Tag Archives: Aston Villa

Analys Åsikt Off the field Övergångar Silly Season

Äntligen lite Bacuna Matata?

Aston Villas ägare Dr Tony Xia fortsätter att spänna sina finansiära, men knappast kroppsliga, muskler – nu senast i form av Bristol Citys anfallare Jonathan Kodjia för 15 miljoner pund. Rotterdam82.se gillar intentionerna, men kan inte annat än ifrågasätta värvningsstrategin, som tyvärr påminner mycket om den som tidigare fallit pladask.

Hade jag bara varit lite mindre analytisk och funderat mindre kring orsak/verkan, så hade jag nog dansat på bardisken vid det här laget: vår nya ägare sprätter pengar som om det inte fanns någon morgondag och Villa ser ut att vara ganska rustat för omställningen till det nya livet i fotbollens bakgård, Championship.

Vid en första anblick ser allt ut att vara guld och gröna skogar, hakuna matata eller hur ni nu väljer att uttrycka er: vi har en ägare som verkar förstå vikten av att riva ner och bygga nytt, och som dessutom gillar att hålla oss fans a jour med vad som händer bakom kulisserna tack vare sitt energiska twittrande.

Men, men det finns ett MEN: vart är den röda tråden bland alla miljontals pund som flyger runt likt en scen ur Casino?

Vad gömmer sig bakom fasaden?

Jag är den förste att sträcka upp handen och säga att jag är nöjd med tanken så här långt: bort med skräpet, bort med icke-vinnarna som vill håva in pengar hellre än att stå upp för vårt fina klubbmärke. In med karaktär.

Så här långt är det just det vi fått: karaktär, och målskyttar. Men målskyttar är lite som att jaga utan jakthund, vågar jag säga helt utan meriter från just jakt: du kommer få ett byte då och då, men i längden behöver du service när det kommer till att skapa riktigt fina skottlägen. Och inte minst ha ett mål att skjuta på.

Det är här någonstans vi fortsatt befinner oss, tyvärr. Vi saknar kreativitet både centralt och på kanterna på mittfältet, nog för att backa upp de starka korten vi har längst upp. Centralt har vi nu en rad solida spelare, många med rätt karaktär, men tyvärr också ungefär lika bleka i det offensiva spelet – jag är beredd att säga att samtliga saknar en eller ett par nycklar när det kommer till att låsa upp försvar och skapa lägen åt våra dödliga forwards.

På kanterna har vi lovande spelare som Grealish, som redan tycks ha steppat upp och visat att hans uppträdande vid sidan av planen inte behöver sätta käppar i hjulet för en framgångsrik karriär på densamma. Däremot blir det tungt att lita på en yngling hela säsongen, i en grym liga. Vad har vi på andra sidan? Tja, mest en trött Leandro Bacuna.

4827

Förväntar sig Xia och Di Matteo att vi får in denna typ av nödvändiga kvalitet så här mot slutet av transfer deadline, eller litar man på att en spelare som just Bacuna ska kunna steppa upp? I grunden har han kanske inte så mycket av det som en ytter av högsta kvalitet behöver: fint inläggsspel i perioder, visst, men han är inte snabb nog och inte heller tillräckligt teknisk för att räcka till om/när Villa siktar upp mot Premier League igen. Äntligen lite Bacuna Matata, tänker optimisten? Knappast, säger jag.

Att han ska kunna växa fram och bli den assistkung vi behöver är tillräckligt svårt att se – och då har vi ändå inte tagit upp det faktum att vi behöver någon centralt som kan styra och dyrka. Där fastnar vi just nu i Ashley Westwood-problematiken, och det faktum att alla våra centrala mittfältare är relativt lika i sin oförmåga att hota offensivt. Westwood bidrar inte med något som Jedinak inte redan har i sin verktygslåda, vilket syntes i andra halvlek mot Bristol City, och som kommer synas resten av säsongen.

Ser dom vad vi ser?

Dr Xia och Di Matteo har fått beröm för sina insikter om vad laget behövde i steg 1 – det må ha kostat, men har också gett oss helt andra förutsättningar än vi hade för bara ett par månader sedan.

Men köpet av Kodjia för någon dag sedan skvallrar om något mer, och får mig att ställa frågan om fokus och pengar nu riktas åt rätt håll, nu när vi bör gå över till fas 2 i behovstrappan (kreativitet/service åt anfallare)? Visst behöver vi mål och visst behöver vi starka spelare på topp, men momentet innan McCormack, Kodjia, Kozak, Gestede (eller vem fan det nu blir som ligger in bollen i kassen i slutändan) – vem står för det?

Och det är ju dessutom så att ingen kassa är outsinlig. Vi kommer nå en kritisk punkt där The Tweeting Doctor plötsligt beslutar sig för att dra åt svångremmen. Vart är vi då? Har vi de spelare, på rätt positioner och med rätt kompetenser, då? Nu besitter vi kvantitet på många positioner, en bredd som vi kanske visserligen har saknat, men vad värre är saknar vi kvalitet på nyckelpositioner. Kvantitet före kvalitet – det misstaget gjorde vi så sent som för ett år sedan, och då ledde strategin till ett magplask ner i Championship.

Dessutom påminner Xias värvningsstrategi lite grand om Lerners, och min rädsla är att han han bränner allt krut i början, när det är som roligast. För även om det inte har gått bra i ligan, röns framgångar på marknaden och fansens tilltro till klubben och framtiden har ökat, vill jag påstå. Det är fortfarande kul att vara rik kines, spendera lite fickpengar och leka social medieguru.

Men Xia har inte upplevt Birmingham senhöst och vinter. Hur reagerar han när det börjar blåsa? Motvinden har säkert redan märkts av i jobbet bakom kulisserna, och det kommer bli allt svårare att upprätthålla samma lycka på marknaden med tanke på den röda tråd Villa uppvisar just nu: betala hutlösa summor för delvis oprövade (Kodjia) spelare samt beprövade på begränsad nivå (McCormack i Championship).

Som jag skrev på ett annat forum för ett tag sedan öppnar filosofin upp ögonen för andra klubbar i framtiden, när Aston Villa knackar på och vill försöka köpa spelare. ”Det där är en klubb som gärna betalar överpris för de spelare de vill ha.” Lex Kodjia, Lex McCormack.

Vi är återigen inne i en negativ spiral där vi vi säljer/lånar ut billigt och släpper tilltänkta nyckelspelare gratis, medan vi köper in spelare för rejält tilltagna summor. Låt oss hoppas att Xia inte tynar bort från sin ledarroll, likt hans föregångare, när vi behöver honom som mest. För det här projektet känns redan allt mer som om det står och faller med hans plånbok.

Är väl medveten om att posten blev väl negativ, så varför inte avsluta med ett bevis på lite av de vi fått för de senaste miljonerna:

 

Analys Åsikt Match Premier League

Aston Villa – Sunderland 6-1

Idag vaknade jag upp med ett par sår på överdelen av vänsterarmen, ni vet, där biceps på vältränade personer återfinns. Jag glömde dock snabbt bort dessa när jag drog mig till minnes det som hände igår. För det hände. I verkligheten. Aston Villa tog ett stort steg närmare ett nytt kontrakt efter hela 6-1 mot bottenkollegan Sunderland.

Jag har sett folk flyga förr, tro mig. Och det är inte alltid dessa ens haft någon form av maskin till hjälp. Senast jag såg en man flyga – eller om man kanske ska kalla det falla länge – var när den österrikiske galningen Felix Baumgartner hoppade ner från 39 km höjd. De enda vingar han hade till hjälp var en fallskärm från Red Bull, typ.

Ändå krävdes det en ung belgare ursprungligen från Kongo för att förstå att jag faktiskt inte sett allt. Det är en sak att fall fritt, en annan att hoppa upp i atmosfären. När jag såg Christian Benteke förvandla gräsmattan på Villa Park till en trampolin trodde jag först att jag verkligen sett allt, men förstod efter ett tag att det enda jag de facto fått bevittna är en kommande världsstjärna födas.

För när Villa till slut stod som segrare med 6-1 (!) över nedflyttningskandidaten Sunderland finns det många att singla ut som matchens lirare: vi har Baumgartners landsman Andi Weimann som via ett hårt jobb och ett oerhört snyggt mål var högst delaktig i segern, vi har Matt Lowton som var överallt och visade upp ett synnerligen imponerande allroundspel, vi kan nämna mittbacksparet som såg stabilt ut och dessutom bidrog med ett mål framåt i form av Ron Vlaars projektil. Och då har vi inte ens nämnt laget som helhet.

Men gör man tre mål i en sådan här pass viktig match, då är man liksom garanterad det främsta omnämnandet på en sådan här sajt. Christian Bentekes hattrick inom loppet av 17 minuter i andra halvlek såg till att förgöra Sunderland och tillskriva Aston Villa tre viktiga poäng, och inte minst en betydligt bättre situation i kolumnen för målskillnaden.

I den 35:e omgången tog Villa exempelvis in hela elva mål på Newcastle, som fick stryk med 6-0 i sin match. Tack vare detta gick Villa om skatorna i tabellen, om än med minsta möjliga marginal.

Tysk elegans?
Under veckan har vi fått läsa mer eller mindre passande liknelser mellan Aston Villa och ett aningen mer framgångsrikt lag för närvarande: Borussia Dortmund. Vi har läst krönikörer som jämfört Villas dekadens (eller återuppbyggnad – ni kan ju välja definitionen som passar beroende på resultaten framöver)  från CL-jagande lag till ett som strider för sin överlevnad med den som det tyska laget genomgått. Hur den satsningen på ungdomarna slog ut har vi nog alla sett…

Vi har också hört Paul Lambert jämföra Aston Villas fans på Holte End med Borussia Dortmunds på Südtribüne, och även om han borde veta som spelat inför dessa fans, så är jag den första att förstå överdriften i uttalandet. Men igår vete fan – visst gav i dom en match?

Sett till spelet igår kan jag också kasta in den tyska effektiviteten i jämförelsen. Villas omställningsspel utfördes med tyska kirurgknivar, om inte på samma nivå som Müller, Robben, Götze och Lewandowski, så i alla fall nog så relativt bra på den lite mindre scenen. Det var tempo när tempo behövdes, det var lugn när det krävdes sinnesnärvaro. Det var harmoni i ett lag som definierats av kaos.

Det var tysk elegans.

En Hellbergsk analys
Tennissiffrorna går dock inte enkom att försvara genom att berömma Villa, även om hemmalaget ska ha stor eloge för sättet man genomförde matchen. Paolo Di Canios högtflygande manskap kom med Björn Borgs träracket i ett försök att trycka tillbaka ett Villa till baslinjen. Men Villas spelare hade dagen till ära försett sig med kompositracket, och kunde allt eftersom matchen led spela ut.

Matchbollen må ha kommit när Gabby rundade Mignolet med bara minuter kvar – och via 6-1 slog in sitt 61:a mål för i Premier League, nytt klubbrekord – men de förgörande smasharna levererade Benteke. Tennisoraklet, tillika Sunderlands-supportern, Björn Hellberg njöt nog inte i särskilt stor utsträckning.

Och som alltid i denna typen av matcher där det rinner iväg, så behöver det vinnande laget några nätrullare då och då. I Villas fall kom den första när domare Probert något tveksamt dömde bort Craig Gardners kvittering till 2-2 i slutet av första halvlek. De rödvitas anfallare Graham kunde inte gärna flytta på sig, och när Guzan hade såpa i händerna kan vi bara tacka domaren för att han tog det säkra före det osäkra och blåste frispark.

Kan Villa ta med sig dessa medstudsar till bollar framöver? Kanske. Just nu blåser vinden i rätt riktning. Sunderland ska visserligen överklara Sessegnons utvisning, men initialt blir han avstängd i tre matcher och missar därmed resten av säsongen. Inte illa för Villas del. Dessutom kommer Wigan behöva klara sig utan stjärnan Maynor Figueroa ett par veckor framöver, kanske till och med resten av säsongen. Tunga avbräck för lag med viktiga matcher framöver.

Lägg därtill att Wigan inte haft samma flyt med resultatet, även om man stundom spelat lika fin fotboll, i slutet av säsongen som man haft de tidigare åren då man dansat lina och klarat sig kvar. Poängen borta mot Manchester City försvann med bara minuter kvar, och ett självmål av Emmerson Boyce med bara minuten kvar hemma mot Tottenham senast måste ha varit som en tennisboll på kulorna för spelarna i Wigan. Där fick man se totalt sett tre viktiga poäng försvinna all världens väg.

As it stands
Bottenstriden ser just nu ut som följer:

 14 Norwich       35  8 14 13  33-54    38
 15 Sunderland    35  9 10 16  39-51    37
 16 Aston Villa   35  9 10 16  42-64    37
 17 Newcastle     35 10  7 18  43-66    37
 18 Wigan         34  8  8 18  39-62    32

Återstående matcher för Norwich: Aston Villa (h), West Bromwich (h), Manchester City (b).

Återstående matcher för Sunderland: Stoke (h), Southampton (h), Tottenham (b).

Återstående matcher för Villa: Norwich (b), Chelsea (h), Wigan (b).

Återstående matcher för Newcastle: West Ham (b), QPR (b), Arsenal (h).

Återstående matcher för Wigan: West Bromwich (b), Swansea (h), Man City (n, FA-cup), Arsenal (b), Aston Villa (h)

De fyra första matcherna för Wigan sker med tre dagars mellanrum, innan det är fem dagars vila innan den potentiella ödesmatchen mot Villa. Av dessa ser jag bara Swansea som en match där man verkligen är favoriter, och kan då Villa norpa tre poäng mot Norwich så borde saken vara biff. Och får Norwich stryk mot Villa väntar en måstematch av stora mått hemma mot ett WBA som verkar ha hittat formen – och skulle man bli utan poäng under slutspurten så vete fan om man överlever med sina 38 poäng…

Nu har vi fått svar på många av de frågor vi ställde oss inför matchen. Och vilka svar sedan! Gällande de där såren på armen, då? Nu vet jag förstås bättre. Jag fick faktiskt nypa mig i armen ett par gånger ganska ordentligt under matchens gång. För detta hände väl inte på riktigt?