptivitet hos Lambert börjar bli ett reellt problem, och något som hans värsta kritiker börjar föra in under den starkaste delen av argumentationen mot ett avskedande.

Från fansen sida har kritiken inte bara riktat sig mot Lambert, utan det har även skjutits hejvilt åt alla hål. Weimann är en av de spelare som fått ta emot mest. Samtidigt måste man ställa sig frågan om han förtjänar det. En spelare med brister, ja visst, men det är knappast han som bör bära det största hundhuvudet. Och när Weimann används som en ytter i ett possession-inriktat lag, som Villa numera är, får han ofta bollen i helt fel lägen. Weimann gillar snabba puckar, inte kontrollerade sådana. Sanchez har ställt till det för honom. Eller snarare: det faktum att Lambert byggt upp sin nya filosofi kring Sanchez har medfört att Weimann fått en ny roll som inte alls passar honom.

Sanchez_3211970

Lambert har visat stort förtroende för Sanchez, och även om colombianen gjort det vi har kunnat förvänta oss är det kanske kring honom som de offensiva problemen delvis härrör.

Förhoppningar
Men allt är inte hopplöst. Den misslyckade värvningen – i betydelsen en värvning som alltså inte gick igenom alls – av Rickie Lambert signalerar att Lambert inte är särskilt nöjd med Christian Bentekes spel i allmänhet, och förstås inte heller med anfallsspelet överlag. Den statistiken behöver vi ju knappast ta upp igen.

Carles Gil har visserligen bara haft ett par matcher på sig att visa något, men det vi sett av spanjoren hittills har varit riktigt lovande. Tillsammans med en, förhoppningsvis, hungrig Scott Sinclair har vi flera anfallsvapen som kan förse Benteke med torrt krut att skada motståndarna med. För Bentekes del handlar det mer om att få honom att göra ett mål eller två, sedan får vi nog se en betydligt mer aktiv och företagsam spets. Båda dessa spelartyper rimmar väl med den nya filosofin.

Nu gäller det med andra ord att få spelarna att agera på planen, och det snabbt. Ju fler omgångar vi går utan trepoängare och utan att göra mål, desto jobbigare blir det.

Det är ju trots allt så att ett hjärta bara klarar av så många nedflyttningsstrider innan det tackar för sig.

Så populärt är Aston Villa

Aston Villa är kanske inte en storklubb längre när man ser på de senaste säsongernas tabeller i den engelska högstaligan. Men inte sällan här man spelare, både nuvarande och före detta, säga att Aston Villa är en klubb med en massiv följarskara. Jag bestämde mig för att ta reda på i vilken utsträckning detta kunde tänkas stämma – måhända med en lite lekmannamässig metod, men ändå.

En titt på dagens Premier League-tabell är ingen munter syn för oss Villa-fans. Efter 22 omgångar parkerar Aston Villa på en 15:e plats, vilket kan tyckas vara beklagligt – men tyvärr är den en bra spegling av det som hänt de senaste säsongerna. Villa verkar vara ett lag för bottenstriden, och allt snack om att vi rör oss framåt verkar vara lite taget ur luften.

Men folk – experter, entusiaster, fans och spelare – tycks ändå i viss mån säga att Aston Villa förtjänar något bättre, att det trots allt är en storklubb. Hur ska vi ha det egentligen? Jag bestämde mig för att ta reda på saken genom en måhända något lekmannamässig metod – men döm själva. Kan antalet likes på respektive lags officiella Facebook-sida säga något om storleken på en klubb?

Villa på FB

Aston Villas officiella Facebook-konto har 2 115 634 följare i skrivande stund – vilket placerar laget på en hedrande sjundeplats i Premier League-tabellen.

 

Så här ser Premier League-tabellen ut, baserat på antalet Facebook-likes:

1 Manchester United 64,6 miljoner

2 Chelsea 40,7 miljoner

3 Arsenal 32,2 miljoner

4 Liverpool 25 miljoner

5 Manchester City 18,2 miljoner

6 Tottenham 6,2 miljoner

7 Aston Villa 2,1 miljoner

8 Everton 1,8 miljoner

9 Newcastle 1,5 miljoner

10 West Ham 1,1 miljoner

11 Hull 876 000

12 Southampton 860 000

13 Swansea 833 000

14 Sunderland 658 000

15 Queens Park Rangers 573 000

16 Crystal Palace 483 000

17 Stoke 452 000

18 West Bromwich 439 000

19 Leicester 393 000

20 Burnley 161 000

Hälften av lagen har alltså över 1 miljon likes, och tittar man både på lagen i toppen och i botten av tabellen så kommer det knappast som en överraskning att det är just dessa som återfinns här.

Manchester United leder tämligen överlägset medan kollegan från samma stad, Manchester City – får man gissa – lär vara ett av de lagen som fortsatt ökar mest per dag i och med de senaste säsongernas framgång. Om nu inte shejken skojat till det lite och köpt in ett par miljoner likes.

”You’ll never walk alone” sjunger Liverpool-fansen med all rätt, då man har sällskap av sisådär 25 miljoner andra Facebook-användare.

I botten har Burnley och Leicester det än jobbigare än i den faktiska PL-tabellen, medan WBA:s marknadsavdelning får jobba hårt med att undvika nedflyttning den här säsongen.

Aston Villa då? Jag tycker det ändå är rätt kul att se att vi ligger före lag som Everton och Newcastle, som rönt större framgångar än oss de senaste åren. Kanske har vi vår stolta historia att tacka för detta? Däremot får vi tredubbla antalet följare för att kunna avancera och konkurrera om Europa League-platser – hur det ska gå till vet jag förstås. Och då tror jag tyvärr inte att signingen av Sinclair kommer hjälpa oss i någon större utsträckning. Låt oss hoppas att Fox, Lerner och Lambert också förstår vad som krävs…

Notera: Siffrorna är giltiga per den 29 januari 2015 och är avrundade.

QPR – Aston Villa 2-0: Tillbaka ner i hålet igen

Ett par omgångar in på den här säsongen började det åter igen pratas om att Aston Villa kunde vara något på spåren. Den 13 september slog man Liverpool och hade noterat tio poäng på fyra matcher, och experterna var imponerade. Hur kan det då ske att vi fem matcher senare står kvar på samma poäng och att vi nu ser ut att behöva strida för överlevnad ännu en säsong?

Fyra gjorda mål på nio matcher är förstås platsen att börja vårt detektivarbete på – ett riktigt uselt facit, trots ett spelschema som fått Andrés Iniesta att bli ännu lite blekare. Matchen mot Queens Park Rangers innebar en chans att vinna tillbaka lite självförtroende och faktiskt få skapa lite framåt igen. För QPR är inget bra lag. Trots spännande nyförvärv är det ett lag utan identitet och utan trygghet i någon lagdel.

Och detta syntes väldigt väl i gårdagens match mot Villa. Carlos Sanchéz, vårt colombianska nyförvärv som hittills mest sett ut att ha agerat i slow motion på plan, var personen som styrde tempot i matchen, och nog hade han jackat upp intensiteten en aning. Problemet med Sanchéz är att han aldrig kan ge oss den offensiva dimension som vi faktiskt vinner genom att han spelar sitt spel, så länge vi inte har någon bredvid honom som har förmågan att hitta på det lilla extra offensivt. Och det är där Lambert slår en logisk kullerbytta på sig själv.

Mittfältet består nämligen av tre nästan identiska mittfältare. Sanchéz, Ashley Westwood och Tom Cleverley gillar att ha boll på mittplan, styra tempot och hitta smarta lösningar som startar anfall. Men vår brist på kreativitet gör att vi inte har någon som kan fortsätta dessa spelares jobb. Vi fick tre lika spelare som gav oss det de borde – 65 procents bollinnehav – men som också misslyckades att ge oss det man aldrig var menade att göra, det vill säga att skapa chanser. Undrar hur Lambert hade lagt upp den där delen av taktiken? Långbollar på Benteke?

carlos_sanchez

Sanchéz: i Colombia är han en nyckelfigur, men i Villa behöver offensiv uppbackning för att komma till sin rätt.

Signalfel
Sedan är det inte bara Lamberts fel. Spelarna måste någonstans rannsaka sig själva och fråga sig varför man till och med har problemet att slå ett inlägg som faktiskt går mot straffpunkten. Lowton hade väldiga problem, inte minst med vänstern – seriöst, spelar man elitfotboll ska man i alla fall kunna skyffla in bollen med sin svaga fot – medan en situation var näst intill komisk där Cleverley misslyckas helt med ett inspel, får en rensning tillbaka mot sig, försöker igen, med samma resultat: bollen kommer in sakta längs marken och rensas bort.

Däremot fortsätter Lambert att sända ut fel signaler. I intervjun efter matchen rackar han genast när på defensiven, som släpper in två i hans ögon svaga mål. Och ja, visst var det så: Vlaar förlorar en duell mot Zamora vid 1-0 medan den annars duktige Sanchéz står för tre felpass inom loppet av en minut vid 2-0, varav den sista passningen ger honom andra-assisst. Vi ska förstås inte heller förringa Austins fina avslutningar, som andades klass.

Och hur viktig defensiven än är, och hur många poäng den än gett oss, så är ämnet vi måste adressera inget annat än offensiven. Vi har väldiga problem att skapa chanser. Mot topplagen är det förståeligt, men mot ett kasst lag som QPR kan man begära så mycket mer. Och det är problematiskt att vår tränare just nu står och kollar bakåt, när han ska prata om vad vi ska göra framåt. Den här truppen har sina svaga kort i de offensiva positionerna på mittfältet, och det är fan ta mig Lamberts uppgift att lösa dessa. Man kan liksom inte skylla på att Delph saknas – QPR har stora skadeproblem men löste det fint ändå – för det här laget ska inte stå och fall med en person. Lambert måste hitta en väg ut ur den här negativa spiralen som håller på att byggas upp till något som kan visa sig bli en katastrof.

Statistiken från Sky Sports igår talar sitt tydliga språk: Aston Villa ligger på sista plats i PL när det kommer till antalet gjorda mål (4), antalet avlossade skott mot mål (56), antalet skott på mål (18) samtidigt som man ligger näst sist i kategorierna effektivitet (7.1%) och bollinnehav (38%). Det finns ursäkter för vart och en av dem, men frågan är om dessa verkligen ska leda oss bort från de frågor som verkligen uppkommer i samband med dessa siffror.

Fast i gamla synder
Ja, det är verkligen mycket som går emot nu, vilket säkert delvis har att göra med det svåra spelschemat som inte bara tagit oss ner på jorden igen, utan även bundit fast oss i gamla synder. Och det syns alltför tydligt att vi har rollspelare som tyvärr relativt enkelt går att bemästra. Weimann och Gabby kan båda två vara helt ostoppbara om man som motståndarcoach bortser från eller underskattar det hot de båda kan föra in på planen, men gör man sin hemläxa – som ‘Arry gjort – så ser man till att stänga ytor mot dessa spelare. Låt Villa ha bollen, så länge man inte har det i fart och i ett hotande läge. Simple as that.

De närmaste två månaderna har vi inget annat alternativ än att experimentera med det vi har. Det ska bli mycket intressant att se hur Lambert justerar offensiven för att vi ska få igång målfabrikationen och leverera kvalitetsbollar till Benteke i rätt lägen. Då kommer målen så småningom, garanterat. Problemet återfinns i vem eller vilka som ska steppa upp och ge oss målchanser enligt löpande band-principen i de ack så viktiga matcherna som kommer framöver.

Aston Villa v West Ham United - Premier League

Benteke: ge honom chanserna så kommer målen.

Därför är Villa bättre rustat den här säsongen

Det är visserligen alltför tidigt för att dra slutsatser om vart den här säsongen barkar, men vi har onekligen snappat upp mönster som tyder på en bättre säsong än den förra. Här lyfter vi fram de viktigaste områdena på plan.

När slutsignalen ljöd på Anfield i lördags kväll stod det klart att Villa har stått för en smått overklig inledning på den här säsongen av Premier League. Tre segrar och en oavgjord innebär tio poäng och en andra plats i ligan, efter Chelsea med fyra raka segrar. För ett lag som de två föregående säsongerna slagits för överlevnad och som dessutom tvingats avvara några av sina viktigaste spelare under de fyra första matcherna, är detta givetvis inget annat än anmärkningsvärt.

Även förra säsongen inleddes strålande, men då höll Villa inte alls länge. Vad är det då som talar för något annat när vi nu blickar framåt mot fyra riktigt tuffa matcher, och det som händer därefter, då de riktigt viktiga matcherna avlöper varandra?

Det är framförallt två lagdelar, varav en av dessa måste lyftas fram som den enskilt största, som har fungerat ypperligt: försvaret och mittfältet. Den första är utan tvekan den viktigaste förbättringen, medan samma lagdel har fått mycket hjälp av ett mittfält som på ett mer framgångsrikt sätt har stängt de farliga ytorna centralt framför backlinjen. Detta i sin tur har möjliggjorts tack vare att Lambert har fått två ytterbackar som på ett exemplariskt sätt hanterat sitt kantspel och dessutom – som vi går djupare in på snart – bidragit med att stabilisera de defensiva fasta situationerna som tidigare var vår stora akilleshäl. Allt hänger ihop på ett imponerande sätt så här långt – och fortsätter det så är det en no-brainer att ge Lambert förlängt. Passa också på att signa upp Keane på längre sikt, Lerner.

article-0-1FF61EA100000578-376_634x407
Sign him up!
Spelmässigt med boll är det inte mycket skillnad mot förra säsongen – den största skillnaden är istället spelet på egen planhalva utan boll. Naiviteten som stundom var förödande förra säsongen har varit som bortblåst inledningsvis, och en stor del av den stabilitet som vi har fått har förstås att göra med att backlinjen fungerat så bra centralt. Senderos har verkligen varit en klippa, och samspelet med Vlaar har verkligen fungerat klanderfritt. Baker kom in och gjorde en bragdartad insats mot Liverpool, och här har vi säkert en kille som verkligen drar nytta av att vi nu har fem spelare som slåss om två (kanske tre) mittbacksplatser. Förra säsongen tvingades Baker och Clark ta ett för stort ansvar för tidigt, i år finns bredden bredvid Vlaar och Senderos, där även Okore torde vara ett klart gångbart alternativ som startande stopper.

Den allra största skillnaden tror jag dock har att göra med att Lambert släppt på sin stolthet och krupit till korset när det kommer till strategin att värva ungt och relativt litet (till växten). Tidigare har våra ytterbackar – såsom Lowton, Luna och Bennett – vägt lätt och inte varit att lita på i luftrummet. Lambert har föredragit spelande backar med fina fötter framför stabiliteten, något han inför säsongen varit beredd att ändra på. In har Hutton och Cissokho kommit, och betydelsen för försvarsspelet – inte minst vid fasta situationer – kan inte på något sätt underskattas. Notera: spelmässigt har vi inte blivit bättre än förra säsongen, men stabiliteten har medfört så många fler positiva aspekter att den lilla skillnaden i uppspelen från våra ytterbackar är obetydlig.

Som en förlängning av detta har vårt försvarsspel förbättrats överlag, men framförallt vid fasta situationer på egen planhalva. Det ser betydligt tryggare ut med en tatuerad och vildsint skotte och en välväxt fransman som faktiskt har en viss begåvning även defensivt, än med Bennett och Lowton som ofta hamnade väldigt snett på positionsspelet.

Punkt 1: Försvaret, och närmare bestämt bredden i mittförsvaret och kvaliteten hos ytterbackarna.

Alan-Hutton-Signs-a-New-Contract-at-Aston-Villa
Hutton är väl värd allt beröm, och har svalt sin stolthet, presterat på topp och belönats med ett nytt kontrakt. Ett föredöme.

Men försvaret har förstås dragit stor nytta av att spelarna framför sig har presterat. Det centrala mittfältet, som oftast består av tre spelare, har i större utsträckning kunnat fokusera på att täppa igen de farliga ytorna centralt nu när man också litar på att ytterbackarna grejar de flesta hoten. Man vet att Hutton ligger rätt i utgångsläget, man vet att Cissokho inte släpper förbi någon stup i kvarten.

Den som kanske gagnats allra mest av detta är Westwood, som med sin nuvarande borde vara nära Englands landslag. Westy är en utpräglad rollspelare som inte är särskilt flexibel när det kommer till vart på planen man kan placera honom, men när han används som ankare på mitten – och både ansvarar för första delen av uppbyggnadsfasen på mittfältet, men också för positionen närmaste backlinjen under defensiva perioder – kommer han helt i sin rätt. När han dessutom får hjälp av spelare runt omkring sig, som gör att han kan fokusera på sitt enkla men effektiva spel, så går det ofta bra för Aston Villa. Och så har det sett ut så här långt.

Delph har visserligen inte visat upp lika mycket offensivt som tidigare, men hans insatser har likväl varit bra och har givit honom en plats i det engelska landslaget. Detta är inget han har förtjänat enbart från de första matcherna, utan något han har jobbat sig till och fått retroaktivt efter den finfina fjolårssäsongen. Överlag finns kanske inte riktigt den där spetsen man vill åt centralt och offensivt på mittfältet, men väl bredden defensivt med Sanchez, Cleverley, Richardson – som agerat centralt oftare än vad jag trodde så här långt in på säsongen – och viss mån även N’Zogbia och till och med Cole, som skulle kunna vara offensiv krafter, men som inte alls räcker till på den här nivån längre.

Hittills har vi klarat oss bra tack vare en fläckfri defensiv. Fyra mål på fyra matcher är inget jättefacit, men tio poäng är. En sådan här utdelning är förstås inte möjlig framöver. Problemen kommer förr eller senare dyka upp, när bollarna börjar studsa mot oss och motståndarna hittar luckor som kommer dyka. Och när de börjar göra första målet. Det är då vi kommer behöva mer kraft centralt offensivt, och då behöver vi folk som steppar upp. Tills dess räcker det gott med ett hederligt gammalt (nåja) ankare som både kan städa upp och polera. Och som dessutom har god hjälp från sina kollegor runt omkring sig.

Punkt 2: Centrala mittfältet och framväxten av Westwood som ett ankare i Three Lions-klass.

52437
Snart dags att tillfälligt svida om till en vitare dräkt, Westy?

Deadline Day: sammafattning om en samling luftslott

Var det allt? Lite så känner man förstås som Villa-supporter efter de intensiva 24 timmarna under Deadline Day. Ingen spelare in, Karim El Ahmadi ut. Det är den korta sammanfattningen. Rotterdam82.se väljer dock att fördjupa sig lite…

Villa kom riktigt nära att signa Tom Cleverley, men med facit i hand tror jag den viktigaste affären – efter att Vlaar stannar – var nog ändå att Cleverley inte skrev på. Han spenderade den stora majoriteten av gårdagen på Bodymoor Heath, där han enligt flera medier bara hade att sätta en kråka på kontraktet.

Men hans girighet verkade sätta käppar i hjulet, och när Everton plötsligt kom in i leken så ville han hellre återförenas med Martinez. United ville förstås att han ville gå till Villa på en permanent transfer värd uppskattningsvis £7-8 miljoner, medan övergången till Toffeess rörde sig om ett lån.

För att verkligen poängtera att Cleverley är värd så mycket mer än Aston Villa, gick mannens hån till agent ut och deklarerade: ”Tom vill egentligen inte lämna United för en ‘middle of the road club’, och för att att det ska bli möjlighet måste den locka honom ekonomiskt.”

Och det är väl där nånstans vi ringar in vem Tom Cleverley är, och vad han egentligen vill med sin karriär. Vi kan också slå fast att det kommer gå bra för honom: han kommer fortsätta tjäna sina pengar i United, och när januari kommer så kommer det finnas en klubb där för honom, som kan ge honom de pengar han förtjänar. En fin kille på alla sätt. Men personligen känns kaffe, kaka och allt annat som man bjöd Cleverley och han följe på under timmarna i Bodymoor Heath som – hmm, just det – kaffepengar jämfört med de miljontals pund som man kunde ha pungat ut på en spelare som egentligen vill spela någon annanstans.

Cle
Cleverley återvänder till Manchester United för att nöta bänk men tjäna fina pengar.

Ställa om siktet
Med ett par timmar kvar av fönstret började de ansvariga i Villa förstå att man satsat allt krut på fel häst, och då försökte man sig på ett långskott á la Lowton borta mot Stoke förra säsongen. Den här gången missade man dock målet med stor marginal, då Real Sociedads unge och duktige playmaker Sergio Canales inte var särskilt intresserad av att lämna Spanien för en engelsk mittenklubb. Noterbart är att tre Villa-managers på rad har funnit intresse i Canales – scoutnätverket borde med andra ord vara intakt även om den sportsliga ledningen har bytts ut.

Det ryktades också om Jason Puncheon från Crystal Palace tidigare under dagen, men det verkade rinna ut i sanden relativt tidigt. Puncheon hade gett en dimension till ute på kanterna, och hade varit ett riktigt bra köp för de £4 miljonerna som det ryktades om.

Själv satt jag och höll tummarna för att det något galna ryktet om att Andre Ayew var i Storbritannien för att bland annat träffa Villa stämde. Ayew hade varit en världsklassvärvning med Villa-mått mätt, men även den gång verkade det som om fantasin överträffade verkligheten. Trots att franska medier körde storyn om Ayew på de brittiska öarna vet vi väldigt lite om att så verkligen var fallet.

Andre-Ayew
Marseille och Ghanas anfallare Ayew hade varit en drömvärvning, men var det verkligen nära?

På annat håll
Transfern med stort T för Premier Leagues vidkommande, och hela världens för den delen, var naturligtvis att Falcao skrev på ett säsongslångt lån med Manchester United. Louis Van Gaal har kanske inte fått spelet att fungera på plan riktigt än, men de tre senaste värvningarna Di Maria, Falcao och Daley Blind kommer givetvis se till att man blir att räkna med när det kommer till Champions League-platserna.

I Villas del av ligan noteras att Steve Bruce vaknat till liv efter den miserabla insatsen på Villa Park i söndags. The Tigers var en av de stora vinnarna, när man gjorde sig av med överflödige Boyd och införskaffade spets i massor i form av Abel Hernandez (från Palermo, nytt transferrekord) och Mohammed Diame (från West Ham), medan lånen av Hatem Ben Arfa och Gaston Ramirez från Newcastle respektive Southampton ger ytterligare en offensiv dimension. Hull kan mycket väl hamna topp tio den här säsongen, och Bruce har gjort ett starkt jobb under transferfönstrets slutskede.

Bland de andra klubbarna som stärkte sina trupper märks bland annat Arsenal (vars värvning av Welbeck känns naturlig i deras situation), Queens Park Rangers (Sandro), Southampton (Toby Alderweireld från Atletico Madrid och Sadio Mane från Malmö FF:s CL-motståndare Red Bull Salzburg), Crystal Palace (framförallt McArthur från Wigan, för dyra £7 miljoner) och West Ham (Amalfitano, bra värvning som ger bredd).

För Villas del kan man ändå inte säga att fönstret var ett katastrof, då man fått in bredd och delvis också spets tidigare under sommaren (jag tänker då framförallt på Cissokho på vänsterbacken och Senderos centralt i backlinjen, som är de stora anledningarna till att defensiven sett betydligt stabilare ut, och lägg därtill att Sanchez på mitten borde kunna vara ett sparkapitel som kan spela stor roll under de kommande tuffa matcherna). Det viktigaste var att vi nu får ett halvår på oss att jobba fram passande kontrakt till Vlaar, och Delph. Benteke och Kozak har en månad kvar tills de på allvar kan börja konkurrera om anfallsplatserna.

Det går inte att hymla om att en offensiv playmaker och/eller en ytter hade behövts – truppen är inte skrämmande tunn, men hade mått bra av tillskott, inte minst när KEA lämnade – men samtidigt hade det mer eller mindre varit pengar i sjön att köpa en spelare som alltid såg Villa som ett andrahandsalternativ, som bäst.

Nu ser vi fram emot en höst som förhoppningsvis skänker oss mer glädje än den förra. Up the Villa!

 

Inför säsongen 2014/2015, del 2

Imorgon smäller det. Aston Villa reser de cirka sju milen norrut för att ta sig an Mark Hughes Stoke på Britannia. I den sista delen av två fastställer vi vilka hinder Villa måste besegra för att i första hand klara sig undan nedflyttning, och i andra hand komma högre upp i tabellen.

Förra säsongen skulle man lätt kunna välja att glömma bort om det inte vore det för det att man faktiskt skulle kunna lära sig något av den. Att räkna upp alla områden som var problematiska skulle ta ett tag, men det går att fastställa några som man faktiskt måste ta itu med om den kommande säsongen ska bli bättre än den förra.

Problemområden
Aston Villa släppte in hela 61 mål förra säsongen, vilket var flest bland de lag som klarade sig kvar i Premier League. Många av dessa uppkom vid eller till följd av en fast situation. Utöver att försvaret såg mycket rörigt ut när tempot gick upp i motståndarlagets anfallsspel, så var det likväl hönsgården vid just hörnor och frisparkar – vi kanske ska nämnda även inkast även om Rory Delap inte längre finns med i Stokes trupp – som får mig med flera att ställa oss frågan hur Villa ska agera för att minska på antalet insläppta mål vid dessa?

Skulle Lambert välja att spela med en central trebackslinje, med två vingar som ska ta hand om sina respektive kanter, löser sig en hel del i och med att vi får in tre nickstarka spelare automatiskt. Cissokho har dessutom längd nog att vara konkurrenskraftig i luftrummet från sin vänsterbacksplats. Samtidigt är detta inte bara ett problem som helt kan härledas till spelarna, utan något som Lambert, Keane och de andra i staben kring laget måste fundera kring. För att idén med en trebackslinje ska fungera måste mittfältet framför denna klicka. Det är inte minst av den anledningen som värvningen av Sanchez verkligen känns rätt – här får vi in en kille som är som klippt och skuren för just en roll som städare framför backlinjen. Att han sedan har mer i sitt register än så får vi se som en bonus.

Carlos+Sanchez+Belgium+v+Colombia+pm82Goj4mSrl
Sanchez in action för sitt Colombia.

Vi har nu nämnt några av de defensiva problemen, men offensivt fanns det också mycket att hacka ner på. Villa har framförallt de senaste säsongerna haft problem mot sittande försvar, i anfall där man möter rättvända motståndare och tvingas lirka upp försvaret. Det råder helt enkelt brist på kreativa lösningar i offensiven. Joe Cole är knappast den att förlita sig på till detta uppdrag, men kanske är friska vapen som Benteke, N’Zogbia och Kozak ge oss svaret? Det är nog här vi måste sätta förhoppningen, i alla fall. Richardson ska nämligen ses som en allroundspelare som visserligen är kapabel till poäng, men vars styrkor i första hand ligger i box till box-spelet.

Och de där pengarna som eventuellt finns tillgängligt bör investeras i en central, offensiv spelare. Det har ryktats om Ki från Swansea – som var utlånad till Sunderland förra säsongen – och även om han har kvaliteter så har jag också sett tendenser till att hans svagheter ibland är större än hans styrkor. Ki är nämligen ingen spelare att förlita sig på och försvinner då och då ur matcher, och trots sin storlek är han relativt vek i närkamperna. Jag ser tyvärr inte att Ki lämpar sig särskilt väl i det spel Villa lirar.

Laguppställning
Imorgon lördag väntar ett svårt test mot Stoke, och redan här får vi kanske en liten hint om hur det här lagbygget står sig. Jag skulle tro att Lambert väljer att köra med en fyrbackslinje, mest för att det finns begränsningar på andra delar av plan som begränsas genom 4-2-3-1, som han använde sig av relativt ofta förra säsongen. Med Benteke och Kozak borta finns det egentligen bara ett vettigt alternativ som renodlad forward, Bent, och för att han i sin tur ska fungera krävs en bra uppbackning i form av flera offensiva vapen vid sidan om. På kanterna finns det gott om alternativ med Weimann, Gabby och N’Zogbia, och det finns till och med möjlighet att flytta in Zoggy i mitten för att se vad han kan åstadkomma i hålet mellan mittfält och försvar. Som defensiva kuggar på mitten känns firma Delph och Westwood givna imorgon, med El Ahmadi som tänkbar ersättare om någon av dessa tröttnar eller faller bort.

4-2-3-1 är dessutom en ganska trygg bortauppställning som gör det möjligt med fart ute på kanterna och vid omställningar. Det passar de tre vingarna jag pratade om väldigt bra, i och med att man har lite uppbackning bakifrån och kan koncentrera sig mer på att skapa uppåt. Spekulera i backlinjen kanske inte är det vildaste jag gjort, men är samtidigt inte helt enkelt. Cissokho och Vlaar känns givna, och det är inte omöjligt att Hutton får platsen på högerbacken före Richardson. Bredvid Vlaar är Okore frisk igen, men tipset i premiären faller på rutinerade Senderos – även om jag tror att Okore är rätt man på sikt.

Tabellen
Hur kommer det då att gå för vårt kära lag den här säsongen? Först och främst handlar en del om huruvida Lerner aktivt försöker sälja eller inte. Senare rapporter menar nu att så inte är fallet och att Lerner kommer backa upp Lambert med en transfersumma, som sägs ligga på runt £10 miljoner. Om vi nu utgår från att Sanchez signar så bör det ändå finnas resurser att hämta in ytterligare en kvalitetsspelare. Behåller vi Vlaar är även detta pengar som bör läggas på mittfältet.

Soccer - Barclays Premier League - Liverpool v Aston Villa - Anfield
Synen av Randy Lerner på Villa Parks läktare har blivit en alltmer sällsynt företeelse. Lyckas han inte sälja gör han bäst i att frigöra pengar till transfers innan fönstret stänger.

Truppen ser nämligen starkare ut än vad den gjorde förra säsongen – det tycker jag är viktigt att poängtera. Bara det faktum att vi får tillbaka skadade nyckelspelare talar för en bättre säsong – nyförvärven i sig spetsar knappast truppen, men ger vissa alternativ. Lagen underifrån, Burnley och Leicester framförallt, har haft en ganska svag sommar, och lägger vi därtill ett par lag som faktiskt har sämre trupper på pappret, så ska Villa kunna hålla sig borta från de tre platserna längst ner i tabellen. Crystal Palace andades till exempel förhoppningar efter Tony Pulis svingat sitt magiska trollspö över södra London sista hälften av förra säsongen, men nu när han är borta hänger det tunga regnmoln över lagets framtid i PL.

Även om vi har en starkare trupp än föregående säsong så är den fortfarande skadekänslig. Jag tycker inte, tvärtemot vad många spelare i truppen tycks hävda, att det finns ”strength in depth” utan att vi fortsatt blir väldigt beroende av våra nyckelspelare – det kommer inte att hålla att tvingas vara utan Benteke en halv säsong, exempelvis. Det kommer inte gå att skeppa iväg Vlaar utan en ersättare i samma viktklass – och att Villa ska kunna hitta det i den position vi befinner oss nu får vi hålla för osannolikt.

Hittar vi balansen defensivt – både centralt i backlinjen och mellan de två eller tre spelarna på centrala mittfältet – finns det en del som talar för att många knutar kan komma att lösas offensivt. Framförallt måste försvaret bli tryggt och ta bort lite av det tryck som offensiven får på sina axlar när vi släpper in mål i vart och vartannat anfall. Jag räknar med Sanchez, och jag räknar med en lättare skadesituation, och jag räknar med att vi får behålla Vlaar, Delph och Benteke säsongen ut – då tror jag vi kan ha förhoppningar om att hamna i mitten. Jag säger att en 12:e plats är klart godkänt.

Glöm inte att risa, rosa och tycka till om laget, nyförvärven, artikeln och Premier League i stort på på Rotterdam82.ses Facebook!